Visa inlägg taggade med 'tips'
Tre finlandssvenska böcker
Blogginlägget innehåller reklamlänkar.
Senaste dagarna har jag läst tre finlandssvenska böcker som getts ut i år. Jag har haft sådan tur att alltid när jag stiger in i biblioteket den senaste tiden så har minst en nyutgiven finlandssvensk bok väntat på mig i nyheter-hyllan.
Hanna Ylöstalos Silver är en roman som handlar om att växa upp. Läsaren får följa med huvudpersonen Silver när hon lämnar sin barndomsby och flyttar till en storstad för att inleda studier vid universitetet. Boken handlar om flickgemenskap, vänskap och klass.
Karin Collins Under isen är författarens andra deckare som precis som den första utspelar sig i Hangö. Boken utspelar sig i ett vintrigt Hangö och även om jag kanske inte riktigt är redo för varken snöknarr eller minustemperaturer så är den riktigt bra. Deckaren har ett fint flyt och är en sån där bok som man kan börja läsa en kväll och så tänker man "bara ett kapitel till" och så är plötsligt klockan halv ett och hela boken är utläst.
Siv Storås De oerhörda orden. En bok om Märta Tikkanens författarskap är som namnet antyder en biografi över Tikkanens författarskap. Jag har inte hunnit så långt ännu men den verkar vara riktigt bra och ha ett fint flyt i texten och sympatisk ton.
Efter Storås biografi så ska jag väl kanske ta en paus från finlandssvenska författare. Men inte alltför lång, jag beställde precis hem Peter Sandströms senaste roman Kärleken är ett tamdjur (reklamlänk) från Adlibris. Om du också är sugen på några nya böcker så såg jag att Adlibris (reklamlänk) just nu har en rabattkod på 10 % fram till 13 september med den väldigt finska koden SUPERKYMPPI.
Lego Super Mario
Inlägget innehåller reklamlänkar
Femåringen har en ny favoritlegomodell: Lego Super Mario! Det är ganska skönt med lite omväxling i vårt hus ska jag berätta för er. Oftast önskar femåringen sig olika Lego-bilmodeller, bygger dem en gång efter ritning och sedan tar han hjulen och bygger fantasikärror, -plogar och -pisstunnor som han sedan hakar fast i sina Brudertraktorer och sedan kör han runt och "bondar". Jag tycker såklart att bonden behövs men jag tycker också att en femåring gärna får ha ett annat intresse än att så och harva på mina mattor.
Jag hade ett samarbete med Lego på min Instagram förra månaden som handlade om Legos nya satsning: Lego Super Mario. Vi fick hem ett startpaket (71360) (reklamlänk) och några karaktärspaket (71361) (reklamlänk). Äntligen en Lego-modell som inte innehåller ett enda hjul och som femåringen storgillar!
I startpaketet finns Mario-figuren och legobitar så man kan bygga dels figurer från Super Mario-världen och dels en bana. Efter färdigbyggd bana kan Mario gå längs banan och när han hoppar på olika streckkoder som finns på figurerna samlar han bl.a. mynt. Mario-figuren lyser, pratar och har en lcd-skärm på magen där man kan se hur många mynt man samlat.
Man kan också att koppla ihop Mario via bluetooth till en app där bl.a. byggritningarna finns och så kan man följa med Marios poäng. Eftersom femåringen inte har någon egen telefon så har vi inte använt appen så flitigt, men femåringen är helt nöjd att bygga banor och hoppa runt med Mario. 
Lego-paketen släpptes till försäljning i början av augusti så när vi var till Tuuri igår var hyllorna välfyllda av olika Super Mario-paket. Det är bara startpaketet som innehåller Super Mario-figuren så det måste man ha först. Igår fick femåringen ett paket med nya kläder till Mario: gula byggbyxor och matchande keps (71373) (reklamlänk) som gör att Mario stampar när han landar efter ett högt hopp. Och så köpte vi ett paket med Marios hus och sköldpaddan Yoshi (71367) (reklamlänk) som vi ska plocka fram en regnig dag.
Finlandssvenska instagramfavoriter
Sakta men säkert har Instagram blivit ett av mina favorit-sociala medier. Här finns så mycket inspiration, fina bilder och kloka tankar. Jag tänkte fredagen till ära bjussa på några av mina finlandssvenska favoritkonton inom området "hus och hem".
@livetochbygget har jag väl följt ungefär sedan de började bygga sitt hus. Och vilket hus sen! Så mysigt. Speciellt mycket älskar jag alla bilder på deras inbyggda garderober. Jag vill också ha såna.
@naverhuset levererar alltid så stämningsfulla bilder. Många av bilderna i flödet lägger fokus på de mindre, men ack så viktiga, inredningsdetaljerna.
@sofiasmode innehåller som namnet redan avslöjar en hel del fina kläder, men också drömmiga trädgårdsbilder, en vacker walk in-closet och snygga stilleben.
@kapteinsgard har flyttat ett stort, vackert stockhus från Vörå till Solf. Och så har de mina favorittapet Rosenvinge från Boråstapeter i köket, bara en sån sak!
@malarsgarden renoverar en gammal bondstuga i Österbotten och de gör det på ett så fint och stilenligt sätt! Alla har väl någon gång drömt om att rusta upp en röd bondstuga? Åtminstone jag. Så kul att följa Målarsgården så känns det som att man får vara med på ett hörn, utan att själv smutsa ner sina händer.
@tinnila. Man kan inte göra en sammanställning av finlandssvenska hus och hem-instagramkonton utan att nämna Tinnila. Hon är en av de i Svenskfinland med absolut störst följarskara. Och det förstår man verkligen! Snygga bilder i flödet och en personlig röst i bildtexterna och i stories.
@gullukka leverarar bilder från sina bostäder i Åbo och Kimito och vilka bilder sen! Man vill ju krypa in i varje bild, inte minst de med Morris-tapeterna.
Det finns många finlandssvenska instagramkonton som fokuserar på inredning och jag skulle kunna skriva ett hur långt blogginlägg som helst. Den här gången blev det sju favoriter. Tycker ni om sådana här instagramtips får ni gärna trycka på hjärtat under blogginlägget så dyker det upp fler inlägg. Och så får ni gärna följa mitt egna inrednings-instagramkonto: @bogdanoffs.
Min nya kamera (och att influencermarketing tydligen fungerar)
Ni som känner mig i verkliga livet vet att jag inte är teknisk och inte heller så intresserad av teknikprylar. Jag använde min Nokia Lumia 800 i många år eftersom jag inte riktigt såg vitsen att byta ut en fungerande telefon, jag var sist i världen med att skaffa whatsapp och de få gånger jag redigerar bilder så brukar jag göra det i Paint.
Men så i våras dök det upp en influencerreklam på Malenamis instagram om en kamera. Jag tycker egentligen att min telefonkamera är helt tillräckligt bra och de enda gångerna som jag känt ett behov av en bättre kamera är när jag fotar julkort på barnen (men då brukar jag låna sambons stora klumpiga systemkamera). Men ärligt talat var jag jättetrött på att bygga torn av kartonger, klicka på telefonens självutlösartimer på 10 sekunder och sedan springa in i bild och hoppas på att det blir tillräckligt bra. Så då köpte jag en ny kamera, främst på grund av att den kan styras via telefonen.
Det jobbigaste med att fotografera en ny kamera eller telefon är väl att man måste använda sin gamla för att fotografera den?!
Jag var först skeptisk över kameran och lite osäker på om den var värd pengarna. Jag hade ju trots allt en fungerande telefonkamera. Men efter att ha fotat nästan alla bilder till Instagram med den under juni är jag såld. Här på bloggen dyker det upp blandat med telefon- och kamerabilder, och så kommer det att fortsätta.
Nio av mina favoritbilder fotograferade i juni, alla med nya kameran.
Och det bästa av allt? Möjligheten att styra kameran med hjälp av telefonen. Här sitter jag på vår yttertrappa, ser i min telefon hur bilden ser ut i kameran och så håller jag på att ställa in så att kameran ska ta en sekvens på tio bilder inom loppet av fem sekunder. Nu är det äntligen slut på att ställa in telefonkameran, springa in i bild, höra klicket och sedan gå tillbaka till telefonen, kolla bilden, konstatera att den är dålig och sedan upprepa i evighet. Så det negativa med kameran är att det numera blir lite mindre vardagsmotion.
Kameran är en Olympus PEN E-PL8 (reklamlänk) och så har jag ett 45 mm objektiv (reklamlänk) som jag använder konstant. Nu behöver jag bara skaffa en snygg kamerarem (en i flätat tanfärgat läder kanske?!).
Så jag kan ju konstatera att influcencermarketing verkligen fungerar. Jag tror nog inte att jag skulle ha köpt den här kameran om inte Malenami skulle ha visat hur kamerastyrningen via telefonen fungerar. Har ni köpt något efter att influencers gjort reklam för det? För många år sedan köpte jag också amningsbh:ar på grund av Malenami (hon är tydligen den influencer som påverkar mig mest?!) men de var riktigt dåliga så det lyckas inte alla gånger.
Barnens kläder - inhemskt, second hand och gulligt
Varifrån köper ni era barnkläder? Våra barn har en garderob som är en salig mix av loppisfynd, butiksköp och presenter. Elviras garderob innehåller också några låneplagg från släktingar och urväxta plagg från moderskapsförpackningen.
De här plaggen är några av de senaste som landat i barnens garderober:
Barnens farmor köpte ett par nyckelpigeleggings från Dolce vita design till Elvira i present. Men gissa vem som blev avis? Det var bara att handla ett par nyckelpigeleggings till Johannes också så att ordningen blev återställd. Jag får runda bebisar så leggingsmodellen har inte fungerat när de var riktigt små (läste att modellen nu är bredare runt magen i de minsta storlekarna!) men nu passar de bra och är omtyckta av båda barnen. Så pass omtyckta att jag fick sätta mig ner och beställa varsitt par till.
Och jag gillar verkligen att köpa saker som är lokalt gjorda. Kom ihåg att göra det ni också om ni har ekonomisk möjlighet! Understöder man inte lokala företag så slutar de existera. 
Och på tal om lokala barnklädesinköp som jag gjorde i våras: Elvira fick flera jättefina klänningar och jag insåg att vi inte hade ett enda par bebisstrumpbyxor. Jag köpte två par från webbshopen Lykkeliten som finns i Larsmo. Strumpbyxorna är av det spanska märket Cóndor och så fina! Mycket finare än strumpbyxorna jag tittade på i de vanliga klädaffärerna och dessutom i samma prisklass.
Jag köper sällan nyproducerade kläder från fast fashion-kedjorna till barnen. Men underkläder och sockor brukar jag köpa. Och nu som då slinker det ner något annat i varukorgen. Senaste året har det blivit två par mjukisbyxor från Lager 157 till femåringen (hela och rena collegebyxor till femåringar är omöjligt att hitta på loppis), en gullig fluga från H&M och några nya plagg från Lindex (älskar Lindex!).
När det närmade sig juni kom jag på att snart ettåringen behövde somrigare kläder. Ett normalt år skulle jag ha hållit utkik efter passande kläder under vårens loppisrundor och när sommarvärmen anlände så skulle jag bara ha plockat fram en färdig sommargarderob som kostat några tior. Men eftersom nästan alla loppisar fortfarande är stängda så blev det nyköpt från Lindex den här gången. Bland annat de här urgulliga blåa hängselshortsen (reklamlänk). Längtar efter att Elvira ska börja tulta omkring i hängselshorts. Varning på förhand: det finns en risk att det kommer dyka upp mååånga suddiga bilder på en gående shortsbebis.
Rottingmöbler, ett boktips och vad som händer i veckan
Idag var det så fint väder att jag kånkade ut rottingmöblerna och la dem rakt på gräsmattan framför vinbärsbuskarna. Vi ska ju ha en uteplats (snart hoppas jag!) med utemöbler, ett snyggt stengolv och en gullig smultronrabatt men än så länge blir det att lyfta ut möbler och lägga dem på gräset och sen lyfta in dem i farstun när det blir kväll.
Och ser ni hur mysigt lekstugan har det mellan två enorma blommande körsbärsträd? Tror det bästa vi någonsin har gjort är att lägga lekstugan mellan träden.
Vi tillbringade hela eftermiddagen utomhus. Femåringen övade på att skjuta fotbollen rakt i mål, bebisen sov i vagnen och jag satt i soffan och läste.
Jag läste Nationen av Michaela von Kügelgen. Nationen är en finlandssvensk feelgood-roman som handlar om studieliv. Som tidigare nationsaktiv så kan jag konstatera att det finns en hel del välbekanta element och texten hade ett så bra driv framåt. Tycker Kügelgen har tagit ett stort kliv framåt med sitt författarskap sedan debuten och det är så roligt att de finlandssvenska förlagen har börjat satsa allt mer på feelgood. Är sugen på att läsa den andra nyutgivna finlandssvenska feelgood-romanen Sommardrömmen av Maria Grundvall senare i sommar.
Nu är boken utläst så resten av veckan ska det väl inte bli så mycket slappande i rottingsoffan och istället lite mer fart på. Ganska många meter husvägg ska målas vit. Och så ska vi skruva ihop en gungställning! Vi fick ärva en gungställning från mina släktingar så nu ska den tvättas, bitarna skruvas ihop (den blev helt nermonterad så att den skulle få rum på släpvagnen så just nu består den bara av massa metallstänger) och handla en bebisgunga till Elvira.
Vårens bästa tv-program
Vårens bästa tv-program måste ju vara Hjälp, vi har köpt en bondgård! som man kan se på SvtPlay (trots att man bor i Finland!). Någon annan som har tittat? Jag har till och med fått min tv-hatande sambo att se alla avsnitt med mig.
Brita Zackari och Kalle Zackari Wahlström (kända från att varje år ha ett Svt-program där de testar på olika sorters liv eller motionerar svinmycket) har köpt en bondgård. Så i vårens program lajvar (eller snarare blir) de bönder. De skaffar höns, odlar grönsaker och tar hand om sin skog. Och mest hela tiden är det väldigt hög mysfaktor.
Mycket stickade tröjor, vildvuxna får och hur-svårt-kan-det-vara-mentalitet. Blandat med lite barnfödsel, läckande tak och väldigt bra bakgrundmusik. Den som har valt musiken är ett geni.
Bäst av allt är inredningsbitarna. Till exempel det här gröna köket som Brita har ritat själv. Perfektion. Jag vill också ha ett sånt här kök. Och en kompis som är snickare som bara magiskt snickrar ihop köket såklart.
Alltså. Visst gillar vi?! Och det där bruna skåpet. Jag tänker inte avslöja hur mycket jag har letat efter ett litet antikt skåp att hänga på väggen. Det är stört omöjligt.
Mest älskar jag när Brita står och målar lite här och lite där och sist och slutligen väljer att måla om det enda rummet som redan har målats en gång och är helt färdigt. Mvh känns som jag med min nyansångest kring vår husfasad. Jag känner på mig att hur mycket vi än funderar och väljer nyans i år och målar hela huset så kommer jag säkert att välja en tredje nyans nästa vår och måla om allt igen. Hoppas det inte blir så. Men blir det så så kan jag trösta mig med att jag tydligen inte är ensam. Hoppas han jag bor med då ger mig samma milda blick som Kalle gav Brita.
Det är mysigt att se när någon annan grejar med saker (t.ex. målar rutmönster på golvet i linoljefärg eller byter glasruta på en söndrig dörr), men som tur är skiner det också igenom att det är jobbigt att ha en bondgård. Så åtminstone jag kommer nog hållas kvar i stan och vänta på att det dyker upp en ny säsong så får jag min bondgårdsdos från tv-soffan istället.
Liten instagramtävling
Ni vet ordspråket "det som göms i snö kommer upp i tö"? Tydligen finns det också en annan variant: "Marimekko-saker man gömt i köksskåpen kommer fram när man vårstädar".
Jag hittade i köksskåpet-jag-aldrig-öppnar en oöppnad Marimekkoförpackning. Jag visste genast vad den innehöll: en såndär fin Oiva anniversary-mugg med gulddetaljer som jag köpt som present till mig själv i höstas. Men jag har ju faktiskt tusen muggar, så istället bestämde jag mig för att lotta ut den på Instagram.
Så vill ni ha en ny kaffemugg med gulddetaljer så får ni klicka er in på Instagram. Har jag varit tillräckligt teknisk så ska det gå fint att klicka på bilden ovanför för att genast slussas till Insta (länk också här).
Trevlig lördag förresten! Jag ska ta alla mina barn med mig och gå på promenad i kvarteren och letar efter nallebjörnar.
Heiman
Till senaste bokcirkel-träffen läste vi Heiman av Ann-Luise Bertell. Jag gillade den mycket och jag kan tänka mig att boken går hem hos ungefär alla finlandssvenskar (åtminstone de bosatta i Österbotten)! Boken utspelar sig hos en släkt under nästan hela 1900-talet, och som läsare får man följa med från lugnsotens kladdiga hostningar, via skyttegravarna i fortsättningskriget, via släktens första student, till en bäddavdelning.
Nu när jag har läst ut boken, packar jag ner den och tar med den till min mamma. Det här är en såndär bok som man läser och ger vidare, det finns nog alltid minst en bekant som skulle tycka om den.
Mat och pengar
Varje januari tänker jag väldigt mycket på våra matkostnader. Jag upplever inte att januari är en särskilt ansträngd månad ur en ekonomisk synvinkel (även om det kanske inte är så fiffigt att årets största försäkringsräkning alltid kommer i december), men jag tror att det är julen och julmaten som gör det. För i december handlar vi massa saker som vi vanligtvis inte handlar: vispgrädde, julmust, specialingredienser till julgodis och sånt som gör att månadens matkonto är högre än vanligt. Dessutom slänger vi alltid mer mat kring jul jämfört med vanliga dagar. Så varje januari säger jag att vi ska försöka skärpa till oss med mathandlandet, äta rester och överlag vara mer ekonomiska kring maten.
Så precis som vanligt tänker jag lite extra kring mat nu i början av det nya året och håller lite hårdare i plånboken. Hittills har vi shoppat för cirka 150 euro och två tredjedelar av månaden har gått. Då har jag handlat både tvättmedel och olika hygienprodukter för över femtio euro och varit till McDonalds med fyraåringen. Och alla har ätit sig mätta varje dag, jag har (smyg)köpt kex och kylskåpet är fullt av mat. Men så har vi också haft en hel del mat i skafferiet, varit bortbjudna och fyraåringen har ätit frukost-lunch-mellis på dagis några dagar i veckan osv.
Det bästa man kan göra för sin matbudget är att börja hålla koll på hur mycket pengar man lägger på mat varje månad. Då märker man plötsligt att man kanske lägger stora summor på småköp varje månad (fredagens vinflaska! chokladstången när man tankar!). Jag summerar alla utgifter varje månad och tycker att vi har överlag en ganska okej matbudget. Jag har försökt googla men hittar ingen information om hur mycket en genomsnittlig finländsk familj lägger på mat varje månad, men jag inbillar mig i alla fall att vi lägger mindre pengar än genomsnittet. Ifjol la vi 420 euro per månad på mat och hygienartiklar (hit räknas allt vi handlar i mataffären: mat, diskmedel, schampoo och blöjor, men också bl.a. blommor, barnkläder, presenter och köksredskap) och 60 euro per månad på utemat. 2018 var summan 480 euro respektive 70 euro. Just nu har vi en fyraåring som äter tre mål mat per dag, tre dagar i veckan på dagis och den arbetande vuxna äter inte lunch hemma på dagarna. Men istället har jag ammat i över ett halvt år och innan dess varit gravid (och vi vet väl alla att man ska äta för två då... eller åtminstone äta lite extra).
Så här brukar jag tänka kring mat (vilket ofta leder till att maten både är relativt billig och miljövänlig):
- Storhandla.
- Skriv handelslista. Som bonus kan du skriva handelslistan utgående från hur varorna är placerade i affären.
- Handla inte hungrig. Eller törstig (minns en gång när jag var supertörstig och kom ut ur affären med kassarna fullproppade med massa spännande juicer, saftkoncentrat och annat drickbart).
- Ta alltid med egna påsar att packa i. Tygpåsar är toppen, och affärernas stora kesto-kassar är kanske livets uppfinning.
- Jämföra priser. Jag orkar inte leta efter erbjudanden i reklamblad eller köra till olika affärer för att få den billigaste mjölklitern, men jag jämför alltid t.ex. kg-pris när jag handlar. Ett billigt pris på en vara betyder ju inte alltid att kilopriset är lägst, det kan vara förpackningens storlek som är mycket mindre jämfört med andra varor.
- Storkok. Det finns ingen chans att jag skulle göra en maträtt som bara skulle räcka till middag åt tre personer. Vad vi än gör för mat så räcker det alltid till åtminstone några luncher till. Soppor, grytor, pastagratänger osv är ju lika enkelt att göra stora mängder av som små.
- Gröt, ägg, pannkaka osv är billig middag som går fort att laga när inspirationen tryter.
- Baka och fixa eget. Egengjort bröd, granola, tacokrydda osv är oftast billigare och framför allt vet man vad maten innehåller.
- Med det sagt så är det dyrt att köpa massa fina frön, torkade superbär och nötter till t.ex. granolan. Egengjort är inte alltid billigare.
- Jag handlar alltid finländsk kött (undantag är en del halvfabrikat där köttets ursprungsland varierar). Men jag köper framförallt kött från billigare sidan av matbutiken: malet kött, kycklingstrimlor, korv osv. Antalet gånger vi köper pepparbiff är alltså inte så många. Vi har tur och får älgmaletkött, det använder jag till babymat.
- Och på tal om babymat, jag gör det mesta av maten som Elvira äter själv.
- Handla varor med röda lappar. När vi är två heltidsarbetande vuxna finns det ingen chans att vi lägger tid och energi på att handla nedsatt mat som snart ska ätas. Nu försöker jag timea in någon handelsrunda då och då till S-butikerna timmen före stängning (då -30%-rabattlapparna förvandlas till -60%).
- Äta enligt säsong. Det blir ju fler tomater på sommaren än på vintern om vi säger så.
- Plocka extra frukt och bär på sommaren och frys ner. Hittade t.ex. jordgubbar, rabarbersaft, hallon och äppelmos i frysen sist jag tittade i den. Guld!
- Frosta ur frysen och gå genom skafferiet. Ät upp rester, baka med olika mjölslattar och med lite tur hittar man en undangömd chokladbit i något hörn.
- Gå genom kylskåpets innehåll nu som då och placera sånt som bör ätas snart på en egen hylla.
- Bäst före-datum är en rekommendation, jag försöker att inte slänga mat fastän bäst före-datumet var igår utan jag luktar och smakar och använder maten i alla fall.
Nästa steg i den här spara på matpengar-ivern är väl att börja fiska, skaffa tygblöjor och typ dumpstra. Men tror det tar ett bra tag innan jag är där. mvh är värdelös på att filea fisk, för lat för att tvätta blöjor hela tiden och för feg för att klättra i affärers soptunnor.
Havregrynsgröt och frysta blåbär man plockat själv - gott (och billigt och bra för miljön).