Brändökarnevalen i sommarvärme - äntligen!
Alltid i mellanåt, oftast i regn, slask, storm eller snöyra, firas Brändökarnevalen på Brändö (Brånx) torg. Men i år var det verkligen en fest i varmaste sommarväder. Det märkte man på publiken. Mycket mera folk än tidigare, myckat gladare miner och bäst av allt - många nya ansikten. Det noterar Nikonisten som fotodokumenterade stadsdelsevenemanget.
Palosaaren asukasyhdistys, Vaasan Setlementti och Palosaaren Urheiluseura (PUS) stod för arrangemanget.
Bilderna får berätta mera:
Traditionsenligt öppnades karnevalen av borgmästare Heimo Hokkanen. Han läste högtidligt upp självständighetsförklaringen.
Världens tre monopoler: Brändö - London - Paris!
Dragsnäsbäcks FBK lärde eldsläckning, det var åter mycket populärt, på bilden verkligen uppåt väggarna!
Ponnyridningen är också alltid lika populär - kön var åtminstone fem glassportioner lång.
En verklig folkfest efter den kalla våren
Ingen sommarkarneval utan glass!
Teatern den Sjungande Groden underhöll modernt interaktivt
Mitt i prick!
Palosaaren Pisarat sjöng Brändö nationalsång
Korsholm Big Band underhöll svängigt torgpubliken
Glasskön var lång som 7 fatiår!
Lilliputti tuffade non-stop kring de fina Brändöområdena
Det var trängsel som på storstäders järnvägsstationer
Teatern den Sjungande Grodan underhöll på finska och svenska och böt språk så man inte märkte före versen var nästan slut
Man måste ju se till att kroppen får rätt föda.
Härligt att se, att Havsvinden fick vara i mittpunkten. Den invigdes ju av självaste Danny Kaye den 10 juni 1979 så det var ju 40 års jubiléum samtidigt (Merituuli - Havsvinden, Eero Hiironen, 1938 - )
Efter Botnia Boys underhöll ännu Lasse Luomalas Own Style Band.
Det är härligt att uppleva att invånarna och de olika föreningarna sammanstrålar till en egen sommarfest.
Några till foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Flyg och far! Fly In 2019
Alltid i mellanåt, eller nästan varje år, testar Nikonisten vingarna på Nummijärvi Fly In. Det är flygklubben Air Pilot r.y. som har ordnat familje- och flygevenemanget sedan 2002. Undantag för ett år då isen inte var tillräckligt stark.
Vädret spelar en stor roll. Nikonisten har fotat där i blåst, snöstorm, solgit vårväder. I år var vinden så svinkall att inte ens alla Kokkolaadjektiver i rad kunde beskriva. Det märktes nog i besökarantalet en aning.
I år var det extra festligt då Finlands Flygförbund firar jämna 100 år i luften.
Men besökarna brukar vara ganska trogna
Det var halt på isen trots sandningen, stor risk att man flyger på baken.
Trots den hårda vinden fick man följa med verkligt skickliga flyguppvisningar.
Welcome to Finland students from Spain, Italy, Germany and China - enjoy the Finnish winter. Nummijärvi Fly In goes international!
En del utbyteselever testade för första gången i livet vinterbad.
Lentävä Porsas' bastucessna är alltid välbesökt.
Dags för mellanmål!
Alla på sitt sätt!
Gissa om det var populärt att köra snöskoter.
Det såg ganska häftigt ut när gyrokoptern lyfte.
Det var ganska tät ruljans vid landningabanan, olika farkoster lyfte och de flesta också landade.
Johanna Peltoniemi är Air Pilots verkliga eldsjäl och puuhanainen. Hon har varit aktiv i flera år och har själv också flygcertifikat. Här står hon framför klubbens nyförvärv, en ultralätt Ikaros. Johanna är också elinkeinoasiamies i Kaskö och är med i många evenemang. Senast träffade jag henne på strömmingsmarknaden i Kaskö.
Det är just eldsjälar landet behöver. Ett trevligt evenemang, det lär nog skall bli ett besök i nästa år också.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! (more pics!)
Vid spåret - BotniaVasan
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten riktigt sportig. Tror det var tionde eller elfte gången BotniaVasan för mej. Dessutom i alla lvädervärdiga väder. Myki snö, minus 31 grader, plusgrader, blåst, storm, snöpyrå, ösregn, nästan utan snö och sen helt vaanli vädre.
I år steg vattnet på isen bl.a. i Komossa (där det brukar vankas kaffe, bulla o grillkorv), så rutten ändrades på lördag. Femtiotvåkilometristarne fick skida två gånger tjugofem, via Kalapää (där det i år inte fanns grillkorv!). Men till samma pris. Dessutom fick de två kilometrar kassarabatt.
Starten är ju alltid lika spännande med flere hundra skidlöpare i spåren.
Bra arrangerat allt tyktes skidlöpa
Tydliga skyltningar så ingen kunde missa dem
Lyckan är en paffmugg med blåbärssaft vid Kalapää träsk
Servicen vid Kalapää fungerade perfekt, varje gång
Heja heja heja ... 
Anni Kainulainen vann damklassen medan Heikki Korpela vann herrklassen. Tyvärr lockade vädret inte så mycket folk, det brukar ju vara som familjefest vissa gånger. Dessutom mindre med hejarklackar längs spåret då många 'stationer' lämnade bort.
Men bra arrangerat och trevlig stämning - och Nikonisten fick sin grillkorv vid Norrvalla.
Några foton kan du hitta i BotniaVasas WEBFOTOALBUM!
Skivmässan - en skattkammare
Alltid i mellanåt ångrar Nikonisten, att han sålde både vinylskivorna och skivspelaren i tiderna. Bland annat en nästan komplett samling av James Browns skivor, däribland dubbel LP:n Hell. Snyft. Känslan dyker upp varje gång det blir ett besök på den årliga skivmässan.
Skivmässan ordnades i år för 16 gången. Tidigare har den ordnats i Olympiahuset, men nu på Brändö i Campus Aleres fina utrymmen. Härligt att rektor Tauno Kekäle var med på trådarna - så skall det låta! Trots det större utrymmet var det trängsel på mässan.
Inträdesavgiften på 3 evrå går oavkortat till ungdomsidrotten, som alla tidigare år. Arrangören Kimmo Köykkä berättar att han har stor hjälp av ungdomarna med att bära bord och hjälpa till med arrangemangen. Så vill han ha det.
Pengar och skivskatter bytte flitigt ägare. Knappa 30 försäljare på plats med ett hundratal meter skivor, mera skulle inte ha rymts, trots det stora utrymmet.
Kimmo Köykkä (t.v.) besluter varje år att nu var det sista gången. Men ... Kimmo samlar också själv, men är mycket selektiv i sina köp, inte heller är han färdig att betala hundratals euro för en skiva. Men det finns sådana som är redo att betala för sina skatter. Nikonisten vågade inte fråga Jan Richardsson (t.h.) vad hans kompletta Rolling Stones samling är värd. Nikonisten vill minnas att Janne är en av tre som äger en sådan samling över huvudtaget.
Skivmässan är en verklig skattkammare för många samlare. Alere visade sig vara en mycket lyckad plats för skivmässan. Det fanns så stort intresse bland säljarna, att alla inte ens rymdes med. Bland annat såldes i år inte alls skivspelare. Nikonisten undrar nog om inte Kimmo ordnar mässan år 2020?
Peter Ehrström är en bekant syn på skivmässorna. Han både säljer och köper vinyler. På frågan hur det ligger till med den kommersiella balansen, svarar Peter att det är ganska jämnt för tillfället - med ett leende.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Lill-Jumbo på spåren
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten att han är på spåre!
Det fick han vara i lördags. Det blev en nostalgisk tur från Vasa till Laihela och tillbaka med Lill-Jumbon, ångloket.
Haapamäki museoveturiyhdistys har också tidigare hälsat vasaborna välkomna på tur med bl.a. klassiska lättähattu. I dag var det Lill-Jumbo som fick spela huvudrollen - ja och naturligtvis självaste julbocken som följde med på resan.
Det var visst 2008 som Nikonisten tjuvåkte till Vasklot...
Lill-Jumbo väger 78 ton, och som bränsle duger bara fina inhemska björkklabbar. 
Start och ändstation
Lill-Jumbo bär numret 1136
Det var många som ville ha en selfie med Lill-Jumbo
Nödbromsen med noggranna anvisningar
Vid Laihela stationen var det dags att flytta lokomotivet, det var många intresserade ögonpar som fäljde med.
Lill-Jumbos mekanik...
Alltsomallt en lyckad tillställning, resenärerna var nöjda och glada och själva julbocken delade ut godis åt alla
Soligt på Julöppningen
Alltid i mellanåt, oftast nära jul, brukar Nikonisten fotodokumentera julöppningen på Vasa torg. Har inte räknat hur många gånger, men aldrig har det varit så soligt å grannt. Har nog stått där i regn, snö, rusk, storm, blåst...
VisitVasa hade plockat i hop ett digert 6 timmars program som var verkligen Julöppnig.
Vädret lockade både köpare och säljare. På fotot Nina Nabb.
Stadsfullmäktigeordföranden Joakim Strand höll hälsningstalet som vanligt på tre språk.
Konferencieren Heikki Kallio (vikarierade den förkylde Jukka Nieminen) intervjuade Julbocken. Renarna hade Julbocken parkerat i torgparkeringen, eftersom det var gratis julöppningen till ära.
Pertti Ahonen ledde det unga bigbandet Pauhuu från Kuula institutet
Stjärngossetraditionen lever och mår bra, gossarna från Onkilahden koulu har i många år uppträtt på julöppningen
Vasas lokala svar på Manhattan Transfer, Johan & Juristerna bjöd på verkligen häftiga a cappella -låtar.
Eleverna från TaiKon hade fixat ett både fartfyllt och roligt dansnummer.
Det bjöds på mera dansnummer, detta skulle NIkonisten inte våga sig på.
Ingen häppening utan ponnyridning, kör var jämnlång hela dagen - många glada ryttare!
Huvudartisten Pepe Willberg delade ut autografer och hamnade med på otaliga selfies. Här med Helinä Joensuu och Päivikki Saukko.
Pepe Willberg framförde julsånger från skolsångboken, alltså verkliga klassiker. Psalmen "Giv mig ej glans ej guld ej prakt" sjöng han på svenska. I finalen sjöng han Adams "O Helga Natt". Nikonisten gårrgillade, Pepes röst har bara blivit bättre med åren. Han ackompanjerades av piano, violin och cello. Mäktigt!
Evenemanget avslutades som vanligt med ett stort fyrverkeri, som drog torget fullt. Ett trevligt evenemang som lockar många vasabor till torget i alla väder.
Mera foton finns, var annars än i WEBFOTOALBUMET!
Solig Strömmingsmarknad i Kaskö
Alltid i mellanåt kan det vara både soligt och myggfritt, nu dessutom varglöst och björnfattigt. Vadå? Jo Nikonisten besökte Kaskö Strömmingsmarknad på lördagen.
Nikonisten gillar den här marknaden, den är intim och trevlig. Härlig idé av de lokala företagarna att sälja strömming ämbarvis. Folket är ju så galna i ämbare...
På tal om galenskap ... Tom Blom å Raymond Wesander gjorde inte bara mat, de hade såna juttuna för sej så man undrade om de smakat åp den där Närpes Lemonaden. Skämt åsido. Trevliga vänner.
Johanna Peltoniemi, alltid lika glad och energisk bjöds på Toms mellanmål. Johanna är ju Kaskös elinkeinoasianainen och mångsysslare.
Bakom alla evenemang finns det ju människor som kan det där med att fixa.
Herrlit då det finns trevligare saker än dammsugspåsar på marknader.
Kaskö Företagare rf öste upp strömmingar för fulla eller halvfulla ämbare.
Höstens färgprakt besökte också marknaden.
I mellanåt nästan trängsel i gångarna, lämlpgt för Nikonisten att det var rusning just nära grillkorven.
Inhemska vampyravskräckare
Kaskös officiella posetivare Rodolfo (Harri Karvonen).
Tyvärr hade han inte Paranoid på repertoaren i dag, men kanske nästa år...
Publiken följde med intresse med när Tom å Raymond fixade matfirrar.
Höstskörd
Man kunde åka muséitåg från Östermyra köping till Kaskö. En del av vagnarna var från 50 talet. Lokomotivet en verklig klassiker, Dr12 "Huru" 2216 från 1960. De slår Pendolinon i alla väder och tidtabeller.
Nikonisten rekommenderar verkligen denna marknad. Du hionner besöka ännu på söndag.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Popvatkain?
Alltid i mellanåt står Nikonisten framför stora val. Efter en vecka, som aldrig tänkte ta slut, fundera Nikonisten att det inte blir nå fotase eller nå annat evenemang. Lite byke å en lååång natt.
Å andra sidan e Nikonisten glömsk. Men i afton bara lite fotase! E ju ändå Popvatkain på gång.
Ikkuna-festivaali e en evenemang, sen några år tillbaka. Stadens matställen bjuder på olika 3 rätters menuer till fastslaget pris - ett trevligt evenemang så där efter villaavslutningen. Dessutom gäller levande musik och det gillar ju Nikonisten.
Så det blev ett kort äventyr till Inre hamnen, men inte längre.
Kändes bra, normalt brukar det inte vara mycket folk vid 8 tiden, men nu var det nästan fullt. DJ Teppo körde bakgrundsdårhusmusik genom datorn.
Vasas genuina aftonsol återspeglades i glada miner och muntra senryckningar, när Popvatkain äntrade scenen. De körde ett trevligt set med en sommarcoctail på repertoaren.
Lite Bon Jovi fick publiken att vakna upp.
Nikonisten har alltid gillat Joonas trumstil, ren, klar och äkta. Inget fel på gitarrsolona heller ...
Tolkningen av Svensktoppenledins Sensuella Isabella var gårrbra - "Släck alla ljus, tänd på min kropp"
Att leva med showen, skippa pauserna mellan låtarna, ha hellre kontakt med publiken än med notstället är enligt Nikonisten en bra början till en bra show.
Lite spexande med publiken, man ser inga sura miner. Tyckte Popvatkain bjöd på en trevlig och underhållande första set. Nikonisten tackade för sällskapet och navigerade mot Brånx. Lite tjockare jacka kunde man ha haft.
Väl hemkommen i god tid undrade Nikonisten om det skulle finnas råvaror till en trevlig ostbricka i kylskåpet. Skulle sitta bra under tiden datorn laddar fotona. Men icke! Blir inte mycket ostbricka av en öppnad Pirkka Mozzarella-Emmenthal rivenostpåse. Nikonisten har visst blivit farligt glömsk. Inte ens gravad sik?
I morgon, lördag fortsätter festivalen i Vasa, med mat, dryck och musikupplevelser. Ta del av den, det är ju publiken som gör evenemanget.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Att tanka tankar på Tankar
Alltid i mellanåt måste både kameran och telefjongen laddas - så ock hjärnan. Ofta känns det som om laddningstiden har blivit längre med åren.
En av de käraste laddningsstationerna är Tankar, fyrön utanför Kokkola. Tror Nikonistens första resa till Tankar var på 60-talet (hoppsan!) med ett fartyg som hette 'Seiskari'. Det var nog med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår, vill jag minnas.
På Tankar finns det mesta; hav, natur, vind, fåglar, bär - dessutom ett café och sist men inte minst en kyrka, eller ett kapell om någon vill så.
Ganska snart efter det m/s Jenny har passerat Mustakari Segelpviljong kan man börja skymta Tankar. Nikonisten var så ivrig så Tankar skymtade redan i bilen.
Väl i land känner Nikonsten sej hemma.
Bekanta vyer - äkta tavara
Brukar alltid börja med att besöka kyrkan.
Den måste ha världens vackraste altartavla, som lever med årstiderna och vädret. I bänkarna finns inristat församlingsmedlemmarnas tecken. Det var ju enkelt att se vem som 'fuskade'. Vägen till Gamlakarleby kyrka var ju lång och det fanns ju årstider som man bara inte kunde ta sej till kyrkan. Så en egen kyrka var bästa lösningen.
Denna gång hade Nikonisten tur, för ett litet sällskap hade fixat med besök i fyren, den är ju normalt stängd. Men Nikonisten pratade sig med i gänget genom att berätta att han gör reportage för internationell media, kanske artikeln publiceras någon gång i National Geography (?). Utsikten var det inget att klaga på.
Lotsstationens byggnader och tornet.
Lite över 100 trappor, alltså bara lite mera än på Sundsgatan, men Tankartrapporna var betydligt trängre. Bäst att lämna 200-500 mm objektivet och ryggsäcken nere. Till prismat fick man inte fara, eftersom fyren är verksam och inte pensionerad.
Det finns ett gemytligt café vid stranden, laxsoppa finns att köpas dagligen.
Byggnaderna är bara så mysiga.
Utsikten från lotstornets bröllopssvit är inte heller fyskam.
Bröllopssviten är i ganska flitig användning - det firas många bröllop på Tankar sommartid.
I mellanåt njuter man av att tiden verkar stå stilla.
Klockan 15:30 är det dags för avgång med m/s Jenny (som byggdes i Nederländerna 1978 till flodbåt!) Färden tar ca 1 1/2 timme till Kokkola havsparken.
Det är just på återvägen som Nikonistens tankar flyr verkligheten och bara njuter av tillvaron. Sällan man får uppleva ett så mäktigt äventyr för futtiga tjugolappen.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Laserveneziad i Kokkola
Alltid i mellanåt känns det skönt att återgå till rötterna, för en stund. Nikonisten kommer i håg de krejsiga roddtävlingarna i det grunda sundet. Det var stadsdirektör Esko Lankila som födde idén på 70-talet?
Klart att Veneziaden firas ute vid villorna, ute i skärgården. Facklor, marschaller, färggranna papperslyktor pryder stränderna och terasserna. Detta över allt längs den österbottniska kusten.
Vet ingen annan stad än Kokkola, där det firas Veneziad också riktigt urbant, mitt på torget - och i två dagar!
I år var det för lite vatten i sundet (Gamlakarleby älv), så roddtävlingen avgjordes på torra land - på torgscenen. Man fick låna 'roddbåtarna' från ett gym. Tre lag tävlade, staden, stadsorkestern och Mellersta Österbottens kammarorkester. Stadsteatern vann tävlingen.
På torget såldes allt från kebab till kaffebröd. Inne i den anrika fiskhallen kunde man smaka på det lokala ölet från Kahakka Brewery på Indolaområdet. "Sundstrandens rostiga" tappades alltsom oftast.
Den som har upplevt sundet måste bara smaka - Kokkolahumorn fanns med...
Först på lördagsscenen var Jorma Lover & The Others men svängiga rockabillylåtar.
Sen var det dags för lite yngre förmågor.
Sist på lördagen uppträdde Mikael Gabriel, då var hea torget fyllt.
Vid midnatt blev det inget fyrverkeri som tidigare år. Det blev lasershow med en massa rök och musik. Totalt 8 laserkanoner sköt färgsprakande strålar. Kunde ha varit lite mera rök så skulle laserstrålarna ha synts längre.
Men en fin show var det 
och hundarna och katterna behövde inte vara rädda. Dessutom miljövänligt.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!