bloggheader copy

Hjälp! Plockmat, hur göra?

Skrivet av Caroline Eriksson 20.10.2020 | 2 Kommentarer

Kategorier:

Att börja med plockmat till sitt barn kan vara skrämmande. En stor milstolpe i barnets liv, och något som är fyllt av så mycket känslor. Allt från glädje, till farhågor om det skulle gå knasigt.

Till mitt blogginlägg med bästa tipset för grötvägrande bebisar, fick jag en kommentar, och nu ska jag göra mitt bästa för att svara på den.

 

"Kan du skriva lite om När ni började med plockmat, vilken ålder, vad gav ni, hur ofta osv.. min bebis är 6mån o jag är såsåså rädd att hon ska sätta i halsen så jag har ångest av att Änns tänka på plockmat. Känns som barnet kmr få äte pure tills hon blir 18... hon hulkar mycket, jag förstår att kräkreflexen sitter ”ytligt” men hon hulkar och kan inte ens svälja magsbågar som ändå blir mjuk i munnen, elr hon äter nog majsbågar bra men några gånger har det hänt att en bit ”fastnat” så hon börjat hulka så jag har drabbats av TOTALpanik. Nej jag vet inte hur jag ska ta mig till väga, detta är verkligen ett stort problem för mig. Jag är med i plockmats gruppen på fb och jag tkr alla verkar så modiga. Kanske mitt barn inte är redo? Eller mamman är ju uppenbarligen inte redo.. som du hör. nemen lite tips o så av dig skulle jag uppskátta."

 

När börja med plockmat? 

Vi började med plockmat när Nova var 5 månader. I samband med att vi introducerade smaksenstioner (som i samma stund blev till smakportioner, för hon var tydligen hungrig och magen klarade av barnmaten), så gav vi även plockmat.

När hon var 5 månader så hade hon inga tänder än, så man tänker ju kanske att det inte går att ge fast föda, men så  är inte fallet. Ett barns käkar är så hårda att de klarar av att tugga maten. Det ser ju kul ut när en liten bebis sitter och tuggar utan tänder, men det går, och det går bra.

 

"Food before one,

is just for fun."

 

Vi började ganska med detsamma att ge i princip all mat en liten bebis kan och får äta. Majoriteten av all fast föda var puré, men minst en gång om dagen lät jag henne få plockmat. Det kunde vara ägg*, smörgås, ost, leverpastej, broccoli, potatis. Ja, allt. Majsbågarna har varit, och är än idag (men inte i lika stor utsträckning), en favorit. Speciellt bra är de för barnen att öva på att bita och tugga, och de smälter i munnen så du behöver inte vara rädd. Dock tröttnade vårt barn snabbt på sina egna majsbågar och egen mat, då hon såg att vi åt annat, och därför har det blivit naturligt att hon äter samma mat som oss.

 

Vi har inte saltat maten något extra, och följer de rekommendationer som råder. Vi följer även hjärtat och magkänslan, och har inte tagit någon stress. Matstunden har jag velat vara en stund som kan förknippas med goda känslor, och ett mantra jag upprepat är:
"Food before one, is just for fun". Förutom plockmat och puré, har hon och dricker ännu ersättning, och jag har inte tagit stress över maten  på det viset. 

 

I perioder, i samband med en fas eller tandsprickning, har hon matvägrat, och då har det varit tryggt att veta hon ändå får i sig tillräckligt, och att man inte behöver stressa i onödan.

 

* Ägg ska du vara varsam med om du är medveten om att det finns allergier hos er föräldrar eller om barnet reagerat på något tidigare. Dock ska man inte utesluta sånt som man kan vara allergisk mot, typ ägg och nötter, utan introducera försiktigt till barnets kost för att vänja barnet. 

Kontakta din rådgivning / läkare / dietist om du har flera frågor om allergi, kost och barn.

 

Nova 18.10.2020 2

 

Är det farligt när barnet hulkar /  "sätter i halsen"?

Det kan se läskigt ut när barnet hulkar eller få kväljningar, och man kan tro att barnet tycker maten smakar äckligt eller håller på att sätta i halsen. Det ser värre ut än vad det är, för det är egentligen en naturlig process för barnet att lära sig hantera maten i munnen.

I början sitter barnets kräkreflex långt ut på tungan, men vartefter förflyttas den längre bak i munnen.

 

Viktigt att barnet sitter stadigt och upprätt när hen äter, i en matstol, och under uppsikt.

Ifall det skulle handla om stopp i luftvägarna på riktigt så ska man som förälder självklart ingripa. HÄR HITTAR DU EN BRA VIDEO på hur du kan göra om barnet skulle sätta i halsen.

 

 

Nova 18.10.2020 5

 

 

Är mitt barn redo?

Jag kan inte säga om ditt barn är redo. Vi själva började försiktigt, och tar än idag det i barnets takt. Vill inte stressa eller pressa fram något, och tänker att så länge jag erbjuder en varierad kost, och ser till att det är säkert för barnet så får hon bestämma själv takten. 

 

När det kommer till purémat så klarar hon än idag inte av puré som har bitar i sig, och det handlar inte om att hon inte skulle vara redo, utan att det högst troligt är en obehaglig upplevelse att äta något där det mitt i allt dyker upp en stor bit man inte vet vad det är. För när det kommer till plockmat och fast föda så äter hon i princip allt det vi äter. 

Du känner ditt barn bäst. 

 

(edit: typ med detsamma jag skrev denna text testade jag ge puré med stora bitar i, och det åt hon utan problem. Barn ändrar sig och utvecklas så snabbt, och det är nog bara att följa barnet och vad hen vill.)

 

 

"Märker du att du blir mer stressad och orolig som förälder av att vara med grupper på Facebook:

avfölj, och följ ditt hjärta."

 

 

Hur ska jag göra för att inte drabbas av panik? 

På samma sätt som du gör med ditt barn, så kan du försöka börja försiktigt. Att ha förståelse för att kväljningar är helt normalt, och en bra funktion barnen har (just för att inte sätta i halsen), och att barnet inte kommer att äta puré tills hen är 18.

Är du riktigt orolig och får panik skulle jag rekommendera att diskutera dina rädslor med rådgivningen / läkare / dietist. 

Forum och grupper om t.ex plockmat på Facebook kan vara bra, i viss mån, men för mig själv personligen så försöker jag ta såna grupper med en nypa salt. 

 

Ta till exempel: en förälder delar en bild av barnets  mattallrik, för att kunna ge andra inspiration till lunch åt sina barn, det är BRA. Det som är sämre då, och som jag ser under majoriteten av såna bilder är frågan: "Är du inte rädd att barnet ska sätta i halsen?". Det inspirerar ingen eller gör någon lugnare.

 

Jag vill tro att alla föräldrar nog är rädda i viss hälsosam mån, och därför läser in sig så gott de kan om ALLT som kan ha av betydelse för en som förälder, för att kunna ge sitt barn en sån trygg uppväxt som möjligt. 

Märker du att du blir mer stressad och orolig som förälder av att vara med i mammagrupper, amningsgrupper eller plockmatsgrupper på Facebook: avfölj, och följ ditt hjärta.

 

 

Så summa summarum. Jag tror det är viktigt att läsa på i viss mån innan man börjar med något. Komma ihåg att man får ändra åsikt. Blanda puré och plockmat om det funkar. Helt enkelt ba göra det som funkar för en själv. 

Ha is i magen, och aaaaaaandas. Det här med att andas och ha tålamod är något jag lärt mig nu när man har barn. Speciellt vid matvägran. Sluta jämför dig som förälder med andra, eller ditt barn med andra barn. Alla är unika och olika, och inget sätt är bättre än det andra. 

Och hej, smaklig måltid. Det viktigaste är att ni får en fin stund tillsammans (eller framför ipaden om det är det som ibland är det enda som får barnet att orka fokusera på maten).

Du duger och är okej. 

 

 

Kommentarer

  • Camilla 21/10/2020 6:13am (40 dagar sen)

    Jag började ge plockmat ca vid 5-6 månaders ålder. Och, ja, jag gav mycket smalare mindre bitar än vad de rekommenderade i böcker och forum. För mitt barn var och är glupskt!
    Jag gjorde det för både mig och barnet. För inte är det meningen att man ska sitta med hjärtat i halsgropen vid varje måltid! :) ....idag med facit i hand så äts det fortfarande med händerna (3år) så skulle behövt introducera sked oftare! :/

    • Caroline Eriksson 21/10/2020 7:57am (40 dagar sen)

      Ja, här anpassar vi bitarna efter maten.. Eller, barnet. Det är väl som med allt så man får gå utefter barnets behov. Vi gör allt från små bitar, till stavar eller fullstorlek på något, beroende på mat.

      Och nej, det ska ju vara en fin stund då man äter (trots klott och om det är tråkigt att sitta still), så hjärtat får hålla på sin plats. ❤️

      Har inte alls övat än med sked med Nova, men gav henne häromdagen skeden och hon började äta med den, så tror hon observerar oss massor.
      Dock är det ju lättare att äta med händer, och det tycker jag det ska få vara. Nog börjar de använda bestick tida nog.

      Och det viktigaste, som jag glömde få med i blogginlägget, är ju att barnet äter. ❤️


      Tack för din kommentar och att du delade med dig. Så kul att höra andras tankar och erfarenheter, för som med allt annat finns det inte ett enda rätt sätt för alla barn. Bara det rätta sättet för sitt eget barn. ❤️

  • Ella 25/10/2020 9:21am (36 dagar sen)

    Tycker själv att det är ständig ångest när barnet sitter och äter.. Tack för att du delar med dig =)

    • Caroline Eriksson 26/10/2020 5:09pm (35 dagar sen)

      Tack för din kommentar! Ja, alltså orolig till viss mån är väl hälsosamt när det kommer till barn och barn, eller överlag. Vi vakar ju ständigt över henne så hon inte ska få i sig något farligt, eller sätta i halsen, men ångesten har jag låtit vara. Hoppas du kan slippa ångesten framöver, även om man nog alltid kommer att oroa sig och vaka över sitt barn. :)

Skriv en kommentar