bloggheader6

Visa alla inlägg skrivna 2019

Vad jag vill säga till mitt 20-åriga jag.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.09.2019

Kategorier:

Jag är gravid, sjukskriven, rätt så belåten men otroligt rastlös. Så jag efterlyste en liten frågestund på instagram. Bad de som ville att ställa en fråga om allt mellan himmel och jord, och sen svara på allt via bloggen och instagram. Jag fick en fråga som verkligen krävde ett eget blogginlägg, och här är det. 

(ps. vill du ställa mig en fråga, om vad som helst, när som helst; skriv bara en kommentar så svarar jag på alla frågor.)

 

"Vad hade du velat säga till dig själv som 20-åring?"

 

Om 20 dagar, 9 timmar, 19 minuter och 35 sekunder (i skrivande stund, inte för att jag håller räkningen, google räknade ut det åt mig) fyller jag 29 år, och jag kan knappt tro att jag snart levt färdigt som 20+ någonting, och blir om ett år en 30+ are. Som yngre tyckte jag ju att de som närmare sig 30 var gamla. Herregud, idag vet jag bättre, och vet att man till sist slutar tänka på ens ålder, och istället börjar känna sig yngre för varje år som går. Jag är ju ung, och mitt liv har bara börjat!

Men det var inte det jag skulle skriva. Utan nu ska jag skriva till mitt 20 åriga jag. Hon som trodde livet var över vid 20, typ.

 

24264 376826603879 1804773 n copyCaroline, 2010. Nitton och ett halvt år. 

 

Det här med utseende är sekundärt.

Under åren har jag existerat i olika former och storlekar, och om det är något jag har lärt mig, så är det att utseendet sist och slutligen är sekundärt. Att det man minns och tar till vara på är den känsla man ger andra, och som andra ger tillbaka till en. Och att man inte blir mer eller mindre lycklig beroende på siffran på vågen.

De senaste åren har jag sagt att jag känner mig så mycket lyckligare idag än jag gjorde när jag var som smalast, och det säger jag även idag. Det här med lycka har ingenting med siffran på vågen att göra. Det är något som kommer inifrån.

 


Man får ångra sig.

Ännu 2010 hade jag en Nokia knapptelefon. Jag skulle aldrig ha en smarttelefon. Dels för att jag trodde att jag aldrig skulle ha råd med en, men även för att jag inte förstod vitsen med smarttelefonerna. De såg så otympliga ut, och hur i hela fridens namn skulle man kunna skriva något när bokstäverna på skärmen var så små?!

Året därefter köpte jag min första smarttelefon.

Det jag vill komma fram till är alltså att man får ångra sig, ändra åsikt. Att man inte behöver ha samma åsikt eller var precis samma människa hela livet ut. Jag kan ju bara tala av egen erfarenhet och jag har hunnit ändra åsikter och livssyn, och även vuxit som människa tack vare det, under de nio senaste åren. Jag skulle bli mer orolig om man stannade fast och aldrig utvecklades.

 


Säg hur du vill ha det.

För väldigt få människor kan läsa dina tankar.

 


Du kommer att finna kärleken. Väldigt snart.

Jag mötte Fredrik när jag var tjugo och ett halvt år. Vilket betyder att Fredrik har snart varit en del av mitt liv i ett decennium. Helt underbart. Och fantastiskt.

Att finna kärleken är inte något jag tagit eller tar för givet, och att finna en person som är vid ens sida i så många år är idag lite av något magiskt. Som jag tidigare nämnde så tror jag att vi människor ständigt utvecklas, och att då finna någon att utvecklas tillsammans med och stå tillsammans starka och kära, det är häftigt.

Jag skulle vilja säga till mitt 20-åriga jag att verkligen slappna av och njuta av precis all tid du får tillsammans med din kärlek. Att Fredrik är världens härligaste människa du kommer att möta, och att bara vara snäll och kärleksfull och vara tacksam för att man haft turen att möta någon som är så rätt.

Våga lita på kärleken och släpp in kärleken i ditt liv.

 

Lita på dig själv.

Det här med magkänslan har varit en grej sen barnsben, och jag ber dig att hålla kvar vid den. Magkänsla och hjärta tar dig långt.

 


Omge dig själv med positiva och härliga människor.

Äkta vänner ska alltid lyfta dig, och inte dra ner dig. Håll dig alltså borta från människor som talar illa om och åt dig. Som får dig att känna dig mindre värd och osäker.

Omge dig själv istället med människor som tillåter dig vara precis som du är, utan att döma.

 


Älska och förlåt dig själv.

Slösa inte tid på att jämföra dig med andra. Var inte för hård på dig själv, och våga ha självdistans och förståndet att släppa taget om det du inte har makten om. Alla är vi människor, så även du. Och det gör dig inte mindre duglig som människa. Banta inte, och förlåt dig själv för sånt som hände för tusen år sen. Den tuffaste och mest kritiska typen är den vi är mot oss själva, och det vet jag att du kan träna bort. 

Ba var snäll helt enkelt, det förtjänar du.

 


Var dig själv.

Alltid.

 


Vacker som en gudinna - del 2.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.09.2019 | 6 kommentar(er)

För två veckor sen fick jag vara med om en gravidfotografering, och min bloggheader är ett resultat av den magiska kväll, då jag fick känna mig vacker. Så vacker har jag nog inte känt mig under hela graviditeten, som jag kände mig den kvällen.

Idag sände fotograf Cecilia Calrén fler bilder från gravidfotograferingen, och jag slutar inte att häpnas över hur vackra bilderna blev.

 

Till skillnad från den förra bilden du fick se, som var på en åker, så är dessa bilder fotograferade vid en rosa solnedgång. Den vackra blomkransen som doftade sommar, matchar de rosa tonerna som bredde sig ut över himmel och hav. 

Och jag älskar dessa bilder.

 

Så fina. Jag kände mig som en vacker gudinna, och dessa bilder kommer att vara mig värdefulla länge.

 

Gravid.v30 3webb sevendaysGravid.v30 2webb

 

 


Tack för allt sommaren, välkommen underbara höst.

Skrivet av Caroline Eriksson 01.09.2019

Igår var det den sista dagen av sommarmånaden, och idag fick jag vakna upp till första höstdagen. Den första höstdagen som var så pass varm att jag satt i underkläder på terrassen för att tampas med värmen. Det här var sommaren jag inte kunde bry mig mindre om grannar eller motionärer sett mig i endast underkläder. Det här var sommaren jag omfamnade min kropp fullständigt och vägrade täcka den i tunga tyger, för att kunna andas.

 

Vanligtvis kanske jag skulle känna mig sentimental och vilja hålla kvar lite extra i sommaren, men inte i år. Missförstå mig inte (trots att folk får missförstå bäst de vill, sånt har man inte så mycket makt över); det har varit en av de bästa somrarna jag har fått vara med om.

Jag har varit för det mesta i frid med mig själv och det som pågått omkring, och vädret klagar jag inte på. Jag har fått ha roligt, och upplevt och gjort en hel massa roliga saker med Fredrik.

 

Men nu är jag så redo för hösten, även om det är med pirr i magen och liten slags nervositet.

 

31.08.2019 1Det har varit en av de finaste somrarna, och nu väntar en spännande höst.

 

För mitt och Fredriks liv kommer att ta en helt ny vändning denna höst. Våra liv kommer aldrig mer att bli detsamma, och vi välkomnar inte bara en ny årstid, utan även en ny människa i vårt liv. Ja, inte nu med detsamma. Men jag kan räkna veckorna på knappt två händer. Och om det är något jag har lärt mig av denna graviditet (gudars, jag har lärt mig massor, men mer om det kanske i ett annat blogginlägg!), så är det att tiden går snabbt. I ett ögonblick. Så snabbt.

Så det är inte undra på, och helt förståeligt, att känna pirr i magen nu. Att längta lite extra mycket, och välkomna hösten med öppet sinne och famn.

 

Tack för allt sommaren, välkommen underbara höst.

 

31.08.2019 2Bild från igår kväll då jag och Fredrik var och finkörde ner till havet för att se raketer.

 


Den finaste bilden av min mage.

Skrivet av Caroline Eriksson 30.08.2019

Inspirerad av Stina Wollter, och hennes underbara "Bodyscape" fotografier, så valde jag att fotografera mig, magen och det vackra mönstret från persiennerna (då jag försökt om stänga ute solen och värmen utanför huset. Att vara gravid och förkyld i denna värme är så där lagom roligt).

 

Det här är resultatet.

 

Gravid v.31 30.08.2019 webb

 

Kanske en av de vackraste fotografierna jag har av min mage. 

 

Ha en fin helg. Ät gott, mys och må bra.

 


De små liven växer så det knakar.

Skrivet av Caroline Eriksson 28.08.2019 | 1 kommentar(er)

Kycklingarna är 10 veckor och 4 dagar gamla (Lillis är 9 veckor), och de växer för fullt, och får allt mer en egen personlighet. De är som våra andra höns, inte som alla andra, och de ger oss så mycket glädje varje dag.

 

Kycklingarna 28.08.2019 1

 

Även om jag visste tidigt att Lillis var en tupp, så är det inga tvivel om det nu. Han börjar varje dag med att gala, och har även börjat visa intresse för de andra hönorna i flocken. Det är ju så tidigt! Han är ju vår Lillis bara! 

Han är, förutom att han är tidig med precis allt, mycket snäll och nyfiken.

 

Kycklingarna 28.08.2019 2

 

Här är den helsvarta kycklingen som nu har en stor del av ryggen i gulbruna fjädrar. Även hur mycket jag önskar att det vore en höna, så börjar jag nog inse och acceptera att det är en tupp. Även om han ännu inte börjat gala eller visa tendenser att vara en tupp. Vilket är jättesorgligt, eftersom vi kan inte ha två tuppar i flocken. 

Så vill någon ge den supersnälla svarta tuppen ett nytt kärleksfullt hem, så hör av dig! Han är lugn, lite försiktig av sig och älskar att jaga kottar och insekter. Och otroligt vacker, det är han.

 

Kycklingarna 28.08.2019 3

 

Houdini kunde man skriva en bok om, eftersom hon är som hon är, och för varje dag blir hennes personlighet allt mer färgrik. Vet inte om det är vanligt för houdaner att vara lite halvt förvirrade och extremt chilla typer, men det är med de orden jag vill förklara Houdini. Verkligen en pärla i vår flock.

Hon är lite lila runt näbben för hon har varit i skogen och ätit blåbär.

 


Sjukskriven och ny hobby.

Skrivet av Caroline Eriksson 27.08.2019

Kategorier:

Sen början av augusti har jag nu varit sjukskriven, och kommer fortsätta vara sjukskriven tills mammaledigheten börjar och bebis har bestämt sig för att göra entré till denna värld. 

Till en början, alltså i början av augusti, så kände jag mig uslig som inte var duglig till att arbeta. Du vet, vi har väl det inpräntat i vårt DNA någonstans att man alltid ska prestera, även om det kan i värsta fall (som i detta fall) utsätta mig och bebis för fara. Fast då är det nästan tur att man stunder som dessa har sån hemsk foglossning att du knappt kan gå, så du inte ens försöker mer än du klarar av.

 

Så jag har varit sjukskriven länge nu, och får finna mig i tanken att fortsätta vara det tills livet tar en ny vändning. Då jag lämnar titeln som "gravid och sjukskriven", och får kalla mig själv "mamma" åt någon annan än hönsen och katterna.

 

Den här graviditeten har inte varit den lättaste, så mycket har jag förstått, trots att jag inte har något att jämföra med. Men jag är innerligt tacksam ändå att trots att det inte varit en dans på rosor, och jag än inte är i mål, så har jag kunnat behålla humöret. Att jag kan känna någon slags kärlek till barnet i min mage, trots att jag är medveten om att den kärleken kommer att vara helt annorlunda och starkare (och för alltid fortsätta växa i styrka), när jag har barnet i min famn. 

Är tacksam för att jag ändå lyckas njuta av att vara gravid, trots att hälsan inte har varit eller är på topp, och tacksam för att jag har så pass mycket förstånd att jag förstår att ta det lugnt nu. För både mitt och barnets bästa.

 

Men rastlösheten, åh denna rastlöshet. Efter att ha läst ofantligt många böcker, insåg jag att det var dags att hitta en hobby där jag får göra något, samtidigt som jag inte anstränger min kropp. 

Så i fredags började jag en ny hobby: att sticka. 

 

Tagvantar Tagsockor DIY 1

 

Jag har stickat förr. Men aldrig på riktigt allvar, eller med ett resultat som jag varit riktigt nöjd med. Tålamodet har tagit slut innan jag ens börjat, vilket resulterat i att strumpor fått alldeles för korta skaft. Och trots att du knappt behöver tänka när du stickar rätstickning, så har sockorna blivit för korta, ba för att jag har velat bli klar någongång.

 

Men nu har jag både tid och en människa med små fötter, så jag köpte i fredags garn och började på att sticka. Att sticka babysockor och babyvantar är så roligt, och går så snabbt! Kanske för att just en babys fötter inte är så stora.

Jag vill ju ge hela världen åt denna människa vi väntar och längtar efter, men kan ju börja med att ge sockor och vantar.  

 

Som nästa projekt blir nu att sticka en babyfilt, men innan jag börjar på med den så tänkte jag dela med mig av instruktionerna till dessa sockor och vantar jag stickat till bebis. Jag har använd mig av mönster till "tågsockan", och gjort lite ändringar, för jag kan tydligen inte följa instruktioner.

Dessa mönster du kommer att få ta del av nu är busenkla! Jag som inte stickar annars tyckte det var hur roligt som helst att sticka dessa.

 

Tagvantar Tagsockor DIY 2

 

Tågsockor till nyfödd.

 

Du behöver:

  • Valfritt garn. Jag använde mig av Novita Nalle (75% ull, 25% polyamid).
  • Strumpstickor storlek 3,5.

 

Gör så här:

Lägg upp 32 maskor, och dela upp på fyra stickor. Sticka 12 varv resår (rm, rm, am, am). Sticka därefter fyra varv aviga maskor, fortsätt med fyra varv räta maskor, och fyra varv räta maskor igen. Fortsätt därefter att sticka 8 varv resår (rm, rm, am, am).

Sticka igen fyra varv med aviga maskor, fyra varv med räta maskor, och fyra maskor med aviga igen. Det är när du gör så här som du får "korvarna" på strumpan.

Fortsätt med tre varv resår (rm, rm, am, am) och börja därefter med att sticka hälen på fjärde och första stickan.

 

När jag stickar hälar så följer jag denna metod (youtubevideo). Sticka hällappen fram och tillbaka enligt denna metod. Jag stickade hällappen med 12 räta maskor (du behöver ju använda dig av am när du vänder arbetet), men du anpassar hällappen enligt hur stor du vill sockan ska vara. Eftersom dessa strumpor är tänka till nyfödda fötter så räcker det väl med 12.

Efter tolfte varvet så stickar du (fortfarande enligt samma system som youtubevideon) åtta räta maskor, sticka fyra maskor, och sticka sedan ihop två maskor. För över den maska du nyss stickat tillbaka till stickan. Vänd arbetet och fortsätt så tills du har fyra maskor på varje sticka. 

Plocka upp sju (eller hur många maskor du vill ta upp) och sticka räta varv tills du har 8 maskor på varje sticka (avmaska för att få rätt antal maskor på stickorna).

 

Sen är det dags att hålla koll på de två stickor som är sockans övredel, och där börjar du igen med att göra 4 varv med aviga maskor, fyra varv med räta maskor, och fyra varv med aviga maskor. Så här håller du på tills du har önskad längd på sockan. 

 

Avmaska och fäst tråden. Tadaaa, du har stickat dig din alldeles egna tågsocka.

 

Tagvantar Tagsockor DIY 3

 

Tågvantar.

 

Du behöver:

  • Valfritt garn. Jag använde mig av Novita Nalle (75% ull, 25% polyamid).
  • Strumpstickor storlek 3,5.

 

Gör så här:

Lägg upp 32 maskor och dela upp på fyra stickor. Sticka fyra varv med aviga maskor, fyra varv med räta maskor och så fyra varv med räta maskor igen. Fortsätt sedan med att sticka tolv varv resår (rm, rm, am, am).

Därefter stickar du 22 varv med räta maskor, eller så långt så du når önskad längd. 

Avmaska och tadaaa, du har skapat dig ett par söta tågvantar som matchar tågsockorna.

 

 

Nåja, nu kliar det i mina fingrar, så jag ska fortsätta handarbeta. Nu börjar jag på med babyfilten.

 


Niitytila - Änggård, Bergös vackraste plats.

Skrivet av Caroline Eriksson 26.08.2019

Jag älskar de dagar som börjar som vilken som helst. Du har inga planer, och planerar inte att göra något extra. Men så plötsligt så får du en fråga, och om du svarar jakande på den så är du plötsligt mitt i ett äventyr.

I lördags så hann Fredrik ba komma hem från jobbet, sitta ner en stund och sen frågade hade mig om vi skulle ta en roadtrip till Bergö. Tydligen existerar det en plantskola där, som åtminstone jag inte hört talas om, och Fredrik som är intresserad av trädgård och vill fylla vår gård med olika fruktträd ville besöka den. 

"Absolut!" sa jag, och har nog aldrig varit snabbare att göra mig i ordning. Inte länge efter satt vi bredvid varandra i bilen, och åkte iväg mot Bergö. Vi hann precis innan färjan lämnade hamnen.

 

Tillsammans skulle vi nu få se en otroligt vacker trädgård, och plantskola. 

 

Niittytila Anggard 1

 

På Bergö hittar du Niittytila - Änggård, som är en plantskola, med egenodlade plantor med både traditionella plantor och exotiska plantor. Eftersom jag vetat av plantskolan i typ en halvtimme, visste inte riktigt vad som väntade oss. 

Och det vi möttes av var en härlig gård med höns, katter och ett härligt par med bebis som välkomnade oss.

 

Niittytila Anggard 2Niittytila Anggard 3Niittytila Anggard 4

 

Det fanns så mycket plantor, fruktträd och annat att se på, att jag som inte ens är så värsta intresserad av att plantera och sånt - kände att jag plötsligt funnit mitt kall i livet. Tänk att få bo så här, och ha en alldeles egen plantskola som ger en frukt och mat att äta av. Att få låta sina barn växa upp mitt i en idyll och ha katter och höns som springer fritt på gården (okej, det där sista har jag ju).

 

Men du förstår, hela platsen gav mig en så härlig känsla. Det syntes att plantorna mådde bra, och det kändes väldigt exotiskt att se päron, persikor, aprikoser och äpplen frodas på de små träden.

 

Niittytila Anggard 5

 

Jag och Fredrik fick en ordentlig personlig rundtur av plantskolan, och fick se växter vi aldrig tidigare sett. Vår gemensamma och absoluta favorit blev ett japanskt kastanjträd, som fick lämna kvar på Bergö. Men nog skulle det vara häftigt att ha ett stort japanskt kastanjträd att mysa under heta och soliga sommardagar.

 

Med oss hem köpte vi istället ett päronträd, ett körsbärsträd som ger söta frukter, aprikosträd och persikoträd.

Alla frukt- och bärträd du hittar vid Niittytila - Änggårds plantskola ger söta frukter, eftersom det är det paret som äger plantskolan själv tycker om.

 

Niittytila Anggard 6Niittytila Anggard 7

 

På gården såg jag kanske den vackraste tupp jag någonsin sett, och hans två brudar.

 

Niittytila Anggard 8Niittytila Anggard 9

 

Vid plantskolan fanns även en provträdgård där man fick gå runt och verkligen ta in känslan av harmoni och frid. Fredrik la en beställning på att få återvända till våren och köpa hem körsbärsplommon, som vi tyckte såg speciella och goda ut. 

På bild ser du ett helt växthus fyllt av vindruvor. Än tar det nog några somrar innan vår vinranka ger oss så mycket vindruvor, även om hon redan vuxit enormt mycket sen vi skaffade henne.

 

Niittytila Anggard 10

 

Efter att ha gått runt (vankat) någon timme, så kände jag mig som en ny människa. Jag var så tacksam att Fredrik föreslog att vi skulle spendera lördagseftermiddagen med en roadtrip till Bergö, och jag blev så glad av att få se fin omgivning och träffa människor som brinner för det de gör.

 

Även om jag knappt ser skillnad på träd i skogen, så blev jag så pass inspirerad att jag skulle kunna starta min egen plantskola. Eller bara finna något som får mig att bli så inspirerad dagligen som den känsla plantskolan gav mig.

 

Niittytila Anggard 11

 

Hemma började Fredrik med detsamma plantera våra nya fruktträd, och som du se kommer vi att redan i höst få skörda våra egna aprikoser och persikor. Aprikoserna och persikorna planterades på en plats som skulle ge dem tillräckligt med sol, men även skydd från väder och vind.

 

Niittytila Anggard 12Niittytila Anggard 13

 

Har du ärende till Bergö så rekommenderar jag dig verkligen att besöka Niitytila - Änggård, för att få se på friska och välmående fruktträd till bra pris. Eller ba njuta av vacker omgivning. Det här är en plats man bara måste uppleva.

 


Kycklingen och blåbärsskogen.

Skrivet av Caroline Eriksson 25.08.2019

Houdini Blabarsskogen 1Houdini Blabarsskogen 2


Igår var jag vacker som en gudinna.

Skrivet av Caroline Eriksson 22.08.2019 | 1 kommentar(er)

Tack för all respons till blogginlägget ”För fet för en bild”. På bloggen, instagram och facebook har jag fått kommentarer som bekräftade att det är ett viktigt ämne och en riktigt problem som vi måste våga lyfta fram till ytan.

Jag tror många vill hitta en förklaring till varför så många tycker illa om sig själv (och andras) kroppar, och kan skylla ifrån beteendet på bristande av ålder eller självförtroende. Och kanske är det så att vi blir klokare ju äldre man blir, även om jag är mycket medveten om att brist på självkänsla och ätstörningar existerar i alla åldrar. 

 

"Du är en helt egen individ, och inte enbart de omkring dig och de som fostrat dig. Speciellt inte om de värderingar du vuxit upp med får dig att må dåligt idag."

 


Kanske beror mycket av den syn vi har på omvärlden av de grunder vi får som barn hemifrån, och därför är det så viktigt att man som vuxen verkligen biter ihop och ser till att vara den där goda förebilden åt barnet. Att trots att man kan och får hemskt gärna ändra hur man ser på världen i vuxen ålder, så är det trist att man ska behöva leva länge innan man kommer till den insikten.

Att du är en helt egen individ, och inte enbart de omkring dig och de som fostrat dig. Speciellt inte om de värderingar du vuxit upp med får dig att må dåligt idag.

 
Hur som helst så kan vi fundera i evigheter på vad det är som orsakar bristen på självkänsla och en felaktig syn på oss själva, och jag har en misstanke om att vi alla har våra egna orsaker. Det är som inte något man bara löser genom att ordinera c-vitamin åt var och varannan människa, eftersom grunden till problemet är så mycket djupare än så.

 


Men bara vi blir medvetna om problemet så blir det lättare för oss att se hur vi själva ser på oss själva, och kan börja förändringen där. Typ det viktigaste. Sen följer det liksom automatiskt med att vi ser hur knasigt systemet fungerar överallt, och vi faller inte lika lätt för den där fällan att till exempel övertyga en smalis om att hen ”inte alls är tjock, utan rentav snygg”.

Vi inser istället problematiken i beteendet.

Inser att det påverkar så många negativt, när vi kunde fokusera på att få oss själva och andra att må bra.

  

Gravid Vecka30webb

Sneak peak på gårdagens gravidfotografering. Kände mig som en vacker gudinna. Fotograf: Cecilia Calrén.

 

 Och bra. Det mådde jag minsann igår.

 
Jag nämnde ju i förbifarten i tisdags om att jag skulle få vara med om en gravidfotografering denna vecka, och igår kväll hände det. Måste ärligt säga att jag hade varit nervös. Först och främst för att träffa en helt ny människa, som dessutom skulle fotografera mig. Trots att jag är van framför kameran, så är det endast när jag själv håller i fjärrutlösaren. När jag får bestämma över slutresultatet av bilden.

Därför har jag en tendens att förvränga mitt ansikte och göra roliga miner när någon ska fotografera mig, bara för att det inte ska synas hur obekväm jag är framför kameran.


Men så har jag nu fått vara förberedd på fotografering, och hann ge allt på att verkligen möta min rädsla att bli fotograferad. Jag gav tusan på att vara avslappnad, bara känna mig fin och bortskämd med att faktiskt ha någon som enbart fokuserar bara på mig.

 

"Kände mig som en vacker gudinna."

 

Så när det väl begav sig så var jag endast lite nervös över att bebis skulle sparka på urinblåsan och jag skulle bli akut kissnödig, och den nervositeten försvann med detsamma jag träffade Cecilia.

Cecilia Calrén är en pedersörebo (så härligt att prata med någon som talar liknande dialekt som mig) som är specialiserad på gravid- och nyföddfotograf. När många av hennes bilder av de jag följer, både av gravida och nyfödda, började dyka upp i mitt instagramflöde så visste jag att om jag någon gång skulle låta någon fotografera mig eller bebis, så är det hon.

 


Och jag kan säga som så att jag har nog inte känt mig så vacker på snart åtta månader, som jag gjorde igår. Kände mig som en vacker gudinna. Rentav magisk. Det är ett väldigt bra betyg. 


När jag vaknade upp idag så fick jag ett mejl av henne med en liten sneak peak från gårdagens fotografering, och det gjorde att hela jag förvandlades till en solstråle. Så otroligt vacker bild! Är det faktiskt jag på bilden?

Ja.

 
Och så fin som jag kände mig igår, och så fin som jag tycker att bilden av mig är, önskar jag att alla kunde känna om sig själva.

 


För fet för en bild

Skrivet av Caroline Eriksson 20.08.2019 | 5 kommentar(er)

Häromdagen scrollade jag runt på instagram, och fastnade på en bild som gav mig en olustig känsla i magen. Först hade jag inte tänkt blogga om det alls (ärligt talat hade jag tänkt ta en bloggfri vecka, men så bra gick det). Eftersom det inte var första gången jag scrollat förbi en liknande bild, med liknande bildtext, så var det nära att jag skulle bli härdad och låtit det vara.

Men så var inte fallet. Den olustiga känslan efteråt lämnade inte riktigt min kropp, och eftersom det inte var första gången jag fått se något liknande så ville jag inte låta det vara.

Jag ville uppmärksamma det.

 


Bilden föreställde alltså en mycket vacker kvinna, som i sin bildtext valde att meddela sina följare att hon inte tänkt publicera bilden, på grund av att hon tyckte att hennes mage såg fet ut.

Saken var bara den att hennes mage inte var fet. Den var så platt den bara kunde vara (för vi alla har organ som måste få plats inne i kroppen). Den feta mage hon upplevde var fullständigt och helt och hållet hennes egna felaktiga uppfattning om sig själv.

I kommentarsfältet hejade folk på henne att ”Du är inte alls fet, du är ju vacker!”.

 
Och nu lämnar vi denna enskilda kvinna, och ser till detta fenomen som pågår överallt, så vill jag få skriva av mig i hopp om att slippa denna känsla. För det är några saker jag tänker på.

 

"Vi har alla ett ansvar när det kommer till hur vi talar om oss själva och vår kropp." 

 


1. Varför är människor första reaktion att försäkra någon om att ”du inte är fet, du är vacker”? Är man mindre vacker för att man är tjock? Nej.

2. Om du nu är är tjock, betyder det att du inte får publicera bilder av dig själv på internet? Känna dig vacker? Få bekräftelse? Nej.

3. Bilder och bildtexter som dessa kan vara otroligt triggande. Speciellt om du har haft eller har en pågående ätstörning. Nu är ju jag gravid och har en mage som tar i överallt. Jag har gått upp i vikt och kroppen har genomgått förändringar som den aldrig varit med om förr. Men jag vet ett som är säkert, och det är att min mage kommer knappast aldrig att bli så platt som hos den kvinna som just kallat sig fet. Och för mig är det okej.

Men hade jag nu varit i en svacka och varit mer lättillgänglig för att trycka ner mig själv, då hade jag med stor sannolikhet sett på mig själv med annorlunda ögon i spegeln.

Det hade inte varit kvinnans ansvar, eftersom det hade varit mitt val och mitt ansvar hur jag behandlar mig själv och min kropp. Men vi alla har ett ansvar vad vi väljer att dela med oss av, och hur vi väljer att tala om vår kropp när andra hör. Just på grund av hur triggande det kan vara. Speciellt om vi har yngre människor i vår närhet eller som följer oss, men även för att självhat och ätstörningar finns överallt, i alla åldrar.

 

"De flesta av våra osäkerheter beror med stor sannolikhet endast på våra felaktiga föreställningar om oss själva."

 

Helt ärligt blev jag så trött på sociala medier och fenomen som dessa, där vi förväntas vara så perfekta och där vi har så lätt att tveka på oss själva som människor, att jag bra ville ta och logga ut. Säga ”F*ck it!” och ta ledigt från blogg, instagram och facebook i minst tio år framöver.

Men så loggade jag in ändå. Och här är jag. Men en kropp som inte är modellsmal. Med ärr, bristningar och en mage som för alltid kommer att vara mjuk. Men den är min kropp, och jag har lärt mig att leva med den (och till och med tycka om den för det mesta). 

 


För om vi ska få en förändring så gäller det att ta fram problemen till ytan.

Inse att de flesta av våra osäkerheter beror med stor sannolikhet endast på våra felaktiga föreställningar om oss själva.

Och att vi alla är värda kärlek, bekräftelse och att få leva och ha kul, vare sig vi har platta magar eller är tjocka. För sist och slutligen är nog utseende det minsta problemet eller något som har betydelse när det väl gäller.

 

gravidv.29


Den här bilden är från förra veckan, då jag officiellt gick in i tredje trimestern. Den här veckan kommer jag (om vädret tillåter) att bli fotograferad av en duktig fotograf. Det kommer att på många sätt bli något nytt för mig, men framför allt lärorikt och viktigt.

Jag som är van att fotografera och se mig själv genom mina ögon, kommer nu att låta någon annan fånga mig på bild. Och jag ska göra det utan att ens enda gång yttra något negativt om mig själv eller den kropp min själ lever i.

 

"Det är inte alltid lätt, det säger jag inte. Men för att inte göra det svårare för mig och andra så gör jag ett val att försöka."

 

 
Det är inte alltid lätt, det säger jag inte. Men för att inte göra det svårare för mig och andra så gör jag ett val att försöka.

Det ska bli kul och jag ser fram emot att få känna mig fin under denna graviditet.

 

Så hej, dagens tips.

Var lite uppmärksam hur du talar om dig själv och din kropp. Det påverkar inte bara dig själv, utan många omkring dit. Och du är aldrig för fet för en bild.