Visa alla inlägg skrivna september 2019
Tillsammansodlingens skördefest
En annan dag ska jag skriva mer utförligt om tillsammansodlingsprojektet, men eftersom det här nu handlar om vår skördefest så hintar det om att vi iallafall fick skörda något.
Vi visste inte mycket när vi vandrade mot tillsammansodlingen på söndag. Hur många skulle dyka upp idag? Vad har vi att skörda? Vad ska vi kocka för mat? Det är också en utmaning en odlare kan stå för nu som då, att använda det som finns på något sätt.
Potatis, purjo, morot, palsternacka, sallat, kålblad och rödbetor. Inga stora mängder tillräckligt för att kunna tillreda den här skördemåltiden vi har haft siktet inställt på hela sommaren. Pumpor och squash har vi skördat redan tidigare och förvarat undan frosten. Till alla de här fina råvarorna kompletterade vi med det vi hade i våra skafferi.
Resultatet? Till förrätt åt vi en kryddig och makalöst god pumpasoppa med ugnsrostade pumpafrön. Huvudrätten blev grönsaksbiffar i äkta "vi tager vad vi haver"-anda och vad som sist och slutligen fanns i smeten är lite oklart. Ungefär allt av de grönsaker som räknades upp tidigare skulle jag tro. När efterrätten dukades fram kom barnen farandes från alla håll och ville ha mer och mer. Plommonkräm av färska plommon, äppelpaj och pumpapaj.
En riktig söndagsmiddag med skoj och skratt ända från att första potatisskalet föll ner i diskbänken tills sista tallriken hade diskats. Jag tror att vi alla hade väldigt roligt och slutligen konstaterade vi att vi hade behövt ha gemensamma middagar redan från första skörden. Överlag borde man göra mat tillsammans och äta den tillsammans lite oftare.
Skördetiden
I år har jag slarvat med att visa upp skörden. Vi har skördat men inte riktigt på samma sätt som tidigare år. Vi har inte haft mångfalden av fina morötter, palsternackor och rödbetor att skörda när vi behövt ha mat. Sallad skördade vi så länge vi orkade, men sedan blev det för mycket och många fina sallatshuvuden lämnade kvar i köksträdgården. Jag tror att det är så det blir jag inte får den variation jag vill ha i matlagningen. Jag är tydligen en "lite-av-mycket" istället för "mycket-av-lite" och det är också helt okej.
Jag är en frösamlare
Det finns samlare och samlare. Samma grundprincip men med olika mål. När det kommer till frösamlande är jag en galning som aldrig får nog. På något vis tar det ont i min själ att lämna kvar frön i trädgården när jag kan samla upp dem och använda dem nästa år. Jag måste ha allt! Girigheten har inga gränser när det kommer till frön.
Dill måste nästan vara det som är enklast att ta frön av. Jag klipper ner dillen två gånger och sedan låter jag den växa upp, blomma och sätta frön. Sedan får jag vara lite snabb när fröna närmar sig mognadsstadiet, de lossnar så lätt från sina stjälkar då att jag riskerar gå miste om hela fröskörden och istället ha ett hav av dill "på fel ställe" nästa år.
Med den här mängden dillfrön jag samlat i år lär vi få äta dill och inget annat nästa år. Nå nej kanske inte, men dill är gott så det odlar jag gärna mycket av.
Nu frös det!
Förra natten kom en ordentlig frostknäpp som gjorde att en del växter gav upp. Tomatplantor och squashen är helt färdiga medan sommarblommorna och flädern tål åtminstone en frost.
Det var bara det jag ville säga, att dagens samtal ofta börjat med ”brrr va he e kallt”.
Min nyaste grönväxt
Phlebodium aureum, Hartassbräken
Denhär växten har jag spanat på länge men inte riktigt vågat mig på för rädslan att den ska vara för vattenkrävande för oss. Hartassbräken heter den, lite blåsilvrig i bladen och en suverän luftrenare. Efter att jag såg Spirande-Ninas hartassbräken på instagram ville jag ändå testa. Den passar så bra bredvid min kamelhårskalanchoe som har nästan samma färg. Lyckas det inte är det så, men jag tror nog att det ska gå bra.
En avslutad era kan vara början på ett nytt projekt
Det ser brutalt ut, jag vet. Det ser planlöst ut. Som att en väldigt impulsiv mänska fått en idé och under en timme bara tar tag i kniven och skär ner alla plastväggar. Så är det nästan också, men jag lovar att jag har en plan.
Jag har testat på att ha stort växthus, odla tidigt på våren och långt in på hösten. Förlänga säsongen som det så snyggt heter. Men det är inte riktigt min grej ändå. Det är så mycket mer energisparande för mig att satsa på frilandsodling där det inte blir för varmt på dagen och kallt på natten. Det är inte samma risk för torka och det är en viktig detalj för mig som är så dålig på att komma ihåg att vattna. Jag är helt enkelt färdig med växthusodling nu.
Min plan innefattar perennerna från Garden flora och ett gäng fröpåsar med sommarblommor. Det ska bli mitt blomsterhus med krasse, luktärter och klematis klättrande uppför stommen. Ett litet paradis som får flirta med köksträdgården och smälta samman till en enda helhet.
Så som det ser ut nu så verkar det bara som ett hopplöst fall, men jag ser mig själv i bredhättad ståhatt, saxen i högra handen och en halvfärdig trädgårdsbukett i den andra. Det är den målbilden jag vill ha i höst när jag målar växthusstommen och sår mina frön. Nu behöver jag bara bestämma mig för om växthusstommen ska bli svart eller smaragdgrön.
Tre höstbuketter
Gerbera, kärleksört, gräs, eucalyptus med mera
Stora krysantemer, gräs, alströmeria, eucalyptus
Hösthortensia, kärleksört, vallmo, stjärnflocka, gräs, eucalyptus, lavendel med mera
På måndagar brukar jag städa upp i snittkylen, diska vaser och snitta om allt och fixa riktigt snyggt inför den nya veckan. Det är lite trist att bara ställa in allt fint material tillbaka, så då brukar jag släppa löst kreativiteten och binda färdiga buketter istället. Kreativitet föder kreativitet så det ger en bra boost att börja veckan med freestylade buketter.
Jag älskar de här höstfärgerna och spretigheten
som är mer tillåtet den här årstiden.
Vilken är din favorit av de här tre?
Ha en trevlig vecka!
Frost, Garden flora och mitt planerade blomsterhus
”Natten till fredag kommer frosten” förutspådde min väderapp tidigare i veckan. Den kom till källbacken men inte till oss. Var det fryser är väldigt lokalt och kan variera till och med på en och samma tomt. Vi bor på högsta punkten i stan, på ett tätbebyggt område där vädret har ett eget tempo. Mikroklimatet mellan våra byggnader och alla växter förbättrar dessutom ännu mer och hindrar frosten att komma åt på en gång.
Men... rädslan för att mista skörd och växter till herr frost drev mig ändå ut på gården. Pumpor och andra gurkväxter är bland de mest känsliga och bladen dukar under vid minsta lilla köldknäpp. Ett par kvällar har jag satt på att skörda ärtor, pumpor, päron och gräva upp kryddpelargoner och passionsblomman. Tack vare de här kvällarna återfann jag glädjen i att ha en trädgård att kunna pyssla i och njuta av. Tyvärr gjorde mitt grävande efter vitlöksklyftor i en överväxt odlingslåda att min ena ryggmuskel sa ifrån. Men det är smällar man får ta. Kanske är det nu jag äntligen tar tag i det här att bygga upp mina viktigaste trädgårdsmuskler för att förhindra att jag i framtiden får ligga bredvid lådorna och rensa.
Väl utfört arbete ska förstås belönas. Därför tillät jag mig själv att besöka min favoritplantskola för att dels dyka ner i deras lök-buffé men också för att se om jag kunde fynda några trevliga perenner. Det finns så många orsaker till att jag väljer Garden Flora framför våra andra fina plantskolor i nejden. Inte bara för att Sandra Konttinen som har byggt upp det fina stället är min vän genom trädgårdskaffe-gänget. Den människan besitter sån otrolig kunskap, delar frikostigt med sig av den till sina kunder, och vill att man ska lyckas med de växter man köper hem.
Observera att det här inte är ett sponsrat inlägg. Jag betalade liksom alla andra för mina växter och lökar, men vill gärna sprida infon om det här genuina paradiset intill riksväg 8 i Bennäs. Alla trädgårdsintresserade behöver besöka Garden flora och uppleva riktigt bra kundbetjäning, alla fina visningsrabatter och utbudet. Allt som säljs är inhemskt, stora kraftiga plantor och behandlade med kärlek och respekt i Övermark.
Jag kan aldrig hålla fingrarna i styr när jag besöker garden flora och kom förstås hem med ett par påsar med sättlök (hyacinter, vildtulpaner och krokus) som jag ska njuta av till våren, och tidlösa som blommar på hösten. Perenner är heller aldrig fel att ha fler av, så när det nu reas bort inför vintern köpte jag hem massa olika astilbe, phlox och koreansk isop att plantera i mitt blomsterhus. Jag ska ta växthuspaus och måla stommen så nu nästa säsong ska jag odla blommor i mina lådor i växthuset. Lite mindre press blir de när regnet kan hjälpa till att vattna än om det är plast över och jag som enkel människa ska vattna.
Det blir nog bra, och med massor av fina sommarblommor kan jag skapa buketter hela sommaren.
Önska vad du vill
En mycket smartare bibliotekslösning hittade jag hos vår nya bloggare Hemma hos Bogdanoffs idag.
Vädret idag inbjuder inte riktigt till att gå ut i köksträdgården och göra allt sånt som borde börja göras. Istället sitter jag i min stol i vardagsrummet, lyssnar på Molly Sandén och tittar på Rafael samtidigt som jag försöker få ordning på alla textidéer som fastnat i huvudet. Specifikt ett viktigt blogginlägg har jag svårt att skriva klart, en text som jag filat på i ett år snart och bara inte får fram på ett bra sätt.
Jag försöker också frångå spontaniteten och tänka framåt vad som kan vara värt att skriva om. Det vankas inomhussäsong så det blir säkert mer grönväxter, hem och inredning framöver. Buketter och annat grönt också förstås. Bara det blir kallare ska jag höstså en hel del, så då blir det sånt på agendan.
Har du egna önskemål blir jag bara glad om du vill dela dem med mig <3
Kaninen Rafael. Den ena bilden här ovanför blev tråkigt nog väldigt suddig, men jag vill ändå dela med mig av hans upptåg. Det är som att ha en liten busig hund inomhus. När vi är hemma får han ofta hoppa omkring som han vill istället för att sitta i sin bur. Hittills har vi bara förlorat två sladdar åt hans stora kanintänder, sedan fattade vi att plocka bort dem från hans racerbana.
Vi ångrar inte att vi invaderade vardagsrummet med en stor plastbur. Det är värt en sån detalj när en så här snäll och gullig typ får vara en familjemedlem. Katterna är inte så brydda utan sitter mest och iakttar Rafael tills de tröttnar och lägger sig ner. Riktigt rumsren är han inte, men uträttar faktiskt oftast sina behov i buren och inte på golvet.
Höstfärgerna
Jag vill bara visa dig ett par av mina favoritkombinationer av snittblommor från den senaste veckan. Murriga höstfärger är jag särskilt förtjust i och att blanda med vass och havtorn visar sig vara en fullpott! Jag älskar när kunder kommer in med eget material att komplettera med för att få något alldeles eget och personligt.
Det är väldigt trendigt med "dusty" färgerna, alltså de här lite murriga och daskiga nyanserna av rosa, champagne, lila och blått. Riktiga höstfärger som inte heller är det där vanliga orange, gult och rött som man är är van med till hösten.
Med åren har jag blivit mer modig och har lärt mig att se färger tillsammans på ett annat sätt. Orange som nu orange, det är lite tråkigt att bara hålla sig till de eldiga nyanserna. Då kan det vara lite mer spännande att tillsätta något helt otippat. Som lila eller blått. Många rynkar på näsan åt de två tillsammans, men faktum är att orange och lila är komplementfärger och framhäver varandra till sin egen fördel.