Riddare och rustningar
Alltid i mellanåt gör Nikonisten comeback till någon utställning eller något evenemang. Som fortsättning på utslänningen ' Symboler för makt och välstånd' ordnades på muséets innergård ett intressant evenamang.
Riddare och stridshästar från Rohanin tallit på Kimitoön kommer visade upp sig och förevisade vilken utrustning som behövdes för torneringarna. Därefter visade medlemmar från Vaasan miekkailijat historiska svärdstekniker.
Riddare och stridshästar voisade upp sej för Vasapubliken på tisdagskvällen. Ser inte så bekväm ut den där rustningen. Kan vara som VW Bullorna i tiden, varma på sommaren och kalla på vintern.
Det var mycket folk vid muséet. Blev riktigt kö till kassan och själva utställningen, men mycket folk också på bakgården. Blev ett riktigt familjeevenemang.
Dåtida riddare fick sin vätskeportion i öl. Det gavs ca 7 liter öl per dag. Men så svettades man nog ganska mycket. Öl innehåller ju som bekant mycket näring och energi. lite som bröd i vätskeformat.
Hästarna var otroligt lugna och alla barn fick klappa dem-
Landskapsmuséumforskaren Kaj Höglund stod bakom idén att locka alla dessa riddare och svärdmanskap till soliga Vasa.
En för alla, alla för en, men Nikonisten hittade inte Ivanhoe trots ivrigt letande. Du vet korsfararen riddar Ivanhoe (Wilfred of Ivanhoe) med det kännspaka röda tempelkorset på sin mantel. Vill minnas att Roger Moore var i huvudrollen i TV serien för nästan 100 år sedan.
Väldigt trevligt att Österbottens muséum visar också annat än konst.
Solen draghjälp åt torgloppisen
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten till torgloppisen. Helst då det är soligt väder. Blir inte handlat så mycket, men man träffar nog bekanta. Vi har haft en ganska kall junibörjan, så det har nog dragit ner intresset på loopisen. Nu var det soligt, men en ganska blåsig söndagsmorgon.
Nu vet inte Nikonisten så mycket om businessplanering, men denna dag, då det var gratis parkering i hela staden, så borde väl ha lockat lite mera folk.
Nikonisten noterade, att det fanns några turister i farten. Ett par damer drog i flera butiksdörrar, men måste bara konstatera, att allt var stängt. Inte ens inne i köpcentrena var butikerna öppna. Förstår nog att det handlar om kostnader, men åtminståne sommartid borde väl det finnas några ställen dit turisterna kan spendera sin reskassa. Vill nog minnas, att Umeå nog är mycket mera aktiv på denna front.
Inte heller så lätt att hitta matställe i Vasa på söndagar.
Men tillbaka till torget där man nog kunde ana lite kommers.
Vasa torg är ganska stort, så det skulle behövas mycket mera säljare för att få till stånd trängsel. Detta helt ok om man tänker på pandemin
Kippor och prydnadssaker
Ett par omgångar av finskatalande Kalle Anka hade hittat till torget
Bra utbud vid denna stand
Anssi Marttinen säljer troget skivor, både vinyl och CD. Dessutom finns det deckare till billigt pris.
Leksaker brukar vara omtyckta på loppisarna, men i dag var den inte så många barn i farten
Tyvärr ingen rusning på gågatan.
Knivvasst äventyr bland vikingar och samurajer
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på muséum. Ofta som publik, men det är bara frågan om tid när Nikonisten själv blir utställningsföremål. Skinnlappen kring stortån berättar fakta: "Jenuin Kokkolabo på 2000 talet - vass men inte särskilt farlig"
Symboler för makt och välstånd -utställningen på Österbottens Muséum var nog en mycket positiv upplevelse - ja mera än så. Har nog kollat många utställningar, de flesta har varit mest konstinriktade den senaste tiden. Så beskedet om en helt annorlunda utställning kom helt välkommet. Det att antikhandlaren och experten Peter Mustonen själv guidade oss genom utställningen var ett stort plus, naturligtvis.
Peter Mustonen guidade den intimt effektiva publikskaran från vikingatids vapen till samurajernas pellejöns rustningar. Han berättade om föremlens ursprung, men gick gärna in på detaljer och historien bakom föremålen. Det gjorde han med beröm.
Utställningens bärande tema är vapen och harnesk som symboler för makt och välstånd. Utställningen presenterar vapnens och harneskens mångformighet och utvecklingshistoria från vikingatiden på 700-talet till barocktiden på 1600-talet, och utställningen består av mer än hundra föremål.
Fotoplock:
Man begravde ofta vapen och smycken med den avlidne. Så här kunde en vikingatidens grav se ut
Klädmodet är ingen ny uppfinning ens inom harniskerna. De utformades ofta apande efter kungligheternas klädsel. Dock med en fördröjelse på typ 10 år. Men å andra sidan fanns det varken facebook eller instagram. Men det kunde hända att en riddare med splitterny harnesk kunde håna en kollega, att 'du ligger ju 50 år efter i modet!'. Torde nog vara mera skrock än sanning, på den tiden var ju snittlivslängden inte så lång. Killen i denna harnesk kunde ha varit 170-180 cm lång, men det finns rustningar som har burits av riddare som var över 250 cm lång. De måste ha vägt en massa.
Svärdet var en symbol för ridderskapet och på Europas slagfält förblev det kavalleriets viktigaste sidovapen ända fram till 1800-talets första hälft. I och med eldvapen, nya krigsstrategier och större arméer gick den traditionella riddaren med sina svärd och sköldar småningom ur tiden.
Det var viktigt att så mycket som möjligt av rustningen var signerade, allt tillverkades av ett helt eget skrå, med mästare och lärlingar etc. Det var ju frågan om hantverk och uppskattat yrke
En sådan ringbrynja kunde i sej självt väga nästan 30 kg. Alltså ingen badstrandsklädsel precis och absolut inte att rekommendera som simdräkt. Men alla dessa hjälmar, utrustningar, svärd och lanser var balanserade med en otrolig precision.
Peters favoritföremål, en Armet hjälm, från 1470 - 1490. Denna hjälm var nog före sin tid. När man lyfter upp 'visiret' kan man öppna framdelen av hjälmen (för på/avklädning) som ett bogvisir. Den tidens high-tech! Hjälmarna var ofta beklädda på insidan av mjukt tyg för att dämpa svärdslagen. Men resonansen kunde vara otrolig, det bara skrällde i hela knoppen efter ett svärdslag. För att dämpa dessa använde man sej av bivax.
Rustningsmode. De flesta delarna var fästa vid varandra förutom ben/knädelen såm fästades med läderremmar kring benen
Bödelsvärd i mitten av bilden. Svärden användes ofta i våra trakter, bödelyxan var mera 'populär' annorstädes
Typisk harnesk från barockens tid. Svartmålad, också för att hindra att rosta. Kolla handskarna.
Peter förevisar en stridshammare. Den var tillverkad enkom för att tränga igenom både rustningar och ringbrynjor.
Efter rundan ställde publiken många frågor, verkar vara ett intressant ämne. Värde och pris baserar sig inte enbart på ålder, utan på många andra saker som kvlitet, sällsynthet och historia, tex vem har använt/ägt föremålet...
Man kunde sen kolla hur det känns att bära en ringbrynja. Kan beskriva att det är säker det mest smärtfulla sättet att avlägsna brösthår. På med ringbrynjan och 87 steg i trappor eller 50 jämfotahopp.
Skampålen däremot, skulle Nikonisten önska välkommen tillbaka, det skulle nog finnas tillräckligt jobb.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET , men rekommenderar ett live besök! (t ex den dagen då man borde tvätta fönster eller städa garaget!)
Österbottens muséums hemsida:
I samarbete med Vasa stads muséer har Peter Mustonen producerat och skrivit manuset till utställningen Symboler för makt och välstånd. Utställningen har tidigare visats i Pärnu samt i Kuressaare biskopsborg i Estland.
Fiskets dag vid Fiskets hus
Alltid i mellanåt ordnas Fiskets dag i Vasa (kan ju inte heta Fiskens dag!) vid Fiskstranden. Första gången ordnades evenemanget år 1972, men då ordnades den troligtvis vid FIskarstranden. De vise må i evigheter träta om viket namn som är rätt.
Lite halvmulet och några droppar regn, inte mera än som om man talade i motvind.
Det såldes också annat än fisk, bland annat bär och nypääråna. Dock varken meterlakrits eller dammsugepåsar.
Dragspelsmusik hör väl både till marknader och fiskeriet.
Äkta kalakukko kunde man också investera i. Dessa då från Kuopio.
Heikki Kallio njöt av en portion laxsoppa, som såldes av Lions Vaasa Meri. Efter lunchen ställde han sej bakom säljdisken, så som många år tidigare.
Det var liksm ständig kö till soppan, men det gick undan med fart, så man behövde inte köa längre. Soppan kostade 8 västrubel. Kunde ha varit fast 9 inklusive en bit rågbröd?
Man kunde äta på stället eller ta med hem, Lions hade plastburkar för sopptransporten.
Den finskspråkiga skulle kanske kalla detta 'ulkåruåkinta', hittade inget lämpligt ord på modersmålet
Böcklingarna sålde bra på Fiskets dag, men många andra fiskar fick också byta hemadress. Tyvärr var det inte så många försäljare i år. En del fiskare sade att det beroddde på att de inte hade någon fisk att sälja pga olika orsaker. Det är väl en godtagbar förklaring.
Trots vädret och få försäljare, verkade nog folk att trivas och det är ju huvudsaken. På vägen hem kunde man ännu inhandla Kråkskogsbagarens syltmunkar till efterrätt.
Äkta karnevalväder i Brändö
Alltid i mellanåt nalkas sommar å sol och Brändö karneval. I år var det bästa möjliga väder och det märkte man. Dessutom har det varit ganska 'gliist' mellan evenemangen de senaste två åren. Men nu blir det karneval i två dagar.
Nu finns den igen, den berömda Brändö t-skjortan! Någon berättade att har sänt den till vänner och bekanta kring världen. Du hinner ännu inhandla din egen i morgon torsdag.
Eftersom Nikonisten har irrat omkring på karnevalen i flera år, börjar man känna igen ansikten. Samtidigt inser man hur viktig karnevalen är som ett evenemang där man träffar bekanta.
Brandbilen är alltid lika populär. Brandmännen hann inte ens dra på hela utrustningen innan intresserade stod i kö för att få sätta sej bakom ratten. I mellanåt blev det verkligen intressant - när de kopplade på blåljusen!!!
Arto Koski ordförande för stadsdelsföreningen gör sej färdig att hissa Brändös egen flagga och sen att öppna karnevalen. Karamaatä!
Naturligtvis är det viktigt att dricka när det är varmt, men inte behöver det betyda att man skall glömma att äta! Nikonisten ficka sina 'well done' korvar som skattefri ersättning för kvällens fotodokumentation. Lite senap lämnade i pappret, om skattmasen vill ha sin andel?
Heimo Hokkanen, Brändös borgmästare (som lite Kekkonenaktigt har jobbat övertid några år) hälsade alla välkomna och berättade lite om Brändös historia och bakgrund. Nikonisten tycker Hokkanen har skött sej bra och kan väl vara borgmästare lika länge som Nikonisten agerar fotograf.
På torget samlades Brändöbor i passligt små grupper för att kolla läget.
Barnens trickbana är också alltid populär, likasom ponnyridningen, som tyvärr inte fanns med på programmet i år.
Efter borgmästaren sjöng Palosaaren Pisarat Brändös egna nationalsång
Havsvinden är en vanlig mötesplats, ger lite havskänsla
Palosaaren Pisarat framförde en intressant föreställning: Vem av djuren är vackrast i skogen?
Vad blir kvar när korven är uppäten och saften uppdrucken - jo Vaasan Harmonikkakerho äntrade scenen. Nikonisten insåg, att nu är det dags att traska hem för att frammkalla fotona.
På torsdagsprogrammet finns bland annat en gratis guidad vandring från torget till Venny Kontturis minnesmärke, besök i Palosaaren Työväen museo där det bjuds på guidning samt kaffe med dopp. Start från torget kl 13:30. Sen blir det lite Zumba och församlingens aktiviteter på Brändö kyrkas gård. Mellan 16 och 19 tuffar Lilliputti gratis sightseeing kring Brändö. Kvällen avslutas med musik av Black Islanders (kl 18).
Du kan hitta någon bekant i WEBFOTOALBUMET!
Påskbraså
Alltid i mellanåt dyker högtider åpp. Nu varade inte julen intill påska, för det blidde en ändring i arbetschemat för Nikonisten.
Bli pensionär! Men kalendern är fullproppad, så jag har hamnat att inhibera några saker.
Som pensionär har man speciella rättigheter. Jag älskar att köra i centrum about 7:50 (vaknar ännu av gammal vana kl 6) då men hastigheten 10 km/h, alla gator. Vid trafikljusen kör jag aldrig vid grönt, utan väntar på att gult just byts till rött! I kassakön har man rätt att kila före arbetsmänniskor, deta beror endast på att pensionärer har så bokad kalender. Vid varje kassa hör det till att man frågar om man kan få pensionärsrabatt. Går det inte kan man testa studierabatt.
Vid byte till sommardäck i dag träffade jag min vän och pensionerad VBL redaktör. Vi hade så mycket att diskutera, att vi önskade däckbytet skulle ha tagit längre tid.
Sen är det ju absolut inte REILU MEININKI att vi inte har någon semester, för att inte tala om semesterpengen - arma oss!
Tillbaka till högtider. Innan påskfirandet fick jag besök av dottersonen Alex, med önskemål om kalops å makaroner. Nå det fixade ju jag enligt mammas recept - långkok. Efter att ha inspekterad akvariefiskarna och kört den gamla Märklinbanan var det dags att sätta på hörlurarna och börja trumma på moffas eltrummor. Lät mest som Deep Purples intro till 'Burn'
Chokladägg sökningen gav lite resultat, noterade jag när jag plockade av bordet. Finns kanske ein spilivink i familjen
Lite friskluft är alltid välkommet, vi har fått njuta av fint påskväder.
Under helgen blev det ett antal besök till Söderfjärden
Nikonistens rektor i GSSL (Ööle Höglund) berättade inför klassen om ett provsvar han minns. "På myren häckar gåsar och älgar". Ja mera minns jag inte från biologitimmarna. Dessa är kanske sädgäss? De äter säd.
"Lyssnar du alls på vad jag säger??!!"
Gräsand - kommer att tänka på låten som bl.a. Hootenanny Singers sjöng, vildandens klagan. Men det är ju länge till andjakten.
Nikonisten tror att dessa borde skaffa glasögön för databruk samt kolla arbetsergonomin. Deras halsar/nackar ser ju ut som på gamarna i Lucky Luck -serien.
Påskbrasorna har en lång tid varit tradition i Österbotten, På midsommaren eldar bl.a. Åland, då bränner vi i stället sommarstugan eller åtmintone bastun eller grannens. Kommer i håg dessa brasor sen jag var liten.
I Nedervetil har firats många gånger världsrekord i påskbrasagenren. De anlitade grävskopor och lyftkranar för att få till stånd största och högsta brasan. Alltför ofta lyckades de. Pandemin har nu satt lite sordin på. Kommer i håg en annons i Österbottningen, där folk inbjöds att komma till påskbrasan. I annonsen stod det att man gärna fick komma som utklädd till påsktroll. "Men Jeppisbooan får kåma såm di e"! Fotot från påskbrasan på Beckholmen i Vasa för några år sedan. Förståss i Brändö!
Nikonistens tykydag på Gubbgrund
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten en tykydag. Har hört att många arbetsplatser ordnar sådana. Så varför inte ordna en. Vädret kunde inte ha varit bättre. Solen sken och nästan ingen blåst! Så packa kameraväskan och nosen mot Gubbgrund i Gerby.
Mycket folk ute på isen, alla parkeringsplatser var fullsatta, både vid Gubbgrundet och Gerby båthamn. Från båthamnen fanns det uppplogad väg till Gubbgrundet.
Huvadå - skulle inte vilja vara varken chaufför eller passagerare, men en trevlig och uppskattad idé
Folk kom och gick hela tiden. Längs isvägen körde bilar, kanske på väg till Jannes Salon eller till skäristugan.
På restaurangens terass (Saaristoravintola Ukkokari) grillade Juuso Ahola korv på löpande band. Inne i restraurangen kunde man beställa varm soppa, pizza, hamburgare och annan hälsokost.
Nikonistens val var varken överraskande eller kreativt, men korven var god med senap och rostad lök
Trevligt att det finns en pausplats på passligt gångavstånd. Barnens favoritdryck var inte kakao, utan inte heller överraskande, Trip.
En härlig liten utfärd innan vardagen tar över. Det blev ännu en tur till Klobbskat före hemresan.
Nikonistens gårrmiddag
Alltid i mellanåt fundeerar Nikonisten mera än vanligt. I mellanåt på julen, men på senare tider mindre på julstädandet och julmaten än på julens budskap. En av de viktigaste budskapen julen påbjuder är samvaro. Så fundeerar Nikonisten.
Vet int med säkerhet hur många vänner Nikonisten har, som på pga pandemin eller annat firar en ensam jul.
Själv får jag fira med barn å barnbarn med mat å julklappar
Minnena går alltid till tider då jag fick fara med mamma Doris till julottan till sockenkyrkan. Den tiden var hela kyrkan upplyst med levande ljus. Det var en speciell stämning, som inte går att beskriva.
Men julen är ju en tid då man ska träffa familj å vänner. Men i år vaal he aalejs - allt på distans. Viktigt att notera!!!
Som Heikki Kaukoranta sade - det kommer flera julhögtider! Vi skall lita på honom!
Så i stället för att ha en större samling, bjuder Nikonisten å Korv Görans i Vasa första anmälde till nikonisten@johanhagstrom.fi eller johan.hagstrom@netikka.fi till en pratstund inklusive Korv Görans festmåltid inkl skumppa i en herrrlian Brånxmiljö. (risk för att hamna på foto finns)
Nicke å gänget fixar det fint. OBS! bara en paikka i år!!! Missa Inte!!!
Alla ni andra önskar Nicke o Nikonisten en herrlian juletid.
Sköt om er!
Lugn Luciadag
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på Lucia. Blev aldrig vald till Lucia. Trots mitt gyllenblondiga hårsvall. Nå kanske i nästa liv. Eller kanske som Lucifer på Halloween?
Luciadagen var planerat att firas med besök till julfiilis på kasernområdet. Men här råder ingen demokrati! Alex hade bestämt sej för lekparken och Smulterön. Så blidde det ju då också!
Först blev det lite piratism, sen blev det ju moffa-gå-å-gömma-sej-inte-kytta! Nå inte så många ställen att gömma sej på i lekparken, så ett träd fick duga. Efter några kurragömmavarv blev det dags att inventera båtarna. sundet och Smulterön.
På Brändö bro tycktes det vara mera viktigt att inte stiga på skarven, utan de skulle hoppa över, än at kolla bilar, cyklar etc...
Det har ju alltid varit något magiskt med att plocka strandstenar och kasta dem i havet. Troligtvis kommer följande generationer att göra det trots övervinnande skärmtid.
En verkligt grå Luciadag i år. Men om man verkligen bjuder till, hittar man ljusglimtar och granna färger.
Fartygsinventariet var fixat på några minuter. "Alla båtar borta!" förklarar Alex åt moffa, å viftar med händerna. Vi mötte ingen Lucia på hela vandringen, men det störde inte Alex det minsta. Han har nog, som sin moffa, blivit vaccinerad med en grammofonnål, juttuja riitti ja jäi vielä yli, skulle finnen ha sagt.
Efter alla naturupplevelser, blev det dags för moffas köttsoppa på Sundsgatan. Så enkelt å simpelt. Som kyytipoika mörkt knäckebröd med en skiva ost på - nam! Int så sånde rikssvensk ljus pilipali, som smakar nå mellan tucs å chips. Den sista tallriken är ju alltid för mycket - kändes som om det skulle vara värre att gömma sej bakom ett träd än på förmiddagen. Alex slarvade i sej flera skedar av soppan. Men sen blev det dags att läsaboken. Som tur denna gång utan morötter. Hade en konstig känsla av att ajg skulle ha läst den boken tidigare?
Aalejs jultorg i Vasa
Alltid i mellanåt nalkas juletider. Det ser man enkelt på kontoutraget. Vasa jultorg hade i år en helt annan skepnad än tidigare julöppningar. Klart he me dehär pandmin hängande efter oss alla.
Men arrangörerna jobbade kreativt och fick framkallat en annorlunda julöppning. Många säljare var på plats och en stor karusell.
Inget ordentligt torg utan meterlakrits - magen gillar, men inte klimatet
Jasså, Ålandssmaker till salu, men hittade inga pannkakor, så vandringen fortsatte sökande efter grillkorv
I år satsade Visitivasa på en stor karusell mitt på torget. 5 för de stora å 10 för de små... Menar nu inte biljetten, utan antal varv i karusellen.
Både traditionella och mera moderna tomtar fanns till salu.
En dylik köpte Jonna i fjol. Den var fin. Men barrade av sej redan under midsommarhelgen
En sak som vi saknade var de röda YA kåppina. De gav en härlig stämning åt hela jultorget.
Den annars superpladdraren Alex satte sej tveksamt i karusellen med mamma Jonna. Han har nog aldrig varit så tyst så många minuter i sträck. Fundeerar om han andades över huvudtaget. Nå en viftning till moffa gick att fixa, fast det var ganska trögt.
En perfekt dag att sälja varma skinnhandskar och kommersen tycktes nog vara livlig. Tror det såldes mera handskar än plånböcker.
Allehanda pynt fanns till salu och en hel del Stundarsmunkar.
Efter jultorget blev det en runda i köpcentret Revell. Här skulle det spelas serenader med splitternya Fendern. Medan vi diskuterade julen med Jonna, hann Alex naturligtvis hitta nödstoppsknappen för rulltrapporna. Gissa om han tryckte på den!!! Rulltrapporna går inte att starta om igen utan att vakten kommer med en nyckel. Under tiden moffa kollade var närmaste vakt kunde vara, hade Alex hunnit in i Finlayson butiken och funderade på hur man startar en skumsläckare (som fanns på golvet i affären). Vi hade gudomlig tur. Han hittade inte utlösaren på skumsläckaren innan vi hann dit! Också tur att det inte stod en massa mommona i rulltrapporna, som stannades.
Nu började alla vara både trötta och hungriga. Så vi körde till moffas på Brändö och avnjöt härliga ribs från Solf Gästgivargård.
Sen var det nog dags för samtliga i gänget att lugna ner sej å ta en tupplur.
Moffa ska sitta barnvakt ett par timmar på söndagskvällen. Undrar om det finns tillräckligt med böcker och morötter och blodtryck.