Visa alla inlägg skrivna juni 2018
Hur ska vi svänga tillbaka dygnet?
Vi har ett enda mission med den här helgen: normalisera dygnet så mycket som det går inför dagisdag på måndag. Vi har inga stora planer som kan förskjuta kvällsnattningen eller spinna igång barnen ännu mer än vad de brukar vara på kvällen. Vi känner oss som supersmarta föräldrar.
Ikväll åt vi mycket tidigare middag än vad vi brukar, spelade lite fotboll (läs: tömde barnen på energi), åt varsin sugarsnax-morot ur landet och avslutningsvis satte vi barnen i varsin badabunke. Med lite tur kanske vi kan få till en lite tidigare kväll på det här sättet. Tror ni att det ska funka?
Ska ni ha en fin och väldoftande buske ska ni satsa på en Schersmin!
Schersminen har precis slagit ut de första av sina väldoftande blommor, så nu har jag svårt att inte stoppa ner näsan när jag går förbi. Där vi bodde i min ungdom fanns en schersmin som var alldeles vit under blomningen, så det är lite nostalgiskt nu när vi har en egen.
Visiting Caroline. I Petalax är det alltid varmt.
Efter att ha haft semester några år så lär man sig att det sist och slutligen inte är särskilt roligt att "bara vara".
Det tycker inte jag iallfall, men då har jag lite svårigheter att sitta stilla också. Särskilt inte sedan man har småbarn som ska underhållas går det att bara sitta hemma, då är det förr eller senare någon som klättrar på väggarna.
För oss har det varit superbra med uppdelad semester på det här sättet som vi har haft nu i år. Förra veckan jobbade vi, den här veckan har vi semester och nästa vecka jobbar vi innan den sista semesterveckan (det känns som att jag har skrivit det här en gång redan) knyter ihop säcken för vår del.
Igår passade vi på att göra en utflykt söderut bara för att hälsa på min bloggkompis Caroline. Det är ganska långt till Petalax från Nykarleby så samtidigt blev det lite träning inför vår semester i Pargas om 1,5 vecka. Jag träffade Carro IRL första gången förra året på sevendays sommarfest, sedan dess har vi bara chattat (om blommor och höns förstås). Så nu när vi hade planlösa semesterdagar att använda passade vi på att råkas igen.
Vi granskade huset (och speciellt kakelarbetet som min bror utfört), hönshusbygget, skogen och skogsdoften, Mr Fantomen, Mohicana och i sista sekund kom Leila också hem. Vi blev bjudna på kaffe och saft med dopp och imponerades av de elektriska flugsmällarna.
Carro och barnen hittade ett gemensamt intresse i att stapla stenar (ni ser väl på mittenbilden att Milea har byggt en sköldpadda "som är på väg hitåt", berättade hon när jag skulle fota den) innan vi traskade iväg längs den vackraste lilla skogsväg, ut på åkrarna mot fåren.
Djur är alltid intressant att titta på oavsett om det är får, hundar, katter, hamstrar, höns eller något helt annat. Jag har alltid tyckt om djur och det intresset har ärvts rakt neråt till nästa generation. Milea brukar springa runt med fläskbaggar som hon hittat på golvet och Leon har en samling döda humlor på fönsterbrädet vid villan.
Jag ser nu i efterhand att vi har nästan likadana bilder jag och Carro, på det modigaste fåret. Resten av gänget verkade lite blyga och vågade inte komma och hälsa. Vi kan bara hoppas att de förstår att vara reserverade om vargen kommer också.
Glada och nöjda tackade vi för oss och körde vidare på vårt äventyr i närområdet. En torkställning och tvättsvampar var vad vi skulle ha från Minimani, men det blev en låda röda gubbar istället.
TACK CAROLINE OCH FREDRIK FÖR EN MYCKET NICE VISIT.
Bara en parentes om jordgubbar. De är superfina nu när det har varit så bra väder att jag gott betalar två tjugolappar för 5 kg prima bär. Det blev faktiskt inget svinn alls när vi frös in dem, så slutligen är det inte alls dyrare än en biligare låda där halva är möglig. Malax bär, pojkar och flickor!
Bärande önskningar
Hur underbart är det inte att vi har nått bärsäsongen?! Förra veckan beställde jag Närpesiska växthushallon från gårdssmak.fi och fick en försmak av det som komma skall. Idag plockar vi finfina blåbärtry och megastora smultron från egen gård i väntan på att få skörda hallon och jordgubbar.
Glöm spenaten!
"Spenaat är så hälsosamt att äta och sååååå lätt att odla! Ska man börja med något så ska man börja med spenat."
Alltså spenat hit och spenat dit. I smoothies, soppor, såser och what not! Men nu ska jag säga er att det är minsann inte så lätt att odla den där spenaten när det ska vara så himmelens konstiga vårar varje år. Ska man lyckas med spenat så borde den sås extremt tidigt, redan i mars, innan dagarna blir långa och nätterna som ljusaste vinterdagarna. Men när det är metervis med snö och iskallt ända in i maj är det inte längre så "bara".
Men frukta icke mina spenatdiggande bloggläsare! Jag besitter lösningen på det här spenatproblemet och svaret på alla era frågor är MANGOLD. Till skillnad från spenaten som är en kortdagsväxt har mangold inte så stor skillnad på hur länge det är omväxlande mörkt och ljust under dygnet, den växer ändå.
Jag har själv inte riktigt haft någon åsikt om mangold tidigare efter att ha misslyckats en aning ett år. Då hade jag sått mangold (med röd stjälk), rödbetsblad och rödbetor i rader bredvid varandra och slarvat etiketterna. Allt smakade samma och det blev bara träiga stjälkar tyckte jag. I efterhand har jag lärt mig att det stället var jag hade sått är mitt mest värdelösa odlingsställe där det blir för hett för ALLT.
Nu har jag en ny åsikt om mangold. Om spenat är gott så är mangold hundra gånger godare! Bladen är köttigare, enklare att plocka och så är de aningen syrligare.
Varsågod, en bildserie om hur en stor mängd skuren mangold, rödbetsblad, lökblast och vitlökshack tillsammans med turkisk yoghurt, majonnäs, salt och peppar blev till en matig coleslaw.
När Neumans hittar stranden
Ibland kan jag faktiskt göra annat än vistas i trädgården också. Som igår! Fastän jag hade flowet på min sida och var igång med att kruka nya hallonplantor från rotskott kunde vi ändra riktning och ta en dag på stranden istället.
Jag har inte haft mycket för Andra sjön de senaste åren, den stranden har nästan haft äckelstatus på grund av bottenslajm och alger. Men sedan många i min cyber-bekantskapskrets har postat bilder därifrån kände jag att jag var redo att ge Toisvesi en ny chans.
Det visade sig att det är perfekt för småbarnsfamiljer med en stor sandstrand och grunt, varmt vatten en lång bit ut. Min bedömning är att barnen inte hinner springa ut dit innan man hinner ikapp, så det kändes väldigt safe att låta dem springa runt och leka. Det enda tråkiga är att caféet är stängt på måndagar, så igår blev det ingen glass för barnen och vi fick klara oss utan kaffe. Trots det orkade vi med fantastiska 3 timmar!
Andra sjön i Nykarleby
+ Bara 3 km från centrum. Cykelväg finns genom skogen.
+ Fin stor sandstrand där alla ryms
+ Långgrunt varmt vatten
+ Fina utedass
+ Omklädningsrum
+ Café tullmagasinet öppet 12-22 alla dagar utom måndag.
- Om det som igår råkar vara perfekt strandväder och caféet är stängt
+ Man kan alltid spana in båtarna om man inte vill simma
Den regnigaste midsommaren på länge
Trots att vädret sög stämningen ur midsommar så sög den inte lyckan ur att få äta riktigt traditionell midsommarmat på villan med resten av släkten. För mig är det det enda riktiga sättet att fira midsommar. I år fick vi klara oss utan kubbspel på stranden och nöja oss med sällskapet inomhus.
Vi peakade på 28 personer på fredagkväll och efter det minskade det drastiskt tills ikväll när vi och min kusins familj också packade oss hemåt. Han och jag är de äldsta kusinerna och också de enda som har barn. Turligt nog är de i samma ålder och de har mycket roligt tillsammans på villan. Så där som vi kusiner de senaste 30 åren.
Att komma sig iväg på övernattning med småbarn är en riktig pina! Håller ni inte med? speciellt när det handlar om villaliv utan bekvämligheter som rinnande vatten och elektricitet. Vi har egentligen både och, men ur kranen kommer bara regnvatten och elektriciteten är begränsad från solpanelerna. Det är många ombyten som ska med, potta, papper, mat, dricksvatten, kamera, laddare, underhållning och så vidare. Alltid är det lika stressigt att packa. Men alltid är villalivet lika värdefullt för orken. Efter de här två nätterna vid villan känns det som att jag är jätteredo för en vecka ledigt igen.
Jag fick också uppleva mitt mardrömsscenario sedan liten idag. När jag satt vid bordet i storstugan kom en mus springande på golvet. När vi lokaliserat var den höll till omringade vi den och fångade den till sist i en plastmugg. Slutet gott, allting gott. Inte för den lilla gnagaren då, men för oss som fick glass i Oravais på hemvägen och mat och kaffe vid min mammas ikväll.
With a touch of green
Jaha, what kind of skriverier ska jag bjuda på ikväll då? Jag har haft en intensiv dag på jobbet och inte alls orkat titta åt trädgården ens lite ikväll. Den får klara sig utan mig. Utan vatten och utan ogräsrensning, och det vet jag att funkar tack vare att ytorna (nå de flesta iallafall) är täckta med gräsklipp.
I odlingslådorna finns det knappt något ogräs, men desto mera på marken runtom. Bara jag skulle hitta en halvdålig halmbal skulle jag kunna täcka gångarna, men det kräver tid, energi och tidningar att lägga som ett första lager.
Utsikten är ganska nice ändå.
Nypotatis till midsommar!
Varje år inför midsommar så finns det en fråga som vi alla frågar oss
-Blir det någon nypotatis?
Jag (och 11 andra av 26 släktingar) är inte särskilt brydd i nypotatisen bland alla andra godsaker som brukar serveras, men ändå finns den där och regeln är den att "vill man ha nypotatis så får man själv ta med". För säkerhets skull tar vi med ett par potäter när vi inte vet hur barnen tänker just den dagen.
Nu hade jag ju nog tänkt köpa de där några potatisarna, men tydligen hade jag satt tillräckligt mycket jord undertill när jag skulle rota sättpotatisen så att det fanns utrymme att växa ut nypotatis.
Det BLIR nypotatis till midsommar! Egenodlad sådan också!
Detta har hänt:
I slutet av april satte jag ner potatisarna på en decimeter tjock jordbädd i en plastkorg. Korgen har stått i växthuset ganska länge innan jag tog ut den för att plantera potatisarna på riktigt. Nix, det blev inte av så den har stått utomhus kanske en månad och bildat potatisar i smyg.
Nu ikväll kom jag mig äntligen för att slänga ner sättpotatisen i en dubbel pallkrage (som färdigt hade jord till halva) och täcka med jord. Förhoppningsvis rotar de sig på nytt och fortsätter producera potatis.
Oh du snygg-sallat!
Hur nice är det inte med så här granna sallatshuvuden i sin köksträdgård?!
Det är möjligt att det är en bataviasallat som heter 'Relay'. Det liknar den, men eftersom pennan jag använde inte höll för solen så vet jag inte säkert vad något alls heter i år.
8 år av äktenskap
I helgen ska vår släkt inte bara fira midsommaren tillsammans, vi ska också fira att mommo och moffa har varit gifta i 60 år. Vi firar vår bröllopsdag redan idag med 52 år kvar till diamantbröllopsdagen.
Vi har mycket kvar att lära av varandra, mycket att vara oense om och mycket att glädjas åt innan vi firar diamantbröllop. Men vi är iallafall överens om att vi ska sitta i våra gungstolar på ålderns höst, bredvid varandra med varsin ipad och in-ear-bluetooth-hörlurar och titta på serier. Olika serier, men ändå tillsammans. Jag tittar kanske genom min favoritserie Greys anatomy för femtonde gången medan Daniel har hittat ännu en ny spännande att ta itu med.
För att fira våra åtta år skålade vi till Star wars-introt och beskådade sedan hur Anakin sakta drogs mot den mörka sidan. Trots att vinet var för fruktigt för min smak, och ögonlocken knappt hölls öppna av trötthet kan vi nu kryssa av episod II (den med mest pangpang).