Karamaate!
Alltid i mellanåt inser Nikonisten, att han e lika bra ti laga mat som chinchillåna e ti spela pidro (OBS heter verkligen int pidroN).
Är ju helt avundsjuk på Uffe, som trollar fram delikatesser på vad som helst å dessutom hans vinval. Nikonisten får nöja sej med en pirkkakalja å nå realisations rödvin.
Men nå näring måst man ju inskaff. Fanns bara en päärå i skafferiet (pääråna e ju lena maate), men desto mera lök å en morot! Så bara ti byri värm pannå (å absolut me smöre!!!, int nå litkuna)
Bäst me dehär karamaate e ju att man int bihööver läsa nå recept. Hadd nå KG köttbullåna i frysen å en bäta lördagskorv i kylskåpet.
Sen finssa he ju några ryssgurkkå för ti håll grönbalansen å en gul paprikaändå för ti håll hälsosamhetsbalansen. Ja å en ägg!!!
Så he vaalt ti en Nikonistenpytt. I morgon e he ju helgdag å he ska firas å helgas me en besök ti lokala Korv Görans. Må bra å minns ti njuut!
Moffa sitta soffan läsa boken...
Alltid i mellanåt får moffaNikonisten celebert besök. Dottern Jonna kom med sonen Alex ( över 2 år 3 månader) på besök till Brånx.
(alla foton tagna av Jonna Hagström)
Blev så mycket på programmet att moffas köttfärs-makaronigryta gick betydligt mera åt åt dottern/mamma än åt huvudpersonen. Såg inte så smakligt ut när Alex blandade grytan i mjölkglaset! Lite lyckades vi lura i honom i alla fall.
Sen blev det "moffa sitta soffan läsa boken", vet inte för hur mångte gången, men när vi hunnit till Katie katten, med mjuk päls böts boken snabbt ut till en annan. Den lästes ungefär två sidor innan det var dags att byta bok.
Väl ute i Brånx blev det både lekpark och båtskådning, ja å sen var ju alla trappor gårrintressanta.
Den där aktivt selektiva barnhörseln borde också vi vuxna lära oss. Man lyssnar bara till sånt som e intressant, allt annat far förbi
I dag var det trappornas dag. Upp å ner hela tiden.
Sen lite båtbesiktning.
Balansgången var nog mera menat åt yngre, moffa fick vara tryggt stöd i alla fall.
Alex's kläder matchade bra med de gula dörrarna. På bilden ser man en liten pojke på väg till stora världen med bestämda steg, utan skygglappar.
Brändökarnevalen i sommarvärme - äntligen!
Alltid i mellanåt, oftast i regn, slask, storm eller snöyra, firas Brändökarnevalen på Brändö (Brånx) torg. Men i år var det verkligen en fest i varmaste sommarväder. Det märkte man på publiken. Mycket mera folk än tidigare, myckat gladare miner och bäst av allt - många nya ansikten. Det noterar Nikonisten som fotodokumenterade stadsdelsevenemanget.
Palosaaren asukasyhdistys, Vaasan Setlementti och Palosaaren Urheiluseura (PUS) stod för arrangemanget.
Bilderna får berätta mera:
Traditionsenligt öppnades karnevalen av borgmästare Heimo Hokkanen. Han läste högtidligt upp självständighetsförklaringen.
Världens tre monopoler: Brändö - London - Paris!
Dragsnäsbäcks FBK lärde eldsläckning, det var åter mycket populärt, på bilden verkligen uppåt väggarna!
Ponnyridningen är också alltid lika populär - kön var åtminstone fem glassportioner lång.
En verklig folkfest efter den kalla våren
Ingen sommarkarneval utan glass!
Teatern den Sjungande Groden underhöll modernt interaktivt
Mitt i prick!
Palosaaren Pisarat sjöng Brändö nationalsång
Korsholm Big Band underhöll svängigt torgpubliken
Glasskön var lång som 7 fatiår!
Lilliputti tuffade non-stop kring de fina Brändöområdena
Det var trängsel som på storstäders järnvägsstationer
Teatern den Sjungande Grodan underhöll på finska och svenska och böt språk så man inte märkte före versen var nästan slut
Man måste ju se till att kroppen får rätt föda.
Härligt att se, att Havsvinden fick vara i mittpunkten. Den invigdes ju av självaste Danny Kaye den 10 juni 1979 så det var ju 40 års jubiléum samtidigt (Merituuli - Havsvinden, Eero Hiironen, 1938 - )
Efter Botnia Boys underhöll ännu Lasse Luomalas Own Style Band.
Det är härligt att uppleva att invånarna och de olika föreningarna sammanstrålar till en egen sommarfest.
Några till foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Flyg och far! Fly In 2019
Alltid i mellanåt, eller nästan varje år, testar Nikonisten vingarna på Nummijärvi Fly In. Det är flygklubben Air Pilot r.y. som har ordnat familje- och flygevenemanget sedan 2002. Undantag för ett år då isen inte var tillräckligt stark.
Vädret spelar en stor roll. Nikonisten har fotat där i blåst, snöstorm, solgit vårväder. I år var vinden så svinkall att inte ens alla Kokkolaadjektiver i rad kunde beskriva. Det märktes nog i besökarantalet en aning.
I år var det extra festligt då Finlands Flygförbund firar jämna 100 år i luften.
Men besökarna brukar vara ganska trogna
Det var halt på isen trots sandningen, stor risk att man flyger på baken.
Trots den hårda vinden fick man följa med verkligt skickliga flyguppvisningar.
Welcome to Finland students from Spain, Italy, Germany and China - enjoy the Finnish winter. Nummijärvi Fly In goes international!
En del utbyteselever testade för första gången i livet vinterbad.
Lentävä Porsas' bastucessna är alltid välbesökt.
Dags för mellanmål!
Alla på sitt sätt!
Gissa om det var populärt att köra snöskoter.
Det såg ganska häftigt ut när gyrokoptern lyfte.
Det var ganska tät ruljans vid landningabanan, olika farkoster lyfte och de flesta också landade.
Johanna Peltoniemi är Air Pilots verkliga eldsjäl och puuhanainen. Hon har varit aktiv i flera år och har själv också flygcertifikat. Här står hon framför klubbens nyförvärv, en ultralätt Ikaros. Johanna är också elinkeinoasiamies i Kaskö och är med i många evenemang. Senast träffade jag henne på strömmingsmarknaden i Kaskö.
Det är just eldsjälar landet behöver. Ett trevligt evenemang, det lär nog skall bli ett besök i nästa år också.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! (more pics!)
Det moffanska
Alltid i mellanåt tror Nikonisten att han, med sin enögda japaner, har varit med om myki. Lika ofta förstår han hur fel tanken är.
Denna alternativa blogg handlar inte om Uriah Heep eller Stundars marknad, det blir något ganz anderes, det blir tankar i stället för evenemang. Nikonistens första moffablogg.
Man börjar väl nog bli ganska gargamelisk då man tänker på moffa som tillägg i CV:n och på visitkortet. Som konfirmand på 70 talet i Kokkola tyckte man ju att moffona å faffona har ju finssa gårrläng.
Uppmuntrade i veckan en nybliven mamma på jobbet, att det blir ju lite knappt om nattsömnen de första 18 åren, men sen jämnar det ut sej - för en tid. Sen återkommer det oftast onödiga grubblandet.
Sedan barnen flugit ur boet har det ju varit så att man lite flyttat ansvaret på dem själva.
Sen blir det lite som 'the Return of...' everything.
Det finns vissa saker som skiljer sig från pappaskapet till moffaskapet - mest till fördel.
Man har tillstånd att bryta vissa regler, busa på ett annat sätt, se allt från en annan vinkel. Garanterat nappar abborrarna bättre med moffa än me pappa. Och Tarzan filmerna är mycket mera spännande (Tarzan?).
De sälgpiporna moffa eller faffa har gjort visslar betydligt bättre än de som pappa gjorde, undrar varför? Närskogen (parken) blir plötsligt mycket mera spännande. Har ju redan funderat ut både trollstig och äventyrs dito.
Hur som haver - lyckan är stor hos båda parterna, den ena vet bara int om det ännu. Nu blir det att olja Märklin -lokomotiven, putsa banorna samt damma av ångmaskinen och skaffa fram Nu Skall Vi Sjunga samt Muminböckerna. Vem skall trösta knyttet få ännu vänta. Tyvärr såldes de förra på loppis. Sen att skaffa en ukulele att knäppa 'Och månen vandrar på fästet blå' med. Hmm hade jag så mycket på listan som pappa?
Sen måste ju en moffa ha undangömt klassiska lakritspipor och något annat nostalgiskt, som inte finns hemma. Dessutom finns det en risk att det kan bli smygglass innan maten.
Men viktigast av allt är ändå att moffa finns till och är närvarande. Det räcker ju till att sysselsätta en moffa nästan heltid. Och med gyllene kanter.