DSC 200

Hur helar man själen?

Skrivet av Sofia Svevar 29.05.2020

Hjärtat dunkar, händerna skakar och frustrationen växer sig starkare.. Kroppen skriker på hjälp. Den kämpar och kämpar. Huvudet ser och hör massor av saker jag borde göra och genomföra. Hjärtat vill så väl och önskar att jag kunde lägga mig ner åtminstone en liten stund.

 

Där står jag. Tittandes på mig själv. Precis som i en spegelbild.

Jag kan se en ung kvinna slitas mellan alla måsten. Den unga kvinnan hör alla andra röster, men inte sin egen. Hon verkar yr. En inre stress som vägrar att släppa taget. Hon tittar åt alla håll, som om hon inte kan fokusera på endast en sak. Där ser jag henne stå, önskar att jag kunde hjälpa henne. Jag ser henne så tydligt. Vill så gärna sträcka ut en hand.

 

Jag hör alla rop och jag hör vad kroppen säger. Hjärnan fortsätter att mala på. Gör si, gör så, det skall göras och det skall göras. Planera hit och dit. I allt detta så fungerar min intuition perfekt. Den kan ta emot all kontakt från andevärlden även om den är stressad. 

Om stressen beror på min sjukdomshistoria eller om det är något annat... Det tänkte jag att jag skulle ta reda på. Har funderat mycket kring hypnosterapi som gör att man går tillbaka i tiden och till och med tillbaka till andra liv, för att se varifrån både min hjärninfarkt och njurinflammation härstammar. Detta har jag på känn är en bra början för att börja nysta upp gamla sår som satt sig som osynliga ärr.

Det jag är otroligt tacksam för är att jag får vara med om så mycket i mitt liv som gör att jag får utvecklas och jobba med mig själv. Jag älskar att utvecklas som människa och ser varje motgång som framgång. Jag lever bara detta liv en gång. Jag vill fortsätta lära mig saker om mig själv, njuta av livet och ta vara på varje dag och tillfälle, men även att hitta mer balans och harmoni i vardagen. 

 

"Var inte rädd. Låt ditt liv fyllas av tillförsikt och livsmod,
av erfarenheten att livet ständigt läks, återskapas och föds på nytt.”
– Olle Carlsson

 

DSC 0378 1


Meditation - Vad, hur och varför?

Skrivet av Sofia Svevar 27.05.2020

"Att vila utan ansträngning i det som är", enligt Buddhismen. Att stilla sinnet, hålla lugn och ett ställe där jag kan prata med bortgångna närstående, enligt mig. Låter det konstigt? Då skall jag försöka göra det enklare. 

 

Vad?

Meditationen kan stilla mitt sinne en stressig dag. Endast 5 minuter kan lätta för mig som människa. Oftast blir alltid meditationen längre och tiden går väldigt snabbt när man ligger där på mattan. Meditationen gör så att jag kan samla kraft, få mer energi, självhealing och ger lugn. Meditation hjälper även vid ångest, negativitet och stress.

Hur? 

När jag mediterar vill jag helst lägga mig ner på min yogamatta, för då tycker jag att kroppen slappnar av som bäst. Jag ligger tyst och blundar en stund, sedan går jag igenom kroppen. Kroppsdel för kroppsdel. Jag börjar vid tårna, går via anklar, underben, knä, lår osv. Under denna tid brukar jag tänka att jag sveper ett sken genom kroppsdelarna och där jag känner att jag har ont, eller där jag intuitivt vill stanna, där sätter jag extra mycket sken. I mitt fall är skenet färgat i guld, men det kan vara i vilken färg som helst för någon annan. Det är bara att känna efter och lova att inte kritisera dig själv om du inte ser någon färg, inte hänger med, eller om du inte tror på det helt och hållet. Det är okej. Vi ser och uppfattar saker olika. Det är okej.

I meditationen kan man se bilder och föreställa sig det man gör, ser eller hör. Därför är det enklast att börja med en ledd meditation som berättar vad man skall göra medan man ligger eller sitter på sin matta eller stol. Sedan kan man utveckla och använda endast meditationsmusik eller varför inte sitta/ligga i ett tyst rum. Det som känns bäst. 

När man kommit igång med meditation kan man vidareutveckla och kanske vara inne i en meditation i en halvtimme/timme. 

Varför? 

Meditationen gör att man blir en ny människa med mer hälsosamma och positiva tankesätt. Jag lär mig att förstå mina känslor och tankar och lär mig att inte kritisera mig själv. Meditationen - ett sätt att bättre förstå sig själv. 

Jag mediterar också för att kunna kontakta mina bortgångna närstående. De finns alltid där i meditationen. På en vacker plats i skogen, nära havet. Under meditationen kan de hjälpa mig med problem som uppstår i vardagen eller bara ge mig en värmande kram när jag saknar dem som mest. Jag brukar även tillkalla änglar som hjälper mig med healing om jag känner att jag behöver det - speciellt nu har jag bett om det eftersom jag genomgått en njurinflammation. Healing kan man också önska av änglar om man känner sig ledsen, vilsen eller vill hjälpa någon annan t.ex. vän eller närstående. 

 

...Allt detta inom meditationen! ♥

DSC 716

 


Chokladbrownies (utan socker och mjöl)

Skrivet av Sofia Svevar 25.05.2020

Innerst inne är jag en som älskar att baka och göra nya maträtter. Speciellt när det kommer till det sockerfria och det vegetariska, då är det som roligaste att experimentera i köket. För tillfället äter jag väldigt hög kortisondos och det sätter sina gränser för mig. Jag är tvungen att äta sockerfritt för att inte mitt blodsocker skall skjuta i höjden.

Så jag blev sugen på att testa dessa brownies när jag såg att en vän hade bakat dem. Så nu tänker jag dela med mig av receptet så att ni också får ta del av dem!

(Detta recept är lånat från Olga Rönnberg, grundare för mammafitness.se.)
DSC 0130

 Recept på chokladbrownies:

15 dadlar
1 paket svarta bönor (230g) (jag använde Go Greens)
4 ägg
2 msk kokosolja
1 dl kakao
1 tsk bakpulver
1 nypa vaniljpulver
2 msk valfri sötning (jag tog honung)

Gör så här:

Mixa samman alla ingredienser och bred ut i en form som är smord med kokosolja (jag tog en mindre form som jag brukar göra gratäng/lasagne i). Grädda i ugnen på 175ᵒ i cirka 30 min. Låt svalna. 

Chokladtäcket: 

1-2 msk honung
4-5 msk kakao
4 msk kokosolja

Gör så här:

Smält samman allt i en kastrull och bred det sedan över din brownie. Låt det stelna i kylen eller i frysen och skär sedan i lagom stora bitar. 

 

(Sen kom jag ju på i efterhand att det stod SMÄLT chokladen i en kastrull så mitt chokladtäcke är mosat med gaffel, men det var minst lika gott ändå!) Hoppas det skall smaka! ♥


Energier från plats till plats

Skrivet av Sofia Svevar 24.05.2020

Kategorier:
Taggar:

Tick, tack, tick, tack... Hör jag klockan. Ett öga upp. Jag vaknar upp vid villan. Sträcker på mig. Stiger upp och går ut och drar in frisk luft. Lyssnar en stund. Jag hör fåglar, brus av vinden och vågorna som idag styrs in mot land. Tittar ut över vattnet och hela kroppen fylls av lugn. Jag njuter av varje sekund jag står här. 

Jag går in igen och gör morgongröten på gasspisen. Bara det gör att jag känner mig mer levande. Längre bort från vardagen och det "lyxiga" man är van vid. Det är något speciellt att vara här. Sinnet stillar sig. 

I helgen har vi spenderat all vår tid utomhus. Vi håller på att göra nya räck runt verandan. Mathias bygger och jag målar. Det som slår mig är att när man jobbar på villan så kan man hålla på hela dagen utan problem. Är man hemma och gör samma sak så är det en helt annan känsla som infinner sig. 

Varför är det så?

Jag har länge funderat kring om det kan bero på platsen där vi bor nu har varit en arbetsplats, vilket gör att vi känner den gamla stress som satt sig som Karlssons kalasklister i väggarna. Gamla energier trafikerar snabbt genom luften och gör att man börjar känna sig trött. Energier som gör att vi inte orkar på samma sätt om man jämför med villan. Här kan vi hålla på en hel dag och vara lika nöjda och glada ändå. För här har det alltid stått lika lugnt och stilla. Energierna är mer harmoniska här. Fridfulla.

DSC 0705

DSC 0701

DSC 0720

DSC 0758


Sevendays - Ja tack, hjärna!

Skrivet av Sofia Svevar 22.05.2020 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

- Nämen hej, och välkomna in!

I skrivande stund sitter jag vid köksbordet, tittar funderande ut genom fönstret och försöker komma fram till hur och var jag skall börja detta inlägg. Även om jag bloggat från och till sedan 15 års ålder, känns det ändå lite pirrigt att börja skriva här. Dunk, dunk, dunk, säger hjärtat. Vi tar det från början. 

Jag heter Sofia Svevar och är 28 år. Jag är uppvuxen i byn Petalax, men bor nu i Sundom tillsammans med min man Mathias och vår hund Casper. Jag är en optimistisk, omtänksam och kreativ person som gillar personlig och spirituell utveckling. 

På fritiden tycker jag om att fotografera, resa, vara ute i naturen, umgås med vänner, mindfulness/meditation och allt som har med spöken att göra (dvs. andra sidan, kristaller, energirensning, healing osv.)

- Andra sidan? 

- Vad pratar hon om?

- Wow, intressant.

- Ähh, sånt tror jag inte på.

Det är detta som är så intressant, tycker jag. Att vi fungerar olika och uppfattar saker på varierande sätt. Vi tror på olika saker. Du är du.. Jag är jag och det är så ska det vá, tycker jag.

För att fortsätta så började min personliga utveckling i samband med min hjärninfarkt 2008. Där och då bestämde jag mig för att vara tyst om det. Det är sånt man inte pratar om, tänkte jag. 

2012, när jag var 20 år kom jag till en vändpunkt i mitt liv: Jag blev mera positiv, framåtriktad och slutade bry mig om vad andra tyckte. Jag jobbade mycket med mig själv genom allt detta, men fortsatte att gömma den sanna historien om mig själv. Tills en dag i höstas, då jag bestämde att nu räcker det. 

Och vet ni vad? 

Sedan den dagen i höstas då jag publicerade det första inlägget om min hjärninfarkt, släpptes den största tyngd från mina axlar. Nu var jag äntligen fri. Nu vågar jag äntligen säga JA till livet. 

Min blogg "Ja tack, hjärna!" är en blogg där jag kan våga och vara mig själv. Detta är en dagbok med tankar och berättelser. Den handlar om mig. När jag tackar JA, till livet. Med alla tillbehör i ryggsäcken. Hur jag lever och går vidare med alla intressen, människor och tankar.

Det är på den vägen jag fortsätter att gå idag..

Och nu hoppas jag bara på att ni vill fortsätta följa min vardag, mina spökerier och optimistiska levnadsvanor. ♥
DSC 0177


Kristallen peridot

Skrivet av Sofia Svevar 11.05.2020

Peridot, Olivin eller Krysolit kan ni också kalla denna sten.

Detta är en sten som jag bär på mig i stort sett varje dag. Förut använde jag endast pärlor, diamanter och zirkon, eftersom de är stenar utan färg. När jag började läsa mig in på de olika kristallerna, vad de betyder och vad man kan förstärka med deras närvaro, började även stenar med färg falla mig i smaken. Den gröna peridoten är en av mina favoritstenar. Därför köpte jag en ring av den så att jag kan bära den varje dag.

Vad betyder Peridoten och vad kan man förstärka genom att bära den?

Peridoten står för lycka, välmående, solen, hjärtat och personlig kraft. Det är en healande sten som är bra att använda vid meditationer och vid mental fokus för att bättre lära sig nya saker. Kristallen skänker positivitet och leder oss i rätt riktning. (energymuse.com)

När din viljekraft och din kärlek är en helhet, en enhetlig kraft kan du förflytta berg och leva ett liv i harmoni och välbefinnande. (kristallrummet.se)

Två intressanta fakta om Peridot:

● Peridoten var Cleopatras favoritsten
● Detta är en månadssten för dig född i Augusti

DSC 0104


Blå viol

Skrivet av Sofia Svevar 08.05.2020

Kategorier:
Taggar:

Fredag igen och vi tänker leva villaliv. Det är där man känner sig mest avkopplad och frånvarande från det annars "hetsiga" livet. Inga planer annars, utan bara återhämtning och leva i nuet. Eller jo, om jag vågar hade jag tänkt ta mig ett dopp i havet för första gången i år (haha). Jag skrattar för jag är världens badkruka.

Annars, häromkvällen kom Mathias hem med ett fång av violer. Det är något av de bästa jag vet - sommarblommorna. Doften av dem, det färgsprakade livet och glädjen att bara ha något att titta på. Det känns också befriande för mig att han tar på sig att fixa i krukor och rabatter, och att jag ser att han tycker det är roligt. Så är det ju också så att han är snäppet bättre på det där än mig.

...Som ni ser så fungerade jag bara som stöd och fotograf mellan all blomjord och färger.

DSC 1310

DSC 1314


Känner du doften av skog?

Skrivet av Sofia Svevar 07.05.2020

Kategorier:

DSC 1268 1

Åker iväg ut med bilen på en skogsväg och hittar en lämplig parkering. Jag kliver ur bilen. Det är alldeles tyst. Inga buller, tutningar och ingen annan människa i närheten. Det är bara jag.

Jag drar ett djupt andetag. Känner hur den friska skogsdoften fyller mina lungor. Jag hör hur kvistarna, riset och mossan knastrar under mina fötter när jag börjar gå. Doften av barr. Känslan av befrielse. Även den blåsigaste dag kan kännas så lugn och varm här i skogen. Värmen från solen gör att jag får en inspirerande upplevelse. Jag blir glad. Känner hur jag sakta börjar le.

Känslan av harmoni och lugn.

Det är precis vad hjärtat behöver just nu.

När jag går där, kommer jag på en sång som min farmor alltid sjöng när jag var liten - då hon alltid tog med mig på promenad i skogen.

"Ett, två, tre, fyra, fem och sex och sju... Ut i skogen tåga alla nu..."

Ett glatt återseende får jag med minnet som liten. Samma känsla. Samma kärlek. Samma glädje.

Just denna stund i skogen, ger jag mig själv ny lugn, styrka och motivation.

 


Det är något speciellt här.
100% färdigladdad för en ny dag.


Möten med spöken

Skrivet av Sofia Svevar 04.05.2020 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

När jag insåg att jag kunde se och höra ljud från andra sidan (det var 2015), blev jag förstås väldigt rädd och eftertänksam först. Hjärtat bultade, benen skakade och jag visste inte hur jag skulle kunna berätta det för någon.


Därifrån tog det ungefär ett år innan jag verkligen kunde ta till mig energierna, det jag hörde och att använda intuitionen.. Även tron på att det verkligen var på riktigt det jag hörde. Det konstiga är när man öppnar upp sig för "spöken" och den andra sidan, så börjar man plötsligt se och höra saker mycket skarpare, tydligare och mer ofta.

Som tidigare sagt så var det första jag hörde min mormors röst. Jag stod och sorterade och gjorde fint på blomborden hos mina svärföräldrar. Efter den gången tog det länge innan jag hörde av mormor igen. Efter denna händelse började jag också höra saker här hemma. Det var inte min mormor.

Det var någon annan.

Det var någon som drog våra utemöbler på verandan...

Vi hade precis gått och lagt oss. Ni vet när man håller på att slumra till, men är ännu vaken så att man vaknar till lätt.

Vi ligger där i sängen... Och plötsligt hör jag "Donk, donk, donk", "BRRRRRRRRRR", "BRRRR", "DRRRRRR" ute från verandan. Det lät precis som att någon gick på verandan och släpade vårt utemöblemang längs verandan. Jag blev livrädd. Har vi en tjuv på gården?

- Snälla, Mathias... Kan du gå och kolla?

Det roliga var att han hade i öronproppar, så han hade inte hört något...

- Nämen, varför skall du ha mig att gå och titta?? Svarar han mig.

- För jag vågar inte gå upp och titta själv. (Kolsvart ute som det var...)

Mathias gick upp och tittade. Ingen där. Inget var rört. Allt stod som det brukade.

Gissa om det var lätt att somna om sedan?

Svar: nej.

Efter att detta påbörjades och hade hållit på ett x-antal månader, bestämde jag mig först för att besöka ett medium. Bara för att få svart på vitt att jag inte var helt "bakom flöjte". Efter att jag fått bekräftat vad som hade hänt och varför det hände, blev jag mer och mer inspirerad och ivrig på att lära mig mer. Jag gick på en kurs i medialitet. Där lärde jag mig mer, fick verktyg för att öppna upp mig mer för det "overkliga" och hur jag kunde använda det.

Detta var och är en vändpunkt i mitt liv. En hobby som kom och slog mig med storm. En hobby som blev till vardag. Det bultande hjärtat började avta, den lilla flicka som alltid varit rädd för spöken och konstiga ljud, blev varmare i kläderna.

Nu skakar jag inte av rädsla längre.

Jag känner en slags eufori.
 


Bland havsluft och mineralvatten

Skrivet av Sofia Svevar 02.05.2020

DSC 1032

Några sköna dagar på skären, villan, stugan.. Kärt barn har många namn.

 

Sjöluft, bris, fåglar som kvittrar, vågornas skvalp mot stenarna i stranden... Som aldrig förr längtar jag efter sommar. Värmen mot min kind, doft av solkräm och grillat, bastu och bad, att fiska och att hålla en cider i handen som jag sitter och smådricker på bryggan ute vid vattnet (happy joe dry cider!).

På tal om alkohol. Jag druckit endast en gång sedan september. EN GÅNG. Har levt på mineralvatten de senaste sju månaderna. Kan man bli beroende av det? För så känns det. Precis som att kroppen skriker efter mineralvatten.

DSC 1001

Minus med att hålla sig på villan är alla dessa fästingar som gärna kryper på krabaten på bild här ovanför. Plockade bort sju stycken på honom. SJU. När vi väl kom hemma hade han fyra på sig, varav två hade bitit sig fast. Jag har på något vis lättare för att ta bort fästingar som kryper, än dem som sitter fast. Skulle aldrig få för mig att ta bort dem. Det får mannen sköta. Hehe.

DSC 1006

Väl på villan, där känner jag att min kropp slappnar av. Min högsta dröm vore att bo vid vattnet. Det känns som att min kropp, sinne och hjärta kan rota och lugna sig där. Jag bara är. Känner ingen press och ingen stress. Meditationerna går alltid bättre där, koncentrationen blir högre och min intuition fungerar mycket bättre. Sinnet stillar sig och klarar av att ta in det runt om kring. Det är just det som gör att jag alltid drar mig tillbaka där. För där mår jag som allra bäst. Vid vattnet. Bland fästingar, mineralvatten och grillad korv.

En fin dag önskar jag alla som läser detta! KRAM!