DSC 200

Gamla hus och dess energier

Skrivet av Sofia Svevar 15.07.2020 | 0 Kommentarer

Ett gammalt hus, en historia som tar mig tillbaka 100 år. Även om det är slitet, kan jag känna lyckan och glädjen som sitter i dessa väggar. Detta hus är min mans mormors barndomshem. En vacker, stor gård, med många (då) ljusa rum. Vackert beläget vid gula rapsängar som utsikt. 

Klapp - låter det när jag stänger bildörren. Jag kliver ut till ett sommaridyll i Petalaxskogarna. Här är det omringat med stora björkar, tallar och granar. Jag ser ängar som lyser så gula av all raps och hör så tydligt alla fåglar som kvittrar. Där står jag, tittar mig omkring och kan bara ana hur livat det har varit här när stugan lyste vackert röd. 

När jag går där på vägen upp till huset kan jag höra skratten som detta hus innehöll, hur barnen då sprang längs med de små grusvägarna och lekte. Det var här som man upplevde somrarna som bäst med kaffe, saft och bullar ute i solen tillsammans med släkt och vänner. Detta var en säker och bra plats, med tillräckligt avstånd till grannar. Det var ändå inte för långt borta ifall man behövde begära om hjälp av sin granne eller ville bjuda hen på en kopp kaffe.

I detta hus, för väldigt längesen, hämtade man vatten ur brunnen och gick på utedass. Veden hämtade man från egen skog, och veden klövs för hand. För att få värme och mat på bordet behövde man jobba fysiskt varje dag. Man skulle mjölka kor, baka rågbröd, sylta och safta, och tänka på att man skulle kunna klara sig en längre tid på det man tog tillvara på. Inte var det konstigt att huset innehöll många rum, för man skapade ofta stora familjer för att man skulle få extra hjälp på gården. 

På den här tiden när man saknade någon skrev man brev, i hopp om att personen skulle skriva ett brev tillbaka. "Hej på dig mam! Skall försöka få ihop ett brev till dig, du undrar väl om vi dött som inte skriver nånting." Ett brev som är daterat "Petalax 28/2 1961". 

Det slår mig när jag står där inne i huset, hur denna energi kunnat klamra sig fast i väggarna. Energin känns så kärleksfull och trevlig.  Jag känner hur jag ler inombords och får till mig vackra bilder av hur det en gång såg ut och var. Även om tapeter fallit från väggen, möss springer omkring och jag kan se att i ett av rummen har golvet fallit in - så kan jag ändå känna den där harmonin och lyckan som dessa människor som levde här kände. Denna energi får mig att älska gamla hus ännu mer - för det är just detta med energier i hus, som gör att jag så gärna besöker dem. Hus som bär på en historia, historia som man hittar i just gamla brev, eller en handstil skrivet på en stock under tapeten som rasat av från väggen. 

Den gångna tiden fungerar som en saga - jag får på något vis försöka finna de riktiga bilderna inom mig och bara visualisera hur det var och vad de gjorde, våra släktingar och förfäder. Som i en vacker saga kan jag föreställa mig och se bilder. Jag kan känna deras lycka inombords. Känna att de finns med oss ännu idag. 

DSC 9117
DSC 9109DSC 9099 1DSC 9088DSC 9153DSC 9090DSC 9136DSC 9111 3DSC 9124

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar