bloggheader copy

Eat, pray, lov i eländet.

Skrivet av Caroline Eriksson 20.04.2020 | 1 Kommentarer

De två första veckorna i november var de längsta någonsin i mitt liv. Sen, på den trettonde dagen, förändrades mitt liv för alltid och tiden har inte varit sig lik sen dess.

 

När Nova var nyfödd, grät och vi inte kunde hitta något sätt att trösta på, då stod tiden stilla. En minut kändes som en timme, sekunder kändes som minuter. Sen hände det något, för nu är vi plötsligt i slutet av april. Det där lilla spädbarnet som förändrade mitt liv, har idag sån fart på när hon tar sig fram över golvet, att jag inte hinner sitta still så länge. 

Även om jag försöker så gott jag kan att ta vara på varje dag, timme, minut och sekund med henne, så känns det ändå som att jag missar något. För hur kunde månaderna ha gått så snabbt?

 

93679828 535675857384716 8230948542361894912 n

Om inte länge alls så grönskar det för fullt vid våra bärbuskar och inne i växthuset.

 

För fem månader sen hade jag föreställt mig och drömt om hur dagarna skulle se ut idag. Aldrig hade jag i mina vildaste drömmar kunnat tro att en pandemi skulle härja. Så istället för att socialisera sig, gå på torg på första maj och köpa barnets första svindyra ballong.. ja, röra sig fritt utan att tänka efter mer än en annars nybliven förälder gör (och det är redan mycket!), så blev det andra planer.

Men det betyder inte att det är sämre för det.

 

93691557 1328711847320609 1400372128355713024 n

Trappor av stenar.

 

Pratade med en gammal vän igår, och vi kunde båda komma överens om att i allt elände finns det ändå något slags "eat, pray, love" över hela den här pandemin. Vissa lyckligt lottade människor, som inte går ihjäl sig av ångest, lyckas finna något gott i det hela. En ljusglimt i eländet. De får mer tid till sin familj. Har de hobbyn som inte kräver andra människor eller lokaler än sitt hem, då kan man underhålla sig länge och väl. Mitt i allt så får de för första gången chansen att upptäcka sig själva och göra sånt de alltid drömt om, men aldrig hittat tiden till.

 

Jag har ju tidigare nämnt att det här med att distansera sig socialt inte var något problem, eftersom i stort sett hela min graviditet kändes som det. Nå, av den orsaken gjorde det inte stor skillnad nu heller. Den största skillnaden dock är att jag får ha min dotter nära, och får tid för att se naturen vakna till liv.

Från att hela förra våren och sommaren mått dåligt fysiskt (och till en liten del psykiskt), så får jag en ny chans nu.

 

93687069 1561390590691881 8705137189815582720 n

Förra årets fynd, en gratis rottingsoffa, som har sin självklara plats i trädgårdsoasen.

 

Så nej, det blir inget första maj torg för mig nästa vecka. Det som jag för fem månader sen hade sett fram emot. Istället får jag duka upp med god fika hemma, gå runt i trädgården, njuta av (förhoppningsvis) vackert väder, och se mitt barn upptäcka världen.

Och det är det bästa av allt.

 

Vem är du i denna pandemi? Lyckas du finna några små "eat, pray, love" tillfällen?

 

Kommentarer

  • Anna 20/04/2020 10:53am (2 månader sen)

    Jag har tyckt att det har varit tråkigt och ledsamt att inte få träffa vänner och bekanta i den utsträckning som tidigare, samt att inte få hälsa på äldre bekanta. Så klart är det ju dock viktigast att vi skyddar dom äldre och alla andra. Egentligen är jag en nog en "hemma-bäst" person, men när man inte vet hur länge restriktionerna håller i sig, och inte kan planera in nånting för framtiden, det känns lite jobbigt faktiskt.
    Jag bor på Åland och resten av familjen uppe i Österbotten, så jag har ingen aning om när jag nästa gång kan åka och hälsa på, men alla andra är ju i samma situation så det ger ju ändå tröst.

    Det som jag ändå tycker är positiva med allt är att jag verkligen uppskattar allt det fina som finns nära omkring mig, tillexempel den fina skogen och naturen, lugnet och närheten till vattnet. Jag kan verkligen tänka mig att semestra mera på hemmaplan i framtiden, än att åka iväg utomlands, vilket är en stor förändring i hur jag tänkte förr gällande resandet.

    Jag hoppas och tror att många andra också har börjat upptäcka det fina med enkla, man behöver inte alls åka iväg jättelångt för att uppleva nya saker och semestra, vi har det allihopa runt om kring oss varje dag. :)

    • Caroline Eriksson 20/04/2020 8:44pm (2 månader sen)

      Tack för din kommentar, och du har så rätt i det du skriver.
      Tror nog det är den där ovissheten att inte kunna veta något som tar hårt på människor nu. Och det förstår jag, att inte veta, speciellt hur länge detta ska pågå, det tär.

      Men fint att läsa att du har kunnat se något fint i det hela om tänka om angående resor. Vi har så mycket fina platser nära oss. ❤️

      Hoppas du får det fint framöver och får mår bra. Ta hand om dig.

Skriv en kommentar