Aino Venna - skönt på Ritz
Alltid i mellanåt när jag är traisko efter en jobbfylld vecka funderar jag på om jag skall fara eller skippa någon konsert. Denna gång valde jag rätt. Aino Venna, med sitt band, spelade äkta okomplicerad musik, lite som bomullsmjuklandning. Precis vad jag behövde.
Ainos röst är spännande mörkrödmanchestersammetslåg, men hon sjunger mycket klart.
"Aino Venna är ett band uppkallat efter solisten med samma namn. Bandet inspireras av det förflutna men lever för stunden. Venna komponerar och skriver låtar som Kaisu Koponen (stämmor, ukulele), Erik Michelsen (kontrabas), Joonatan Kotila (gitarr, banjo) och Ville Pystynen (cahon) väcker till liv." (Ritz)
Tröttheten tog time-out när Aino tyckte det var dags, takatalvin till ära, att köra en bossanova.
Lite senare sattes blodomloppet verkligen i gång, första versen framfördes som en duo med Aino och Eriks kontrabas.
Packa pappas bastrumma - Ville Pystynen hanterade kappsäcken med mjukprecision, just lämplig till både musiken och Ritz´s genuina inredning.
Kolla på nätet, sök upp Aino Venna och lyssna. Vi ses på Ritz då de uppträder där nästa gång.
Här kommer du till fotoalbumet.
100 shades of GM.
Alltid i mellanåt styrs min kosa till hemtrakterna, denna gång för att fota väädens bra'ast manskörs 100 års jubiléumskonsert. Det var väl ungefär för 100 år sedan jag sjöng med som ung första tenor.
Men först skulle det festas lite på mamma Dorisas kladdkakå o sjutton aader sorttas gotta.
Väl framkommen till Snellmans fina och akustiskt mäktiga sal, började trevliga minnen komma fram från körsångtiden. Inte minst för att jag kände mej som mitt i en family meeting eller släktmöte.
GM har också rest på turnéer. Då de kom till Amerika, lade Frihetsgudinnan facklå millan beina så hon sko kona applådeer, skrevs det i en förnäm tidning efteråt.
Det finns mera juttuna o stories om GM än det finns insjöar med muikkåna i Finland. I nästan 80 år har de gett ut världens mestäkta kulturella tidskrift, Nattens Dagblad.
Men nu ska vi sjunga:
Under Kalle Sundmans ledning sjöngs körens lystringssång Bottniska hav. Samtidigt försvann allt gatådamme i en radie på 5 kvarteer runt vatåtorne.
GM:s ordförande blev också intervjuvad av tidningen Österbottningen inför ett tidigare jubileum. Reportern frågade hur många som sjunger i kören? Ungefär hälften, var svaret. Humorn är åtminstone en fjärdedel av det som håller kören vid liv.
Detta kan vara just den delen av kören som sjunger.
Teori lär man sej också i GM. På frågan vad betyder diminuendo, svarades att he er som engelskans striptease - långsamt avtagande.
16delsnoterna ska kåma som fåårskååne på pärttaake!
En gång funderades det om man kan ta bilen hem efter att ha övat snapsvisor?
Att andas rätt är viktigt, på en övning hördes: "Ni drar in lufte som en gambälan föuspump"!
Tillbaka till konserten:
Aira Kentala efterträdde jämlikt John Storbacka som körens dirigent.
Karl 'Kalle' G Sundman leder den anrika kören i dagsläget.
När jag blev intagen fanns det en enkel regel. De som kan sjunga högt blir förste tenorer, de som kan sjunga lågt blir andra basar. De som överhuvudtaget kan sjunga blir andre tenorer o resten då förste basar.
Själv hade jag svårt med inträdesprovet, kunde inte gissa rätt på vad Dana hade ritat. He er ju ein hååråan peparkakå, rättade han efteråt!
Hans Ahlskog, The Andra Bas, sjunger det mäktiga solot i Tolv rövare. Skulle få även Alfred Hitchcock att rysa!
Leo Pelo, världsmästare i NaDa försäljning, sålde slut på jubileumsupplagan, nummersjuttionioochenhalva, på nolltid.
Här tråkar han förhandsbeställningar på jubileumstidningen för 200 års jubiléet.
Ur Björn o Benny -produktionen framfördes "I mitt hjärtas land", solist Simon Granlund. Mikael Svarvar på piano och Eevalotta Matikainen på kontrabas.
Allting har en ända men lyckligtvis har korven två. Avslutningsvis hälsade ordförande Lars Junell alla hjärtligen välkomna till körens traditionella Vappen konsert. Nu är vappen på vippen!
En hel del bildrä ha vaali åppladda till (klicka) jubeliumsalbumet.
Happoradio at Ritz 13.3.2015
Alltid i mellanåt dyker gamla bekantskaper från helt annorlunda tiillställningar upp på Ritzzzzz's scen. Senast jag fotade Happoradio, var på rockfestivalen i Vasa för några år sedan.
Hur funkar sådant i en gammal biograf? Inte bästa möjliga plats, men erfarna artister kan nog anpassa sig om de vill. Scensynen växlade från iskallt o mörkt till helt explosiva effekter - som fyrverkeri på villaveneziadens avslutningspang.
Det som alla saknade var nog att publiken skulle ha får stå upp och leva med, gunga i takt, hoppa o studsa i allvärldensfärgade gummistövlar i en lervälling blandat med utspilld dricka och surblöta cigarrettstumpar.
Men konserten var härligt fin och stämningern kändes i biografväggarna. Ljudet fungerade. En mycket lyckad konsert alltså.
Happoradio grundades i början på 2000 talet, medlemmar: Aki Tykki, Markku DeFrost, AH Haapasalo, Jatu Motti.
Aki Tykki, frontfigur i Happoradio. Grundade bandet tillsammans med AH Haapasalo. De gör tillsammans låtarna.
AH Haapasalo, Aki Tykki
.
Jack Vreeswijk & Fredrik Furu at Ritz, Vasa
Alltid i mellanåt när jag fotar konserter händer det att jag liksom glömmer bort mej och lyssnar mera på konserten än vad jag fotar. Inte så värst ofta, men i alla fall.
Konserten med Jack Vreeswijk, Fredrik Furu, Petter Näse och Ben Bergman var ett härligt kok. Det märktes att alla inblandade körde på med erfarenhet o skicklighet. Variationerna klarade de galant.
Jack har ett härligt sätt att berätta sina stories - han får liksom alla att tro på dem. Rösten är ju också bekant, men hans skor var inte trasiga alls.
Några bilder från konserten:
Jack Vreeswijk berättar.
Fredrik Furu levererade både nya o gamla låtar
Jack Vreeswijk vis(ar) och berättar.
Den som gissar vilken refräng Fredrik sjunger på bilden kan vinna ett pris (kävelymatka Kälviän kirkolle)
En fin konsert med ett samspelt team!
Här kommer du till fotoalbumet .
Scorpions till Pampas!
Alltid i mellanåt blir man positivt överraskad - utan att behöva betala extra skatt för det. Scorpions ger en konsert i Jeppis i sommar. Det är väl nummer 5 i serien absolut sista konserten i Finland. Så snart har Jeppis ngt gemensamt med Keskinen historiemässigt. Här då lite vorschmack
Hjärligt Välkomna - det var bra - se goddag!
Plockar in några bilder från deras besök på MiljoonaRock - utan dessvärre text.
The Drummer!
Så se till att ni hinner skaffa biljetter i tid!
Wentus Blues Band
feat. Louise Hoffsten
Alltid i mellanåt funderar jag på varifrån riktigt bra musik kommer. Du vet sånt som far in i märg o ben, genom all gåretex och Rukkas regnrokkan. Nu vet jag lite mera om den hemligheten. En stor och njutbar del av musiken har sett glödlampsljuset i källarlokaliteterna i Villa skola. Där har många toner fötts och en del strängar brustit. Dessutom började allt för 29 år sedan, så nästa år blir det ramajubileum.
De kommer alltså från kulturens hemvist och vagga och alla vaggor vaggar i takt med deras blues. Det är föståss Wentus Blues Band:
Niko Riippa, Juho Kinaret, Robban Hagnäs, Pekka J.V. Gröhn och bakom trummorna, Daniel Hjerppe.
Denna Vändagsafton gjorde de en fantastisk konsert med Louise Hoffsten:
Louise Hoffsten är ett av de tuffaste bluesnamnen i Sverige. Lyssna på hennes sång, läs hennes texter, njut.
Torsdagen 12 februari publicerade Vasabladet ett helt uppslag om Louise - läs mera där om henne.
Det är inte första gången dessa ger konsert tillsammans, men varje gång de gör det är det den bästa konserten. Det bara bubblar i hela kroppen.
Lyckliga du om du har en biljett till deras andra konsert som går av stapeln vid Ritz i Vasa Vändagen till ära.
Fotona är från konserten i Schaumansalen 13.2.
Robban Hagnäs skryter på Louise och säger att hon är gårrkålkkåbra! Louise tackar och lovar att hon skall öva på sin finska.
Dessutom har jag nu en egen signerad bok: "En näve grus" (Louise Hoffsten).
Tack för att du tittade in hos Nikonisten!
Några bilder till hittar du i webalbumet!
Erja Lyytinen @ Ritz
Finlands okrönte bluesdrottning
Erja Lyytinen besöker årligen Vasa och Ritz. Om du missade årets konsert, så korrigera misstaget nästa år.
Erja är en oerhört skicklig gitarrist och hon kör sina häftiga blueslåtar så blodet kokar.
Några till foton hittar du på / lisäkuvia:
Erja Lyytinen at Ritz