Visa inlägg taggade med 'norrvalla'
I spåre' - elder breivi
Alltid i mellanåt (fast gårrsällan i coronatider) får Nikoisten uppdrag. Traditionella BotniaVasan kunde inte arangeras i år pga pandemin, men det fanns en härlig Plan B att ta till.
Arrangörerna körde upp, på talko, BotniaVasan spåret (typ 52 km!) och välkomnade alla till Öppet Spår. Och det blev en succé. Enbart glada miner i spåret. Skidåkarna berömde!
Dessutom var vädergudarna på bra humör. Lördagen måste ha varit vinterns absolut härligaste dag.
OCR -teamet Drivkraft pausade vid Komossa. Det var endast 25 km kvar till Norrvalla
Många andra passade också på att pausa vid Komossa i härligt vintersolsken. Tyvärr inga grillkorvar i år...
Kalapää var ockå ett populärt pausställe
Viktigt att tanka vätska och energi
Här har vi nog en blivande Iivo Niskanen eller Eero Mäntyranta!
Som vaddtussar mot den klarblåa himmelen
Thomas och Marie-Louise Carp närmar sej med fart Kalapää pauspaikka
Dessutom bongade Nikonisten en klasskamrat från år sten och gnista
Ett verkligen lyckat evenemang på alla sätt. Nästa år kanske öppet spår efter tävlingsdagen? Men absolut med grillkorv.
Flera foton hittar du i BotniaVasans WEBFOTOALBUM!
(du nämner väl fotografen om du publicerar någon bild)
Vid spåret - BotniaVasan
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten riktigt sportig. Tror det var tionde eller elfte gången BotniaVasan för mej. Dessutom i alla lvädervärdiga väder. Myki snö, minus 31 grader, plusgrader, blåst, storm, snöpyrå, ösregn, nästan utan snö och sen helt vaanli vädre.
I år steg vattnet på isen bl.a. i Komossa (där det brukar vankas kaffe, bulla o grillkorv), så rutten ändrades på lördag. Femtiotvåkilometristarne fick skida två gånger tjugofem, via Kalapää (där det i år inte fanns grillkorv!). Men till samma pris. Dessutom fick de två kilometrar kassarabatt.
Starten är ju alltid lika spännande med flere hundra skidlöpare i spåren.
Bra arrangerat allt tyktes skidlöpa
Tydliga skyltningar så ingen kunde missa dem
Lyckan är en paffmugg med blåbärssaft vid Kalapää träsk
Servicen vid Kalapää fungerade perfekt, varje gång
Heja heja heja ... 
Anni Kainulainen vann damklassen medan Heikki Korpela vann herrklassen. Tyvärr lockade vädret inte så mycket folk, det brukar ju vara som familjefest vissa gånger. Dessutom mindre med hejarklackar längs spåret då många 'stationer' lämnade bort.
Men bra arrangerat och trevlig stämning - och Nikonisten fick sin grillkorv vid Norrvalla.
Några foton kan du hitta i BotniaVasas WEBFOTOALBUM!
Gårrpeedase.
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten extra nöjd och belåten. Som just nu. Har just avverkat Botniacyklingen. Igen en gång. Tror första gången var 2009? Lite tungt kan det ju kännas i bland, men då det är förbi och avklarat sprider sig en en herrrlian tsänslå i kroppe.
Om det råkar vara lika fint väder som i fjol eller i år kan det vara ganska tungt i bland att kånka på all kamerautrustning, men som tur är får man ju köra bil mellan tankningsställena - och där vankas alltid kaffe, energibulla, saltgurkor och härliga äkta talkomänniskor. Så lite måste man väl tåla för allt detta.
Härlig natur får man på köpet. Vy från Öjskatavägen.
Teamwork.
Skicklighet krävs av både den som tar och den som ger. Snabbhet är en fördel för fotografen.
Vågar inte gissa på arten, men vi kan väl hålla med om att de är gula, vita och ganska gemytliga.
Hejarklackarna fick mycket beröm, flere cyklare nämnde att de aldrig varit med om något liknande, folk komer ut till vägkanten med frukostbord, spelverk, sitter på traktorlavor, hejar o ropar och uppmuntrar. En orsak till att de kommer tillbaka nästa år, sade ett gäng från Den Svarta Korvens Land.
Tankningsställena var populära, de som inte tävlade tankade också lite socialt - huvudsaken att man mår bra och har roligt.
Cyklartjejerna ställde gärna upp på kompisfoto. Där karafolk hellre visade upp sina splittansnya velocitrampverk, visade tjejerne mera upp glada leenden och kompisanda.
Utrustningen behöver inte vara så vädervärdig för att man skall trivas.
(för att ingen skall missuppfatta må skribenten nämna att detta par inte deltog i tävlingen, cykelhjälm är ju obligatorisk).
Tuurala tankstationen är trevlig, fåren kommenterade ivrig, ofta och högljutt tävlingen - men ganska ensidiga och likadana kommentarer var det hela tiden.
Evenemanget har blivit till en familjefest där alla trivs och nya upptäckter görs.
Här bjuds det på musik några kilometer före Norrvalla.
Ett evenemang att rekommendera oberoende om du peedar eller inte. Men inte så allvarligt, flere trampade genom 67 kilometersloppet på helt vanliga cyklar i ett trevligt sällskap i härligt solsken - och med öm rumpa i flere dagar på köpet.
Mera foton från evenemangen finns på KLICKA HÄR!