Firrande propellrar å gårrvåta vakar
Alltid i mellanåt vaknar det lilla som finns kvar av Nikonistens tekniska intresse. I bland räcker det inte till en wake-up, men om det vankas nå trevligt sp go go Nikonisten... Go Nummijärvi Fly Inn.
Föreingen Air Pilot r.y. ordnar årligen (om det finns is på Nummijärvi) en trevlig häppening för flygintresserade. Nikonisten har varit där tidigare år, då sken också solen. Däremot har det inte tidigare år funnits möjlighet till bastubad och vakensim. Det fanns det i år.
Trots att solen var alterneringsledig var det bländarljust på Nummijärvi.
Tyväär såg vi inte till den lovade luftballongen, men däremot var det mycket i luften som surrade.
Fina maskiner med trevligt artistiska målerier. DEnna har säkert air condition eller så bjuds det på fazers klassiska isbjörnsgodis på låmgflygningarna.
Viktigt att klädseln matchar.
Som sagt matchar.
Nå Nikonisten hittade snabbt en kaveri att brassa med. En sån som inte tröttnar i första taget. Kyllä koira koiran tuntee, som finnen säger.
Flygardrömmar.
Ja - kläderna skall också matcha vädret.
Det fanns också mindre plan att beundra och dem som styrde dessa.
Proffsigt landat och ingen apploderade, som tur var.
Nytt för i år var bastuna, naturligtvis var en cessna inredd till bastu. Då man drar i Cabine Heat -spaken blir det mera löyly i ryggen. Radio fanns också.
Efter bastubad kunde man hopp i plurret, en vak hade sågats upp i Nummijärvi isen.
Sekreteraren och informatören för Air Pilot, Johanna Peltoniemi, agerade modellbadare, flere gånger.
Det fanns också andra stilar. Efter plurret kunde man skrämma hjärtat med att göra snöänglar...
Eller så bara relaxa och inte håsa alls.
Utan proviant blir man surpuppig. Denna gång blev det bara en enda grillkorv, den svartaste well done korven de hade. Men där fanns också Hereford kepakkor!!!
Kanske några meter färsk lakrits till efterrätt.
Beundran och Intresse. Intresse till vänster.
Snacka om Style!
Allt som allt en trevlig häppening, du hinner dit ännu på söndag (13.3.) och missa inte detta i nästa år. Då hoppas vi på både solsken och varmluftsballong.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET.
Bland fiskskinn å bleckplåt
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten till olika mässor. Eftersom det våras utomhus kändes vårmässan i Brändö tillräckligt lockande. Det var andra året i följd som mässan ordnades. Man kan väl ganska lugnt påstå att det fanns laidasta laitaan på mässan. Allt från fiskskinn till bleckplåt, för att inte glömma köttsoppa, våfflor och gott kaffe.
Under besöket efter mittpådagen var det ganska myki kunder i farten och det köpslogs.
Här var det egenhändigt tillverkade fiskskinnprylar av egenhändigt fångade fiskar.
Bland tomtar och troll
Bleckplåtslagare från Kokkola - handeln gick bra!
Tiina sålde bland annat trevligtläskiga spökhistorier 
Här började Nikonisten känna sig hemmastadd
Hittade genast favoriten. Så såg ju Nikonisten ut förr på morgonen, men det var lääääänge sedan.
Mäsmakarna, Marianne Vainionpää och Merja Kokko, var på gott humör - det kan nog bli en ny mässa nästa år.
Härliga, annorlunda fotoböcker, en del av dessa kunde köpas till nedsatt pris vårmässan till ära.
Rita Lukkarinen och Eero Murtomäki.
Det kan alltså bli tradition, våren börjar med mässan i Brånx.
Nikonisten ute på svag is!
Alltid i mellanåt tar sig Nikonisten vatten över huvudet eller är ute på svag is. Denna gång var det isen som gällde. Nikonisten var myki svagare än isen.
Det begav sig en äventyr till Jannes Saloon på Granskär i Vasas steniga skärgård. Ett sätt att undvika propellerolyckor är ju att fara dit vintertid. Bästa tidpunkten är då isvägen är plogad.
Junnu har förlängda öppethållningstider under sportlovsveckan. Lördagen den 12 mars går det häftigt till då där körs Pohjanmaa Cup 12 mars.
Det kommer att krylla av snöskotrar och luftens caprikorndoft byts ut mot tvåtaktsavgaser.
Äventyret börjar i Gerby båthamn, vägen är bra skyltad. Det är ganska glest mellat hastighetskamerona på vägen, men det är ändå att rekommendera låga hastigheter. De höga orsakar bekanta svallningar överallt.
Jannes Saloon är bekant för de flesta båtfarare och Tiiraresenärer sommartid, men är nog värt några besök vintertid också. Bara att välja färdmedel enligt väder och behag.
Somt kommer skidande, andra med apostlahästarna, sparkstötting är ett bra alternativ. De snabba kommer med snöskoter.
Laxsoppan kan väl räknas som tradition i alla väder.
Junnu ger till och med vallningsråd - också detta i alla väder.
Vissa har råd att inte behöva vallningsråd. Snöskoterparkeringen fylls snabbt, soliga dagar är alla terasser fyllda med solbadande besökare, men denna besökstid var det molit.
Junnu har drivit verksamheten sedan -95. Han berättar skämtsamt att han köpte stället i misstag. Han bjöd och det blev affär. Men man märker nog att han gjorde att bra köp, han stortrivs.
Snäskoterkaravanen drar vidare och Nikonisten torkar bort sockermunksockret från ansiktet och drar i väg iisigt mot nya äventyr - Brändö vårmässa.
Men Nikonisten lovade sej själv att återkomma med Saloondokument då havet har återgått till sitt rätta element och myggorna har kommit tillbaka från södern.
Kör sakta och försiktigt på isvägen då ni tar er ut.
Skivmässan - Levymessut 2016
Alltid i mellanåt drömmer sej Nikonisten tillbaka till den tiden då musiken spelade en ännu större roll och man kunde tanka 17,5 liter 92 oktans bensin för 10 mark. Lite av smaken kan man känna på då traskar omkring på skivmässan o bläddrar mellan venylernas minnesvärda omslag.
Aina välillä Nikonisten muistelee vanhoja hyviä aikoja ja helpoimmin sen tekee pläräten venyylilevyja levymessuilla.
För trettonde gången har Kimmo Köykkä fixat till den stora och gemytliga festen. Det gör han utan penningvinneri. Det som blir över efter hyror och annonser går till ungdomarnas sportiga intressen.
Kimmo Köykkä, pani järjestäen kolmannetnettoista levymessut Vaasaan. Ja taas menestyksellisesti:
"Levymessut aatteen palossa ....
Olen järjestänyt levymessuja Vaasassa, koska niitä ei kukaan muu järjestänyt ja nyt on yhdestoista vuosi menestystä".
Vuokrien ja ilmoitusten jälkeen jäävät pääsylippurahat menevät nuorten urheilun tukemiseen. Näin on aina ollut
Det är dock inte bara skivorna som gäller, där säljs också vinylespelare och grammofonnålar. Dessutom har mässan blivit en träffpunkt för en massa folk.
Levymessuilla ei pelkästään tutkita levyjä, sieltä voi myös ostaa levysoittimia ja jopa grammarineuloja. Ja luonnollisesti levymessut on tärkeä kohtaamispaikka monelle.
Kohtauspaikka - mötesplats
Om du är på skivmässan och inte träffar Janne Richardsson - är du troligtvis på fel mässa. Ellet tapaa Jannea levymessuilla olet luultavasti väärillä messuilla.
OCkså riktiga rariteter finns till salu - Myytävänä myös oikeita harvinaisuuksia.
Kuten tämä, hintaan 1.250 egeä - som denna, pris 1.250 eur (inkl moms)
Också lite speciella skivor finns, myös erikoisia levyjä tarjolla
Jan Richardsson som trofast stamkund och Kimmo Köykkä som evig mässarrangör.
Jan Richardsson kanta-asiakas ja Kimmo Köykkä ikuisena messunjärjestäjä.
Jytä! - ja sama suomeksi.
Lena Sahlberg hittade Smokie -samlings CD.
Classic
Alex & John Lennon!
Ilkka Allan Niemi -Rokkilegenda löytää aina, aina jotain täydennystä diskoteekkiinsa
Ilkka Allan Niemi -Vasas egen rocklegend hittar varje gång något att fylla ut sin redan stora samling
Ett måste är ju Olympics mockarutor - i år dock utan de där färgglada kulorna.
Ihan must on myös Olympicin mokkaruudut - tällä kerralla ilman niitä värillisiä pallukoita.
Mera foton finns i WEBPHOTOALBUM -albumista löytyy lisää kuvia.
Den riktiga Weihnachtszauber - i Triberg
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att han sett mycket - men inser dock snabbt att så icke är fallet. Det att dottern Jonna föreslog att vi skall köra upp i de mörkaste Schwarzwaldskogarna för ett se en eldshow nära Tysklands högsta vattenfall lät lite konstigt men mycket intressant. Så vi packade oss in i hyrbilen och Astrid (medburen navigator) gav oss kurs. Vägarna blev bara smalare och smalare och kurvorna var oftast långt över 360 grader. Åtmistone kändes det så. Mest funderade Nikonisten hur i all världen Finland kan ha 80 km/h fartbegränsning på riksåttan om Tyskarna har 100 km/h på dessa vägar. Hoppades ivrig att all mötande trafik skulle ha ångrat sej och kört hem tillbaka.
Men väl framme (alltså bilen parkerades långa vägar från Triberg, resten med verkligen packad buss) rasade häpnadens haka ner till kastanjetternas knäskålar. Vilken syn. över en miljon lampor hälsade oss Willkommen. Tackar.
Här kommer några glimtar ur det som mötte oss:
Tyvärr blidde det inget Museum denna gång.
Hela området lyste o glittrade.
Mera än en julmarknad.
Från Pariserhjulet hördes glada skratt, undrar ome de serverade något varmt där - blåsten var iskall.
Ingången till evenemanget.
Biljetten kostade 14 sekiner, men var nog värd varenda Pfennig.
Dekorerat och upplyst.
Mycket många och annorlunda Tannenbaums.
Flickorna blev lite hungriga och Nikonisten var inte sen med att av artighet ta sig en tugga eller två.
Som i en trollskog.
På väg till eldshowen, den visades säkert 5 eller 6 gånger varje kväll. Det var så mycket folk att man inte kunde byta plats det var bara attt nöja sig med var man hamnade.
Fotona kan inte medla den mäktiga ljus och eldshowen, dessutom kunde man ju inte stöda objektivet mot annat än framförstående publik. Men till ackompanljemang av hårdrock kördes en oförglömmerlig show.
Enligt Nikonisten skulle man inte ha behövt belysa Tyskland högsta vattenfall såååå mycket i färgskalan. Men det hörde till showen. Nästa gång tänker Nikonisten komma hit redan på dagen för att få se lite av detta i dagsljus.
Under kvällen kördes fina shower helt nonstop.
Naturligtvis fanns det flera bossiga Tannanbaumare på området.
Tillbaka till några foton från eldshowen. Missa inte detta då ni rör er i knutarna under jultider!
Känner inte riktigt till storyn, men genom eld och vatten for man och tydligen vann det goda och kärleken i slutet. Precis som i Mozarts Trollflöjten, men utan fågelfångare.
Traskande mot bussen såg man hur scenshowerna fortsatte - nu spelandes det på klockor.
Summa summarum: om du vill erfara en annorlunda (das ganz anderes) julshow, skippa vegas, välj Tribergs julshow. Glöm inte att ta på långkalsare i stickapipo - och pengar till korv o Glüchwein. Googla på triberger weihnachtszauber för mera information om showtiderna.
Alles gut i Tyskland - men pepparkakor, de kan de inte baka. Nästa gång tar jag med en burk med KokkolaFammos pepparkakor. Punkt.
Einen Guten Rutsch ins neue Jahr! ö Nikonisten från Brånx!
Snabbkoll av julstämningen på franska sidan ...
Alltid i mellanåt har Nikonisten önskat sej till Frankrike. Men de talar så dålig Kokkoladielekt där, så det kan bli lite prakkåt. Men eftersom det är juletider och gränsen var tillräckligt nära kördes det ändå dit för att kolla julstämningen.
Och ack joo. Där fanns också sammalunda julmarknader och stämning som på tyska sidan. Vi valde ut tre orter att kolla, varav Colmar blev mest lidande, eftersom det var så ljust där. Men en sevärd paikka också i decembersolsken. Jättetårtbitar såldes där också, Scwarzwalder Kirschtorte fanns att köpas.
Hunden, som Nikonisten träffade på under cafeterians bord, verkade vara mera intressrad av tårta än av övrig julstämning.
Julstämningen fanns i Colmar, trots att vi var på besök på dagen, skulle säkert ha varit häftigt i kvällsbelysningen.
Vackert och utsmyckat, men vi skulle ju vidare till Ribeauville, som Mia å Mårten rekommenderade så varmt.
Men vi hamnade först till Riquewihr, utan att kunna uttala det. Där hittades det stjärna som pryder ett fönster i Brånx. Det blir väl då Nikonistens tredje julpynt - pust.
Det känders som att komma till en medeltidan borga eller stad, härliga gtränder och gator och mycket att beundra.
Nikonisten passade på att be en vänlig person att avbilda äventyrsgänget - för säkerhets skull, om vi skulla tappa bort varandra.
Nog fanns det pynt och krääs här också, men stämningen var helt fantastisk - och goda (dyra) ostar fanns att inhandlas.
Man kunde nästan höra klappret av hästskorna på gatorna, fullt med härliga gränder.
Sköna skyltar. I Ribeauville hade julmarknaden avslutats för i år, men det haittade ingernting, där fanns det lika mycket av marknadsstämningen kvar. Och gårrgoda Flammenkuchen hade de - säkert kopierat från tyska sidan eller tvärtom.
Jultablån i helhet.
Så när ni är ute och kör - missa inte dessa.
Avslutningsvis kan nog Nikonisten konstatera, att stämningen var lika god på franska sidan som på den tyska. En helt annorlunda inställning fick Nikonisten till julmarknader. En mycket bättre. Något att importera till oss - eller så inte.
Julmarknad på tyska.
Alltid i mellanåt gör Nikonisten sådana saker han länge funderat på och planerat, men ändå aldrig blev av. Denna gång gällde det en diskussion om julmarknader och deras innehåll. Nikonisten är definitivt ingen julmänniska, men ville ändå se något annat än dammsugarpåsar och keitelemuikkår på jultorget.
En kompis, Janne, berättade om tyska julmarknader. Nikonisten trodde han bara hade druckit för mycket Glühwein , då han berättade om stämningen. Men Janne brukar vara pålitlig, så det var bara att resa och kolla om det stämmer.
Avgången var 22 december, så tyvärr var en del marknader redan avslutade och inpaketerade. Men i Freiburg im Breisgau pågick ännu marknaden, så dit! Freiburg är en trevlig stad, universitetsstad, och där fanns mycket att se, men nu blir det en kort juttu om der Nikonist och äventyret om sökandet efter julstämning på julmarknaden.
Redan då man närmade sej hördes det musik (live! - inte några julsånger från CD här inte). Härligt att Freiburg har begränsat biltrafiken på ett stort område. Men akta sej för peedarna - de kommer schnell. Lyktor och stjärnor överallt.
Kyrkornas dörrar stod öppna. Vissa tider påbjöds tystnad och fotoförbud, för att folk skulle få finna lugnet.
Gårrfrina krubbor fick man se - och i äkta 3D med vanliga progressiva glasögon! Det ni!
Marknaden begränsades inte till ett torg utan till flera och sen i allt där emellan. Trevliga säljkojor, såg inte en enda avdankad husvagn.
Jodå - visst såldes det krimskrams, precis som här. En del var handmade och en del saker påstods vara det. Men stämningen var super.
Lena och Jonna testade varsin Glühwein - ett absolut måste. Glöggen kostade 3 evrå, dessutom betalade man två evrå som pant. Panten fick man tillbaka då man returnerade glögglaset. Men det kunde man ju inte, en så fin souvenir för halvassit. Nikonisten som agerade chaufför bjöds på en alkoholfri variant, Kinderpunsch.
Ballonger tycks höra till julen i Tyskland, kan bero på vädret. Vi har ju ungefär samma väder på vår Valborg.
Men till saken, till saken, den stora skillnaden. Nikonisten kalkylerade snabbt ut den stora skillnaden mellan våra julmarknader och de tyska. Det var absolut umgänget. Hos oss kutar vi kring och köper dammsugarpåsarna, bränner oss i gommen med en grilkorv, hälsar på grannen från samma hus med ett glatt leende och rusar ner till grottan efter bilen och hem till värmen.
Tyskarna umgås på sina julmarknader. De är tillsammans. De träffas där, dricker Glühwein och äter goda korvar och Brötchen, salta o söta. En del träffas varje dag under marknaden. Kring borden och kojorna pratades och skrattades hela tiden. FOlk kom och gick. Gick till följande samling. Umgick och pratade och skrattade - fortsatte till följande. Kan ju låta lite barnsligt och sagolikt det här. Men Nikonisten följde med en lång stund. Där hittades den stora skillnaden.
Men über alles - en härlig upplevelse. Måste erfara julmarknaden på nytt. Så det blev också en tripp till den franska sidan för att kolla hur deras marknader ser ut.
Fortsättning i nästa nummer ... Stay on the Channel.
Denna kyrka syntes från hotellfönstret. Kyrkan hann Nikonisten aldrig besöka, men den utgjorde en utomordenlig fin och stämningsfull början och slut på varje äventyrsdag.
Jultorg i Gamlakarleby.
Alltid i mellanåt reser Nikonisten som en helt vanlig man till sina rötter i Gamlakarleby. Kan ju inte resa utan de enögda japanska vännerna, som är minst lika stolta över sitt ursprung.
För Nikonisten betyder ordet jultorg inte dammsugarpåsar, Keitelemuikkåna eller karuseller. I fjol fångade Niokonisten lite fiilis på jultorget i Åbo. I år fångade jag mycket i en mycket mindre stad, Kokkola. Eller Gamlakarleby som den hette tidigare.
Mannerheimplatsen stängs av under jultorgtiden. Vilken tur att torget inte ordnades på det större salutorget, skulle ha runnit i sundet med smältvattnet.
Observera skylten och LÄS Gamlakarleby.
Smart att alla har likadana säljkojor, bjuder på en fin känsla.
Det är väl just det begränsade området som gör det intimt.
Jakten på den försvunna mandeln - julgröt framför öppen eld på skinn.
På tal om skinn i skinnstaden ...
Hemligheter och hemligheter
Värme och ljus.
Allsång på gång. Publiken fick både önska och sjunga med. En del nöjde sig med att lyssna och njuta.
Efter jultorgbesöket tog NIkonisten en liten vandring i unika Neristan. Under adventtiden finns där en helt speciell julkalender, luckorna finns numrerade i fönstren.
Havstad och hamnstad. Nu dessutom jultorgstad. Herrlian tiid vi lever i!
Meir bildrä finns i WEBBALBUM men he er noo grannast på platse.
I Ljusskenet av Lucia.
Alltid i mellanåt söker Nikonisten sig mot och till Ljuset. I skenet av Lucia fylls bröstkorgen med en helt speciell känsla. En varm, godhjärtad och barmhärtig känsla. Lämpligt inför julen men borde kännas året om, även om i lite mindre skala.
Brages sjuttionionde Lucia, Hanna Häggblom.
Stefan Wallin hhöll det festliga talet.
Brages Lucia 2015, Hanna Nygård men sina tärnor Nellie Fors, Sofia Öster och Charlotta Nygård.
Stefan Wallin hängde smycket kring Lucias hals med rutinerad säkerhet. Men så har han ju också varit stjärngosse i slutet av sjuttiotalet.
Luciasmycket.
Juletid är nyfikenhetens och hemligheternas stora årstid.
Brages Lucia 2015 Hanna Häggblom.
Nikonisten behöver inte ge sej in i debatten om tomtens / julbockens vara eller icke vara. Nikonistögat ljuger aldrig.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET.
Vid Frihetsstatyn
Alltid i mellanåt känner Nikonisten glädje över att få krama om traditioner. I synnerhet på självständighetsdagen. Frihet betyder också att man får göra vad man vill. Nikonistens självständighetsdag brukar till schemat vara en kopia av tidigare år, men innehållet känns ändå alltid unikt.
Nikonisten brukar inleda dagen vid hjältegravarna för att följa med kransläggningen. Har nog gjort det ganksa många år redan. Vädret har varit varierande från - 'smällkallt i celsius' och 'maskrosorna skulle trivas' och 'varför tog du inte paraskaftet med'. Men stämningen har alltid varit lika festlig. I synnerhet det året då Nikonisten anlände flämtande till platsen för att efter en stiund konstatera att det var faktiskt 11:30 och inte 10:30 som kransarna läggs ner.
Jukka Kentala och Seppo Rapo vid hjältegravarna.
Efter hjältegravarna är det varmdusch o editering som gäller - och en bit god mat, naturligtvis. Sen barkar det i väg till stadshuset för storfest. Där delas det ut kulturpris och Vaasan Jaakkos stipendium åt unga förmågor.
Sen av med kavajen å på med långkalsare, varma kläder, stövlar och i bland flytväst för att njuta av manskörssång vid världens enda Finlands Frihetsstaty. Innan sången kan man med intrese bvittna hur studerandefacklorna fräser och sprakar när snövattendropporna söker sig till den lågande veken. Fräääässs å spottttttt.
Men väder å vind haittar int naa. Vasa Marsch, Suomalainen Rukous, Suomis Sång, Finlandia och Vårt Land sjungna från Vasas absolut bästa manskörer får blåsten att blåsa neråt och snövattendropporna att för ett ögonblick regna uppåt tillbaka. Vattafiiling.
Vid editeringen av fotona med svalnande glögglas inom räckhåll, tänker Nikonisten tillbaka på dagen.
Alltjämt samma tidtabell, samma platser, samma rutiner - men med olika upplevelser, nya förmågor och nya inslag - förnyas känslorna, de djupa tankarna och tacksamheten. I arbetsrummet på Brånx i Finland. Punkt.
Mera foton finns i WEBALBUMET.