Lagombackan sevendays header 2

Jag blir äcklad

Skrivet av lagombackansandra 03.11.2015 | 6 Kommentarer

Kategorier:

Jag somnade som vanligt på soffan ikväll, mitt i mitt pinterestande, och hann inte alls titta på solsidan som jag hade tänkt. Så nu när jag piggnade till lite för mycket så surfar jag runt och har tid att granska en bild jag sett i mitt flöde redan en tid. Denna. 

 

Den kommer från matfuskets Fb-sida, och är väl ingen riktig nyhet egentligen. Vi är vana med att se hur produkters sockerhalt mäts i sockerbitar. Jag blir lite äcklad men samtidigt jätteglad att mamma har lyckats få oss barn så sockernonschalanta som vi är. Iallafall har jag fått för mig att också mina två bröder ofta tycker att "det här är för sött".  Det här är något som hänt utan att vi från vår sida har ansträngt, och då pratar vi ändå den tid när vi mer eller mindre kunde räknas som unga vuxna (jag har inte riktigt koll på tidslinjen märker jag, men skulle gissa på de senaste 10 åren). Där ser man att föräldrarna har inflytelse på barnen också efter ungdomsåren. Det gör det desto viktigare att fortsätta tänka efter hurudant beteende man vill lära ut åt sina avkommor. Stort tack till Mamma för att vi inte behövt vänja oss vid efterrätter eller söta bakverk annat än vid högtidliga tillfällen. Tack för att vi har haft chipsdag på fredag, godisdag bara på lörda, och sedan fått tugga på morötter och frukt som snacks resten av veckan. Vore det inte för att mammas sockerfria livsstil haft effekt också på omgivningen, så skulle jag troligtvis inte ha en så strikt syn på socker åt mina egna barn. Jag hoppas förstås på att kunna hålla mina barn från dolt socker så länge som det bara är möjligt. Och det är verkligen inget som är särskilt svårt så länge man är säker på sin sak. Leon är snart 3 år och vet inte vad lördagsgodis är, han tycker inte heller att det ätbara är det viktigaste på kalas. På kalas finns det människor han tycker om och som gärna ger sin uppmärksamhet. Det är bättre än alla sötsaker i världen. Att undvika att ge sötsaker är en självklarhet, men lika självklart är det för mig att inte köpa hem smaksatt yoghurt, sötad müsli, saft eller glass (det sistnämnda finns nog oftast i vår frys, men tas bara fram sent på kvällen). Vi äter frukt. Banan och äpplen, ananas, kiwi, persika, you name it. Sött, ja. Men inget tillsatt socker. Helst ekologiskt. Vi äter smörgåsar, turkisk yoghurt, Grynost, filmjölk, salta pinnar, smörgåskex, majsbågar, skorpor, popcorn, ost och annat som mer eller mindre är helt utan tillsatt socker. Jag blir bara så hemskt tacksam över mina val, och får ett akut bloggbehov, när jag ser bilder som denna.

Kommentarer

  • Mommo 03/11/2015 9:17am (5 år sen)

  • Kitty 03/11/2015 2:38pm (5 år sen)

    Jo, man tar nog med sig mycket i bagaget hemifrån!
    Vi höll också socker borta från sonen de första åren, tyvärr kom det krypande på när han börja förstå vad andra åt. Han var nyss 5år fyllda när dottern kom till världen, så när dottern nådde åldern då hon förstod vad godis och kex var så gick storebror i skolan.
    Det är svårt sedan de fått en "söt-tand" att vägra dem när "alla andra får". Här håller vi oss till fre-lör och har nyss godisstrejkat i 6 veckor. gick betydligt bättre än jag kunnat tro! :)

    Det är bra att du tar upp ämnet! Vi borde minsann sträva efter att ge mindre socker till våra barn och oss själva! Och frukt är ju så gott! Barnen älskar när jag skär upp stora bitar av olika frukter på ett fat och så sitter vi runt bordet och plockar i oss!
    /Kitty

  • Ingela 03/11/2015 3:16pm (5 år sen)

    Jag har alltid varit en sockerråtta, men var väldigt strikt med de egna barnen. De var sex och fem år när de fick godis för första gången. Under några års tid hade vi godisdag på fredagar, men när de blev i övre tonåren tappade de intresset för godis, och nu äter de väldigt sällan. Inte ens nödvändigtvis till jul, fast jag bullar upp.

  • Sabrina 04/11/2015 11:33am (5 år sen)

    Helt rätt att inte proppa i sina barn med socker. Mamma hade helt samma stil med mig, men det sket sig totalt sedan då jag började förskolan och hon inte lika bra kunde kontrollera vad jag stoppar i mig. Och idag är jag sockerberoende.

  • Maria 06/11/2015 11:23am (5 år sen)

    Jag håller så med dig! Jag har en ungefär likadan uppväxt, med väldigt lite socker och godis när jag var barn (och efter att jag fick diabetes som 9-åring knappt alls) och jag kan nästan bli lite bestört när jag ser vad till och med riktigt små barn matas i nuförtiden.

  • Susanne 06/11/2015 7:06pm (5 år sen)

    Håller med dig helt. Det är inte speciellt svårt att hålla sötsaker från sina barn om man är konsekvent. Men tyvärr upplevde vi, att då barnen började på dagis, så skulle det vara glass och andra söta "belöningar" alldeles för ofta! Men som den "elaka" mamma som jag är, så blev det ändring på det (till en viss del i alla fall). Tyvärr upplevde jag en hel del motstånd av andra föräldrar; inte dör dom väl av lite socker, var en vanlig kommentar! Undrar ibland om folk verkligen inte har nån koll?! Jag vill inte ha sockerstinna barn i mitt hem. Godis, kex och läsk äter vi inte, glass nån enstaka gång per år och ibland efterrätter, och tårta då det vankas kalas. Barnen är nu 4,5 och 6 år och då det blir dags för godis, så blir det ekologiskt godis!

Skriv en kommentar