bloggheader4

Förlossningsberättelse, del 1.

Skrivet av Caroline Eriksson 18.11.2019 | 2 kommentar(er)

Min förlossningsberättelse börjar tisdagen den tolfte november. En förlossning som inte verkade ta någon stress, eftersom jag gått över tiden, men som skulle hastigt eskalera och sluta i akut kejsarsnitt.

Eller sluta; det är kanske fel ordval.

 
Det akuta kejsarsnittet blev början på det häftigaste jag fått vara med om. Det som förändrade våra liv för all evighet, och det som gjorde att vi fick möta den härligaste människan i universum. Vår älskade dotter.

 


Min förlossningsberättelse börjar med ett rådgivningsbesök. Jag hade veckan före varit på ett rådgivningsbesök, där det konstaterades att mitt undertryck i blodtrycket var för högt. Istället för att få hem en blodtrycksmätare för att själv kunna kolla läget, så bokades det alltså in ett besök till tisdagen. Trots vila och flera mätningar så var undertrycket ännu högre på tisdagen. Som jag hade haft på känn, eftersom jag mådde illa och var yr.

Det var då jag fick nog, och sa att ”bebis mår ju inte heller bra av det här blodtrycket”, och med mig från rådgivningen fick jag en remiss till förlossningen för kontroll.

 

"Jag hade en känsla som sa mig att något var fel."

 

 
Jag och Fredrik åkte till förlossningen, där det gjordes olika tester och ultraljud, som alla visade att allt vore bra. Men jag fortsatte att berätta hur jag mådde, och nämnde hur jag dagen före blivit tvungen att byta byxor och trosor. Att jag inte visste om det var svett eller vad det var, men att det var något som fick mig att reagera.

För vad man får höra från rådgivningen och andra är att ”man vet när vattnet går; man hör ett ”plopp” och sen rinner eller sipprar vattnet ut hela tiden”. Att jag som gravid skulle veta tydligt om vattnet gått hade jag fått det sagt, men jag hade en känsla som sa mig att något var fel.

 
Så fem före att läkaren skulle ha skickat hem oss från förlossningen gjordes det två olika tester för att se om fostervattnet hade gått, och båda testerna kom tillbaka klart och tydligt positiva.

 


”Ditt fostervatten har gått, och eftersom det är över ett dygn sen nu och du är GBS-positiv, så betyder det att vi kommer att starta förlossningen. Nu.”

 

 

På grund av att vattnet gått för så pass lång tid sen, och på grund av jag var GBS-positiv, så blev det till att starta förlossningen med cytotec var fjärde timme. Samtidigt fick jag antibiotika intravenöst var fjärde timme, så inte b-streptokockerna ska finnas i förlossningskanalen under förlossningen.

Den första tabletten gjorde inte så mycket, och barnmorskorna förvarnade mig om att det kunde ta tid. Efter den andra tabletten verkade det även då fortsätta gå lugnt till, trots att jag nu testat att gå flera varv i sjukhusets trappor, mediterat och hoppats på att få igång något, så Fredrik fick åka hem för att sova.

Igångsättningen skulle fortsätta dagen efter.

 

 76605239 1538223959648828 7328571244842844160 n2 


Men det var efter några timmar som jag började blöda, spy och få värkar på en och samma gång. Värkarna tog fart och blev regelbundna snabbt, och jag fick allt svårare att vara. Jag fick hjälp av värkmedicin och värmedynor, men det var klockan 02:00 på då jag inte klarade mig längre ensam i rummet.

En barnmorska förde mig till ett varmt bad, och samtidigt ringde hon efter Fredrik som kom med detsamma till förlossningen.

 
Jag låg i två timmar i badet. Tog värkar som kom regelbundet, spydde, fick massage av Fredrik och andades. När inte badet längre hjälpte, blev vi förflyttade klockan 04:00 till en förlossningssal.

”Tänk, det är här vår bebis ska födas!”, sa jag åt Fredrik, och det är ungefär efter det här som allt blir väldigt luddigt i mitt minne.

Från 04:00 till 15:15, då Nova föddes, så minns jag inte mycket. Jag har Fredrik till hjälp att minnas vad som hände, och två A4 sidor med information från sjukhuset om precis vad som hände den där onsdagen, den trettonde november.

 

 

"Värkarna kom så tätt inpå, och ovanpå varandra, att jag halvt svimmade för att sedan vakna upp av smärtan."

 


När morgonskiftet började fick vi världens härligaste barnmorska. Vi är så tacksamma att det var just Emma som fick äran att ta hand om mig den där onsdagen, för vi kände oss så trygga med henne. Även om denna förlossning var lite dramatisk så var vi aldrig rädda.

 
Vid 08:00 var jag öppen endast 2 centimeter, vilket betyder att 10 timmar med värkar, mediciner, lustgas, gåstöd, bad, aquakvaddlar och värmedynor, blod, svett, spyor och tårar endast fått mig att öppnas en halv centimeter från att jag blev inskriven.

Värkstimulerande dropp kopplades på, och jag fick även nu börja testa på tens-maskin och annan värkmedicin för att få kroppen att fatta vinken att här ska barn födas.

 


Dock verkade det inte som att min kropp fattade vinken.

När det hunnit bli eftermiddag så hade läget försämrats, och jag kunde vid det här laget varken gå, prata eller se människor i rummet. Värkarna kom så tätt inpå, och ovanpå varandra, att jag halvt svimmade för att sedan vakna upp av smärtan.

Vid 14:00 hade vi testat så gott som allt som går att testa vid en förlossning, förutom epiduralen. Och jag hade öppnat mig endast 4 centimeter.

 

"Jag minns inte så mycket mer än att en läkare nämnde orden ”takykardi” och ”kejsarsnitt”. Och det var då jag blev klar i tankarna på en millisekund."

 


För att hålla bättre koll på Novas hjärtljud så lades några ”antenner” på hennes huvud, och det är efter detta som allt blev lite mer bråttom och lite mer allvarligt.


Efter att antennerna kopplats fast på hennes huvud, så blev förlossningssalen fylld av flera läkare. På grund av att allt var som en dimma för mig, så minns jag inte så mycket mer än att en läkare nämnde orden ”takykardi” och ”kejsarsnitt”. Och det var då jag blev klar i tankarna på en millisekund.

Läkaren förklarade att hen inte trodde att jag skulle öppna mig mer, och att det vore onödigt att testa epidural.

Det viktigaste och säkraste för mig och barnet nu var ett akut kejsarsnitt.

Med detsamma.

 


Plötsligt var det bråttom att få ut Nova. Fredrik fick snabbt byta om till operationskäder, och jag fick hjälp att förbereda mig att möta vårt barn.

 

Fortsättning följer... 

 


Nova Liv

Skrivet av Caroline Eriksson 14.11.2019 | 9 kommentar(er)

Igår, 13.11.2019, klockan 15:15 föddes Nova Liv.

Alla mår bra och är lyckliga.  

 IMG 20191113 WA0022


Ingen bebis ännu, igångsättning?

Skrivet av Caroline Eriksson 11.11.2019 | 14 kommentar(er)

Sen i somras har jag varit sjukskriven på grund av förvärkar och hotande förtidsbörd. Jag har fått höra och förberett mig på att barnet i magen kan ha bråttom ut, och jag trodde vi skulle få en oktober-bebis, än en bebis som orkar ha tålamod att vara kvar i magen till sitt beräknade datum. En av de första dagarna av november-månad.

Och absolut inte en dag längre än så.

 
Nu har jag dagligen fått minst två privatmeddelanden av människor som frågat av mig om jag har fött någon bebis. Om något är på gång, och när jag tänkte föda. Det är ingen skillnad om jag publicerar något på insta-stories dagligen, eller håller mig medvetet borta från blogg och sociala medier.

 


Bebis verkar ha ärvt Fredriks lugn, tålamod och det här med att inte ta stress över något. Trots att det beräknade datumet har varit och farit så har jag fortfarande en vild ninja som sparkar runt i magen. Och inte verkar h*n ha bråttom någonstans.


Även om jag hoppas innerligt, och det finns en chans att förlossningen skulle starta spontant, så får jag även acceptera min förlossning kan även starta med en igångsättning. Som bäst går jag alltså och väntar på att förlossningen ska starta av sig själv, eller på datumet då jag blir igångsatt. 

 

 

Tack för alla tips och råd för hur man kan starta en förlossning själv,

men jag har redan provat allt det ”man ska” göra, och det som känts säkert. Från att ta raska promenader i frisk höstluft, till varma bad i total mörker där man bara slappnar av.

Jag tror inte det finns något som kan starta en förlossning (”hemmakur”), om inte bebis eller kroppen är redo för det.


Tack för att du meddelar om alla risker det innebär med att gå över tiden och bli igångsatt,

men det är det sista jag vill höra nu. Jag är läskunnig och kan läsa nyheter och skola in mig på vad en igångsättning innebär. Jag behöver inte bli uppskrämd eller bli påmind utan att ha bett om det. 


Tack för att du tänker på mig, Fredrik och bebis,

men vi meddelar nog när något har hänt.

 


Jag vill inte höra om

hur många dagar din kompis gick över tiden, eller hur tidigt du själv födde ditt barn. Jag vill inte höra skräckhistorier om komplikationer. Jag vill inte höra hur jag ska njuta av tiden nu och passa på att sova, när jag knappt kan vända mig i sängen utan att vakna av smärtor.

Jag vet att allt det här är övergående, och att belöningen är inom räckhåll. Men det är då, och nu är nu.

 


Det som får humöret att hållas något så när på topp nu är att Fredrik är underbar och ett fint stöd för mig. Att få känna vår vilda bebis sparka i magen, och det faktum att det inte är länge kvar tills vi får träffas.

 

 

Så. Det vara bara det jag hade på hjärtat. Blir det tyst här igen nu så är det endera på grund av att jag behöver det, eller för att vi har blivit en person mer i vår familj. 

 


Månaden som kommer att förändra livet. För alltid.

Skrivet av Caroline Eriksson 01.11.2019 | 2 kommentar(er)

Så blev det november. Månaden då livet kommer att förändras.

För alltid.

 

Ha en alldeles underbar helg.

01.11.2019 101.11.2019 2


En inte så sockerfri, men jäkligt god och glutenfri morotskaka.

Skrivet av Caroline Eriksson 30.10.2019 | 1 kommentar(er)

Dagen började lite väl dramatiskt när jag vaknade upp och trodde för en millisekund att jag hade krystvärkar på gång. Alternativt döden vid mina fötter. En sån smärta som fick mig att skrika rakt ut och försöka hitta andan i all smärta. Det visade sig bara att det var ett av de värsta sendragen jag varit med om, och jag som lyckats väcka hela huset med mitt djungelvrål fick så lov att börja på med dagen.

En dag som har varit helt underbar, trots att den inte började så lovande.

 

Jag har tvättat kläder. Bakat morotskakor (!!), och bara känt mig vara i frid med allt. Känner mig lika nöjd och tillfredsställd som jag gjorde igår, då jag tog en 40 minuters promenad (den längsta promenaden på hela året). Även om jag tagit det betydligt lugnare idag. 

Och lugnt, det kommer jag att fortsätta göra resten av dagen och kvällen.

 

Som jag nämnde har jag bakat morotskakor. Jag som aldrig bakar annars, har lyckats få baka ihop en och annan sockerkaka under denna graviditet. Idag nu morotskakor som jag planerar att äta och frysa ner till dagar då man är sugen på något riktigt gott. 

Tänker vara givmild och dela med mig av recept. 

 

glutenfri morotskaka caroline 1

 

En inte så sockerfri, men jäkligt god och glutenfri morotskaka.


Grundreceptet hittade jag här, men jag har gjort lite ändringar i receptet.

 

Ingredienser:

  • 4 stora morötter
  • 4 ägg (använde våra egna hönsägg, som kommer från dvärghöns, så de är mindre än butiksägg)
  • 3 dl strösocker
  • 1 tsk bikarbonat 
  • 1 tsk bakpulver
  • en nypa salt
  • 2 tsk kanel
  • 2 tsk fiberhusk
  • 4 dl glutenfri mjölmix
  • 2,5 dl rapsolja

 

Frosting:

  • 4 dl florsocker
  • 2 msk vatten
  • riven citronskal
  • pressad citronsaft enligt smak och tycke.

 

Gör så här:

Förbered med att starta ugnen till 180 grader. Vispa äggen och sockret fluffigt i en skål. I en annan skål häller du i de torra ingredienserna och rör om så allt blandas fint. Rör ner de torra ingredienserna i ägg- och sockersmeten, och rör om lite.

Skala och riv morötterna, och tillsätt morötterna och oljan i smeten. Rör om allt ordentligt till en fin blandning.

 

Smörj valfri form (jag valde sockerkaksform) och fyll den till halva. Den kommer att fördubbla sin storlek sedan i ugnen. 

Grädda din goda morotskaka i mitten av ugnen i 30-45 minuter (beroende på form och ugn). Se till så den är färdig med tandpetare. Låt morotskakan svalna i formen en stund innan du för över den på valfritt fat.

 

När morotskakan svalnat så blandar du ihop frostingen (alla ingredienser i en salig blandning) och häller över kakan. Frostingen kommer att stelna inom 20 minuter. Sen är det bara att äta och njuta.

 

Tips: Vill du har en partykaka, så kan du (medan frostingen ännu är lös) hälla över strössel, för att få till en färgglad och smaskig morotskaka.

 


En vacker överraskning och ny inredning!

Skrivet av Caroline Eriksson 29.10.2019 | 1 kommentar(er)

Fredrik är en man som älskar att överraska en, och nu har han gjort det igen.

Jag visste att han hade pysslat på med något i helgen, men eftersom han var så hemlighetsfull, så fick jag bara lov att vänta (denna eviga väntan nu) på att se slutresultat. Igår kom han hem bärandes på det han skapat och en mycket fin och uppskattad överraskning:
en ny sänggavel och nattduksbord. 

 

Och det blev så otroligt snyggt. Som ett helt nytt sovrum.

 

Men innan vi kikar på det "nya" sovrummet, så ber jag dig att klicka HÄR för att se hur det såg ut tidigare i sovrummet. Behöver du köpa en snygg och stadig sängstomme i den modernaste färgen just nu, så är vår gamla sängstomme till salu.

Nåja. Nu vill jag visa dig vårt sovrum, och vad Fredrik har lagat. 

 

Sovrum Bedroom Caroline 1Sovrum Bedroom Caroline 2

 

Från att ha haft sängen i sängstommen, vilket resulterade i världens högsta säng, så valde vi nu att ta bort benen och bli så jordnära som möjligt i sovrummet. Har du inte sovit på golvnivå tidigare, så är det något jag verkligen rekommenderar. Innan vi byggde huset och flyttade in, så sov vi på golvnivå i lägenheten. 

 

Men överraskningen då? 

Jag blev så glad när jag insåg att det var en ny sänggavel och nattduksbord som Fredrik byggt. Han hann knappt klä av sig jackan innan jag blev så ivrig och ville byta ut det gamla mot det nya; med detsamma.

 

Sovrum Bedroom Caroline 3Sovrum Bedroom Caroline 4

 

Från att ha haft en sängstomme i vackert järn, så blev det mer natur- och jordnära tema och känsla i sovrummet. Speciellt då Fredrik sågat träverket i harmoniska mönster i form av vågor. Nattduksbordet, som han även gjort själv, matchar sänggaveln med samma mönster. 

Genom den vita färgen kan man se skymten av träverkets ådror, och det är så snyggt.

 

Sovrum Bedroom Caroline 5Sovrum Bedroom Caroline 6

 

Jag skulle betala dyra pengar för så vackra möbler som dessa i en inredningsaffär, och nu har världens bästa Fredrik byggt själv, och det enda som kostat är träverket. Helt otroligt vad han kan. Jag är så begeistrad över hur kreativ och tålmodig han är.

 

Sovrum Bedroom Caroline 7Sovrum Bedroom Caroline 8Sovrum Bedroom Caroline 9

 

Och det var bilder från vårt sovrum, som nu är ett rum som ger en en känsla av ro. På riktigt. 

Det ljusa och mjuka formerna balanserar mot våra annars mörka väggar, och trä är ett mjukt material man vill vara nära.

 

Tack Fredrik för den otroligt fina överraskningen och för att vi nu har det mysigaste sovrummet någonsin.

 


"Jag drömde du hade fött inatt."

Skrivet av Caroline Eriksson 28.10.2019 | 1 kommentar(er)

Så gott som dagligen får jag privatmeddelande av människor som endera drömt om att bebis gjort entré till världen, eller människors vars första tanke när de vaknat varit just jag och bebis. Det känns surrealistiskt, och samtidigt mycket roligt, att så många människor som jag mött och aldrig mött tänker på oss. Som ser fram emot att bebis ska födas.

Förstår du, älskade barn, hur efterlängtad du är?

 
Och mest av allt längtar jag. Och Fredrik också, men han är som vanligt lugnare.

 


Jag letar efter tecken i allt. Undrar om mitt illamående kan bero på det vanliga illamåendet jag haft i nio månader, eller det att kroppen nu förbereder sig inför en förlossning. Känner efter om den där sammandragningen eller förvärken som får mig att tappa andan "inte gjorde lite extra ont, som om det vore på riktigt denna gång", och blir lika besviken när smärtan avtar. Lyssnar efter det berömda ”poppet” man ska höra innan vattnet går.

Med känslan av att alla andra föder, förutom jag, så gör jag inte så mycket annat än väntar, längtar och letar tecken.

 
Som idag, då de första snöflingorna faller från himlen, så tänker jag att det vore en perfekt dag att föda på. Att få berätta åt bebis hur vackert det var när snön föll så sakta, och att det inte bara var snön som förändrade världen för evigt. Det var du.

 


Samtidigt så vet jag att bebis kan och får stanna kvar i magen och gosa till sig lite mer. Min gravidhjärna ger mig nästan dåligt samvete över hur otålig jag är, när jag egentligen bara borde njuta av den sista tiden nu. Njuta av sparkarna. Njuta av att lyssna till hjärtljuden. Njuta av att helt enkelt skapa liv. Men det är svårt.

 
För jag är otålig, och jag tror de flesta höggravida som räknar dagarna på en eller två händer kan känna igen sig i den känslan.

 

 

Så nej. Än har jag inte fött, och bebis lever fortfarande loppan i min mage. Tystnaden som kan uppstå kan bero på att jag är trött. Inte har så mycket att skriva om i min väntan.

Eller förhoppningsvis så föder jag.

 

crochet virka bitring kyckling hona chicken octopus blackfisk caroline teether


Här är mina två senaste hantverk jag gjort åt bebis.

En bläckfisk som passar även åt prematurbebisar, och en bitring där jag virkat vår höna Helmi.

 

Bläckfiskens mönster hittade jag här, och Helmi har jag freestylat fram själv. Ändå fint hur jag nu blivit så trygg med min virknål att jag vågar testa mig fram utan att följa mönster.

  


Sista rådgivningsbesöket och min höggravida mage.

Skrivet av Caroline Eriksson 22.10.2019 | 6 kommentar(er)

Innan klockan slagit halv åtta i morse hade jag hunnit:

  • äta frukost.
  • starta både disk- och tvättmaskin.
  • steriliserat nappar och nappflaskor genom att koka dem.
  • fått kokhett vatten över fingrarna på högerhand.

 

Lite väl aktiv, och lite väl onödigt i min mening att få kokhett vatten över sig. Dock verkade det som att något fastnat från den första hjälp kurs jag gick i början av graviditeten, trots att jag spydde och mådde illa 24/7 då. Medan napparna blev så sterila de bara kunde bli, sköljde jag handen i ljummet vatten.

Nu, flera timmar senare, så känns fingrarna ömma, men jag klarade mig utan blåsor eller värre skador. 

 

Sen spenderade jag förmiddagen med att åka iväg på rådgivningsbesök. Kanske det sista rådgivningsbesöket innan bebis är här?

 

Gravid v39 22.10.2019Jag och min höggravida mage idag.

 

Vet att jag förra veckan undrade om de magbilder jag publicerade då skulle bli den sista magbilden, men här står jag, en vecka senare i fortfarande regnigt väder och fotograferar magen. Så jag är medveten om att det kanske inte var det sista rådgivningsbesöket som gravid idag. Men, man vet ju aldrig.

 

Allt såg ut att vara fint med bebis. Även om det mestadels klämdes och kändes på magen. Bebis ligger tydligen superlångt ner, och huvudet är så fixerat som det bara kan bli. Så, allt är hemåt. Hjärtljuden var som vanligt starka, fina och runt 150 som de brukar. Bebis sparkade och visade vad h*n kan, och på magen min syntes det tydligen sammandragningar. 

När barnmorskan kände på magen funderade hon om barnet låg i vidöppen bjudning, vilket betyder att bebis ryggrad är vänd mot min ryggrad, och att ansiktet då är upp mot min mage än mot baken (som det är det vanligaste fosterbjudningen vid förlossningar). 

 

Jag googlade hastigt, men slutade med detsamma när jag läste om klipp, sugklocka och kejsarsnitt. Sånt har jag inte tid att oroa mig för. Speciellt inte när något inte ännu har inträffat, eller ens kommer att ske. Bebis hinner nog vrida sig under förlossningen, eftersom google kunde även meddela att många förlossningar som startar med vidöppen bjudning avslutas ändå med att bebis kommer ut "rätt svängd". Och blir det en förlossning med vidöppen bjudning så går även det bra. 

Mitt mål är att fortsätta vara lugn i mig själv och min graviditet, och dagens rådgivningsbesök gjorde mig inte mindre pepp inför förlossningen. 

 

Tvärtom.

Jag är nu så pepp på att bebis ligger superlångt ner med ett huvud som är så fixerat det bara kan bli. 

 

 


Virka söt kanin skallra / bitring till bebis!

Skrivet av Caroline Eriksson 21.10.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Som du kanske har förstått vid det här laget så spenderar jag min sista tid som gravid med att virka. Virka. Och virka lite till. 

Det har gått så pass långt att jag häromnatten vaknade upp och min första tanke var att virka. Du vet då man kan ibland drömma att man städar ett helt hus, och är besviken när man vaknar och inser att diskhon fortfarande har odiskat disk i sig? Nå, jag blev lite smått besviken att allt jag virkat i mina drömmar fortfarande var ett garnnystan. 

 

Men jag misströstade inte, utan låg kvar tills jag somnade om och tog upp virknålen med detsamma jag vaknat, ätit frukost och släppt ut hönsen i den friska höstluften. 

 

crochet rabbit teether virka kanin skallra bitring caroline 1

 

Den här urgulliga kaningen som fungerar som leksak, bitring och skallra åt en bebis virkade jag i ett huj. Och det var så roligt! 

Mönstret hittade jag här. Jag följde mönstret till huvudet och öronen, men freestylade med resten av bitringen. 

 

Jag skyddade fyllningen med att ha en nylonstrumpa (avklippt) runt, så inte fyllningen av misstag skulle smita ut genom huvudet på kaninen. Hade jag haft ett uppätet kinderägg hemma hade jag även stoppat en bjällra i "äggkoppen" och haft i den i huvudet, men så får jag göra nästa gång jag virkar en bitring / skallra. För det här var så roligt att jag gör det igen.

 

Nu önskar jag dig en trevlig start på veckan. Själv ska jag fortsätta virka på mitt nästa projekt.

 

PS. Känner någon för att sponsra mig och ge mig massor av garn och restgarn så tar jag tacksamt emot allt jag får.

 


Virka söt enhörning till bebis

Skrivet av Caroline Eriksson 16.10.2019 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

När jag lärde mig virka i helgen, med den söta bläckfisken som resultat, så hann jag bara virka i en dag innan jag redan hade planerat nästa projekt att virka. Såklart bebis skulle ha en söt enhörning! Och har man flow, jamen då ska man passa på.

 

Måste säga att jag är rätt så förvånad över mig själv, som annars bara stickat sockor. Att jag nu lärt mig något nytt, och samtidigt vågar pröva på större projekt än en liten mormorsruta eller liknande. En snabb googling visade att det fanns hur många mönster som helst att följa om man ville virka en enhörning, och det mönstret jag valde att följa var ett från Tr3troll (länk till mönstret)

Jag började virka på söndagskvällen, och blev klar med de sista hårslingorna till enhörningen i morse. Så för en nybörjare tog det inte alls länge att virka. Resultatet blev en mycket söt enhörning.

 

"Always be yourself, unless you can be a unicorn

then always be a unicorn."

 

crochet unicorn virka enhorning caroline 1

crochet unicorn virka enhorning caroline 2

crochet unicorn virka enhorning caroline 3

crochet unicorn virka enhorning caroline 4

crochet unicorn virka enhorning caroline 5crochet unicorn virka enhorning caroline 6

 

Här sitter enhörningen och väntar på sin kompis.

 

Undrar vad nästa projekt blir? Det finns så många möjligheter när det kommer till att virka, att det är endast fantasin och tålamodet som kan hindra en. Ett vet jag som är säkert; jag har funnit en hobby som jag tycker är svinrolig, och bebis kommer att ha en massa virkade gosedjur och leksaker.