Bannerdockorna

En hängd filmare

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 13.10.2019

Att jobba med en Elvisfestival, vilket jag gör som bäst just nu och ännu några veckor framåt, får mig osökt in på området videofilmning. Jag har precis publicerat en videotrailer för festivalen som innehåller några klipp från våra tidigare evenemang. Ända från första gången som jag besökte festivalen i Västerås 1989 så har jag filmat många av de artister som uppträtt där. Då mina intressen för musik och att filma kan förenas på detta sätt så kan det ju inte bli roligare. Men det är ju inte färdigt bara för att man har filmat något. Länge låg mina filmer bara i mitt dammiga videoarkiv eftersom jag saknade möjligheterna att kunna redigera dem på ett bra sätt. Jag hade visserligen en vision om vad jag ville göra men då jag inte hade tillgång till den teknik som kunde förverkliga det så hände det inte så mycket mer. 


I dag kan vem som helst redigera som vilket Hollywoodproffs som helst. Ja tekniskt sett åtminstone. Tekniken finns till mycket överkomliga kostnader men fortfarande krävs förstås ett visst kunnande och öga för vad som fungerar både visuellt och ljudmässigt. Nu har jag den utrustning som jag hade önskat att jag hade haft för 20 år sedan. Därför har jag också börjat dyka ner i mitt videoarkiv för att hitta de gömda skatterna där. Om det finns något som är bättre än själva filmandet så är det just redigeringen. Det finns så otroligt många möjligheter att påverka vilket intryck en video kan göra genom att klippa och redigera på olika sätt. Naturligtvis avgör grundmaterialet ramarna för vad som är möjligt. Så ett bra filmat material ger fler möjligheter än ett dåligt sådant. 

 
Roligt är också att kunna restaurera gammalt material som inte är så roligt i originalskick. Alltså att  förbättra bild och ljud. Tack vare den moderna datatekniken är sådant möjligt och inte bara i Hollywood utan även för filmentusiaster på lägre nivå. Idag kan man också enkelt nå en stor publik genom att publicera sina videor på tjänster som t ex YouTube och Vimeo. Det är kul varje gång när man får respons från människor i andra länder. Film i sig har ju inte förändrats så mycket men tekniken runt filmandet har utvecklats enormt.

 
Men hur började mitt intresse för filmandet som långt senare skulle resultera i riktiga videos och TV-program? Första gången som jag kom i kontakt med att göra videofilm var under högstadietiden. I ämnet svenska fick vi en gång pröva på att filma med videokamera. Min grupp valde att skriva och filma en gangsterhistoria. Både filmens rekvisita och kamerautrustning var så enkla som de kunde bli. Att en vanlig elevstol av plast fick fungera som elektriska stolen blev en humoristisk detalj i filmen. Vår hårdföra gangsterhistoria kom säkerligen att betraktas mer som en gangsterparodi gissar jag. Den gången stod jag inte bakom kameran men intresset väcktes onekligen. Filmen finns tyvärr inte längre bevarad och det är ju synd. Eller kanske det är tur för hur pinsamt vore det inte att se nu! För skådis blir jag nog aldrig. Ha ha! Vår film lär ska ha visats för andra elever långt senare, innan den försvann i någon större städning, så kanske det ändå var en liten skol-kultrulle!

 
Det var ju inte bara jag som blev intresserad av videofilmning efter den upplevelsen utan även en del av min kamrater som hade medverkat i filmen. Det resulterade i att vi skrev ett filmmanus om Ronald O’Haras Casino. Det var naturligtvis även det en gangsterhistoria som involverade pokerspel, pistoler och märkliga karaktärer. Vi planerade att filma över ett veckoslut hemma hos en av de medverkande. Källarvåningen gjorde om till ett illegalt kasino med roulette, kortspel och bar. Videokamera hyrdes in och en värmande 1.000 watts lampa lånades in för att vi skulle se allt från den lite ljusare sidan.

 
På lördag morgon var allt klart för tagning 1 av scen 1 av årets bästa åländska film. Den brokiga samlingen av udda karaktärer satt vid pokerbordet och ytterligare någon spelare anslöt sig till gruppen. Någon anklagades för att fuska och bråk uppstod. Ja där satt den! Första scenen blev precis som den var planerad. Men då hände det som inte fick hända i det läget. En av skådespelarna meddelade att han inte kunde medverka i fler scener! En kvart senare blev han han hämtad av sina föräldrar och de begav sig till villan. Inga protester accepterades utan vi fick bara gilla läget. Eftersom vi inte hade någon ersättare att ta in och det inte gick att skriva om manuset på några minuter så insåg vi att hela projektet föll samman som ett korthus i en åländsk orkan. 

Elvis Meduza Filmen I februari 1983 
Jaha vad gör man när man har byggt upp en filmstudio och hyrt in en kamera för att filma? Man börjar att filma såklart! Spontana och galna infall som kunde se roliga ut på film utfördes framför kameran. Någon satte på bakgrundsmusik och samtidigt som 45:orna snurrade på skivtallriken så började rörelser utföras i takt med musiken. Snart utvecklades det hela till att bli någon sorts primitiva musikvideos där vi mimade till gamla 45:or eller kassettband. Inget manus behövdes utan vad som helst kunde hända under låtarnas gång. Någon bestämde en låt och mimade till den samtidigt som de andra kunde medverka som kör eller kanske bara bråka lite med ”sångaren”. Vi alternerade lite även i rollen som kameraman och det var nog vid detta tillfälle som jag filmade själv för första gången. Vi hade väldigt roligt under filmandet och ännu roligare då vi beskådade resultatet på TV:n. Att se sig själv på film var på den tiden få förunnat och kanske inte något som man uppskattar på samma sätt numera. 


Filmandet av våra musikvideor skedde i februari 1983 och den slitna VHS-kassetten från detta existerar faktiskt ännu idag. Materialet är något som närmast skriker efter att restaureras. Tyvärr är ju en sådan inspelning något som endast den närmaste kretsen skulle glädjas åt. Därmed har det hittills haft rätt låg prioritet. Jag har i alla fall i något skede fört över VHS:en till digitala Video 8-kassetter. De är förstås i bättre skick än originalkassetten, rent fysiskt, och därmed borde materialet gå att rädda ännu en tid framöver. 

ElvisBigBossManFilmen II april 1983
Men historien slutade naturligtvis inte där. Bara två månader senare dvs i april 1983 gjorde vi om detta. Den gången i en annan väns hus. Det hela var dock mer planerat den gången. Vi visste att vi ville göra musikvideor och valde ut låtar i förväg. Det hela skulle vara mer seriöst och inte ha en massa spontana plojgrejer. Nej det fungerade förstås inte alls. Det var kul att spela in men resultatet var föga underhållande. Det var ju just det improviserade och oplanerade som hade gjort allting så roligt den första gången. 


Men innan dagen var slut så fick vi en ny idé. Vi skulle spela in en reklamfilm! Snabbt hittade vi på ett manus om pappan i familjen som kom hem till barnen med ett TV-spel. Det var ju inne med TV-spel och jag och en av kamraterna hade samma sorts TV-spel. Det var som bäddat för en kanonfilm om det fantastiska Philips Videopac G7000. Jag hade rollen som ett av barnen. Naturligtvis spelade jag över rejält som tekniskt kunnig jättebebis. Eftersom det var en reklamfilm så var jag jätteimponerad över vad min jämnåriga pappa hade med sig hem! Det hela skulle sedan klippas ner rejält vilket inte har hänt ännu. Att klippa en film genom att kopiera från en VHS-spelare till en annan är ingen rolig process och resultatet blir inte speciellt imponerande med dagens mått mätt. Men kanske det snart är dags att färdigställa den katastroffilmen som inte hade många rätt. Kanske det ändå finns några nostalgipoäng att hämta där?

VideopacG7000

Något år senare var det åter dags för nästa filmprojekt. Kompisgänget spenderade då ett flertal kvällar med att skriva manus till den hemskaste skräckfilm som någonsin skulle produceras på Åland. Då var det äventyr ”on location” som gällde. Vi packade all utrustning, rekvisita och sovsäckar. Färden gick från Mariehamn ut till min nuvarande hemkommun Lemland. Där tog vi en snurrebåt ut till en liten holme där en av kompisarnas föräldrar hade en villa. 


Vi filmade både ute på holmen och ute i skogarna på fasta Åland. Vi lärde oss att det är mycket jobb med att göra spelfilm. Under ett veckoslut hinner man inte filma speciellt många scener då man dessutom måste ta om scenerna ett flertal gånger. Det vi hann filma under dessa dagar hade kunnat resultera i mindre än 5 minuter färdig film. Vi insåg att utmaningarna är många för en filmproduktion. Planen var att återvända senare för kompletterande inspelningar. 


Speciellt scenerna som krävde specialeffekter var något som fanns mest på idéstadiet. Den grymmaste scenen där någon skulle få huvudet avskjutet ställde till den kanske största utmaningen. Vi tänkte ordna lite slakteriavfall för den sekvensen. Sedan skulle vi göra en människodocka som vi skulle skjuta på med hagelgevär. Antagligen så skulle vi ha brutit mot en del lagar om vi hade genomfört det hela. En sekvens som vi däremot filmade var när huvudpersonen som hade hyrt en villa ute på den mystiska ön fick en obehaglig överraskning. Han kom upp på vinden och upptäckte att personen som tidigare hade liftat med honom hängde livlös från taket med en snara runt halsen. 


Liftaren som var hängd spelades av mig. Det var en liten roll för jag hade väl redan insett mitt kall att stå bakom kameran. En historia som jag ibland berättar som kan verka rätt dramatisk är just om inspelningen av den där scenen. För när jag skulle hängas så höll jag nästan på att bli hängd på riktigt! Ja det var inte så lätt att bli hängd i takbjälkarna på film utan att bli hängd i verkligheten också. 


Efter mycket kollektivt funderande så förstod jag att vi inte skulle kunna få till det i en enda tagning. I stället fick vi göra två separata tagningar som skulle korsklippas i redigeringen. Först skulle man se min nakna överkropp och sedan bara de dinglande benen. För överkroppsscenen så balanserade jag på en rätt så ostadig pall vilket innebar vissa risker. När pallen gungade till under min vikt så kippade alla efter andan. Men jag återfick balansen och det blev ingen hängd Elvis den gången.

FilmHangd
Hur gick det sedan? Blev det någon film? Nej tillfället som passade alla att återvända för kompletterande tagningar infann sig aldrig. Tiden gick och tillfället försvann då saker hann förändras. Idag återstår endast några minuter av inspelningarna i en ihopklippt version på en dålig VHS-kopia. Av hängningsscenen som tog en halv dag att spela in finns endast 1 sekund med! Den roligaste scenen, som började som ett skämt från min sida, finns tyvärr inte alls bevarad. När huvudpersonen vaknade på morgonen efter sin skräckupplevelse på vinden så satte han sig på en potta för att uträtta sina behov. Vi gjorde cirka 10 tagningar av scenen som alla slutade i gapskratt. -Det här är för galet att ha med! sade huvudrollsinnehavaren till sist och det var det förstås. Vi hade endast kameraman, ljudkille och huvudrollsinnehavaren i sovrummet under tagningarna men det gick ändå inte att undvika skrattattackerna.


Hela historien var förstås ett hopkok av de otaliga skräckfilmer som vi hade sett. Det här utspelades ju då videobandspelaren var som mest populär. Att plötsligt kunna se alla de klassiska storfilmerna, som man tidigare bara kunna se på bio, hemma i vardagsrummet gav en fantastisk känsla. Vi som så många andra tonåringar konsumerade även alla de värsta skräckfilmerna. Att det stod 18 eller 20 års åldersgräns på omslagen hindrade oss inte.


Det var VHS-filmerna och de första egna upplevelserna av att filma som skapade grunden till mitt stora intresse för att jobba med video. Tyvärr tänker många likadant och det är svårt att få jobb i den branschen. När någon erbjuder mig ett jobb som innebär att filma och redigera så tackar jag naturligtvis ja. Jag jobbade delvis med detta under 6 år och det gav onekligen mersmak så vem vet vad som händer i framtiden.

 


Tirsdag i norsk radio

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 05.10.2019

IMG 3842

Det var ett tag sedan sist men i tisdags hände det. Att jag pratade i radio. Inte så revolutionerande för en gammal radiopratare kanske men det blev faktiskt en ny sak även för mig. Jag har blivit intervjuad i olika radiokanaler i Finland och Sverige förut men nu blev det premiär för mig att medverka i norsk radio!

 Radiologo

Steinar Lyshaug som är programledare för programmet TCE-Radioshow i Radio Riks Oslo kontaktade mig för att jag skulle berätta lite om Elvisfestivalen i Västerås. Naturligtvis var det ett tillfälle man inte kunde tacka nej till av flera orsaker. Ja jag är en radiot men det andra skälet var förstås att det var en mycket bra möjlighet att marknadsföra både vår förening Elvisforum och själva festivalen som vi arrangerar i Sverige. Vi försöker ju nå ut till alla nordiska länder både med vår festival och vår E-tidning. Det kanske inte kommer så värst många festivalbesökare från Norge men även svenskar lyssnar på programmet över internet och då är potentialen förstås större. Jag passade dock på att under radiointervjun nämna en i dessa kretsar känd norrman, vid namn Erik Lorentzen, som kommer för att sälja sina Elvisböcker. Javisst kände Steinar honom vilket inte var så förvånande.

 ElvisforumEmag46cover

Intervju förresten… Jag fick ganska fria tyglar att berätta vad jag ville då de utmanande frågorna som jag lite förväntade mig inte verkade dyka upp. Som alltid inför en intervju så måste man förbereda sig lite. Lite faktakoll kan vara bra så att det man säger verkligen stämmer. Och om inte för annat så åtminstone så att man är mentalt förberedd på vad man ska berätta i det stora hela så att man är lite strukturerad. Steinar och hans fru Turid som också var med som programledare ställde någon fråga och då körde jag bara på en stund. Tog en sekunds paus för att se om de vill avbryta med någon följdfråga men körde vidare då de tvekade och verkade okej med att jag fortsatte lite till. 

 Elvisfestivalen2019Alla

Jag funderade på om de förstod allt vad jag sade? Pratade jag för fort för dem? Själv hade jag också tänkt lite på att språket skulle kunna ställa till det om vi plötsligt inte skulle förstå varandra och pratade om olika saker. Även om norska är lätt att förstå för en svenskspråkig så kan t.ex. olika dialekter göra det svårare. Det gäller förstås åt båda håll. För att undvika onödiga misstag så  hade jag börjat lyssna på programmet ända från start och därmed under cirka 25-30 minuter växlat över hjärnan till det norska språket. Det blev således inga språkproblem även om Turids dialekt skilde sig något från Steinars. Jag försökte inte prata norska utan jag körde på med min vanliga aningen rikssvenskklingande radioröst. 

 
Före radiosändningen så hade jag upplyst Steinar om att jag befann mig på Åland och följde finsk tid. Han hade ju tyckt att det var lätt med tiden för norsk tid var ju samma som svensk tid. Om han sedan var med på att Åland hör till Finland är jag inte säker på då han sade något i stil med att de skulle gå till Sverige och prata med Åland! Ja det var säkert förvirrande att som norrman ha kontakt med en svensk förening vars vice ordförande fanns på Åland som hör till Finland!

 
Både Steinar och Turid var i alla fall glada människor och lätta att prata med. Å andra sidan är inte alla norrmän det? Jag berättade om vår huvudartist Henrik Åberg. Att han slog igenom 1996 i TV-programmet Sikta mot stjärnorna och att han samma år hade medverkat just på Elvisfestivalen i Västerås. Åbergs nya skiva är inspelad i Finland så naturligtvis nämnde jag även det. Henrik är ju välkänd även i Norge så de lyssnade intresserat. 

Ahlgren tidning 
När vi efter cirka 10 minuter rundade av intervjun, och Steinar spelade min favoritlåt Jailhouse Rock från filmen med samma namn, så tänkte jag att det blev ju bara ungefär hälften sagt av allt det jag hade tänkt att prata om. Inte för att det spelade någon större roll då det viktigaste nog ändå hade blivit sagt. Men hade jag suttit med i studion, i stället för att prata via telefon, så hade det nog lätt kunnat bli en halvtimme eller kanske t.o.m. en hel timme. Det hade nog blivit alltför mycket ålänning i etern för norrmännen misstänker jag. Lagom är bäst som svenskarna säger! 

 

Elvisforums medlemstidning kan du bekanta dig med här: http://www.elvisforum.se/free/ElvisforumEmag46.pdf

 


VM i agility eller hur man lever ett hundliv

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 28.09.2019

Det är en hektisk tid just nu för mig. Elvisföreningen är mitt inne i slutspurten av festivalplaneringen och det betyder alltid mycket jobb. Den här gången blev det extra mycket beroende på att både en artist och att även husbandet plötsligt föll bort och måste ersättas. Det blev nästan som att starta från scratch men svårare eftersom det fanns faktorer kvar att beakta som man inte behöver göra då man verkligen startar helt från början. Att på en vecka få till det som man annars gör under ett halvår påverkar både humöret och sömnen märkbart. Men nu är allting på spåret igen och vi rullar säkert framåt. Den andra november händer det grejer på Stadshotellet i Västerås!

Mitt i allt detta tog jag en paus genom att ta färjan till Åbo förra helgen. Eller kanske inte helt en paus eftersom jag nog jobbade vidare under resan också men i alla fall mindre intensivt.

IMG 8491

Jag anlände till Åbo på lördag kväll där jag möttes av min flickvän som kommit ner från Korsholm dagen innan. Trots lite härligt frossande bland läckerheterna i buffén på Viking Grace så hade jag lite plats kvar i magen för kinamat. För vem kan väl tacka nej till det? Inte jag i alla fall. På Åland finns det dessutom än så länge ingen kinarestaurang. Med andra ord så gällde det att passa på när chansen gavs. 

Söndag morgon var det bara att masa sig upp till hotellfrukosten. Hotellsängen hade varit förvånansvärt skön att ligga i så lite sömn hade jag nog fått även om energinivån knappast var riktigt på topp. Frukostbuffén fick godkänt även om min favorit, plättarna, saknades helt. 

IMG 7973
Så var det dags att hitta bussen ut till Gatorade Center och FCI Agility World Championship 2019. Med tanke på att hela torget i Åbo, där bussarna vanligen utgår från, är avstängt pga byggnation av en parkeringsgrotta så var det inte självklart hur busstrafiken fungerade. Det hela löste sig ändå snabbt och snart satt vi i bussen på väg mot mässcentrumet. 

IMG 7991IMG 7989
Men agility? kanske någon frågar sig. Ja det kanske inte är riktigt min sport så det kan ju förvåna både en och annan som känner mig. Men ibland får man leva ett hundliv. Speciellt när flickvännen råkar ha det som sin hobby. Men å andra sidan har jag nästan hela livet hört att: -You ain’t nothin’ but a hound dog! Ja man börjar liksom vänja sig antar jag för det var med ett öppet sinne som jag följde med på detta äventyr. 

 

Min härligt hundälskande flickvän tävlar visserligen ibland i agility men nu var det alltså VM finalerna som vi skulle beskåda. Det är ju på en lite annan nivå av sporten. En novis som jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. VM lät ju spännande så jag lockades med ganska lätt på detta äventyr. Sedan är det ju alltid kul att åka någonstans tillsammans med flickvännen och uppleva nya saker. Kanske det här också skulle bli skoj?

 

Gatorade Center uppenbarade sig framför oss. Det lät ju inte speciellt finskt utan påminde mig om USA och Elvis Presley. Under många av sina konserter skämtade nämligen Elvis om just drycken Gatorade som han gillade. Som när han frågade sig själv vad den var bra för: -Well I guess it aids your gator! Javisst man måste definitivt ta hand om sin alligator. Själv föredrar jag nog hundar framför alligatorer. Men kanske mer självklart med alligatorer för någon som hade lite crazy humor. Elvis gillade ju också Monthy Python och det låter ju onekligen som något de killarna skulle kunna ha sagt.

 

När vi kom in och kunde se in i själva arenan så kändes den ganska imponerande trots att den inte var jättestor med dagens mått mätt. Den togs i bruk 1990 och tjänar mest som ishockeyarena (hemmaarena för TPS) och rymmer cirka 12.000 personer. Här hölls ishockey VM 1991 och artister som t.ex. Bruce Springsteen har haft konserter här. 

IMG 8002
Den här gången var det alltså VM i agility som gällde och planen var täckt av konstgräs. Omkring 400 hundar skulle göra upp om de olika titlarna i tre storleksklasser både individuellt och i lag.  Tävlingarna hade redan pågått några dagar och denna söndag var sista tävlingsdagen. Det var nu dags för finalerna i klasserna för små, mellan och stora hundar. Då vi hade prioriterat frukost i mänsklig tid framför att se de minsta hundarna så anlände vi lagom för att följa de mellanstora hundarna tävla. Det är även i den klassen som min hundkompis welsh springer spanieln Molly brukar delta fast på en något lägre nivå.

 
Vi lyckades hitta några lediga sittplatser och snart var jag uppslukad av stämningen och de nya upplevelserna. Att samspelet mellan hund och hundförare var det viktigaste stod klart för mig ganska fort. Det hjälper inte hur duktig hund man har eller hur bra en hundförare är om inte samspelet fungerar perfekt när man tar sig runt hinderbanan. 

IMG 8048
När det var dags för de stora hundarna byggdes banan om och den blev ännu svårare. Nu var också hundarnas hastighet högre och det ställde förstås högre krav på både hundar och hundförare att göra snabba och korrekta beslut. Det märkte man genom att antalet diskvalificerade hundar blev stort. Själv funderade jag på om man inte gjort banan alltför svår då de flesta verkade bli diskvalificerade. T.ex. så lockades flera hundar att fortsätta rakt fram in i en tunnel, i stället för att svänga sig mot nästa hinder,  när de kom från gungan och då var de naturligtvis ute ur tävlingen. De som klarade banan, vilket tog runt 40 sekunder, drog oftast på sig någon minuspoäng. 

IMG 8088
Jag filosoferade över om det inte hade varit värt att ta det lite försiktigare och på så sätt klara av banan. Då hade man ändå fått en hyfsad placering. Men det är klart att på VM-nivå så vill man vinna. Marginalerna kunde vara extremt små och hundradels sekunder helt avgörande. Det är nog så att man måste köra fullt och klarar man det så kan man vinna. De tävlande verkade också ta det med ro när det blev diskade. Trots att de kanske hade åkt runt halva jorden för att delta i tävlingen här i Finland för att sedan göra ett simpelt misstag och åka ur tävlingen. Publiken klappade händerna för att stötta dem och de fortsatte runt banan och in i mål. Det hände ju att en miss vid sista hindret kunde förstöra chanserna till en väldigt bra placering. Det var lite som vid slalomtävlingar att man kör för allt eller inget men att man kan vara en god förlorare också då risken att helt åka ur är hög.  

IMG 8015
Border collier hundarna dominerade den stora klassen även om några andra raser också fanns representerade. Hundarnas ålder skilde väl lite men det var kanske mer anmärkningsvärt att hundförarnas ålder på VM-nivå varierade mellan 17 och 74 år! Jag tror inte att man hittar så många andra sporter där man ser detta. 

IMG 8239IMG 9958 

 

 

 

 

 

 

 


I arenakorridorerna kunde man köpa både hundgrejer och snabbmat. Eller så trodde vi. Under en paus så ville vi stilla hungern som hade infunnit sig efter ett par timmar. Vi ställde oss sålunda i matkön. Dock fanns det inte så många alternativ att välja på från menyn men pirog med korv verkade vara det rätta för hungriga människor. Och korv kan t.o.m. en ålänning uttala på finska så vad kunde gå fel? Då det blev vår tur så meddelade personalen högt och tydligt på vårt andra inhemska språk att maten var slut! Åh nej! Vadå? Var det helt slut? Lyckligtvis fanns det fyra stycken grillade korvar kvar i botten av grytan så vi tog dem utan piroger. Ja det fick bli en stor popcorn till detta för att få något från hela kostcirkeln. Sedan snabbt tillbaka till tävlingarna.

 IMG 8213

Sammanfattningsvis så var det både spännande och roligt att bevittna tävlingarna. Några mer dramatiska ögonblick som jag minns var t.ex. när en hund sprang rakt in i ett hinder. Kanske tittade den för mycket efter instruktioner och glömde att titta framåt? Den hunden verkade ändå klara sig väl men såväl hundar som människor begick misstag. En hundförare ramlade faktisk omkull. Nej det var inte någon av de äldre. Hundförarnas fysik var speciellt viktig för att hänga med då de stora hundarna tävlade. Blev de efter så visste inte hunden vad den skulle göra när den kom genom ett hinder. Hundföraren måste visa vart de skulle fortsätta. Åtminstone borde hunden vänta på tecken för att inte riskera att göra fel. Jag var imponerad över hur väl hundförarna klarade detta trots att de hade endast 8 minuter på sig att memorera banan före tävlingen började! Jag skulle inte ens ha hittat runt banan och än mindre varit kapabel att visa en hund det och samtidigt göra det så snabbt det bara är möjligt.

 IMG 8323


Att vara med om helt nya upplevelser kan vara både intressant och berikande. Trots att jag är en man i mina bästa år och har upplevt mycket så finns det ännu många saker att uppleva. Detta var ett bevis på detta. Man kanske bara behöver ge något en chans som man inte trodde var så speciellt. Oftast är det kul att få uppleva något åtminstone en gång så att man kan relatera till det. Nästa VM i den här sporten går 2020 i Tallinn. Är jag där då? Vem vet för konstigare saker kan hända.

IMG 8129


Sommar eller höst på Vespa

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 14.09.2019

Sedan 2012 är jag lycklig ägare till en Vespa LX 150. Fina sommardagar är det naturligtvis det bästa transportmedlet man kan använda sig av. Ja tvåhjulingar har något som bilar inte har. Det är att man kommer närmare vägen och naturen. Det känns t ex mer naturligt att göra ett kort stopp precis där man känner för det. Plats finns det ju alltid för ett så litet fordon och man blockerar inte trafiken heller. Man känner fartvinden mot kroppen och är närvarande i färden på ett helt annat sätt. I kurvorna får man luta sig lite. Vägen känns bred och man känner sig fri när man glider fram genom det omgivande landskapet. Man får förstås hålla koll på att det inte ligger något hinder på vägen som kan påverka balansen. Med en 150 kubiks motor så hänger man också med trafikens tempo. Ibland får man köra om andra trafikanter och då känns det betydligt säkrare med ett smalt fordon. 

IMG 7917

Den här lördagen i mitten av september så skiner solen som på en högsommardag och jag hör hur Vespan viskar mitt namn. Efter en stund så tröttnar den på mitt tvekande och ropar högt och tydligt: -Kom nu! Vi ska ut och åka!

Ja, det är bara att klä på sig och bege sig ut. Vart ska färden gå? Snart har vi fått en idé. Vi kör mot Mariehamn och när vi kommer dit så kan vi fortsätta västerut. Det låter som en plan, konstaterar vi.


Vi tankar hemma i byn och sedan är vi redo för äventyr. Ut på landsvägen och snart är vi halvvägs till Mariehamn dvs vid Lemströms kanal. Det är ett så vackert ställe så vi måste bara stanna till en minut där och njuta av vyn. 

IMG 6321IMG 6323

Vi passerar stadsgränsen och strax har vi gjort en liten avstickare till Nabben. Där finns en massa röda båthus och även en mattvätt. Det är en plats som etsat sig fast hos mig sedan min skoltid då jag ofta åkte till Nabben för att segla optimistjolle. NSK stod det på flaggan på båthuset vilket betydde Nabbens segelklubb. Nu ser det inte längre ut som det gjorde då men känslorna för platsen finns ändå kvar.

IMG 6326
När jag passerar mattvätten så får jag se två bekanta ansikten. Det är min tidigare grannar från tiden då jag bodde i lägenhet med min första sambo. Det var typ på stenåldern men minnet av de trevliga grannarna i hyreshuset bredvid har levt kvar. Vi börjar prata direkt och de har lite svårt att hålla koll på hur mattvätten fortskrider. Har de redan vänt på den mattan eller inte? Det visar sig att de fortfarande bor kvar på samma ställe efter 30 år! För mig känns det ganska overkligt att höra det då jag själv har hunnit flytta två gånger efter att jag bodde där och nu borde flytta igen.  

IMG 6324 
Jag spanar ut över vattnet och in mot Mariehamns centrum. Där ligger fortfarande den där lyxbåten Northern Cross från Bondfilmen Golden Eye. Pierce Brosnan spelade Bond i filmen men av honom syns inget spår i Mariehamn. Nu händer något som kullkastar våra tidigare planer. Vi åker nämligen längre in i Mariehamn för att snabbt kasta en närmare blick på Bondbåten. Men därifrån skymtar Lilla holmen. Den som varit i Mariehamn har nästan helt säkert besökt just detta ställe. Hur ser det ut där nu då både sommaren och turisterna har lämnat oss? funderar jag. 

Northern CrossIMG 6332
Cirka tre minuter senare lämnar jag min vän Vespan på en parkering och går över bron till Lilla holmen. Den fina sandstranden ligger nästan helt öde. Bara några få turister rör sig på denna lilla ö trots det fina vädret. En påfågel smyger försiktigt omkring. Jag beger mig till fågelhuset för att undersöka om det finns mer liv där. Det verkar mer stillsamt i burarna på utsidan så jag öppnar dörren till huset och går in. På insidan är det lite mer ljud för i burarna på insidan sitter fåglarna och undrar säkert vart sommaren tog vägen. Å andra sidan har de det lite lugnare då det endast kommer ett fåtal besökare och stör. 

Lilla holmenIMG 6377IMG 6362IMG 7936IMG 6345IMG 6347IMG 6369
I kaninhusen så ligger kaninerna ihopkurade och verkar inte bry sig nämnvärt om att jag hälsar på. Jag promenerar längs med stranden tillbaka till bron för att se om det finns något vilt fågelliv. Några svanar skymtar men inte så mycket annat. Hösten är nog här ändå.

IMG 6400 


Henrik och Philip

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 12.09.2019

Den 2 november arrangerar föreningen Elvisforum sin Elvisfestival i Västerås i Sverige. Huvudartist är Henrik Åberg som nog är välbekant för de flesta. Han har precis gett ut ett nytt album som heter Den du en gång var. Henrik turnerar som bäst i svenskfinland med showen "Ett liv som Elvis". Denna turné kommer sedan att fortsätta i Sverige och i Norge under nästa år. I båda fallen handlar det om samarbeten med finlandssvenske Thomas Enroth

HenrikIsBACKHenrik Åberg som Elvis

Åberg kör flera olika shower som han alternerar mellan. Tidigare i år har han även uppträtt i Moskva i Ryssland, med en stor symfoniorkester, och i Italien samt på den svenska ambassaden i Reykjavik på Island. Henrik är en väldigt populär artist och som sagt aktuell med sitt nya album. 

 

Själv träffade jag Henrik Åberg senast då han uppträdde i Mariehamn i showen Legendernas Nostalgikväll. Övriga medverkande i den var Ami Aspelund, Philip Järvenpää, Heléne Nyberg och Thomas Enroths Orkester. Ja det var samme Philip som legat etta på Vegatoppen i väldigt många veckor nu. Hans låt In the real world gick in på Vegatoppen redan i november förra året!

MedHenrikPhilipHenrik Åberg, jag själv och Philip Järvenpää i pausen av showen i Mariehamn  

Första gången jag träffade Philip så var det inte han som spelade utan det var jag som spelade för honom på hans födelsedagskalas. Bl.a. spelade jag då låten Mean Woman Blues som är en låt som Elvis och Roy Orbison har gemensam. I det fallet föredrar jag dock Orbisons arrangemang. Att Philip har Roy Orbison som sin stora förebild är nog välkänt. Men att han också tycks gilla just låten Mean Woman Blues lika mycket som jag gör är ju en kul detalj. Vi var även grannar ett tag innan han flyttade från Lemland på Åland till Jakobstad.

 

Dessa två begåvade och trevliga herrar har jag alltså stött på i en massa olika sammanhang och det är alltid lika kul. Henrik spelar snart i Mariehamn igen men om jag inte har möjlighet att träffa honom då ses vi i alla fall i Västerås i november. För Henrik blir det comeback på festivalscenen i Västerås. Förra gången var 1996 då han också var väldigt aktuell efter att han året innan hade vunnit TV4:s program Sikta mot stjärnorna och gick vidare till den europeiska finalen i Amsterdam. Under 1996 var han även med i den svenska melodifestivalen med Du är alltid en del utav mig.

 

Elvisfestivalen 1996 blev en stor succé. Det var mer än fullsatt och SVT var också på plats och dokumenterade händelsen då, förutom Åberg, även Charlie Hodge, en av Elvis närmaste vänner och musiker, fanns på plats. Jag försökte också filma men då det knappt fanns ståplats så var det sannerligen inte lätt. I år är Åberg större än någonsin och vi i Elvisforums arrangörsgrupp tror ju på en dundersuccé den här gången också. 

 


Kapitel 1

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 11.09.2019

Kategorier:
Taggar:

Mitt första minne av Elvis är från när jag var 7-8 år. Familjen bodde då i Värmland i Sverige och mitt musikintresse hade ännu inte börjat att utvecklas. På TV visades under en period flera olika Elvisfilmer. Jag förstod inte så mycket av vare sig dialog eller musik då jag inte kunde engelska och jag just hade börjat att lära mig läsa. Vad jag däremot förstod var att denne Elvis måste vara speciell på något sätt. Ja varför skulle man annars göra en massa filmer med honom? 

 

I filmerna så var Elvis hela tiden i centrum och syntes i varje scen. Han slog grabbarna på käften och vann flickornas hjärtan. Något tycktes han ha som var bra för det var ju samma sak i alla de där filmerna. Kanske var det redan då som ett litet frö såddes till det som skulle komma många år senare.


Att komma från Åland till Sverige då man ska börja skolan kan förstås medföra vissa obehagligheter då man avviker lite från mängden. Man pratar annorlunda och om man dessutom klär sig lite annorlunda så är det nog någon som börjar att reta och trakassera en. Åland hör ju till Finland så då fick jag förstås finna mig i att t.ex. bli kallad ”Finnjävel”.


När jag två år senare skulle börja tredje klass så hade en skilsmässa medfört att mamma hade tagit mig och mina två bröder med tillbaka till Åland. Ny omgivning igen och nu var jag plötsligt ”svenskjävel”. Lyckligtvis fick jag snart riktiga vänner i skolan och blev accepterad som ålänning. En del av vännerna lyssnade på den där Elvis Presley eftersom deras föräldrar hade sådana vinylskivor.

ElvisARed
1977 dog Elvis och på radion spelades hans skivor kontinuerligt. Då hade jag ingen aning om hur många miljoner skivor som såldes men något som alla märkte var ju att den gamla 50-tals rocken var väldigt inne under några år. Filmen Grease kom 1978 och efter det gick ju alla grabbar med brylcreme i håret. Grupper som Boppers och Teddy & The Tigers poppade upp som svampar ur jorden.


I sexan gjorde vi en klassresa till Stockholm. Vid det laget hade jag upptäckt Elvis och mina favoritlåtar var Hound Dog och Jailhouse Rock. Jag hade en flera kassettband fyllda med Elvislåtar som jag spelat in från kompisarnas skivor. När jag och mina Elvistokiga vänner kom in på varuhuset Åhléns skivavdelning så var vi i himmelriket. Där fanns en separat Elvisavdelning och där fanns alla album som vi hade hört talas om plus några till! Att chefen där var ett stort Elvisfan visste vi naturligtvis inte då. Det skulle komma att bli många resor till denna skivavdelning under de kommande åren. Den där första gången köpte jag ett lågbudget dubbelalbum som blev mitt första Elvisalbum i samlingen. Det innehöll mest obskyra filmlåtar och gick under det intetsägande och kanske också vilseledande namnet ”The Elvis Presley Collection”.   


Snart hade jag fått Elvis på hjärnan och det fanns inget annat. Nu blev det att själv samla vinylskivor och jag hade snart ett femtiotal och tog upp kampen med min mest Elvisfanatiske vän. Behöver jag säga att min mamma som man tycker borde gilla Elvis blev tokig när jag spelade Elvis skivor hela tiden? Jag gav Elvisskivor som födelsedagspresenter och julklappar till henne men hon uppskattade det inte alls…

TommysElvis Ahlgren rockar med Tommys

Vi spolar fram bandet lite…. Året är 1992 och jag ska gifta mig. Svensexan firas naturligtvis i Elvis tecken. Vännerna har sytt upp en Elvisdräkt åt mig och Ålandsturnén drar igång. På bröllopsfesten så undrar några av brudens närmaste vart brudgummen tagit vägen. 

-Han står på scenen och sjunger Elvis med bandet, svarar min nyblivna fru lite uppgivet. 

Under åren skulle tusentals ålänningar och svenskar få stifta bekantskap med Elvis Ahlgren som skulle bli mitt artistnamn. Men det hade jag aldrig själv kunnat gissa då.


ElvisforumEmag45cover2
Idag många år senare är jag skild, separerad och har utflugna barn och är kärare än någonsin. Jag är med och driver en Elvisförening med medlemstidning och Elvisfestivaler. Vänner och släkt har kommit och gått under årens lopp. Arbetsplatser har bytts ut och både dåliga och bra erfarenheter har gjorts. Mycket har förändrats i livet men en sak har jag alltid haft med mig i både glädje och sorg - Elvis Presley!

festivalposter2019x3 med hr 2