bloggheader copy

Köpångest, materiell lycka och vad jag shoppat senast.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.04.2020 | 1 kommentar(er)

Sist jag köpte skor som inte var för en billig peng, som inte var för att slita och slänga efter en säsong, var året 2016. Ett par, och mina första, Nike. Supersköna. Kändes som att jag var gjord av miljoner och gick på moln när jag gick med dem första gången. 

Sen dess har de varit mig trogna skor, som idag är välanvända. Så pass att jag har hunnit limma dem ett varv. Redan förra året hade jag planer på att unna mig ett par nya skor, men lät det vara, eftersom mina svällda gravidfötter inte tyckte om några skor alls (fick till sist inte ens på mig mina röda gummistövlar).

 

92134503 329005351392220 3412361811708608512 n

 

Men nu är mina fötter tillbaka till sin gamla storlek. Och mina gamla Nikes är fortfarande välanvända. 

Eftersom jag tydligen börjat gå så gott som dagliga promenader, på grund av barnet, så vill och behöver jag ett par skor som är skonsamma åt mig. Det som har tagit emot mest att köpa nya skor är att:

  1. Jag behöver bra skor, och Nike's skor verkar vara de rätta för mig. Så även om de är skonsamma mot min kropp och fötter, så är det inte skonsamma mot min plånbok.
  2. Som förälder är det inte riktigt överflöd med pengar om man säger som så.
  3. Det är tråkigt att shoppa. Speciellt skor.

 

Men, tänkte YOLO och att jag visst får skämma bort mig själv, och klickade hem ett par Nike Air Max Motion 2. Hade som vanligt morkkis över att jag spenderat pengar som jag annars hade kunnat lägga på annat. Men den morkkisen har alltid funnits där när jag köpt något, med eller utan pengar på kontot. 

Tror det grundar sig i någon jantelag eller något annat invant tankesätt som man får ta och träna bort. Såklart man är värd fina saker.

 

Nå hur som helst kom de på posten igår, och det sista jag känner är morkkis.

 

92627007 210597853606334 5853021860068851712 n

DE ÄR SÅ SNYGGA. HERRE MIN TID. 

 

Ska impregnera dem, för bättre hållbarhet och så, men sen, SEN är jag redo att gå långa promenader med barnvagnen. De är så snygga att jag nästan kan förstå alla som har en grej med att köpa mer skor än man använder.

 

92052391 524812801566918 4657948683130634240 n

 

Ja, och så kom det hem en smart golvmopp igår också. 

Under ett svagt tillfälle medan jag scrollat på facebook, så dök det en annons om denna golvmopp upp. Eftersom det var det enda som inte berörde ämnet corona så blev jag väl så till mig att jag köpte den.

Inte heller den har jag morkkis för.

 

Bara Fredrik dammsuger golvet så får jag prova golvmoppen idag. Hoppas den är bra.

 


Att vara ensam på BB / Den oro man känner inför föräldraskapet

Skrivet av Caroline Eriksson 06.04.2020

Aldrig förr så är man så utlämnad för ödet, som inför en förlossning. Vare sig du är förstföderska eller detta är ditt sjätte barn, så kan ingen någonsin säga hur din upplevelse av förlossningen kommer att bli. Man kan jämföra förlossningar hur mycket man vill, men precis varenda förlossning kommer att vara lika unik som våra fingeravtryck.

 


Med det tankarna i bakhuvudet så skrev jag endast upp tre saker som jag hade som önskemål vid vår egen förlossning.

  • GBS-positiv, så jag skulle få iv-antibiotika. (alla screenas vid förlossningen, men jag hade redan vetat av detta halva graviditeten)
  • Att det fanns en risk att barnet låg i vidöppet läge.
  • Familjerum på BB.

 

För min personliga del så var det familjerummet som hade känts som det viktigaste när jag tänkte på hur min egen förlossning och tiden efteråt skulle bli. Jag visste att hur mycket jag än velat föda vaginalt, i vatten eller fånga mitt eget barn i armarna (som man läst i många vackra förlossningsberättelser), så är man i en sån situation då man får känna tillit till sjukvården och våga släppa på de föreställningar man har om hur en förlossning ska vara.

Och har du läst min förlossningberättelse (här kan du läsa del 1 och här kan du läsa del 2) så vet du kanske redan hur det gick.

 


”Jag har fått flera gånger frågan om det känns som att jag blev snuvad på en förlossning, i och med det akuta kejsarsnittet, och mitt svar är "nej".

Nej. Det gick inte som på Strömsö, och ingen föreställer sig väl att en förlossning ska vara som min. Den var ju lite väl dramatisk, och ingenting vi hade föreställt oss, även om vi inte hade några skilda önskemål över hur vi ville ha det under förlossningen.

Men det är fortfarande min förlossning, och tack vare det akuta kejsarsnittet så får vi ha vår dotter med oss idag. Jag kunde inte ha gjort något annorlunda, och jag är bara tacksam att allt slutade så väl som det gjorde.


Jag blev inte snuvad på någonting. Jag blev endast rikare.”

- Ur min förlossningsberättelse, del 2

 

 

Vid uppvaket, i väntan på att mina ben skulle återfå känsel, så fick jag det förstått att det inte skulle bli något familjerum. Fredrik skulle alltså inte vara med oss dygnet runt, det första dagarna. Istället väntade det ett litet rum åt mig. Ett eget rum, med egen dusch och toalett, och det kändes så lyxigt. Även om jag inte fick tryggheten i att ha Fredrik nära hela tiden, första tiden av vår dotters liv, så fick jag i alla fall tryggheten av att få vara ensam.

Där satt jag och lärde känna barnet, samtidigt som jag filmade och tog bilder och sände till Fredrik via telefon.

 

92509252 236850117511201 3308415275203821568 n2

Nova, några timmar ung.


När jag nu läser om att BB-avdelningen från och med idag inte tillåter partner eller stödpersonen att vistas på avdelning i dessa coronatider, så känner jag med alla som ska föda inom snar framtid. Alla som redan känt oro och ångest inför förlossningen, och som nu står inför detta. Att vara gravid, föda och dagarna efter en förlossning är så omtumlande redan ändå.

Jag känner med alla barnmorskor som redan krupit på sina knän, och vars arbetsmiljö blir något med krävande och arbetsbelastningen något större.

 


Det är chockerande beslut, men inte så oväntade. Jag förstår att detta beslut har blivit tagna av en orsak. Att det är på allvar nu. Att alla sitter i samma båt tröstar ingen, och de föräldrar som berörs kommer att få en annorlunda start på sitt föräldraskap.

 


Personalen på Vasa Centralsjukhus förlossning och BB är guld värda och alldeles underbara. Även om jag inte själv hade behovet att ha någon vid min sida dygnet runt, så kände jag mig trygg de 3 dagarna jag var där, för jag visste att hjälpen var nära till hands om jag hade behövt den.

Till er i personalen vill jag bara säga tack från djupet av mitt hjärta att jag fick en fin start på mitt föräldraskap, även om ingenting blev som man hade tänkt sig.

 


Och till alla som ska föda snart; kram.

Försök att inte ta någon stress (även om det är lättare sagt än gjort), men du är i trygga händer. Även om det är riktigt förjäkligt nu.

 

92913280 234864074297117 844915544246190080 n2

Nova 3 dygn ung, samma dag vi fick åka hem.

 

Läs även:
Förlossningsberättelse del 1

Förlossningsberättelse del 2


Försenat aprilskämt, den roligaste promenaden och Netflix,

Skrivet av Caroline Eriksson 03.04.2020 | 1 kommentar(er)

Man skulle ju kunna tro att vädret (och allt som pågår i världen) är ett riktigt dåligt och försenat aprilskämt. Men nej. De flesta av oss här i Österbotten vaknade upp till ett vitt landskap. Jag steg upp så pass tidigt att snön fortfarande yrde ner. Och då ösregnade det när vi gick och la oss.

Så man blir minsann något förvirrad om det ska hålla på så här.

 

91630442 207270917378387 1470902092720766976 n

91591003 518211195509514 3497831854172536832 n

 

Bilder tagna med ett par dagars mellanrum. Man får väl ändå vara tacksam att all snö hann smälta bort innan det föll på nytt, för då vet man ju i alla fall innerst inne att det existerar en vår, och den är på väg. Men det känns även så onödigt. Jag tror många längtar och behöver en vår nu. Inte en andra vinter (det känns som att det föll mer snö inatt än det gjorde på hela vintern). 

 

92024006 2527805290818357 2185403420335144960 n

91675776 644601793000600 1845277534166450176 n

 

Det här är två bilder från igår, och min barnvagnspromenad med Nova.

Jag var så tacksam för de bara vägarna och asfalten. Har nu först börjat lyssna på podd när vi är på promenad, och det gör det så mycket roligare att gå efter samma vägar så gott som varje dag. Häromdagen lyssnade jag på podden Momsplaining. Livet var härligt och jag tyckte avsnittet var så roligt att jag skrattade högt för mig själv. 

Ser en skugga närma sig bakom mig bakifrån, och jag hoppar till, skriker "Hej" och skrattar nervöst.

 

Det var bara en hurtig och sportig kvinna som gick om mig så snabbt hon bara kunde. Man skulle kunna säga att hon sprang, även om hon gick. Jag tänkte då att även om jag blev rädd, så kanske hon var räddare för mig som gick runt och skrattade högt på en ödslig väg.

 

Tur man har kul i alla fall.

91587008 640692843145470 6047075547723333632 n

Och ska man se något positivt med det här vädret så får man ta och mysa ordentligt här hemma. Tända en brasa och se på Netflix.

Passande nog så skaffade jag Netflix igår, i väntan på bättre tider (sommar). Började med att se på "Det första året". Hann se några sekunder + en bebis på vår tvskärm, och så började jag gråta. Kul med Netflix. Kul.

 

Nu önskar jag dig en fortsatt trevlig helg. Kom ihåg, daglig uppdatering om högt och lågt, livet och höns: följ mig på instagram.

carloine heter jag där.

Kontot är privat, men skicka förfrågan om att följa så godkänner jag.

 


Hur hinner man blogga, och vad vi gjort de senaste dagarna.

Skrivet av Caroline Eriksson 30.03.2020 | 1 kommentar(er)

Förstår inte hur jag lyckades blogga så aktivt under tiden vi byggde hus, samtidigt som jag jobbade treskiftes arbete. Då kunde jag få ihop 58 blogginlägg på en månad då vi gjorde mycket arbete med huset. Hur lyckades, och framför allt orkade, jag? Tycker ju att ett husbygge borde ta upp mer tid, men hur jag (inte) bloggar menar något annat. Sen jag blev gravid för ett år sen och hyperemesis gjorde mig illamående och redo att kräkas dygnet runt så minskade blogginläggen drastiskt. 

Som mest bloggade jag 17 gånger på en månad, under all tid jag var gravid. 

 

Sen Nova föddes så har jag försökt hålla bloggen vid liv, men det är svårt. Att sova dagtid är inte något som står högt uppe på hennes priolista, och de korta stunder hon sover så vill jag hellre spendera tiden till att äta eller glo rakt in i väggen. 

När hon är vaken så säger det ju sig själv: jag vill spendera tiden med henne.

 

Så av naturliga orsaker så får bloggen ta ett steg tillbaka. MEN. 

Instagram är jag mycket aktiv på. Speciellt stories. Instagram fungerar som en mikroblogg för mig. Det sätt som fungerar optimalast för mig att få uttrycka mig i bild och text, samtidigt som jag får tid över till annat. 

 

Följ mig på instagram, carloine heter jag där!

Bli inte rädd för att jag har kontot privat. Det är en trygg plats att vara på, så bara att skicka en förfrågan att följa, så godkänner jag dig.

 

Men för att inte bara komma hit och babbla om sånt jag inte bloggar om, så kan jag visa det som hänt den senaste veckan.

 

90905761 219631285947136 4570741880446255104 n

 

Det här hände så tidigt som igår: Nova somnade i ringsjalen! 

Jag är så glad att jag gav sjalandet en andra chans. Igår kändes det som när Nova var riktigt nyfödd och endast kunde somna tätt intill på ens bröst. Jag var redan så känslosam igår, som om man hade varit nyförlöst eller PMS, så jag kanske råkade fälla en liten tår av lycka innan jag fick till en lyckad transfer från sjal till vagn.

Nova vet vad ringsjalen betyder, och hon väntar tålmodigt och glad på mig medan jag förbereder så hon kan få komma nära. Tänk så mycket kärlek och närhet som det kan finnas i ett tygstycke. Wuuäää.

 

90913645 650096042389404 749313218664464384 n

 

Vi tog ner två träd förra veckan. Eller vi, skogshuggaren. Men vi fick städa upp kvistar och ris efteråt. Eller vi, Fredrik. Jag och Nova var med som sällskap utomhus i alla fall. Nöjdare brud har jag inte sett, som när hon fick halvsitta i vagnen och se omkring sig. Ett stort leende enda upp till öronen.

 

91031219 530007881226714 6972909444057268224 n

 

Säga vad man vill om coronan, för det är förjävligt. Men vill man och orkar ser något positivt i allt, så blir jag varm i kroppen av att få se hur människor på sociala medier nu gör saker tillsammans som en familj. De går ut i naturen på vandringsleder. De pysslar. De bakar. De gör precis allt som man tänker sig att man ska göra som en familj, men som sen kanske tiden inte räcker till för, på grund av arbete, prioriteringar, träningar och ja... livet.

 

Fortsätt ta hand om varandra. Spendera tid i naturen. Tvätta händerna. Och gör allt för att hindra att alla smittas på en och samma gång.

MEN. Våga var positiv och njut av det fina som finns omkring en.

 

91117212 257290558639524 2688672153183715328 n

 

Ja, i fredags så var det planerat att skogshuggaren skulle hit på eftermiddagen för att ta ner två träd. Men efter att jag vaknat, klätt på mig (lyckligtvis) och gick ut i köket så såg jag honom stå redo vid första trädet. Det var en vindstilla och solig morgon, och han var väl redo att ta vara på dagen, så lika bra så.

Nova fick första parkett till att se träden falla, och nu har vi ännu mera sol på gården till både oss och hönsen. 

 

91166302 225109755522615 7725571989888303104 n

 

Och här är vi, jag och mitt hjärta. Jag köpte ju ny vinterjacka förra vintern, men den passade inte längre min kropp efter förlossningen. Så denna vinter köpte jag mig en ny vinterjacka på REA, och det är den bästa jacka jag någonsin ägt.

Den är lång, varm, vindtät och så rymlig att min bebis ryms innanför när vi har ringsjalen och är utomhus. 

 

Och det var den uppdateringen från mig. Nu loggar jag ut och umgås med mitt barn,

men som sagt. Följ mig på instagram (carloine) om du vill ha dagliga uppdateringar. 

 


Det man sår får man skörda

Skrivet av Caroline Eriksson 24.03.2020 | 1 kommentar(er)

Igår fick jag ett efterlängtat paket i brevlådan. Årets frön och allt vad jag vill och ska odla i år. 

Förra året var första året jag testade på att odla, och det gick över förväntan. Hela sommaren fick vi äta egna tomater och gurkor. Till och med så pass att hönsen fick äta också.

Frysen är full av chilipaprika, eftersom jag trodde det var vanlig paprika jag sådde. 

 

Så jag har länge planerat och drömt om vad jag vill så i år i vårt växthus. Tomat och gurka är en självklarhet. Det gick så bra förra året så jag hoppas det går lika bra i år.

Paprika (och riktig paprika denna gång!) är något jag ska testa på, och även sallad och kål i olika former. Blomkålen som jag sår sedan i våra odlingslådor bakom huset blir spännande att se resultatet på.

 

Så nu har jag i dagarna två passat på att så här hemma när barnet sovit. Snabb som en duracell kanin var jag föraatt hinna med i tupplurerna. Liten skillnad från förra året då jag sådde och inte ens visste om att jag själv hade ett frö i magen.

Köksbordet som har den bästa potential för morgonsol och värme har nu ockuperats av allt jag odlat, i väntan på att plantorna ska bli starka och varmare väder så de kan flytta ut till växthuset. 

 

Ska du odla i år? Vad ska du odla? 

 

IMG 20200323 141303 01

 


Att leva isolerad från människor och visa respekt.

Skrivet av Caroline Eriksson 20.03.2020 | 5 kommentar(er)

Jag läser om att Finland torde ha över 400 bekräftade coronafall nu, varav fyra av dem är i intensivvård. En av dem är född på 80-talet. Än har jag ingen värre panik över läget som råder, men om det är något som oroar så är det människor som inte tar detta på allvar. Som sitter och fikar på cafén med vänner. Efterlyser kompisdejter till sina barn. Och samtidigt går regeringen ut med att utlysa utegångsförbud om inte människor följer riktlinjerna som nu ges. Kanske det är det som behövs?

 
Jag tycker det är så respektlöst av människor att inte följa det nya som gäller. Det är dags att skärpa sig, om man nu tänker tanken på att bli drastisk och införa utegångsförbud.

Att bara för att man inte själv är i en riskgrupp eller känner av symptom, så skulle det vara mindre riskfyllt att fortsätta livet som om ingenting skett eller pågår just nu i världen.

Ingenting är eller kommer att vara som förr.

 


Folk mister sina jobb, står inför ekonomisk kris och kan bli allvarligt sjuka i Corona, och jag ser folk på internet som ba: ”Regeringen har gått för långt”.

Det har inte ens börjat.

 


Undantagstillståndet och beredskapslagen är inte till för att jäklas med dig. Den är till för att skydda oss.

 

90444832 824617404700915 8525886450544148480 n

  

Och just på grund av läget som är så blev även våra planer ändrade för helgen. Det var tänkt att min mamma skulle komma och hälsa på sitt enda barnbarn Nova, och förstås vi, i helgen. Men redan i början av veckan så bestämde vi oss för att avboka och avvakta tills läget har lugnat ner sig.

Det känns tråkigt, självklart. Men ändå inte så pass tråkigt att man vill riskera något eller ta regeringens riktlinjer och beslut på mindre allvar.

 


Vi undviker att träffa människor och minimerar möjligheterna att utsättas för eller sprida smitta nu. Fredrik arbetar ju inom vården, så han behövs på jobbet. Han är även den som handlar åt oss alla för tillfället, istället för att dra med hela familjen till butiken.

 

Vi måste alla ta vårt ansvar nu. 

 

85183123 155736358932095 5442943098520862720 n

Igår promenerade vi till postlådan (250 meter en väg) för första gången i ringsjalen. Nova var nöjdaste bebisen i byn.

 

Vädret är dock på vår sida, så flera dagar nu har jag tagit långa promenader med Nova. Njutit av att byn är (om möjligt) ännu lugnare. Tänk att kunna gå över sju kilometer på en dag, och inte se en enda människa! Höll nästan på att skriva "drömmen".

 


Ja, förutom den där bilen som passade på att tuta när den körde om oss.

Jag gick på rätt sida av vägen, som man ska göra, så långt till sidan som möjligt. Och bilen tutade så att barnet som kämpat att få (och verkligen behövde) sömnen vaknade, blev rädd och klarvaken. Och så var den sömnen för dagen förstörd.

 
Ja, jag vet att bilen säkert bara ville vara trevlig, men vem tutar ens åt en människa med barnvagn?

 

Så dagens tips: håll dig isolerad, tvätta händerna och tuta inte åt folk.

 


Det är nya tider nu

Skrivet av Caroline Eriksson 17.03.2020 | 2 kommentar(er)

Just nu är det nya tider. Något okänt och som vi inte varit med om förr. 
Skolor stängs, man begränsas i sitt umgänge med andra människor, offentliga sammankomster begränsas till 10 personer och besöksförbud vid sjukhus / boenden. Här kan du läsa om alla nya regler som råder.

 

Själv så känns det som att jag har levt i social karantän i princip från att jag blev gravid och nu som småbarnsförälder. Kanske längre än så, men det är bara sån jag är som person. Så på den fronten är "allt som vanligt".

 

På andra plan kommer inte livet att bli sig likt. Fredrik som jobbar inom vården är utsatt, och nu tänker jag på alla som är i riskzonen och nu skyddas av dessa nya lagar som råder. 

Jag tänker på alla som inte har möjlighet att jobba distans. På alla egenföretagare. På alla föräldrar som nu högst troligen måste låta sina skolbarn vara ensamma om dagen, då det inte är en möjlighet att ha äldre folk och glada pensionärer som barnvakt. 

 

Jag tänker på alla som nu känner enorm ångest. Ångest över ekonomi, hälsa och en osäker framtid.

 

Jag känner mig trygg med regeringens beslut, och tror att detta är den rätta vägen att gå. Jag är tacksam för att jag nu är i en livssituation där jag har möjlighet att vara hemma i trygghet. Inte alla som har det så. 

Ingen har facit i hand, men det här är nog den bästa regeringen någonsin skådad och det bästa beslutet som kunde göras. Även om det innebär att våra liv kommer att förändras för en tid, men det är så värt det. Nu är det dags att visa solidaritet (i mån av möjlighet). Ta hand om äldre och ensamma. Erbjud dig att handla mat / medicin åt dina grannar. Ta hand om skolbarn som annars hade behövt vara ensamma. Bara ställ frågan: "Kan jag hjälpa till med något?".

Viktigt nu att faktiskt följa de regler som råder, för att sakta ner / minska smittspridningen, så att sjukvården hinner med och kan använda sina resurser där det behövs.

 

Det här kommer vi att klara av. 

Tillsammans.

 

89513746 834291383738757 169139256680251392 n

 

 

Och som avslut på detta lite allvarliga blogginlägg, för det är dumt att inte ta detta på allvar, så tänkte jag visa hur det såg ut här hemma igår (och alla andra dagar av veckan och året).

 

Fredrik ba: "Nej vad har du fast på röven?"

Ja ba: "Åhå!"

 

Karantän eller inte så illustrerar denna dregglis på min rumpa föräldraskapet och jag just nu. Okammat hår, kläder med torkade mjölkspyor, nappflaska med mjölk, barnvagn med sovande bebis i och en dregglis fastklistrad på rumpan.

 

 

 

 


Så tacksam att få vara din mamma

Skrivet av Caroline Eriksson 16.03.2020

89510884 203055077619186 586585334544859136 n"Nova Liv, 4 månader idag.⁣
För 121 dagar sedan förändrade hon mitt liv för alltid.⁣


Med sin största leende värmer hon våra hjärtan varje dag. Hennes hjärtliga skratt är det vackraste ljudet jag vet av, och när hon håller om en vill man aldrig släppa taget.⁣
Och jag kommer aldrig att släppa taget.⁣


Hon är envis som bara den, och kommer komma långt på det, även om hon för tillfället inte kommer fram så snabbt som hon önskar när hon övar på att krypa.⁣
Hennes favoritlåt för tillfället är "I'm gonna be" av The Proclaimers (om jag sjunger), och Bobo i Babblarna är roligast.⁣


Jag älskar att få vara en del av hennes liv och att för varje dag få se hennes personlighet växa och hur färgrik och underbar hon är.⁣
Av alla människor är hon min absoluta favorit, och den jag älskar mest av allt.⁣


Till månen och tillbaka, tusen gånger om.

 

13 / 03 / 2020"

 

 

Så skrev jag i fredags om världens bästa människa. Nova, älskade dotter. 

Helt otroligt hur snabbt tiden går, även om det känns som igår när jag fick henne till mitt bröst. Det har varit de mest omtumlande och kärleksfullaste dagarna i mitt liv. Jag känner mig så priviligerad att just jag får ta del av hennes liv. Att just hon valde oss. 

Jag är evigt tacksam att få vara din mamma, Nova Liv. Varje dag, varje minut, varje sekund.

 

Jag älskar dig.

 


Corona, vad du SKA och INTE ska göra.

Skrivet av Caroline Eriksson 11.03.2020

Jag är mer aktiv på instagram just nu, (carloine heter jag där) men ville kika in för att sprida ordet lite.

Ingen kan ju ha missat att just nu härjar viruset Corona. Något nytt och skrämmande, och det som började som en epidemi kan nu börja liknas pandemi. Jag ser bilder av butikshyllor som gapar tomma och läser om människor som är i panik och inte vet hur de ska hantera denna situation.

 

Det känns ju knasigt att behöva påminna andra vuxna om självklara saker som det här men:

 

Corona, vad ska du INTE göra?

Få panik.

 

Vad SKA du göra?

- Tvätta händerna, tvätta händerna och än en gång: tvätta händerna.

- Nys och hosta i armvecken.

- Stanna hemma om du är sjuk. Hit hör även förkylning, feber och magsjuka (inte bara Corona). Ingenting är så viktigt att du måste ut och smitta andra.

- Bara för att DU klarar av en förkylning så tänk på andra.Spädbarn, äldre och de som redan har grundsjukdomar är i riskzonen och som inte klarar av vanliga förkylningar lika bra.

- Pussa och ta INTE på spädbarnshänder. Hur gulliga de än är.

- Behåll lugnet. 

 

Lugn och saklig information är vad som behövs.

 

Det som skrämmer mig mer än viruset Corona, är människor som anser såna här självklara saker som något nytt. Något som kräver någon uppoffring. 

Nej. Keep calm och tvätta händerna. 

 

89846906 1112426395767962 417535743896846336 n


3 citat som passar till denna kvinnodag.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.03.2020

88261121 10157705466948880 510472947782123520 o

 

Each time a woman stands up for herself, without knowing it possibly, without claiming it, she stands up for all women.

-Maya Angelou

 

Teach her that the idea of 'gender roles' is absolute nonsense. Do not ever tell her that she should or should not do something because she is a girl. 'Because you are a girl' is never reason for anything. Ever.

- Chimamanda Ngozi Adichie

 

What is feminism? Simply the belief that women should be as free as men, however nuts, dim, deluded, badly dressed, fat, receding, lazy and smug they might be. Are you a feminist? Of course you are.

- Caitlin Moran

 

21 best inspirational feminist quotes of all time