Fotoshoot på bakgården

Skrivet av Hanna Stigzelius 20.04.2018 | 0 Kommentarer

Jag fick färdigt sytt mössorna och tubhalsdukarna igår. Så idag efter dagen bestämde jag för att försöka ta några bilder på mina sötnosar i sina nya sydda accesoarer. Som den erfarna Mamman jag är hade jag förstås bunkrat upp med mutor. Mina barn är tyvärr inte dem som frivilligt går med på fotoshoot så där bara. Och jag måste väl ha trott att jag blivit värsta proffsfotografen eller nåt. Jag hade liksom glömt hur det är att fota barn. För det är ju alltså nästan stört omöjligt. Fast man har mutor. Oberoende hur många foton jag knäppte så blev det liksom inte riktigt som jag hade tänkt mej. Men men. Man ser väl ganska bra hur mössorna och halsdukarna jag sydde blev i alla fall! Och det var ju ändå mitt huvudsakliga syfte med fotograferingen. 

I det här skedet var allt ännu frid och fröjd. Men jag hann inte riktigt positionera mej rätt. Att grannens grill och staketet skulle komma med i bild var inte meningen. Men eftersom jag visste att jag har ungefär femton sekunder på mej att fota så hanns nu bara inte allt med...

Jag hade också tänkt mej matchande windfleecar från Polarn och pyret på kidsen. Så det skulle se så där pupsigt och stylat ut. Men det var ju så varmt! De var ren sura för att de måste ha på sej mössorna. Kompromisser ni vet.

Här ser man mössorna riktigt bra. Hubbe önskade en orange, lillasyster en lila. Och jag blev riktigt nöjd med båda dekorationerna. 

Och sååå var tålamodet slut. Kanske 45 sekunder efter den första bilden hade tagits. Haha.

Så då måste man förstås få belöning. Hubbe ville ha isglass, Lillasyster valde 4 godisar från fredagspåsen istället.

Härlig kväll! Härliga blommor. Fast den där vita krukan är inte helt vit?! Den har stått ute hela vintern så jag gissar att det där svarta kommit från snön!!

Efter mellisen blåstes det bubblor. Det är den bästa underhållningen just nu. Jag köpte en enorm flaska bubbelmedel (den röda som syns där bakom) så nu hoppas jag det håller en stund åtminstone.

Massor bubblor. Och Lillasyster springer och poksar dem där på gräsmattan. Just nu börjar jag älska att bo i radhus igen.