Torgkvällen avslutade Brändökarnevalen
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten, om sommaren i Finland betyder att man får frysa lika mycket som på vintern, men med mindre kläder på???
Slut ti gnäll o njut!
I kreativa tältet gnällde ingen, här skapades konstverk
Utan grillkorv blir det varken karneval eller torgkväll
som efterrätt då grisar, våfflor och kanske en bakelse, kroppen måste ju få energi
Anne Majaneva hjälpte energiskt till att fixa Brändöflaggor i miniatyr
Nypotatis o jordgubbar tyder ju nog på att det borde vara sommar
Som tidigare år, samlades mycket folk på torget. Både Brändöbor och från andra stadsdelar
Own Style Band satte fart på blodomloppet, blodtrycket kunde man också mäta på torgkvällen
Folk trivdes på torget, barnen älskade att leka nära/vid/på/i fontänen, en del hade gummistövlar och andra har snuva.
Här diskuteras Brändös framtid - framtidens torgkvällsarrangörer
Brandbilar och pricksprutning är alltid lika populära
Också helt konstiga figurer smög omkring bland publiken, en verkade vara en verkligt brådis domare och en annan filur undersökte allt med förstoringsglas
Brändös borgmästare Eija Seppelin tog sitt högavlönade jobb på allvar och var med i vimlet under alla dagar.
Det var en lyckad karneval alltsomallt. Nya hyss då i nästa år. Men innan det, ordnas ju fiskets dag på torget, sen kommer julmarknaden, sen fastlagsjippot och vi hinner ännu med den populära påskbrasan innan det är dags att rösta fram följande borgmästare. Det är ju nog gårrbra, att stadsdelsföreningarna ställer till med egna evenamang.
Man kan ju inte bara sitta och vänta på att något arrangeras - man bara arrangerar tillsammans.
Bilder kan skådas o laddas - lisää kuvia löytyy:
Barnens dag i Brändö.
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att programinslagen för barn är de roligaste (hmm...).
Brändökarnevalens dag nummer på var barnens dag. Starten gick på skolgården med äventyrsbana. Här var det både olika taktiker och olika stilar som gällde.
Orning o reda i kön.
Flygande lätt, månne den hårda vinden gav hjälp? Hursomhelst - i mål fick alla en stämpel. Den berättigade till grillkorv och saft på torget - åtgången var säkrad, ca 200 korvar hittade hungriga magar.
Det bjöds på äkta docktater, Lilla Åsnan. Jag har inte sett dockteater sen nån Kasper med piggig näsa höll på i TV. Publiken storgillade. (Jenny Ekman-Kaivonen och Cosimo Galiano)
Smidigt framfördes Pulcinella och Teresina på båda språken. Då Jenny dansade var publiken genast med.
Dags att tanka så man orkar hänga med.
Hahhaa: den Klingande Grodan (Pia Leinonen och Joni Tiala) fortsatte showen med roliga sånger, också på båda språken. Av alla grodor minns Nikonisten bäst Kermit och Grodan Boll, med kompisen Kalle Stropp.
Man kan ju tolka gillargraden bland minerna i publiken...
Sista karnevaldagen, på torsdag, blir det traditionell torgafton - med rekordmånga loppisförsäljare.
Kuva-albumiin - till fotoalbumet:
WEBFOTOALBUMBrändö karneval - Palosaaren karnevaalit
Alltid i mellanåt är Nikonisten extrastolt. Bland annat då Brändökarnevalen ordnas. Brändö i Vasa är ett av tre projekt i Finland, läs mera om detta Det nya lokalsamhället i Brändö. Först presenterades Brändös nya borgmästare och sedan förklarades Brändö självständigt. Efters avtäckningen av Brändös egen flagga sjöngs den egna nationalsången.
Det blir karneval i dagarna tre och Nikonisten är ute med Nikonerna i högsta hugg hela tiden.
Hannu Katajamäki öppnade karnevalen inför en ivrig publik.
Anne Majaneva, chefen, avtäckte Brändös egen flagga. Flaggan är ritad av skoleleven Ronja Sandvik.
Självständiga Brändös borgmästare 2015, Eija Seppelin. Anne Majaneva i bakgrunden.
Palosaaren Pisarat teatergruppen uppträdde.
Borgmästaren ledde Flikat -kören.
Alla dagar är lämpliga för glass!
Alla vägar kan leda till gårdsloppis
Urvalet var brokigt och brett, den dyraste prylen var en Audi, priset dryga 17.000 eur, inte ofta sådant på loppis.
Harmonikkakerho bjöd på en typ av musik
Punkbandet ALL Asses bjöd på en annan genre och avslutade första karnevaldagen.
Onsdagen späckad med intessant program - missa inte!
NaturStig, KonstStig, KonStig
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten ut för konStigheter. Antingen är det bara en sattuman sanelema juttu, eller så har Nikonisten medföttinbyggdgps eller annan magnetisk förmåga att framkalla konstigheter.
Den första konstiga Stigen var NaturStigen.
Vaffö då då? Jo, stigen var utmärkt lite annorlunda, med lyktor och till exempel maskrossegerkransar, eller sommardito.
Det är att vara annorlunda. Jag antar att lyktorna är till mer nytta i vintermörkret än kransarna.
Men Nikonisten hamnade helt oavsiktigt på en annan stig, en konstig konststig eller konstrunda kanske det heter. Herrlit! Sådant gillas av Nikonisten o hans enögde. Blev glad i sinnet av dessa konstverk.
Däremot missade Nikonisten här totalt. Spanade efter ÅTÅGET, men såg det aldrig - inte ett spår av tåget i ån.
Den absoluta favoriten hittades på lång håll, trots de progressiva på näsan. Nostalgiska minnen hämtades blixtsnabbt från hjärnvinden - jipiiii Pacman...
Sen stötte jag på en trevligt konstig figur, som var på väg hem från firmajulfesten. Är inte säker på på den hörde till samma konstutsällning, men passade bra in i alla falla.
Mera konstrunda och mera glada tankar. Efter några årsringar blir det kanske närmast antikrunda för Nikonisten. Gäller att passa på nu.
Läpparna små utav bär äro nästan blå ... Tror det heter törröhuuli på finska? Virkad Botox?
Det stod på lapparna något i stil med Knit'n'Tag Turku, vet inte om det har att göra med Wash'n'Wear eller Rock'n'Roll?
Jag vet att en del av dessa är förbjudna.
Tror denna hette 'Lipputyttö', men vet inte varför.
Konstigeheterna fortsatte, mittiallt befann sig Nikonisten mitt i en flåsorkesterkonsert - utomhus. Vet inte om det var på flit eller om det drogs nya internetkablar inomhus. Men det var väldigt svängit yeah.
Också en del av publiken kunde ha hört till en konstutställning.
Vid visst musikstycke blev vissa i publiken hypnotiserade och med stela stirrande blickar räknade de till stegen och startade sin letkajenkka. Måste vara en inbyggd reflex hos urinvånarna.
Men på grund av, eller tack vare depressionen, blev letkan ganska lam denna gång.
Ett helt eget konstverk är ju redan att få så mycket publik till en konsert. Så hade då Nikonisten fått sin kulturportion för dagen. Nu kurrar det förskräckligt i magen, så dags att traska till hotellet för en annan portion och eventuell efterrätt.
Det sista konstverket (förutom måltiden). Denna pub har nog haft rea också utanför den normala reatiden. Det är väl nog också ganska KONSTigt.
Allting har en ända ...
Alltid i mellanåt tar allting slut. Vasa Körfetsivals slut var mäktigt och festivt. Nikonisten gillade menyn på avslutningskonserten. Om man nu måste knorra på någonting må vi då knorra på januarivinden som nådde Toivo Kuulas staty lite i efterskott. Det må kanske skyllas på gylfströmmen.
Som traditioner sig bör - skall de ju upprepas. Innan avslutningskonserten några ord vid Toivo Kuula -statyn.
Jussi Hietikko berättade kort om Toivo Kuula och hans liv vid statyn inför en liten seg publik, med ackompanjemang av åttifemåringen Wasa Sångargille.
Eero Paalanen och Jussi Hietikko lade ner en krans med än hälsning från Vasa Körfestival. Wasa Sångargille sjöng efteråt.
Vokalensemblen Röster, under ledning av Maria Timoshenko, öppnade konserten inför fylld stadshussal.
På tal om traditioner - speakern Jukka Nieminen är väl en av de två 'original' personerna, som har varit med alla år.
Wasa Sångargille - åttifemåringen
Ljuva Flicka överräckte blomster åt dirigent Stefan Wikman.
LoveNotes (US) - måtte vara deras 12te uppträdande på körfestivalen. Härliga stämmor.
Cecilia Rydinger Alin ledde mäktiga Orphei Drängar som avslutning på avslutningskonserten.
Ju större kör dess flera dirigenter minus en solist som gav upp och försvann.
Denna körfestival är något som Nikonisten tycker är så präktigt, att den absolut skall tas med när vi alla marknadsför vårt Vasa ute i världen.
Mera foton hittar du i :
Orphei Drängar sjöng in solen
Alltid i mellanåt skymmer molnen också himlen ovan Solstaden. Men Orphei Drängar sjöng bort molnen. Kön till konserten, som var slutsåld, ringlade sig långa vägar.
Carl Michael Bellmans Hör, I Orphei Drängar öppnade konserten i den fullsatta Trefaldighetskyrkan.
0
Inte riktigt sant, för Wasa Sångargille, värdkören, hälsade allra först OD och publiken välkomnade på Kalevalavis.
Inte ofta man ser så lång kö till konsert, eventuellt då till WSG julkonsert.
Orphei Drängar leddes av Cecilia Rydinger Alin
Mark Levengood, gäst, agerade konferencier
Under extranumren steg Mark in i leden och sjöng med.
En konsert att minnas länge. En manskör som skall lyssnas.
Bland pukor och trumpeter
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten till ställen där det händer och ljuder. Denna gång till Trefaldighetskyrkan i Vasa.
Konserten Te Deum Laudamus var en konsert med Händelkraftiga nyanser, det sparades inte på varken trumpeter eller pukor. Sådant gillar Nikonisten.
Vasa Stadsorkester och Händel kuoro leddes av Debra Gomez-Tapio. Under konserten uppträdde solisterna Jussi Lehtipuu, Ilpo LAspas, Mats Lillhannus och Anu Mattila.
J.F. Roman: Te Deum och G.F. Händel: Dettigen Te Deum.
Mera foton finns i WEBALBUMET
Festivalen - ett festligt val
Alltid i mellanåt smyger den musikälskande delen av Nikonisten fram redan på morgonkvisten. Fredagens program sjuder ännu i blodådrorna, när jag traskar runt Metviken med sol i sinnet. Den andra solen är säkert på vintersemester eller skiner på annat håll just nu.
Den 900 åriga gosskören Stadsingechor zu Halle fölt rakt in i blodomloppet. Om inte tidigare, så när de sjöng Finlandia hymnen på ett sätt som bara gosskör kan framföra, känders det som om blodet stelnade för ett ögonblick.
Rajaton är ju nog helt utan gränser i sin genre. Världskänd och världsslipad.
Wasa Grove Unit, med Mirva Viitala som solist fick blodtrycket till det normala igen, svängiga låtar och glada människor på dansgolvet kronade denna festivaldag för Nikonisten, som saknade sin koljare då han traskade hem med fyllda minneskort.
More pictures in WEBFOTOALBUM
Stämfylld afton på Ritz - andra halvleken
Alltid i mellanåt blir det en andra halvlek. Så ock denna torsdagsafton. På Ritz. Nikonisten tror inte att det någon gång norrom Hangö har varit så mycket stämmor i samma rum som det var på Ritz i afton. Det var stämfyllt. Punkt.
Ritzaftonen öppnades med Omnivoces från Uleåborg, enligt deras egen gps några hundra kilometer norrut. En som tjänt landet i Hiukkavaara skulle ha räknat lite försiktigare. Men pojkarna gav allt de hade slipat på i musikväg.
Nikonisten skryter mest på rösten nummer två från höger räknat, kraftig o personlig. Men Nikonisten e ju bara fotare.
När Love Notes Quartet drog sin klassiska medley, tror jag bara enstaka personer i publiken andades. Inte världsmästare for nothing dessa brudar.
Stämningsfullt under pausen, Love Notes sålde sina skivor med god framgång.
St. Note, från Esbo, körde lite Club for Five style, mycket proffsigt.
Stämaftonen avslutades änne med ett set med Love Notes - jag antar att folk apploderar ännu, om inte Jacke har jagat hem dem.
De liksom lever både med, i, under och på musiken.
Mera miner kan du kolla i
Webfotoalbumet
Körfestivalstorsdag - första halvlek.
Alltid i mellanåt kan körfotokeikkåna bli så långa, att Nikonisten delar upp dem. Samtidigt blir det att tanka lite korvhydrater och eventuellt en sommarglass.
Äventyret började i dag i Rewellska köpparadiset (inte körparadiset), för att fortsätta lite senare i vackra stasshuset.
Nikonisten kände sig mycket varmt välkommen.
Sepänkylän flikat
Oras -kören, lär vara Vasas äldsta kör?!?
Mycket folk i köpcentret.
ChorAll kören från Sverige.
Efter all uppköpning drog Nikonisten sig mot Vasas vackra stasshus.
Let us be Frank bjöd på härliga låtar med koreografi.
Love and Marriage - bikant från TV?
Mycket proffsigare än Psallite kören kan det väl inte bli. Repertoaren var en härlig sammansättning av olika stilar och kören bjöd på sådana sånger ingen kunde väntä sig. Broder Jakob framfördes i en modern humoristisk version. Helt super. När det bjöds på Trollmors vaggvisa i helt olika musikstilar, från wiener till barock osv tänkte jag på faster Ann-Mari, hon hade nästan ensamrätt på denna vaggvisa. Ingen i publiken somnade.
Denna festivalkonsert gillade Nikonisten extra mycket.
I'll be back!
mera foton finns i :
Webfotoalbumet