DSC 7646 1

Att stanna upp och se allt.

Skrivet av Sofia Donner 20.11.2019

Kategorier:

Idag var vi på kaffe till vår vän Maria som fyllde 30 år i helgen. Dom bor bara ca 1 km från oss, och varje gång vi går dit påminns jag om varför vi bor här ute på landet. Jag saknar att bo i stan ibland. Närheten till allt, gatlyktor (!) och så ljud från grannar som rör sig. Men det är alltid stunder som dessa som helt suddar ut de känslorna. Det är lätt hänt att man låter novembermörkret ta över både ute och inne - och i sitt sinne - men om man ibland stannar upp och ser sig omkring så är det omöjligt att missa hur vacker november kan vara.

Tänk - att få bo såhär. Är det inte en lottovinst?IMG 7620695C4D36 B0D2 4731 83FF 97B2FCF424A2


Mumintapet..?

Skrivet av Sofia Donner 19.11.2019

På övre våningen av vår utbyggnad kommer det bli det vi kallar tv rum (eftersom vi vill ha själva vardagsrummet TV fritt) och sedan ett gästrum. Men medan vi renoverar vår nuvarande övre våning, där vårt och Sigges rum är - så kommer tv rummet bli vårt sovrum och gästrummet blir Sigges sovrum. Detta är ju bara en kort period - så vi kommer inte inreda dem desto mer. Eller, så var i alla fall tanken. Men när vi åkte för att köpa tapet till grovköket så kikade jag ju på lite annat också, såklart.

Och jag föll pladask för denna! Mitt hjärta slår ett extra slag för Tove Jansson och hennes Mumin. Inte bara den tecknade serien, utan alla böcker. Mumin är en jättestor del av min barndom. När jag var 3 år kunde jag hela "Vem skall trösta knyttet" utantill. Och när jag blev äldre bytte jag de böckerna mot hennes romaner om Muminpappan och hans äventyr på stormiga hav. Mumin är så mycket mer än en gullig tecknad serie. Tove Jansson lär oss om vänskap, respekt, filosofi, att alla är bra precis så som de är. Jag hoppas även Sigges barndom kommer präglas av denna fantastiska värld. 

Screenshot 2019 11 19 at 20.11.45

Nu märker jag hur ett inlägg om en tapet svävade iväg. Men det kanske du redan märkt att händer ibland? I alla fall. Nu står jag i valet och kvalet om det är lönt att beställa tapeten. Jag tänkte mig bara en fondvägg - och en rätt liten sådan då taket lutar ner. Men kommer den göra sig bra även när detta är ett gästrum? Jag känner ändå att den kommer det. Den är inte barnslig - den är fin, fantasifull och varm. Och i värsta fall får man väl måla över den då.

Jag skall sova på saken tror jag. Och försöka övertala min man..


Dagens Sigge.

Skrivet av Sofia Donner 17.11.2019

Jag, som lider av en självdiagnostiserad kronisk snöfobi, känner att det börjar räcka med mörker och regn nu. Lite snö på marken skulle i alla fall ljusa upp livet här ute i skogen. Och sedan måste jag erkänna - det skall bli väldigt roligt att se Sigge upptäcka snön i år. Förra året kunde vi inte mycket mer än att dra runt honom i en pulka - men i år kommer det lekas och röjjas en hel del har jag på känn! 

Idag: Fick jag lite egentid och kunde åka iväg till jobbet några timmar. Sigges farbror tog över här hemma. Jag passade även på att veckohandla. Första gången jag var själv på väldigt länge. Kan säga att jag gick långsamt mellan alla hyllor.

Middag: Grönsakssoppa (potatis, palsternacka, morot och broccoli med kokosmjölk) och varma mackor.

Besatthet: Serien A million little things som Lynn tipsade om. Fastnade d-i-r-e-k-t, 

Nu: Skall vi över till grannarna på kaffe. 

Fördelen med att vädret håller sig på 6-7 grader ännu är att det är väldigt mycket roligare att klä på honom, när man ännu kan styla till det lite. En halare är en halare lixom - det är roligare så länge det går med jacka och lättare skor!A0F975DB D885 41E7 843B 753C562F7DA0

Jacka: Kuling // Tights: Lindex // Skor: Skopunkten // Mössa: Kuling


Socker- och glutenfria saffransbullar.

Skrivet av Sofia Donner 15.11.2019 | 1 kommentar(er)

Nu kunde jag inte hålla mig längre. Det gick helt enkelt inte. Julen måste börja få ta plats här i vårat hus - och med det kommer min besatthet av saffran. Saffran i allt, helst. Saffransgröt är underbart. Saffransgranola är nästan bättre. Saffran i grytor älskar vi alla tre. Och saffran i bakverk är helt omöjligt att slå. Det som jag nästan gillar mest är doften som sprider sig i huset när man använder saffran. Det är något så mysigt och hemtrevligt över det. I smyg har vi även tänt julstjärnan i köket (som har hängt där i snart 3 år) och en tomte har vi ställt fram. Resten tar vi närmare lilla jul.

F813C24A 9FE3 47B6 B213 F874A354035F

Här är receptet på bullarna, jag lagar alltid dubbelsats direkt;

Deg
75 g smör
2 dl sojamjölk (eller annan valfri mjölksort, men jag tycker sojamjölk bidrar med en god, söt, smak)
25 g färsk jäst för söta degar
2 tsk fiberhusk
1 dl creme fraiche
1/2 dl sötströ (jag använder alltid Nick's Use Like Sugar, rekommenderar)
1/2 g saffran
1 krm salt
ca 6 dl mjölmix (gluten- och mjölkfri) (jag använder hälften mjölmix och hälften havremjöl, blir lite mer näringsrikt då)

Fyllning
100 g rumsvarmt smör
4 msk sötströ
1 tsk vaniljspulver och/eller stött kardemumma

------------------

Lägg ungen på 250 grader.

Smält matfettet.
Tillsätt vätskan och låt den bli 37°C.
Smula ner jästen i en degbunke.
Häll blandningen över jästen och rör tills den löst sig.
 
Rör ner fiberhusk och låt svälla 10 minuter.

Tillsätt creme fraiche, sötströ, saffran och salt och rör om.
Arbeta ner det mesta av mjölmixen.
Låt jäsa övertäckt ca 30 minuter.
 
Blanda ingredienserna till fyllningen.
 
Dela degen i 2 delar och kavla ut varje del på mjölad bänk till en platta ca 25x30 cm (för 20 st bullar).
Bred på fyllningen över hela plattan.
Rulla ihop degen och skär varje rulle i ca 10 bitar.
Lägg bullarna med snittytan upp i formarna.
Jäs bullarna övertäckta ca 30 minuter. 
 
Pensla med lätt vispat ägg.
Grädda mitt i ugnen 8-10 minuter.

NJUUUUT! Bullarna blir så saftiga och smakfulla. Vi avnjuter dessa tillsammans med Blossas underbara Vanilj-och äpple glögg ikväll.Screenshot 2019 11 15 at 19.54.09 

 


När hela världen sätts på paus.

Skrivet av Sofia Donner 13.11.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Här kommer inlägget som jag har försökt skriva ihop inne i mitt huvud de senaste dagarna. Men hur hittar man de rätta orden för att förklara varför bloggen gapat tomt, när det egentligen inte går att förklara? Jag tror att det är bäst att inte linda in det, utan bara rakt av förklara hur det ligger till.

Förra onsdagen, för en vecka sedan, satt jag på ett möte på jobbet. Sigge var med mig och lekte med min telefon. När jag tog den av honom såg jag att jag hade 5 missade samtal från min man. Redan då fick jag en väldigt olustig känsla. Jag ringde upp, och fick snabbt förklarat för mig att Rasmus hade ramlat från ett tak - och jag skulle bege mig till sjukhuset för att möta upp ambulansen där. Sedan gick det undan. Fick hjälp av Lynn med att få på Sigge alla kläder, ut genom dörren och iväg. Vårt jobb ligger 2 minuter från sjukhuset, så vi var där långt före ambulansen. Då slog det mig att jag ju har Sigge med. Och jag fick panik. Vad skulle möta oss innanför akutens dörrar? Skulle Sigge verkligen behöva se det? Så jag började ringa allt och alla i tur och ordning. Snälla, kom och hämta mitt barn härifrån. Det löste sig väldigt snabbt, som tur är - och Sigge fick leka med sin farbror istället för att hänga på akuten. Det lättade på hjärtat!

Efter vad som kändes som en evighet kom ambulansen, och jag fick träffa Rasmus. Han skulle snabbt iväg på trauma röntgen, så det var inte mer än en snabb puss. Men han andades. Han pratade. Mer behövde jag inte veta just då.

Efter ännu en evighets evighet kom han tillbaka. De hade fått söva ner honom på grund av smärtan. Men han hade haft någon form av ultra mega enorm änglavakt. Han hade fallit FEM METER ner, enligt ambulanskillarna - och "kom undan" med en krossad vänster arm. Och en mörbultad, men i övrigt hel, kropp. Det kändes så absurt. Jag minns att jag tänkte att någon i detta rum står här och ljuger för mig. Antingen så stämmer inte ambulansmännens rapport - eller så har läkaren missat en inre blödning eller liknande. Man kan inte falla fem meter rakt ner i marken, och bara behöva laga sin arm? Jag fick inte in det, helt enkelt.

Ganska snabbt togs beslut att hans arm var så trasig att den inte kunde lagas här på vårt sjukhus. Han skulle flygas till Uppsala med helikopter senare i eftermiddag. Det kändes som att denna dag varade i fyra dagar. Tidvisaren på klockan stod helt still. Rasmus hölls under lätt narkos, och jag bara satt där och var övertygad om att dom missat något.  

Vid kl 18 kom helikoptern, vi fick pussas hejdå och han flög iväg. Jag gick ut till bilen och blev sittandes där. Och bara stirrade. Vad nu då? Vad sen då? Det enda jag ville var att hoppa på båten och åka efter, men kirurgen här på Åland hade förklarat att han följande dag skulle spendera största delen av dagen i operationssalen - att jag gjorde bäst i att vara hemma och avvakta. Speciellt med tanke på Sigge. 

Det blev inte mycket sömn den natten. Men jag bestämde mig för att bita ihop och ge all ork till att Sigges vardag skulle löpa på precis som vanligt.

Torsdagen kom. Rasmus ringde vid 10 och sa att han nu rullas iväg till operation. Tiden stod igen helt stilla. Timmarna verkade inte bry sig alls om att flytta sig framåt. Vid kl 15 började det krypa under skinnet. Illamåendet kom smygandes. Hur länge skulle det ta? Jag ringde till Uppsala sjukhus, de visste inte mer än att han var på operation. Eftermiddagen och kvällen varade en evighet. För varje timme som gick utan någon information växte klumpen i halsen ännu mer. Vid 22 gav jag upp och ringde igen. Nu var han klar. Han låg på uppvaket. Vilken otrolig lättnad! Vid 01 ringde han själv, och denna natt kunde jag sova lite djupare än natten innan.

Fredagen kom. Operation nr 2. Denna gick snabbare, och redan vid mellanmålstid ringde han. Nu skulle beslut tas om han skulle få flygas hem igen, och vårdas vidare på sjukhuset här. Jag ville ingenting annat än att åka över direkt, men det kändes lönlöst om han ändå skulle få flygas hem. Det är trots allt både båt och bilresa dit, med en 1,5 åring.

Lördagen kom, och beslut togs att han måste bli över helgen i Uppsala. Vi hoppade på båten, och hans föräldrar kom med. Och OJ vad allt lättade när vi väl fick träffa honom! Att vara samlade igen. Viktigast av allt. Sigge tyckte det var lite obehagligt i början, men det släppte efter en stund och hans kröp upp hos pappa. SÅ SÅ SÅ mycket kärlek!!IMG 7504

Det blev söndag. Rasmus föräldrar skulle åka hem mitt i dagen, så de tog "morgonpasset" hos honom. Sigge och jag, som flyttat in hos hans gudmor Elina, tog en sjukhusfri stund. Vi packade med honom och Elina visade oss Pelle Svanslös lekplats. Så himla mysig. Tror dock vi alla kommer uppskatta den mer i vår, när det inte är -1 och snöslask. Men kan verkligen rekommenderas för er som besöker Uppsala med småbarn!F5282173 AF5F 47BA A3C9 445A6F45F41A

Eftersom det ju var farsdag åkte vi och köpte fika innan vi begav oss mot sjukhuset. Jag hade tänkt styra upp farsdag i år med en stor brunch för hela vår familj - men när det inte blir som det var tänkt, får det bli så som det är - som en klok person sade. Och vi hade verkligen en mysig stund. Rasmus uppskattade det väldigt mycket. Efter en stund åkte Elina och tog Sigge med sig, och jag blev kvar till kvällen.57ACD6C3 180F 4703 BD24 7F35B9B7FF2E

Måndag. Idag hoppades vi få ta med honom hem. Men så blev inte fallet. Hans operation hade varit väldig komplicerad, förklarade läkarna, och de ville hålla koll på honom ännu. Jag tog med mig Sigge till Leos Lekland (vilken succé det stället är!) på förmiddagen, och sedan spenderade vi resten av dagen på sjukhuset. Jag kan inte med ord beskriva vilken liten hjälte vår unge är. Hur fint han anpassade sig till denna röriga, lite kaosaktiga, nya värld. Hur han gick med på att spendera nästan 6 timmar i ett sjukhusrum och var nöjd med det. Jag är SÅ stolt över honom! Man märker dock att det tagit hårt på honom, men han har kämpat på så så bra!

Lycklig unge i bollhavet på Leos Lekland!Screenshot 2019 11 13 at 11.23.27

Tisdag. Rasmus ringde direkt på morgonen. Han får komma med oss hem! Jag kan inte med ord beskriva lyckan som bara forsade genom blodet just då. Vi packade ihop oss och tjoade hela vägen till bilen. Vi skall hämta pappa, sjöng jag för Sigge, som svarade med "yeeeeeeah". Helt magiskt! Vi hann med eftermiddagsbåten hem, och Sigge gick stolt hela båtresan och knuffade på sin pappas rullstol. Så himla fint!87E57E25 F8AC 4015 A218 1B55991268AE

Nu har vi alla landat hemma, och skall ta några dagar för att komma ner i varv och hitta våra nya rutiner. Vi har en lång väg framför oss, och om några veckor väntar ännu en operation i Uppsala. Men det tar vi då. Fokus nu är att hålla Rasmus smärta i skick, få Sigge tillbaka i fas och själv hitta lugnet. Det är en stor omställning, att gå från två som verkligen är ett team i hemmet - till att själv ta hand om två. Men vi löser det. Det kommer bli så bra så. Det kommer nog bara ta några dagar nu att hitta ett sätt att få det att löpa på bra! Vi får vara tillsammans, ingenting är viktigare än det.

Jag återkommer inom kort.
KRAM!

 


Grovköket föds.

Skrivet av Sofia Donner 06.11.2019

Kategorier:

Välkommen med in i vårt grovkök! Igår spacklades det för fulla muggar och killarna skapade ett fall i rummet så vatten skall rinna ner mot golvsilen vid dörren. Tänk vad dom kan! 

Jag ber i förebyggande syfte om ursäkt för bilderna. Vilken tur att jag inte är mäklarfotograf, för det var inte min starka sida att lyckas fånga ett rum på bild. Men det här ger en liten inblick i alla fall. När allt är klart tänkte jag klippa ihop en video istället.

Så, detta är grovköket sett från gamla delen som vi bor i nu. Dörren till höger i bild är dörren vi kommer använda mest sen. Tommy som sitter och slipar vid dörren sitter ovanpå ett stort galler med en brunn under.. Perfekt för blöta hundar, leriga stövlar och annat. Bara att skölja av direkt innanför dörren och allt rinner ner i avloppet direkt. Detta var en av Rasmus superbra idéer! Till vänster om ytterdörren kommer det byggas en liten garderobsdel där jackor etc hängs av. Vi kommer bygga en "finare ingång" på andra sidan huset också. Så detta blir dagiskläder, utekläder etc som hänger här.B6442441 72EB 4A10 9DC2 236D83359072

 

Om du står vid grovköksingången och tittar rakt fram ser du detta hål i väggen. Här skall det komma en dörr, och här inne blir det ett litet rum för Rasmus jaktsaker och annat som behöver "gömmas undan" lite. Ett hobbyrum för män kanske vi kan kalla det?3EA185DD AF46 4BD5 A626 CCE387B6D7F0

 

Tittar du åt vänster när du står vid ingången så ser du detta. Till höger, vid alla kablar, kommer värmepannan stå. Till vänster om dörröppningen så kommer tvättstuga-delen. Det blir en lång bänkrad med tvätt- och torktumlare, skåp etc. Genom dörrhålet ser du dörren in till gamla delen. Rummet emellan blir som en liten lounge - du kommer även in i badrummet där. Men det tar vi sen.
6EC485FD F596 4CB1 B49D 0B6B6B7299D3

Sett från "hobbyrummet för män" ser ingången ut såhär. Här till höger ser du igen tvättstuga-delen. Det är ett relativt stort grovkök, men jag tycker vi har fått det väldigt bra planerat vad gäller bänkar, skåp och förvaring. Skall bli roligt att visa det snart!951E3435 3C9D 4353 B1DD 5FEA4BE05410

Idag: Fortsätter spacklandet och ytskikt skall läggas här hemma. Sigge skall följa med mig på ett möte, och i eftermiddag kommer Sigges kompis Titus över på playdate.

Nu: Snabbt genom duschen för oss två.

Du: Hoppas jag att har en jättefin dag!


New in & tisdagsstatus.

Skrivet av Sofia Donner 05.11.2019

Hej Tisdag! Egentligen är detta min nya favoritdag, då denna dag innebär att jag får damma av min lite möra kropp och pusha den så hårt det går i crossfit boxen. Men eftersom förkylningen håller ett starkt grepp kring min hals och näsa så håller vi låg profil även idag.

Sovit: Jättegott! Slocknade strax efter 22 och vaknade av att Sigge ropade "haallåå" från sitt rum 06:45. Mer kan man inte begära.

Idag: Börjar dom spackla och ha sig i badrummet. Det känns lite som julafton! Rasmus är hemma förmiddagen för att hjälpa till, vilket gör att även Sigge tycker att det känns som julafton. Ikväll kommer våra vänner Wille och Rebecca på middag, ska bli jättetrevligt! 

Familjen: Sigge är bara lite snuvig ännu och har just bäddat ner sig i soffan här bredvid - men nu säger Rasmus att han börjar krokna. Så typiskt! Men vi laddar med havtorns saft för hela bunten!
C7864D1D BAA6 4831 87CD 79B7A2E477EE

Jobb: Har en hög med mail att ta itu med, men det får bli när Sigge sover dagsvilan. Han sover 12-14, vilket är perfekt. Vet att många tycker det är skönt när de ännu sover två vilor, men jag tycker detta är bäst hittills. En lång vila. Dagen blev så uppdelad och krånglig att ta sig iväg när det var två vilor.

Nu: Dricka upp kaffet, snyta näsan och så beger vi oss ut för att säga hej åt fåren!

D5497E26 55AA 48C4 B18D 68467CDD1EF7New in: Jag har en STOR kärlek till leggings i Sigges garderob. Mjuka och lekvänliga, lätta att ha under halare/utebyxor och passar till allt. Lindex har leggings som är tjockare och har ett mjukt, varmt, tyg inuti. Det perfekta badplagget denna årstid. Jag ÄLSKAR leopardprint (och djurmönster överlag) så ett par svarta och ett par leopard fick följa med hem. Och eftersom de har 3 för 2 på basplagg (älskar!) blev det en tröja till som passar snyggt till båda byxorna! 


Måndagsmelodi & en liten picasso.

Skrivet av Sofia Donner 04.11.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Idag känns det verkligen enda in i benmärgen att det är måndag. Som mammaledig flyter de flesta dagar ihop, och man behöver fundera ibland om det är en vanlig onsdag eller nyårsafton. Det är oklart ibland. Men imorse när Rasmus klocka ringde kändes det verkligen att en ny vecka är igång igen. Och jag skulle ge min högra stortå för en dag till av helgen.

Här i Vestberga har vi legat i flunssa sedan i torsdags kväll. Sigge och jag låg i en hög i soffan i fredags och snöt våra näsor och frossade i feber om vartannat. Alla ni som varit hemma med förkylt barn vet att det inte är en jätterolig händelse. Men när man sen till på det är sjuk själv så blir det bara pannkaka av allihop. Och jag som skulle ut och äta på kvällen. Det var en sur liten Fia som låg nerbäddad under 4 filtar på fredagkväll vill jag lova. Men hej - det kommer ju som tur är fler chanser.

I går var vi i alla fall på benen igen och orkade engagera oss lite mer i omvärlden. Min mamma hängde här med oss på förmiddagen och Sigge bestämde sig för att utföra sitt första riktiga hyss.

Ser du minen på den skyldige lille boven? Här var en av de gånger när man som förälder verkligen inte får börja skratta, men måste kämpa med allt man har för att klara av det. Jag behövde bara titta på honom så lyfte han sitt lilla pekfinger, höttade det i luften och sa "aj aj mamma". Ojojoj. Vi kommer ha fullt upp med denna lilla Picasso. (Vilken TUR att vi inte börjat renovera vardagsrummet ännu och dessa hemska tapeter ändå skall bort.)99E698F7 4D21 471E 9AA7 2FCC86E739F7668B4FC6 FDBB 4CBA 8D9A F37581EB36D4Efter detta lilla spektakel packade vi en ryggsäck med lite picnic och väntade in Sigges kompis Elias för ett äventyr i skogen. Ett kort sådant blev det, nästa gång får vi packa på oss mer kläder och ha med mer mat. Men tänk, Sigge har kompisar. Det är så stort tycker jag. Hittills har det ju bara varit våra vänner och deras barn som är i samma rum som Sigge typ, men nu börjar det mer och mer bli våra vänner och deras barn som är Sigges vänner. De leker mer och mer. Pratar med varandra. Kommunicerar, visar saker och skrattar åt (med?) varandra. Det är jättehäftigt att se den utvecklingen.F36418ED 1BC2 43E4 BBB5 D5BF052BE854Nu är det dags att snyta näsan, byta pyjamasbyxorna mot något lite mer social acceptabelt och åka iväg och veckohandla. Hoppas du har en kanonstart på veckan!!


The dream dress: Bröllopsklänningen.

Skrivet av Sofia Donner 01.11.2019 | 2 kommentar(er)

Allright, då har vi kommit till en av de mest speciella stunderna med hela bröllopsplaneringen. Dagen då klänningen skulle shoppas. Jag var först inne på att låta den sys upp, men en liten del av mig ville ändå ha den där upplevelsen med att prova klänningar och känna på olika stilar - så jag tog min kära vän Fia (nr 2) i handen och styrde över mot Stockholm. Där mötte även Janina (vår Toastmadame) upp oss. Och vi kan sammanfatta dagen såhär: Nervösa mojitos.

Fram till den här dagen i maj, ca 12 veckor före bröllopet, så hade jag inte tänkt så mycket på vad som komma skall. Men när vi satt på båten över mot Stockholm så var det som att pusselbitarna föll på plats - och jag blev jätte jätte jätte nervös. Eftersom vi alla tre är småbarnsmammor, och nu hade en heldag i storstaden, så ansåg vi att bästa sättet att tackla nervositeten på är ju såklart med goda drinkar - och mycket skratt.

Med glada steg sprang vi allra först till systembolaget. Här poserar en glad Fia som just har ropat "mammor på vift" för full hals.Screenshot 2019 10 31 at 12.08.29IMG 2870Först var tanken att mamma och min blivande svärmor skulle ha kommit med. Men då allas tider var så svåra att få ihop fick dom vara med via Messenger och agera råd. Men det blev bättre än bäst med dessa två vid min sida. Två som verkligen känner mig och som jag litar på till 110% att inte bara säger det jag vill höra, utan det jag faktiskt behöver höra. Så här kommer tips nummer 1 när du skall köpa din klänning: Välj med omsorg vem du tar med dig! Och ta absolut inte för många, det blir bara kaos.

Vi började med att besöka en butik som jag hade googlat fram och bokat tid på. BRIDAL heter den och ligger på Karlbergsvägen. Där fanns det så otroligt många alternativ. Jag tror att jag provade 8 klänningar, och varje ny klänning kändes lite bättre än den förra. Men jag fick aldrig den där känslan som så många pratar om. När det svajar till lite i knäna, magen förvandlas till ett fjärilspalats och du ser dig i spegeln och känner dig vackrast i världen. Alla klänningar var vackra, men jag kände mig inte vacker i dem. Lite obekväm och fortfarande nervös.

Men denna första butik hjälpte mig ändå mycket på vägen framåt. Från att inte egentligen ha vetat vad jag sökte kom vi nu fram till vad jag inte vill ha. Att jag inte vill ha en kritvit klänning. Det är en väldigt svårt färg att bära upp, utan att känna sig blek och lite grå i hyn. Jag ville inte heller ha något puffigt, då jag fick den där omtalade "bakelseklänning" känslan. Och jag ville inte ha något urringat. Jag fick direkt känslan av att min klänning skulle vara mer stilren och elegant, och inte ha fokus på brösten (som det lätt tyvärr blir med urringat).

Dock lämnade jag butiken med en favorit som jag kände att jag kunde ha som back-up, ifall nästa ställe inte gav napp. Här har du den. Nu när jag ser den så känner jag direkt "NEJ HUR TÄNKTE DU DÄR?" men jag minns att när jag stod där kände jag mig som en drottning i den. Den var maffig, utan att vara just puffig. Och jag älskade ryggen och hur den föll över rumpan.19344C46 3E63 48E8 8823 099E02A8B4A0

Vi stegade genast vidare till Bröllopsbutiken som ligger på Sankt Eriksgatan, en liten bit ifrån. Här hade jag kikat på deras hemsida innan och hittat en bild på en klänning jag tyckte var fin. Tjejen i butiken sa genast att den inte kommer passa mig, men lät mig prova ändå. Och den åkte av lika fort som den kom på. Jag såg ut som en snögubbe som fastnat i en hönsgård. Tjejen bad att få ge ett förslag och vi tyckte alla att det var en bra idé. Hon kom med en klänning - och redan när jag fick den i handen så började det pirra i magen. Den var så vacker. Jag drog på den, fick hjälp att knäppa ryggen och när jag såg mig i spegeln började jag gråta. Alltså riktiga tårar. Dom bara rann. Jag hade aldrig i mitt 31 åriga liv känt mig finare än just då. När jag sedan steg ut till mina vänner och såg deras reaktion så fanns det ingen återvändo. This was it.IMG 2874IMG 2873IMG 2875IMG 2876Men, och det finns såklart ett stort men i det hela, den var galet dyr. Och nu snackar vi 4 gånger över vad jag hade tänkt som budget-dyr. En välavlönad persons månadslöns dyr. Det var helt absurt. Jag kände mig lite knäckt över priset och samtidigt lite förvirrad över alla känslor och intryck. Så jag tog den av mig, sa att jag behövde andas lite, och vi gick till en restaurang i närheten för att äta lunch. Här kommer alla mojitos in. Jag kände att jag behövde koppla bort klänningen, bara få vara en stund och prata om någonting helt annat. Screenshot 2019 10 31 at 12.08.37Och vår snabba lunch blev en två timmars session av gapskratt, ångest, nervositet, panik och kärlek. Bästa lunchen i mitt liv. Jag pratade flera gånger i telefon med min mamma (som ville ge mig min klänning i present) och när hon till sist sa till på skarpen att jag skulle köpa just den där och inget annat, beställde vi in varsin shottrunda, svepte dem och gick tillbaka till butiken. Jag drog på mig klänningen en gång till, och kände igen att jag aldrig kommer kunna släppa den. Så. Jag drog in ett djupt andetag, blundade och viskade "vi tar den!" 

När beslutet väl var taget, pappren skrivna (man skriver ett avtal på att man kommer köpa den då den väl är beställd) och handpenningen betald lämnade vi butiken och jag ville ställa mig på gatan och skrika ett Ronja Rövardotter vår-vrål. Det var sådant enormt lyckorus i hela kroppen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, blandat med panik över hur mycket jag (eller då mamma) spenderat på en klänning tillsammans med en sådan stark längtan till själva bröllopsdagen och få visa klänningen för Rasmus. Jag visste att han skulle älska den. Och det gjorde han. Han absolut avgudade den. Det blev så rätt. Det blev så bra. Jag är så tacksam.

Så tips nr 2: Om du funderar på att beställa din klänning på nätet, eller ha någon att sy den - åk ändå och prova klänningar. Det är en så magisk upplevelse i hela processen. Och du kommer bli förvånad över hur annorlunda den klänning du gillar på bild faktiskt sitter på just dig. Så prova. Känns efter. Rör dig i klänningen. Låtsas dansa i den. Sitt ner i den. Och viktigast av allt: Fantisera om din blivande man bredvid dig i den. Det är en känsla som man inte vill missa. DSC 0342

(Jag återkommer dock i ett annat inlägg om när Mamma och jag senare skulle hämta klänningen. Det var en minst sagt kaos upplevelse!)


En sådan där dag idag.

Skrivet av Sofia Donner 31.10.2019

Kategorier:

Puh.. Klockan är tjugo i nio och jag har just landat i soffan och går säkert att jämföra i stil med en säck med potatis. Idag har vardagen verkligen sprungit i 100 km/h och försökt bita mig i rumpan. Jag har verkligen inte hunnit med. Har du också sådana här dagar ibland?

Dagen började med att jag hade ett möte på jobbet kl 8-9. Som tur var kunde jag delta hemifrån via Skype. Men för att kunna delta i mötet och samtidigt föra anteckningar så skulle allt här hemma roddas klart innan. Sigge, som de flesta barn kan jag gissa, tar en evighet på sig i frukostbordet. Så idag fick han äta sin smörgås och sitt ägg i soffan. Jag såg hur hans ögon tindrade och riktigt lyste över denna nya upplevelse, så jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte blir strid imorgon bitti när han återigen snällt får sitta vid köksbordet och äta frukost. Du kan ju hålla tummarna för mig. Nåväl. För att hålla Sigge sysselsatt fick han utföra sin absoluta favoritsyssla under tiden - utforska toaletten (han är besatt av att leka med mina trosskydd, stapla toapappersrullar som torn och kika i alla lådor efter skatter). Här är resultatet. Fråga mig inte hur han fått dit sin kudde. Och japp. Detta är kvar att städa ännu ikväll.9DAC0013 2A63 460C 90BE 322230BE0056Well, mötet gick bra - men det drog ut på tiden. Och kl 9:30 börjar Sigges klapp och klang. Jag tycker det är super kul att kunna jobba samtidigt som jag ännu får vara hemma med Sigge, men jag har lovat mig själv (och min man) att det inte går ut över Sigges aktiviteter. Tisdagar kl 10-11 går vi på MammaBaby pass på Crossfiten. Torsdagar kl 9:30-11:30 är det Klapp och Klang. Fredagar kl 9:30-10:30 är det MiniGymnastik. Så dessa tider bokar jag inte in jobb. Och är det något som trots allt måste göras då, så ser jag till att någon annan kan gå med honom på detta. Annars tar jag oftast med honom till jobbet. Nåväl. Nog om det. Märker du hur det svävar iväg ibland? Bara att försöka hänga på..

Vi kom, med andan i halsen och svetten sprutandes i pannan, in till Klapp och Klangen kl 9:29. Allt var frid och fröjd. Min vän Sandra var där med sina tvillingar, så jag kom ner i varv igen och kunde slappna av. Vid 11 åkte vi hem, jag gav Sigge lunch och vid 11:30 brukar han alltid sova. Så jag hade planerat in en jobbgrej då. Ännu 12:00 var han klarvaken. Och återigen började svetten spruta och pulsen steg sakta. Han slocknade 12:15, och jag låg då 45 minuter efter i tidsplanen igen. Fick allt gjort, men glömde helt bort att äta lunch själv. Eftersom han alltid somnar 11:30 och sover 1,5 h - så brukar han vakna igen kl 13. Därför hade jag planerat in en fotografering på jobbet kl 13:30. Well, 13:15 sov han ännu - så det var bara att ringa och säga att dom fick fotas utan mig. Då var nästa mål personalmötet kl 14:15 som han skulle komma med på. Det tar 20 minuter från oss till jobbet - och magiskt nog vaknade han 13:55. Från vagnen in i bilen och iväg. Väl utanför jobbet hade jag ju såklart glömt mina nycklar. Vi har taglås till alla dörrar. Bara att ringa Lynn och be om att få bli insläppt i sista sekund. Mötet som skulle pågå till kl 15 drog ut på tiden, och vi blev återigen sena till nästa grej - hämta Rasmus hemifrån för att åka tillbaka till stan och äta middag hos min bror. Efter maten skulle Rasmus hjälpa honom hänga upp lite tavlor. Och jag skulle handla mat under tiden. Så jag åkte iväg med bilen, tog mig goda tid på mig i matbutiken (hallå, handla själv är ju drömmen nuförtiden) och såg till att jag var klar lite före 19 så jag kunde plocka upp mina killar och vi skulle vara hemma till 19 och få Sigge i säng. Men nej. Då hade jag ju haft mobilen på ljudlöst och Rasmus hade panik över att jag kört iväg med alla grejer han behövde. Så när jag kommer dit lite före 19 får dom börja med hängandet. Matte kokar kvällsgröt åt Sigge (som tycker det är livet att få vara uppe förbi läggdags) och jag börjar dramatisera sådär som jag alltid gör - hur hemskt kaotiskt allting är. Väl i bilen, 19:45, är det full allsång på vägen hem för att Sigge inte skall somna. Väl hemma, kl 20:00 är han ju så övertrött så det finns inte. "Din nattning", ropade jag åt Rasmus och sprang in i köket och gömde mig. Nu låter det som att Sigge möblerar om sitt sovrum och Rasmus som säger "lägg dig ner" 150 gånger. Och här ligger jag. Men benen på soffbordet. Med en kopp té och en bit Nicks choklad. Och längtar till imorgon då vi har en helt oplanerad dag följt av en helkväll ute med mina kollegor.

Ah, livet. Är det inte underbart kaotiskt?

Halloween-filtret på snapchat får symbolisera dagens känsla..IMG 7358

Och high five till dig om du har läst enda hit.. Nu slutar jag babbla.

Ps - imorgon kommer det ett inlägg om när jag skulle köpa min bröllopsklänning. Kika in då!