Visa inlägg taggade med 'vasa marsch'
Vasamarschen i full gång
Alltid i mellanåt är Nikonisten med på natur/evenemang/sportevenemang oftast mest då det bjuds på musikaliska njutninger.
Nu är dock Nikonisten för tionde året i rad involverad i Vasamarschen 2019. Arrangör är Vaasan kävelyklubi som har som mål att sprida ut glädjen och nyttan av att vandra i bästa sällskap och i bästa natur.
Evenemanget ordnar föreningen för 23 gången och Nikonisten har fotodokumenterat häppeningen i 10 år.
Det är verkligen inte frågan om en elitsport inte heller ett obetydligt sammanträffande. I år deltog vandrare från över 20 länder. Vaasan marssi hör till de få organisationer som IML (världsomfattande) har godkänt och dessutom enda i Finland. Knappa 300 deltog i årets evenemang, där var och en kunde välja blan de fina rutterna i Vasas omnejd. Nämnas kan att i Holland måste man begränsa deltagarantalet till 45.000 och hade ett starkt kval.
Man kunde ju tycka, att Vasa med sin natur, energi, dragningskraft, kunde locka minst 1.300 deltagare. Varför är inte våra lokala arbetsgivare och företag intresserade att medverka? Ett ypperligt tillfälle till en personaldag, där alla kan deltaga på någon av sträckorna mellan 10 km och maraton, Samtidigt bekanta sej med härliga medvandrare. Priset är skamlöst billigt. Några foton från lördagens vandring:
Starten från morgonen i härligt solsken - ser du nå bittra miner?
Riktning mot Öjberget
Rutterna är väl utmärkta
21 kilometers gänget på väg upp till Öjberget
Maratongänget, som har startat tidigare och redan rundat Stundars möter det andra gänget uppe på Markvägen, kolla vilken stämning!
Gänget närmar sej Öjbergskontrollen
Sundom pausstället bjöd på dricka och saltgurka, man skall komma i håg att vattenintaget minskar på saltet och mineralerna, så lite banan, saltgurka och uppdatering av vätskeförrådet ... och möten mellan liksinnade ...
Vid Gröna Ön var det dags för sista kontrollen och därmed stekta plättar med sylt, kaffe, annat drickbart och en härlig vy.
Vilken annan sport kan erbjuda detta?
Yrjö Saraste har vandrat länge, han traskade i dag 10 km länken. Observera att han är född 1923, så han har varit med t.o.m. i världskriget. Trots alla fina evenemang i världen, är han ändå en trogen deltagare i Vasamarschen och mottages alltid med erfordrat värdighet.
Evenemanget ordnas som sagt med helt frivilliga krafter. Till och med flaggorna är handsydda! Man efterlyser sponsorer för att trygga fortsättningen. Kunde vi inte tala om en Vaasa Energywalk?
Några extra foton kan du hitta här WEBFOTOALBUM!
Vid Frihetsstatyn
Alltid i mellanåt känner Nikonisten glädje över att få krama om traditioner. I synnerhet på självständighetsdagen. Frihet betyder också att man får göra vad man vill. Nikonistens självständighetsdag brukar till schemat vara en kopia av tidigare år, men innehållet känns ändå alltid unikt.
Nikonisten brukar inleda dagen vid hjältegravarna för att följa med kransläggningen. Har nog gjort det ganksa många år redan. Vädret har varit varierande från - 'smällkallt i celsius' och 'maskrosorna skulle trivas' och 'varför tog du inte paraskaftet med'. Men stämningen har alltid varit lika festlig. I synnerhet det året då Nikonisten anlände flämtande till platsen för att efter en stiund konstatera att det var faktiskt 11:30 och inte 10:30 som kransarna läggs ner.
Jukka Kentala och Seppo Rapo vid hjältegravarna.
Efter hjältegravarna är det varmdusch o editering som gäller - och en bit god mat, naturligtvis. Sen barkar det i väg till stadshuset för storfest. Där delas det ut kulturpris och Vaasan Jaakkos stipendium åt unga förmågor.
Sen av med kavajen å på med långkalsare, varma kläder, stövlar och i bland flytväst för att njuta av manskörssång vid världens enda Finlands Frihetsstaty. Innan sången kan man med intrese bvittna hur studerandefacklorna fräser och sprakar när snövattendropporna söker sig till den lågande veken. Fräääässs å spottttttt.
Men väder å vind haittar int naa. Vasa Marsch, Suomalainen Rukous, Suomis Sång, Finlandia och Vårt Land sjungna från Vasas absolut bästa manskörer får blåsten att blåsa neråt och snövattendropporna att för ett ögonblick regna uppåt tillbaka. Vattafiiling.
Vid editeringen av fotona med svalnande glögglas inom räckhåll, tänker Nikonisten tillbaka på dagen.
Alltjämt samma tidtabell, samma platser, samma rutiner - men med olika upplevelser, nya förmågor och nya inslag - förnyas känslorna, de djupa tankarna och tacksamheten. I arbetsrummet på Brånx i Finland. Punkt.
Mera foton finns i WEBALBUMET.
Vandraren
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på olika sporter och evenemang. Oftast mera på evenemang. Men om man är tillräckligt stor i käfta, kan man hamna på en trevlig vandrande fotoutflykt i dagarna tre eller mera.
Vaasan marssi är den enda promenaden i Finland som är godkänd medlem i IML sammanhang - där har ni att googla över.
Det är inte en tävling och man kan välja själv hur trött man vill bli eller hur många blåsor man vill ha i fötterna. Ingen tidtagning heller, om man är långsam och vördig vandrare kan man ha mera nytta av en kalender än en klocka.
He om he, evenemanget är mycket populärt och lockar till vasa 400 - 500 vandrare årligen för att umgås, vandra, beundra våra vackra landskapsvyer och men tur får träffa en trevlig och angenäm vasabo.
Det som man lite grann skäms över är att det är mera utlänningar på vandringen än inhemska, det kunde vi nog åtgärda nästsa år. Samla i hop ett gäng (före eller efter vandringen) och ta en vandring tillsammans. Räcker med att anmäla sig på webben: klicka här för info På samma sida hittar du en massa foton från evenemanget.
Norrmän brukar ofta vara väl representerade - och det gör ju inget, för de är ju verkligt glada och trevliga.
Nos iungat ambulare! Vandringen förenar oss! - säger man och det stämmer precis.
Yrjö Saraste, snart 92, vandrar flitigt varje år och har många bekanta. Det brukar stå på hans t-skjorta:
Finland - Veteran World War II. Inte illa alls
Alla laddar upp sej till start som man bäst tycker.
Till och med fotografen möter en massa bekanta på vandringen.
En del stressar ännu mindre än andra under den avkopplande vandringen Arttu och Aliina har varit på gårrmånga vandringar.
Man kan välja mellan olika sträckor dagligen, längsta är som maraton och kortaste är 10 km. Tankningsstationer med allehanda gott finns på vägen.
Vandringen förenar oss!
Rambo (hunden alltså) har varit många gånger till Vasa på vandring. Rambo har ett eget vandringspass och är ganska populärt fotoobjekt. Tycker om plättar.
Vandringarna vidgar vyerna på mångahanda sätt.
Verkligen stressfri vandring.
Arttu och Aliina och en massa plättar på återseende.
Reinos repertuar är fantastiskt bred, ser han en flagga kan han byta till passande melodi, i flykten.
Kön till plättstationen vittnar om plättarnas hälsosamhet. Alla som sitter med plättarna framför sig ser glada ut och det är ju hälsosamt - det mest hälsosamma Nikonisten vet.
Kring plättarna samlas olika nationaliteter och olika språk ljuder över pausstället
Det är viktigt att dricka när man vandrar
Vandraren garanterade att det är bara vatten i flaskan, men han såg extra glad ut
After Plätt Stund i solens sken
Nos iungat ambulare! Vandringen förenar oss! Definitivt!