blogg banner 2

Balanssinne

Skrivet av Hanna Rosvall 08.10.2019 | 0 Kommentarer

BEEC2C21 832D 4117 94E1 2E1847F1AE90

En dag i maj. Kastrup, Köpenhamns flygfält. En parkbänk och ett golv som ser ut som gräs. Jag tar av mig skorna medan jag väntar på att rullbandet ska forsla fram väskan från mitt flyg. Jag blundar. Jag kan se parken framför mig. Men golvet är kallt och halt. Inte mjukt och prasslande som gräset jag vill känna under fotsulorna. När jag öppnar ögonen ser jag min väska. Dags att ta på sig skorna igen.

Det är oktober. Jag är precis hemkommen från Helsingfors. Om du följer mig på Instagram kanske du såg min Insta Story igår? Det var ett klipp där jag reflekterade kring hur min post-weekend-workshop-bliss förvandlades till måndagsstress. För jag insåg att jag har många fina saker framför mig – saker jag verkligen vill göra. Saker jag valt att göra. Både jobb och personlig utveckling. Men de innebär också att jag kommer att vara bortrest en hel del under resten av året.

Fick lite panik. Kände mig rätt överväldigad. För fastän jag precis fixat hundvakt åt Wilja är det bara början. Det är ännu scheman som ska pusslas, tåg- och flygbiljetter som ska bokas. Hotellrum alternativt soffor hos nära och kära som ska klaffa med andra planer. Är det vettigast att ta flera korta fram-och-tillbaka-resor eller hellre stanna lite längre på en plats? Jag vet inte. Men det är ingen annan än jag som kan veta det. Så jag måste, sakta men säkert, röra mig mot vetandet.

I min sharing på Instagram reflekterade jag också kring det här med inre och yttre balans. Balans mellan rutiner och livet som skapas i stunden, med några fasta punkter. Balans mellan det jag själv vill / behöver och det jag borde göra, det som förväntas av mig. Jag sände ut ett litet rop på H-J-Ä-L-P och fick så många kloka svar. TACK till dig som skrev och delade din historia, dina tips <3

Jag inser att jag verkligen inte är ensam. Vi är så många som pusslar och fixar och prickar av. En vän som skriver att hon pendlar mellan 4 städer varje vecka men har hittat sina knep för att överleva. En annan vän som berättar att hon insett att hon, innerst inne, inte är en person som vill ha massor att göra hela tiden. Åh, vi är så många som balanserar mellan det ena och det andra. Och jag har sådan respekt för det som just du balanserar med, just nu – vad det än är. För på nåt sätt får du det att fungera. Hur fantastiskt är inte det!

Ett ord som kommer till mig är: Balanssinne. Det som oftast förknippas med att hållas upprätt, stå stadigt, eller behålla balansen oberoende av hur kroppen rör sig. Om balanssinnet rubbas blir det undersökningar – hur ska vi få denna människa att återfå sin gynnsamma kroppsställning i förhållande till tyngdkraften? Men jag tänker också att det finns ett annat balanssinne. Det finns också i kroppen. Men det styr vår inre frid.

Det är inte alltid så lätt. Att hitta balansen mellan vem vi faktiskt är och det som resten av världen säger att vi ska vara. Balansen mellan hur vi vill använda vår tid och hur vi borde eller förväntas använda våra 24 timmar varje dag. Balansen mellan vad vi själva behöver och vad andra personer behöver. Ja, listan kunde göras hur lång som helst.

Det gör mig så glad att den inre balansen blir allt viktigare. Jag träffar ständigt startup-företag som vågar säga NEJ till blod, svett och tårar – den där uttjatade visan som handlar om att man ska bränna ut sig för att lyckas. Jag får ständigt höra inspirerande livshistorier av personer som bestämt sig för att skapa mer balans genom större och mindre val. Förändringen är så närvarande runt omkring mig. Världen är på väg i rätt riktning. Det känns faktiskt så.

Ändå sitter jag och tycker att det är svårt. Jag som faktiskt tycker att jag prioriterar både inre och yttre balans. Jag som inte har lika hektiskt schema eller lika många resor som många andra jag känner. Jag som har alla möjliga verktyg för att hitta tillbaka till balansen. Men vet du vad? Det är ändå okej att känna sig överväldigad. För vi är alla så olika. Och vi har olika behov av inre / yttre balans.

Jag har insett att min stress, för det mesta, uppstår i framtiden. Med andra ord skickar jag ut kaotisk energi till stunder jag ännu inte upplevt. Så jag behöver ständigt komma tillbaka till nuet. Stanna upp. Ta några djupa andetag. Och se vad jag behöver ta tag i först. Min morfar brukar säga att dagarna i kalendern ligger efter varandra, inte ovanpå varandra. Det är så jag försöker tänka när jag känner att jag borde vara på många platser samtidigt. För riktigt så är det inte. Och när jag kan se den tydliga raden av saker framför mig, då kan jag också hitta tomrummen mellan dem.

Svaret är ju egentligen så enkelt: NU. I detta ögonblick, för tillfället, i denna tid, just nu, för närvarande. Två bokstäver: N och U. Nu. För just nu har jag fixat allt som behöver fixas. Och det är tillräckligt, just nu.

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar