Visa inlägg taggade med 'gångar'
Jag tänker inte rensa mer nu
Nu bränner det rejält på fingrarna och på en del ställen finns små blåsor från brännässlorna. Men det är det värt. Hela sommaren har jag haft som mål att täcka in gångarna i köksträdgården och nu den sista semesterdagen kom jag äntligen till skott. Det har varit för varmt, det har varit för blåsigt, för kallt eller så har jag inte orkat. Men nu är det på gång (heh!).
Jag är trött på att varje år tvingas rensa ogräs både i och utanför mina odlingslådor. Nästan mer utanför faktiskt. Därför bestämde jag mig tidigt i våras att sätta något annat än tidningar och paff. Till en början har jag använt det som funnits i förråden. Lite rotspärr, lite jordgubbsväv, en frostduk... you name it. Bara det hindrar ogräset från att växa. Ovanpå duken sätter jag halm. Jag använder halm bara för att det är billigare och lättare att transportera än bark eller flis.
Min förhoppning är att jag ska kunna fokusera på det som är i lådorna och inte runt. Men först behöver jag skaffa mer duk att sätta under halmen.
Halm vs. Grus
Förr eller senare har jag tänkt täcka in allt som inte är brukat i köksträdgården. Det blir alltid senare, men så har jag heller inte riktigt någon tidsplan. Vartefter jag har lyckats få tag i pafflådor har jag nu de senaste veckorna täckt in närmast jordgubbslandet och hönshagen. Bara slängt paff på gräset och på det halm.
Det kan ju tyckas vara lite onödigt arbete så här i slutet av augusti, men jag är inte på långa vägar färdig i köksträdgården ännu för säsongen. Så är det också nu jag har tid med sånt här "lyxpyssel" som inte ska förse oss med grönsaker. No way jag skulle börja sätta värdefull vår-tid på att snygga till gångarna mellan odlingslådorna.
Många gånger har jag hört att folk gärna skulle ha grus mellan lådorna... Ja, det kan man ha, men jag föredrar naturligt material som halm, spån eller hackade kvistar av den enkla anledningen att jag vill kunna reparera på ett enkelt sätt. Låt mig förklara: När man välter en skottkärra med jord på en grusplan är det svårt att få bort all jord (dessutom kommer det lätt med grus i jorden) och det börjar växa ogräs i det som lämnar kvar. När man välter jordlasset på halm kan man försöka få bort det mesta och sedan slänga dagstidningar/paff på innan man lassar över ny halm. Så gör det heller inget om det kommer halm i jorden, det går lika bra att använda den för det. Jag vill helt enkelt kunna brassa runt med min skottkärra, slira i kurvorna och slänga växtrester över axeln utan att behöva vara rädd om underlaget.
En annan fördel med att ha organiskt material i sin köksträdgård, är att det är enkelt när man vill förstora. Nu slänger jag bara på jord direkt på halmen och planterar min fläderbuske i en hög istället för att gräva ner. Paffen som ligger närmast jorden förmultnar småningom och rötterna kan söka sig neråt så långt de bara vill. Det här gillar både maskarna och jag.
Fläderbusken här närmast är planterad så som jag beskriver i texten. Hallonraden lite längre fram är också satt på paff, men med lite hönskompost under för att ha lite mer att ta till.
Jag har till och med efterlyst paff på facebook-loppisar för att kunna täcka in alla gräsbeklädda gångar i köksträdgården. Så kan jag med gott samvete låta snön täcka in allting ännu mera sedan längre fram.
Det riktiga guldet
Ibland överraskar min kropp mig ordentligt och orkar way mer än vad jag tror. Som idag.
Jag har bundit begravningsdekorationer hela dagen, både i stickmassa och i handen. Fastän det nästan går på rutin för mig, och jag hinner med minst 2 stycken/timme, så är det riktigt tungt åt huvudet. Och handen. När jag skulle sopa efter att ha bundit 4 stora handbuketter på raken så darrade min hand av svaghet.
Iallafall. Efter jobbet bjöd min fammo oss på mat (så vi slapp fundera över kvällsmat en gång. Hurraa!). Förutom att fammo lagar god mat, så är det roligt att få diskutera odling med någon som har haft ett stort grönsaksland utan minsta lilla ogräs. Det är så ledsamt att min faffa hann gå bort innan jag hittade mitt odlingsintresse, det skulle vara så himla kul att få ärva den kunskapen han hade.
När vi tackat och sökte oss hemåt igen var jag så trött och sa att nu ska jag bara lägga mig ner i soffan och titta på serier. Men...
Med det fantastiska vädret vi hade då ännu så kände jag ett starkt behov av att tanka frisk luft. Jag skulle eventuellt så lite spenat, men inte mer än så. Hade jag tänkt. Plötsligt hittade jag mig med mina tidningslådor och började täcka in gångarna i köksträdgården.
Winston kom och kontrollerade så att allt gick rätt till.
För helhetens skull är det här ett viktigt arbete. Nu växer det gräs här och där, blandat med lite kala fläckar och också lite spån och kvisthack. Och ogräs. Det här är också ett effektivt sätt att bryta ny mark, så jag täcker in precis allt där jag inte odlar så har jag lättare att placera ut pallkragar och förstora när jag behöver det.
Nog för att det är snyggt med betongplattor eller grus mellan odlingslådorna. Men hur praktiskt är det? Jag väljer hellre naturmaterial mellan mina odlingar, så bryts det ner vartefter. Då behöver jag inte heller vara försiktig med gångarna och kan slänga runt mig ogräs lite hur som helst utan att det för den skull ser osnyggt ut.
Håll med om att det börjar se bra ut! Mitt tips till den som vill göra likadant, är att blöta tidningarna ordentligt före de placeras ut. De hålls mycket bättre på plats och så är det inte hela världen ifall man inte täcker dem så bra, då torkar de bara och blir en skarp yta.
Nu är tidningarna slut igen, så jag får försöka locka till mig lite sånt material för att kunna fortsätta. Vi köpte precis hem en stor rundbal med halm, så det ska nog räcka om jag så täcker in HELA köksträdgården.
Min park
Klockan är runt 22 när jag sätter mig ner i en stol på terrassen och konstaterar trött att jag inte orkar mer ikväll. Då hade jag redan 9 timmar med trädgårdsarbete bakom mig. Nu skulle jag gå in, slänga mig i soffan med en skål chokladglass och varva ner med orange is the new black. När jag steg upp igen från min stol efter en lång paus i kvällssolen, skulle jag bara mata kaninerna och stänga åt hönsen.
Trodde jag.
Gallerbollarna som är tänkta att ha ljus i sig får numera hänga upp och ner och pryds med taklök och stenar.
Jag skulle bara fota några bilder till det här blogginlägget, men för att göra det så måste jag städa undan lite... och kanske plantera ner de där stackars växterna. Och se hur det ser ut om jag lägger det där täckmaterialet där jag hade tänkt. Så när jag sist och slutligen visade klockan 00.50-nånting när jag äntligen kom mig in.
Men nu är det gjort, och nu är hela mitt parkområde nyrensat och redo att bara växa till sig! Nu kan jag med gott samvete släppa in trädgårdsföreningen imorgonkväll (håll tummarna för att det inte regnar!) så länge de har förståelse för att köksträdgården ser ut som ett katastrofområde.
Jag hade inte tänkt det, men samtidigt som jag tog bort ogräset mellan tegelstenarna ändrade jag om gången lite så man inte behöver gå så nära dammen.
Här var det redan ganska mörkt, så därför är ljuset konstigt och växterna utryckslösa. Men ser ni hur snygg aronian på stam här närmast är! Den såg så vildvuxen ut att det inte fanns något annat val än att ta till sekatören.
Det blev till och med en ny gång av tegelstenar. Barnen försöker ändå gå precis där hela tiden, så det kändes lika bra att göra det tillåtet och markera exakt VAR man får gå. Som ni ser här ovanför så är dammen tom. Den frös sönder i vinter, så nu ska vi försöka hitta på någon tillfällig lösning så vi inte behöver gräva upp hela plastformen så länge det grönskar runtom. Det är något som vi helst sparar till senhösten.
Den här gången av naturstenar gjorde jag när jag var gravid med Milea. Stenläggning är kanske inget man ska syssla med som gravid, men det bara hände.
Vi slukade grillad korv på kvällen när vi hade varit utomhus och sysslat hela dagen. Grillad korv är aldrig så god som då!
Det här är alltså mitt parkområde. Inte alls särskilt stort, men tillräckligt för att kunna underhållas. Det jag saknar är plommonträdet som också frös i vinter. Det fanns ganska mitt på, och gav ännu mera djup till helheten. Jag jobbar ganska mycket med djup och helhet när jag gör något i trädgården, precis likadant som när man binder en bukett. Det är helheten och på det detaljerna som komplement.
Nu ska jag koka mig en kaffekopp och gå ut och njuta av härligheten.
En annan sorts gång
Ni ser, det är väldigt nödvändigt med ett dike vid vårt trädgårdsland. Fastän det till störst del är snustorrt på somrarna, så behövs det direkt det kommer ett kraftigt sommarregn eller som nu när vi har en väldigt fuktig vår. Det är förstås väldigt varierande, men på något ställe här på gården behöver man inte gräva särskilt djupt för att hitta bergsgrunden och det betyder att det kan samlas väldigt mycket vatten om det vill sig. Min bror som bygger hus här bredvid bygger i princip direkt på berget, så det säger ganska mycket.
Nåja, i år har diket varit mer nödvändigt än någonsin, och ändå har vi lervälling att trampa runt i i trädgårdslandet. Nu har vi inte överflödigt med material att flisa ner och täcka gångarna med, och jag vill ogärna ha grusplan att vara rädd att smutsa ner med jord. Vår lösning blev därför gångar av de brädbitar som lämnat av under vårens alla snickerier. Svårt att säga om det här är vår permanenta lösning eller bara en tillfällig variant, men funktionellt är det, och framför allt snyggt!
Så där lagom hemtrevligt som jag gillar det. Spontant, hemlagat och inte så himla perfekt.
Inför öppen trädgård
Det spelar absolut ingen roll hur länge på förhand du vetat om att du den dagen ska ha öppen trädgård... Det är alltid dagarna före som det händer som mest. Vi som inte skulle anstränga oss särskilt mycket för att få det att se bättre ut än vad det är, har slitit på som djur i några dagar för att bli färdig. Visserligen är det såna saker som blivit avklarade, som jag har väntat på hela sommaren.
Det ena projektet har varit trädgårdslandet. Vi byggde odlingslådorna, monterade ner växthuset och monterade sedan upp det på nytt, sådde och där tog energin slut. Vi har förstås vattnat (till och med varje kväll) och hållit koll på ogräset i lådorna... Men runt dem! Oj såna ogräsodlingar vi har haft runt odlingslådorna. Hade vi varit smarta hade vi täckt redan då för att förhindra ogräset, men det bara sköts upp och sköts upp -tills nu! Det blev mera arbete än nödvändigt när grästuvorna och annat större ogräs måste plockas bort, men nu är det gjort.
Nå, vad man täcker med då. Det spelar faktiskt inte sist och slutligen så stor roll vad man täcker med, utan att man täcker. Antingen lägger man markduk och grus eller bark... Eller så breder man ut dagstidningar som man sedan täcker med valfritt material. Hade man lämnat bort dagstidningarna och bara lagt exempelvis gräsklipp på, så hade gräsklippet gödslat och gett ogräset fart att växa iallafall.
Om man som vi inte har så mycket gräsklipp (och som man hellre vill använda som gödsel i odlingslådorna) så kan man gott använda sig av halm eller hö som inte innehåller näringsämnen som gräset.
Vårt andra projekt var gångarna på området mellan uthuset och bostadshuset (det där som liknar en park och vars främsta funktion är att vara vacker och terapeutisk). Mitt i sommaren grävdes de sista gräsplättarna bort, och tills nu har de gångarna bara varit jord. De gångarna är enkla, på med markduk och sedan skyfflar man grus.
Nu är jag rätt nöjd med hur det ser ut här på terapidelen för tillfället, så all restrerande energi kommer jag att lägga på grönsakslandet. Vi har till exempel en helt oanvänd odlingslåda att sätta på plats, och så planerar jag hönshus till våren... Hallonbuskar och lite sånt.
Men först ska vi fixa undan morgondagens öppen trädgård och hoppas på många besökare och att de hittar något att inspireras av! Du är välkommen! Grinden är öppen klockan 14-20 här på källbackgatan 9.
Bort med ogräset
Mina pojkar hjälper mig nu när jag själv inte får göra sådana här tyngre saker... Fast den ena hjälper kanske inte till riktigt mycket.
Hela våren skulle vi ta bort gräset här vid trappan och göra grusgångar istället, men det har dragit ut på tiden så det blev av först idag.
Jag erkänner, det här är en av de projekt jag vill ha färdigt tills öppen trädgård den 17.8
DIY- betongplattor
Man blir glad när man plötsligt minns att man har många hinkar med runda trampstenar i garaget. Det var redan i höstast (nästan vinter) vi gjöt dem när vi skulle ha en specialsten med Leons fotavtryck på, så vi kunde inte göra annat än att glömma bort projektet över vintern.
Grundtanken är att varje år gjuta en sten med fotavtryck för varje barn, och komplettera gången i gräsmattan med dem. För att inte behöva vänta tills Leon är 15 innan man har en gång att gå på, så gjorde vi också släta stenar.
Jag tycker att det blev ett lyft för gräsmattan med något överraskande som ger lite spänning till en så stor och slät yta... För att inte tala om hur roligt barnen kommer tycka att det är! Dessutom kan jag tänka mig att det ser ganska snyggt ut uppifrån vattentornet.
Färdigställande
Nu kunde det få börja växa så jag ser vad som finns var, för det kommer jag inte ihåg. I gräsmattan finns förstås inget, men när det kommer till trädgårdsmake over så går det inte att hålla sig bara till nya gångar. Det blir säkert flyttat runt lite växter också.
Förra året byggde Daniel ett terasstak åt mig till födelsedagen, men av någon orsak lämnade hängrännan bort. Ikväll blev det plötsligt av med upphängningen, till glädje för perennerna under som stått med vatten till knäna ibland. Inte tog det särskilt länge, och inte var det särskilt invecklat heller, så här sist och slutligen. 
Vi är på gång igen
Jag skulle ju inte ha några stora projekt i år, men jag kan verkligen inte låta bli! Fastän jag har en mycket besvärlig foglossning bestämde jag mig för att göra sådant jag själv mår bra av, det vill säga gräva i trädgården.
Vi ska ha bort all gräsmatta från det här området mellan bostadshuset och uthuset, det har vi vetat i flera år men det är ett långtidsprojekt som tar sin tid. Planen har ändrats lite, så nu blir det ingen rund gräsmatta i mitten, utan en bredare grusgång över jordplätten (från trappan till uthuset) och mindre stigar runtom. Det blir bra bara det blir gjort!