Bannerdockorna

Hett på dansgolvet: Dancing in the dark - del 2

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 20.02.2021 | 0 Kommentarer

BornInTheUSA

Jag minns de klassiska Springsteen-hitlåtarna från supersuccéalbumet Born in the USA. Speciellt Dancing in the Dark minns jag som en skön låt från ungdomen. Det var en låt som inte bara hördes i bilarna, som cruisade på stan eller ut till ungdomsfesterna på landet, utan den spelades även ofta av DJ:s.

 

Så var det även den där heta sommarkvällen när jag än en gång hade smitit in på diskoteket i Mariehamn. Jag var ju något år för ung för att komma in på det normala sättet och jag var för ärlig för att ha ett falskt ID-kort. Således återstod endast ett gångbart alternativ. Det var att  från en undanskymd position i diskotekskön blixtsnabbt smita in bakom ryggen på vakterna och människorna som just då köpte sina biljetter vid kassan. Oftast hann jag försvinna in i diskotekets mörkaste hörn innan vakterna hann reagera. Men ibland lyckades de fånga mig och jag åkte ut med buller och bång utan någon chans att komma tillbaka samma kväll.

 


Men just den här kvällen kom jag alltså in. Det var en hel del folk inne på diskoteket och vakterna spejade förgäves efter killen som de sett endast en skymt av i ögonvrån. De gick tillbaka ut till biljettkassan samtidigt som jag kunde pusta ut. 

 

Det var alltid väldigt varmt i diskoteket under sommarmånaderna. Min vita sommarjacka gjorde det inte svalare men det var inte heller läge att hänga in den i garderoben bakom biljettkassan om man säger så. 

 LidoUtanför ett annat nöjesställe i ungdomen


Trots min vågade entré så var jag ändå en rätt blyg kille på den tiden. I alla fall när det kom till tjejer. Jag spanade förstås men gjorde sällan så mycket mer. Troligen var det just den där speciella sommarkvällen som vändpunkten kom. Det var ju då jag träffade henne. Ja den där söta norska tjejen. Ibland är jag inte riktigt säker på om det verkligen hände.


Den här kvällen fastnade mina ögon på en ganska lång blond tjej. Hon var helt obekant men det var förstås mycket turister i farten under sommarmånaderna på Åland. Jag spanade in henne där på andra sidan rummet och när hon vände sig mot mig så log jag. Under några få sekunder så möttes våra blickar och då kände jag mig lite generad. Just i det ögonblicket som man blottar sig själv, genom att ge en varm intresserad blick, så kan det vara slut lika fort som det började. Men inte den här gången för tjejen log varmt tillbaka till mig lite längre än jag själv kunde hålla blicken på henne. Jag kände mig faktiskt lite förlägen över hennes positiva respons. Ett leende kostar förstås ingenting och det behövde inte betyda så mycket heller. Jag sökte upp henne med blicken igen och det visade sig att hon gjorde detsamma.

 

Troligtvis lyckades jag få till ett lite flörtigare och självsäkrare leende vid mitt andra försök. Jag blev lite nervös och skakig i kroppen så jag tog ett par klunkar av min drink som jag hade lyckats köpa i baren utan att visa något ID. Tankarna snurrade fort. Tjejen såg onekligen söt och trevlig ut. Hon verkade intresserad. Vad skulle jag göra? Utan förvarning så började diskjockeyn att spela Bruce Springsteens Dancing in the Dark. Men hallå! Det är en av mina favoritlåtar, tänkte jag. Ska jag? Borde jag? Nu? Benen rörde sig redan i takt till musiken och från mitt innersta kom känslan och tanken att It’s Now Or Never, som Kungen skulle ha sagt. Jag parkerade snabbt drinken någonstans där jag inte skulle hitta den igen. En snabb blick mot hennes håll och ja hon log tillbaka ännu en gång. 


–Ska vi dansa? Det var kanske inte den roligaste raggningsrepliken men väl en fråga som krävde ett svar. Tjejens leende avslöjade svaret innan hennes läppar gjorde det. Tre sekunder senare var vi på dansgolvet. Jag minns inte längre vilken låt som följde efter Springsteen men vi fortsatte att dansa dans efter dans. Vi tittade djupt in varandras ögon samtidigt som vi då och då gav varandra lite retsamma miner och gjorde lite utmanande rörelser. Kanske försökte vi att avläsa varandra för att se om vi matchade. Jag flyttade mig lite närmare henne och sedan lite mer avstånd igen då jag backade från det snart rätt intima avståndet. Gradvis närmade vi oss varandra och flyttade fram gränserna samtidigt som vi gav ett falskt sken av att vi höll avståndet. Värmen och de snabba danserna fick oss att svettas. Vi tog en paus och köpte varsin öl för att kyla ner oss lite.

Naturligtvis är det en tryckare man väntar på. Varför? För att hämta andan lite kanske? Nej snarare för att tappa andan. För då märker man om ens tilltänkta partner är intresserad eller om hon bara artigt tackat ja till dansen. Men den där tryckaren som man väntar på kommer alltid sent på kvällen. Jag började undra om den någonsin skulle komma. 

 

Jag hade rätt snabbt uppfattat att hon kom från Norge så min känsla att hon var turist hade visat sig stämma. Kanske hette hon Iben men troligen hade hon något annat lika typiskt norskt namn. Vi försökte prata lite samtidigt som vi dansade och när jag frågade vad hon hette så hade jag lite svårt att riktigt uppfatta svaret då musiken var hög och namnet nytt för mig. Å andra sidan var namn det sista vi tänkte på då när våra läppar slutligen möttes och saliv utbyttes. Det var mitt på dansgolvet men det gjorde ingenting. Däremot störde det mig under ett par minuter att hon tycktes vara någon centimeter längre än mig. Lyckligtvis verkade det inte var något som hon tänkte på när våra tungor slingrade sig runt varandra. Det var hett på dansgolvet och i något skede slogs jag av tanken att vakterna kanske skulle kasta ut oss. 

 

När tryckaren var över och tempot i musiken åter ökade så tycktes ändå vår tryckare att fortsätta på samma långsamma och suggestiva sätt. Att det inte passade till musiken brydde vi oss inte om. Vi var helt uppslukade av varandra. Allt runtomkring oss tycktes suddas ut och där var det bara hon och jag mitt på dansgolvet. Hon tycktes lysa upp rummet på något mystiskt och magiskt sätt. Jag kände mig som en superhjälte som kunde göra vad helst som hon bad om.

Paris hotellrumUng och oförstörd. Ung och ovetande om vad som väntade i livet.


Att säga att det blev lite hångel är nog en lätt underdrift. Det var snarast en uppvisning i hur långt man kan gå utan att det klassas som något som hör hemma bakom stängda dörrar. Adrenalinet och upphetsningen höll på att passera genom säkerhetsventilen när det kallduschen kom. Ja det var det plötsligt stängningsdags. Flera timmar hade passerat trots att tiden närmast verkat stå still under vårt möte. När diskotekets dörrar stängde bakom oss så gick vi runt hörnet och pratade lite. Nej det sades inte så mycket innan vi tätt sammanslingrade lyckads höja pulsen igen. Det var svettigt, intensivt och fyllt av passion trots att det nu var betydligt svalare runt oss. Sedlighetspolisen lyste med sin frånvaro. Men de kunde nog ha haft vissa invändningar om de hade råkat gå förbi.

Det visade sig att den härliga norska tjejen bodde i husvagn på campingen i Mariehamn. Hand i hand så promenerade vi dit. När vi sedan stod där i mörket utanför husvagnen så fick vi försöka vara tysta för att inte väcka hennes föräldrar. 

 

Solen började gå upp. Efter ett ömt och ledsamt adjö så skildes vi åt. Hon skulle åka hem till Norge redan följande dag. Jag frågade om vi inte kunde ses innan hon åkte. ––Ja här på campingen, svarade hon. 

Men när jag vaknade på söndagen så fanns det inte mycket tid och jag tvekade inför mötet. Vad kunde det ge egentligen? Hon bodde ju långt borta i Norge utanför Oslo. Dessutom hade hon innan vi skilts åt avslöjat att hon redan hade en pojkvän. På min följdfråga varför han inte var med på semestern så svarade hon att han gjorde sin militärtjänstgöring just då. 

 

Ja en seriös relation kändes nog, i det ögonblicket, mer fjärran än Norge. Inte för att jag hade någon erfarenhet av någon riktig kärleksrelation men jag hade ändå en bild av hur det borde vara och det här kändes kanske inte som en optimal situation.

 

I sista minuten ändrade jag mig trots allt och kastade mig upp på cykeln för att leta upp henne på campingen. Men det var för sent. De hade redan åkt och där husvagnen hade stått ekade tomheten runt mig. Jag dröjde mig kvar en stund och kände mig dum för att jag inte hade tagit chansen. Vi sågs aldrig igen. Kanske var det ödet och kanske var det precis så som det skulle vara. Men hon gav mig något i alla fall. Hon lärde mig att kyssas och att känna passion och åtrå. Hon gav mig lite av det självförtroende som jag så väl behövde.

Med åren bleknar många minnen bort men vissa dröjer sig kvar även om det nu känns som om alla de där sakerna måste ha hänt i ett annat liv. Kvar ekar även Springsteens ord:

”You can't start a fire

You can't start a fire without a spark

This gun's for hire

Even if we're just dancin' in the dark”


Det var många gnistor och mycket glöd den där kvällen för länge sedan. De startade ingen eld den gången och jag kommer aldrig att få veta om de kunde ha gjort det. Men livet går vidare och bränder har kommit och gått. Några brännsår senare så finns det nya gnistor och nu gäller det att hålla elden och glöden vid liv och under kontroll.   

 

 

 

Del 1 handlade om Springsteens dumheter nyligen och den kan du läsa här:

Springsteens fyllekörning: Dancing in the dark - del 1

 

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar