Visa alla inlägg skrivna november 2018
Ett riktigt flow!
Ibland hamnat jag i ett sånt otroligt okontrollerat flow så det är inte klokt! Idag inkluderade flowet en mycket duktig praktikant och vi dekorerade dörrkransar så varmlimmet strittade och julkulorna studsade runt hela Amalia. Vi tänkte nästan glömma lunch. Så inne i processen befann vi oss.
Vi band också buketter för allt vad händerna höll. Juliga, låga buketter med mycket och blandat grönt. Jag hade velat ha ALLA på köksbordet. Men så vet jag att vårt köksbord för det mesta är så fullt av smutsiga tallrikar eller barnens papper och pennor, att en bukett (hur julig den än är) är bortkastad satsning. Vårt hem känns nästan lite kaosartat mellan varven. Jag menar, vi har en halmbock som vandrar runt i huset trots att den har strikta order om att stå stilla och julstrumpor som jag kan svära på att jag hänger upp tretton gånger per dag.
Men no worries! Imorgon får jag äta gravlax!
Vem ligger på mitt nattduksbord?
Har du blåst bort ikväll? Inte? Bra, men om du bor i hus med plåttak kan du behöva ha öronproppar i natt för att inte skrämmas av blåsten. Ett av våra barn är skraj för dundrande ljud, så då sa vi att det är tomtarna som inte riktigt kan hålla balansen när det blåser så därför dundrar det så mycket.
Anyway. De flesta kvällar går jag upp till vårt sovrum med förhoppningen att jag ska orka läsa. Sällan orkar jag inte ens öppna någon av böckerna och för tillfället får både Läckberg och Kepler ge sig till tåls. Det finns nämligen så många thrillers på cmore som jag ”måste” titta på, och det funkar inte för mig att ha flera mordutredningar i huvudet samtidigt. Då skulle de slutligen bli varandras misstänkta.
På mitt nattduksbord trängs däremot odlardrottningarna lena Israelsson och Sara Bäckmo med sina böcker. Den nyaste av Sara fick jag i postlådan den här veckan och det är den som står som nästa i tur att läsas! Odlarböcker är aningen mer lättlästa än thrillers och lättare att avsluta lite ”mitt i”.
Få se nu om jag hinner innan jag somnar. Gonatt!
Trilla köttbullar eller blogga?
Det är nu det börjar gott folk. Den mest kreativa, inspirerande, fullproppade och stressiga perioden på året. Nej, man ska inte stressa över julen, men den som jobbar inom service kommer inte undan så enkelt. Kunder stressar och eftersom människor mer eller mindre påverkas av andras energier (jag påverkas MYCKET) så blir personalen också lätt stressad och det blir tungt i längden att motarbeta.
Idag är jag ändå ledig. Puh! De senaste veckorna har mina lediga dagar upptagits av olika appointments (vad finns det ens för bra svenskt ord för det?), program eller så har jag behövt jobba extra. Så nu i dag när jag bara får vara hemma ensam medan barnen är på dagis känns det så skönt. Dagislämningen gick smärtfritt så humöret är på topp! Jag hade till och med handlat innan klockan slagit 09! Oh my! Jag hade tre viktiga saker jag måste handla och trallade mantrat genom hela butiken. Kokos, Kattmat och mjölk.
Tjock stickatröja är ett måste i dragiga 1800-talshus
Nu har jag bara ett jättestort problem. Vad ska jag prioritera? Var ska jag börja? På lördag ska vi ha lillajulmiddag med min familj och förutom köttbullar tänkte jag göra bounty... men för att det ska lyckas måste nog morgonkaffet kicka in först. Köttbullarna tror jag att vi trillar ikväll. Så det som återstår på min to do lista är att antingen sy en julklapp eller fortsätta med fotoboken som också är en julklapp. Ja en lingonriskrans ska jag göra också, men då måste jag först gå ut, och då blir det kallt...
Då ska ni veta att jag lider av beslutsångest deluxe och har jättesvårt att bestämma mig för vad jag ska göra. Så för att göra det enklare började jag med att lyssna på Diana Krall 'Christmas songs' (all time favorite julalbum!) läsa bloggar och inspireras av Alexandras vardagliga sätt att skriva.
Nu ska jag bara äta min klementin (eller fem!) och fortsätta med min fotobok (för att det är roligast). Ha en fin Torsdag!
Skogen vid Åkes hästhaga
Småbarnsåren är en tuff tid. Kanske inte för alla, men för väldigt många. Vardagen ska gå ihop på något magiskt sätt med dagisförning, -hämtning, arbete, middag, kvällsaktiviteter, tandborstning, nattning och kärleken föräldrar emellan. Men helgen då?
Helgen är inte bättre den heller! Barn struntar i om det är vardag eller helg och vaknar när det passar dem. Ja fast det är ju klart, regeln är att man som barn ska vara trött och osamarbetsvillig kl 07 på vardagar och pigg och glad 07 på helger. Sedan är det inte alltid aktiviteterna och underhållningen räcker till när familjen har 12 timmar som ska fyllas jämfört med de 4 på vardagarna. Det är tre gånger mer tid!
Den här söndagen har känts evighetslång och barnen har gjort sitt yttersta för att trötta ut oss föräldrar. När det blev lite väl stökigt bestämde vi att mamma behöver ett par kottar så därför ska vi gå ut i skogen.
Jag har skrivit om den förr, skogen vid "Åkes hästhagan", den gröna oasen mitt i centrum och jag är mycket förvånad över att det aldrig är någon annan där och leker när vi är där. Det finns många spännande och välupptrampade stigar att springa på, stora stenar, träd, stenmurar breda som en trepersoners-soffa och pinnar hur mycket som helst.
Lekparken får slänga sig i väggen när skogen kan ge så mycket mer.
Här är en annan färgsskala från samma skog
Vår familjefotografering är från den här skogen
En platt fredagsbukett
Ett fång fredagsblommor varsågod!
I och med att det blir amaryllisars nu så blir det fler låga och breda buketter för mig. Det blir faktiskt fler höga också i och med att amaryllisen är lite divig och gärna syns mest. Men jag tycker bättre om att göra de riktigt breda varianterna, som den på bild.
Annat bukett-relaterat jag har gjort i dagarna... det blir en bukettkurs dagen före vändagen, så kan du binda egna buketter att ge bort!
Ha en trevlig helg!
Köp inget istället
Imorgon är det black friday, ett happening som börjar ta lite för mycket plats i vårt redan konsumtionshysteriska samhälle. När jorden skriker ”hjälp mig” springer vi iväg och handlar ännu mera grejer.
Men vet du, du måste inte!
Lite härlig grön motvikt till allt svart
Det pågår ett slags motstånd mot black friday på sociala medier och i radio har det pratats om ställningstaganden kring ämnet. Jag ställer mig stadigt på motståndarsidan och vägrar handla annat än mat imorgon (det är lönedag och kylskåpet har stått tomt flera dagar redan).
Ett företag här i Nykarleby svängde på det hela och skänker 10% av sin dagskassa till unicef istället för att erbjuda massvis med billiga produkter åt pryltörstiga kunder. Heja elaffären säger jag bara och ger stående ovationer!
Hela black friday känns faktiskt väldigt urspårat. Vad värre är att det har smittat ner hela veckoslutet och i värsta fall hela veckan. Hur blev vi så giriga?
Kungens stjärtlappar
Också idag sken solen och då passar det utmärkt att fortsätta gräva ner bokashihinkar och förbereda odlingslådorna inför vintersådder. Det lär bli kallare nu så det här var kanske sista dagen med jordigt trädgårdsarbete för i år.
Visste ni att odlare i allmänhet mår bättre? Att ha händerna i jorden är hälsosamt och ger energi, det är därför du ska gå barfota på sommaren också.
Dagens skörd bestod bland annat av en gigantisk morot, den tillsammans med andra morötter och palsternackor blev en stor hög grönsaksbiffar. Eller "Kungens stjärtlappar" som min mamma namngav grönsaksbiffar till när jag var liten.
Nu spirar det!
Solskenspromenaden hem från jobbet igår gav mig så pass mycket inspiration att jag bytte kappan mot trädgårdsjacka och gick ut. Mina händer har längtat efter jord.
För att ha något slags mål bestämmer jag mig för att gräva ner bokashihinkarna (det är riktiga surdegar som lätt lämnar stå ett halvår innan jag tar tag i dem). I mina tre mest sydliga pallkragar hade jag vitlök i somras och tydligen har jag skördat slarvigt. Här och där finns vitlöksklyftor med utskjutet skott . De gräver jag ner igen och hoppas att jag minns var de är.
Jag skördar ett par palsternackor och morötter och tänker att det skulle sitta fint med grönsaksbiffar den här helgen också. Så länge vädret är milt behöver jag inte bekymra mig om hur jag ska ta tillvara på det som fortfarande finns kvar i landet. Det är bara att hämta in när det behövs.
Till och med sallaten på friland är jättefin ännu. Det är inga stora historier vi pratar om och de växer inte längre eftersom ljuset är för dåligt nu, men de smakar gott ändå.
Säg det onda (varm senhöst) som inte för något gott (möjligheten att odla) med sig!
Blommor med känsla
När jag står med en kund bredvid, beredd att binda en blombukett enligt hennes önskemål, så frågar jag alltid hurudan bukett det är frågan om. Är det till uppvaktning eller sorg?
Jag har tänkt på att det kanske kan kännas som att jag frågar det här av nyfikenhet (speciellt när vi pratar om småstäder som Nykarleby där alla känner till alla). Varför jag frågar det här är bara för att kunna ge dig som kund en så anpassad bukett som möjligt. För mig känns det nästan som att jag sätter känslan i buketten bara för att jag vet vilket tillfälle det är.
Låt mig ge ett exempel. Härom dagen band jag en bukett i blått och vitt som var ämnad för en familj som precis fått en baby. När jag står med blommorna i handen kommer en annan kund in och väljer samma blommor, men till helt motsatta ändamålet, som kondoleans åt en familj som mist en anhörig. Blått och vitt är också vårt lands färger och används för att hylla krigsveteraner både vid uppvaktning, vid livets slut, de stupades dag och vår självständighetsdag.
Min point är bara att samma blommor kan användas vid så många olika tillfällen och om du berättar för mig om det är till uppvaktning eller sorg, så kan jag binda med den känslan i åtanke.
Hoppas att du väljer en helgbukett som passar dig och dina känslor idag när vi igen en gång får ha fredagsfeelis!
Min vinterodling
Jag visste inte riktigt vilken guldgruva jag har i mitt växthus förrän föreläsningen om vinterodling som jag skrev om igår. Egentligen hade jag velat lägga pannlampan på huvudet och gå ut redan igårkväll, bara för att beundra allt det där gröna jag vet att jag har i mitt "skafferi".
Vilket nyvärde alla de här pyttesmå bladen fick för mig bara för att en så mycket mer erfaren odlare berättar sin historia. Spenaten tillexempel, den sådden har jag nästan förklarat som misslyckad. Då kommer Sara och berättar om sina små spenatplantor som övervintrar och börjar växa så fort ljuset återvänder och luften blir ljummen. Vilket försprång de har! Jag hoppas att jag lyckas övervintra mina småttingar i vårt otäta växthus (att det är otätt gör att fukten kan försvinna och på så sätt skadar det inte plantorna. Dessutom slipper jag gråmögel)
Någon gång i sommar sådde jag alla de här härdiga gröna bladen, men värmen ställde till det lite för en del av dem. Vinterportlaken fick väl bråttom och började blomma. Vad gör jag med den, frågade jag av Sara Bäckmo igår under frågestunden. ÄT! blev svaret. Idag efter dagislämningen gick jag därför en sväng och knaprade i mig lite gröna blad. När jag har mera tid ska jag klippa en större mängd och göra en god grönsallat. Men nu ska jag köra iväg till min mamma som bjuder på en favoritlunch, nämligen buillabaisse!