DSC 7646 1

Äntligen vecka 30!

Skrivet av Sofia Donner 15.07.2020 | 0 Kommentarer

Äntligen! Det är ingen överdrift när jag säger att graviditetsveckorna 20-30 varade i ca 2 år. Det tog aldrig slut, och det kändes som vi aldrig skulle nå denna milstolpe. Men igår. Ja. Igår kom den äntligen! Nu känns det mer som att vi är på slutspurten. Påväg mot målet. Snart är detta över. För hur mycket jag än önskar att jag njuter av att vara gravid, så gör jag det inte. Inte alls faktiskt. Och jag vet - det är få förunnat. Och jag vet - efter vår långa väg till att ens få barn så borde jag älska varje sekund. Men det är en stor skillnad mellan att älska att vara gravid, och att vara tacksam för det. För tacksam är jag. Så otroligt tacksam. Och jag längtar jätte jätte mycket tills vår lilla grabb är här. Men jag trivs inte längs vägen dit..

Så vad betyder vecka 30? Enligt min app (använder appen Preggo) är barnet ca 40 cm långt och väger ca 1,4 kg. Nu börjar längd-farten sakta in, och vikten öka mer istället. Blodvolymen i kroppen har ökat med ca 1,5 liter - vilket såklart påverkan mamman.

Hur jag mår? Fysiskt fortfarande bra. Jag tar ju mina blodförtunnande sprutor varje kväll, och vissa lämnar riktigt hemska blåmärken. Det är inte jätteskönt när bebisen sparkar mot ett sådant - då kvider jag till. Imorgon ska jag till barnmorskan och det ska bli spännande att se vad HB visar. Kommer nog inte komma undan järntillskott. Fick tips här via om Blutsaft som jag köpt hem, men inte öppnat än. 

Tankar? Just nu funderar jag mest på tiden efter graviditeten. Mycket om hur Sigge kommer reagera, känna och tycka. Men också för min egen del. Jag längtar så efter att ge mig själv tid att läka - och sedan börja få träna igen. Under denna tid har en ny crossfit box öppnat på Åland, som kommer hålla en "mamma-kurs" i höst. Jag längtar så otroligt mycket efter att få ta mig dit!

Sigge? Är så himla duktig med sin potta. Han är helt blöjfri nu, och så stolt. Det värmer ett mammahjärta det, när man ser att sitt barn är stolt över sig själv. Han berättar för alla han träffar att han kissar på potta nu, och pekar på sina kalsonger och sänger "ingen löjja här!". Gulligulligull!

Och jag? Är fullproppad med ny energi efter en så jäkla härlig tjejmiddag igår. Jag tänkte innan vi åkte att jag äter och sedan drar jag mig hemåt - men vi satt kvar till halv 1 inatt och bara pratade. Det är något speciellt med vänner som är "på samma plats" i livet. Man hittar inte bara vänskap, utan också ett stöd i vardagen. Guld värt! Men åååh vad deras goda drinkar lockade. Ser framemot det första glaset bubbel efter förlossningen! (Bilderna nedan stulna från Marias instagram!)

IMG 1939IMG 1940

Nu? Har vi just kommit hem från en förmiddag ute på Bastö med vänner och barn och bara vara. Men nu är Sigges gammelmommo snart här och ska fika med oss. Ha en fortsatt fin dag!

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar