DSC 7646 1

Förlossningen!

Skrivet av Sofia Donner 14.10.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Vår förlossning började egentligen fredagen den 19:e. Jag nattade Sigge vid kl 20 och somnade på en madrass som vi har på golvet bredvid hans säng. Kl 22 vaknade jag av värk. Steg upp och gick ner till Rasmus. En till värk dök upp ganska snabbt. Och en till. Och en till. Vid 23 ställde jag mig i duschen medan Rasmus värmde en vetekudde. Men det hjälpte inte. Vid 24 kom värkarna med 4 minuters mellanrum, och de kändes rätt ordentligt. Vi ringde in, och de bad oss komma direkt. Rasmus föräldrar (som bor granne med oss) kom över och vi åkte iväg. Väl inne på BB kunde dom konstatera att värkarna var kraftiga och täta - men jag var bara 3 cm öppen. Vi fick förflytta oss till förlossningssalen där jag fick en Tens apparat påkopplad (det var väldigt skönt!) och ny koll efter en timme. Ingenting hade hänt även om värkarna fortsatte. Såhär höll det på till kl 04. Då fick vi ett rum och ombads sova lite i väntan på att det skulle starta på riktigt. Vid 05 började värkarna avta och jag lyckades somna en timme. På morgonen var det ny undersökning. Ingenting hade hänt under natten, och värkarna var borta. Vi fick order om att gå en promenad runt sjukhusområdet för att hjälpa kroppen på traven. Inte heller det gav något resultat. Vid lunch bestämdes det att vi får åka hem igen i väntan på att det drar igång igen. And so we did!IMG 3671Tog en bild på magen vid 04 - som även kom att bli den sista bilden på magen.IMG 3675På promenad efter en hel natt med värkar och en timmes sömn. Vackert var det inte, men rätt skönt.

På lördag kväll var vi bjudna på en kräftskiva. Jag var halvt medvetslös men ville ändå åka istället för att sitta hemma och fundera och känna efter. Vid 21, när vi satt där och åt, började värkarna igen. Vi tackade rätt snabbt för oss och åkte hem. Dock slutade dom, igen, efter någon timme. Såhär fortsatte det under söndagen också. Natten till måndag vakande jag vid 02 av kraftig mensvärkssmärta. Gick på toa och upptäckte en blodblandad flytning. NÅ NU, tänkte jag, superexhalterad! Sov lite till och från och vid 08 när Rasmus körde iväg Sigge till dagis (i samma sekund de lämnade gården med bilen) kom en jäääättevärk. Och en till. Och en till. Halvt kröp till duschen och blev sittandes där på golvet tills Rasmus kom hem igen. In i bilen och in till BB. Vid 08:30 var vi där, och 08:45 var jag 6 cm öppen. TJOHOO, bebis påväg. Nu var vi båda så peppade.

In i förlossningssalen. Jag blev erbjuden lustgas och epidural, men tackade nej till båda. Jag var så hög på lustgas hela Sigges förlossning som var så intensiv, så nu ville jag vara klar i huvudet och uppleva allt. En timme orkade jag ta värkarna genom att bara andas lugnt och klämma Rasmus hand. När jag var 8 cm öppen tog jag lustgas. Eftersom han ännu låg väldigt högt i magen ville inte vattnet gå, så de tog hål på hinnorna. Och hej då drog smärtan igång ordentligt. Fick ha lustgasen på fullt och antagligen bröt jag alla ben i Rasmus hand - men nu gick det snabbt till fullt öppen. Vi var i mål, kände jag! En klockren förlossning! Men här började det gå snett..IMG 3706Barnmorskorna i rummet berättade att jag var fullt öppen, men han låg ännu alldeles för högt för att vara påväg ut. Jag fick genomgå en hel rad cirkuskonster för att försöka få ner honom. Ingenting hjälpte. Jag hoppade, jag gick, jag studsade på boll, jag krystade. Efter två timmar var jag så slut så jag inte kunde stå på benen längre. Läkare tillkallades och hon kunde konstatera att han satt fast på något sätt. Hon försökte snurra på honom (okej den smärtan alltså!) - men inget hjälpte. 14:45 avbröt hon förlossningen. Jag fick en spruta i låret för att stanna värkarbetet - och det bar iväg mot operation. Med tanke på att jag varit LIVRÄDD för snitt så gick det otroligt bra. Jag var så otroligt enda in i själen trött, jag hade ju trots allt knappt sovit sedan fredagen - så just då kändes det så fantastiskt att inte behöva kämpa mer.IMG 3711

Allt flöt på fantastiskt bra, och 15:06 fick jag upp min lilla krabat på bröstet. Rasmus satt vid min sida hela tiden, och gick bara iväg för att klippa navelsträngen. Det var verkligen en så fin upplevelse. Efter det fick jag ligga kvar och sys medan Rasmus och lillen gick tillbaka till BB för vägning och mätning och allmän koll. De mötte sedan upp mig på uppvaket, och vi hängde där i några timmar och bara myste tillsammans innan jag fick åka med upp till vårt rum.IMG 3760Hehehe, lite lätt nerdrogad och helt slut morsa var det här ja..

Vi blev på BB till fredagen, och under alla besökstider kom Sigge dit och hängde med oss. Det var så fint, och jag är så nöjd med hela upplevelsen.

Dock är jag otroligt förvånad över hur tufft det är att återhämta sig efter ett snitt. Det har nu gått lite på 3 veckor, och jag har inte lika ont mer- men jag är väldigt orörlig och känner inte alls igen min kropp. Den orkar absolut ingenting. Just nu känner jag en viss stress över hur lång väg jag har tillbaka, men jag försöker lägga det åt sidan och ta det som det kommer. 

Men för att avrunda - det blev absolut inte den förlossning jag hade föreställt mig. Men den blev väldigt bra ändå! Lite frustrerande med tanke på att han hade varit ute på 4 timmar om han inte fastnat fast - men jag vet, så kan man inte tänka. Nu är han ute och nu är han här! <3 


Inför andra barnet - saker jag lärt mig.

Skrivet av Sofia Donner 13.09.2020 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Det tickar neråt hela tiden mot lillebrors ankomst, och det mesta börjar vara redo. Med Sigge hade vi allt redo i vecka 30 (typ) och nu började vi 3 veckor före beräknat datum. Lite mer lugna denna gång, kanske. Egentligen har vi inte gjort så mycket mer än att fixa nytt babyskydd till bilen (det vi hade åt Sigge hade blivit för gammalt), släpat fram bedsidecrib:en och lagt ett babynest i den - samt gått igenom alla Sigges kläder i storlek 56 och 62. Jo, blöjor har vi köpt också. Och lite våtservetter och två nappar. 

Så nu när barn nummer två är påväg, har jag funderat lite på vad jag själv vill göra annorlunda denna gång. Mycket kommer nog naturligare denna gång tror jag, utan så mycket funderingar och googlingar. Men vissa saker som jag gjorde med Sigge känner jag att jag inte kommer upprepa:

1) Sova i en stilla vagn
Med Sigge gick jag alltid ut och gå i vagnen när han skulle sova. Vilket att gjorde att han vande sig med att somna till en rullande vagn. Vilket gjorde att han inte somnade, om vagnen inte rullade. Vääääldigt opraktiskt och vääääldigt jobbigt efter ett år. Jag vill såklart att lillebror ska sova ute i vagnen (vilken lyx att sova ute!), men denna gång kommer jag vänja honom att somna i en stilla vagn - och sen börja gå. Det tog oss en evighet att lära Sigge det när han hade hunnit bli så stor. Så den missen gör jag inte om!

2) Det är MER ÄN OKEJ med burkmat
Förra gången lagade jag ALL barnmat själv. Frysen var full av olika pureér av grönsaker och kött och frukt och allt världens grejs. Sigge var nästan ett år när han fick burkmat, och det var för att vi skulle resa iväg på en skidresa och jag kunde inte släpa med mig fryst mat - och inte laga där heller. Så denna gång kommer jag vara myyyyyycket mer avslappnad på den fronten!

3) Sluta med "jag ska aldrig"..
Oj, jag tror många känner igen sig på denna punkt! Inför Sigges ankomst, och första tiden också, hade jag så himla många "jag ska aldrig". Jag ska aldrig låta mitt barn sitta inne en hel dag. Jag ska aldrig låta mitt barn titta på en iPad så jag får sova 30 minuter till. Jag ska aldrig höja rösten åt mitt barn, utan alltid förklara saker lugnt och pedagogiskt. JO TJENA! Denna gång släpper jag allt sådant och har lärt mig att det inte går att planera någonting inom föräldraskapet. Man gör så gott man kan, och i slutändan har man ändå gjort det bra!

4) Stressa över rutiner
Med Sigge kunde jag bli kallsvettig om han missade en tupplur på dagen (när han blivit lite större), för jag såg genast framför mig hur hela resten av dagen var förstörd, skrikig och gråtig. Och hur nattningen skulle ta 2 timmar, minst. Nu har jag lärt mig att ta allt sånt med ro. Det blir som det blir. Och blir en dag tokig så hoppas man att nästa blir bättre.

5) Jämföra!
Här på Åland får man gå med i en mammagrupp som Folkhälsan ordnar med första barnet. Ett gäng mammor som alla fått barn ungefär samtidigt. Många fördelar med det - det är jätteskönt att ha någon i ganska exakt samma situation (det är inte samma sak med mamma-vänner som har äldre barn, för dom minns inte hur det är/var). Men, det blir också lätt att man jämför. För vi har ju dom där mammorna som anser att deras barn nog är framtida nobelpristagare så fort dom lär sig något nytt. Och du sitter och funderar varför inte ditt barn kan just det där ännu. Nej herrejösses! Inget sådant denna gång! Alla barn är olika. Alla barn lär sig olika saker i olika takt! Och visst är man stolt, och det ska man vara - men denna gång kommer jag nog hålla för öronen om andra predikar om sina 4 månader gamla hjärnkirurger. Däremot är jag nyfiken på att se hur Sigge och lillebrors utvecklingar kommer se ut, om dom följer samma mönster eller är helt olika!

6) I got this!
Att fråga om råd är en sak. Att brainstorma, fundera och se hur andra gör/har gjort är bra. Men denna gång kommer jag nog lita mycket mer på min egna förmåga och min egen magkänsla! I got this! Tillsammans med Rasmus!

----

Listan kan säkert göras längre. Och lär säkert fyllas på. Men dessa punkter kommer spontant när jag tänker på det. Har du några erfarenheter av barn ett och två? Vad har du gjort annorlunda andra gången? Berätta gärna - det är väldigt intressant tycker jag! :)


BB-väskan och vecka 35.

Skrivet av Sofia Donner 18.08.2020 | 2 kommentar(er)

Hej tisdag! 

Jag är inne på sista arbetsveckan nu. Känns väldigt märkligt. Ska jag faktiskt vara hemma med barn igen..? Tog inte den fasen just slut? Jag gick på mammaledigt med Sigge 11 mars, och det kändes helt annorlunda när vi hade vår och sommar framför oss. Med mycket happenings, alla långlediga i olika omgångar och en massa äventyr. Nu har vi ju hösten framför oss.. Det känns lite.. Ja.. Mörkt. Vi får hoppas på vackert höstväder och en vit fin vinter! Kom förresten på igår att syskonvagnen saknar regnskydd - det måste fixas!

Inköpslistan: Börjar bli klar. Förutom regnskyddet då. Lillebror har fått byrå för sina kläder, nytt babyskydd till bilen är köpt och jag har hunnit gå igenom Sigges storlek 56 kläder. Kvar är ett babynest, måste beställa ett denna vecka. Eller om jag orkar sy ett..? Resten har vi från förut.

Bebisen: Har fixerat sig! Oj - vilken chock jag fick. Sigge fixerade sig aldrig, så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. Men nu känns det som jag med jämna mellanrum för en elstöt över blygbenet när han rör sig. Inte jätteskönt. Det lixom ilar och känns obehagligt. Gissar att det är en massa nerver som han kommer åt med huvudet.

BB väskan: Tänkte jag försöka har klar här inom 1-2 veckor. Det är skönt att veta att den är packad och redo. Tänkte lista upp lite grejer jag kommer packa med. Förra gången följde jag en lista jag hittade på nätet, och det var sååå mycket jag aldrig använde. Så denna gång kör jag på talang och tar det som känns nödvändigt och det som känns bra!

Att packa:

Mamma-leggings
Bodde i dessa första tiden efter förlossningen med Sigge. Så sköna!

Amnings-bh och amningslinne
Brösten sväller ju till ordentligt när mjölken rinner till efter förlossningen, så en skön BH är A och O. En varm kofta får också åka med!

Varma sockor
Sjukhus är alltid så kalla och det är skönt att tassa runt där med varma, gosiga, sockor på.

Toalettväska
Schampo, balsam och bodylotion.. Tandborste och tandkräm! Och rakhyvel! Man kanske inte börjar raka benen där på BB, men under armarna vill i alla fall jag känna mig nyrakad och fräsch.

Läppfett
Ännu ett måste. Man får så galet torra läppar av lustgasen!

Hårsnoddar

Hem-resa kläder samt filt åt bebis
På BB har man oftast barnet bara i blöja, hud mot hud, men en skön filt kan vara gosigt att dra över den lilla. Och sen såklart, den viktiga outfiten till hemresan!

Napp till bebis

Godis!
Massor, massor, massor med gott godis. Under förlossningen för snabb energi, efteråt för återhämtning och sedan bara för att det är gott!

Energidricka
Jag gillar inte koffeinbomber som Battery eller Red Bull, så jag hade med mig Gatorade och VitaminWell. Ger lite energi där bland alla värkar. Cola zero kommer också följa med.

Laddare och elektronik
Till telefon, iPad etc. En iPad om man har är guld, för att kunna ligga och titta på film/serier.

Inte packa:

Förra gången hade jag med en del som inte användes, och som denna gång från bli hemma.

Toapapper
I alla fall här på Åland hade dom helt bra toapapper, så det tips jag fått om att ta med en mjuk rulle var helt onödigt.

Bindor
Här på Åland får man det.

Böcker
Hade med mig 1 bok förra gången. Den öppnades aldrig. Slötitta på serier medan man halvsov och ammande var grejen.

Smink
Jag tänkte att man kanske vill känna sig lite piffig och fräsch när man ligger där i sängen på BB.. Ja, det kanske passar någon, men jag hade absolut inte tankarna på sådant. Så allt smink blev helt orört. Dock har jag inför denna gång bokat tid för att fixa fransar och bryn före.. Det känns välförunnat! :)

Nallar
Hade med en dinglis och en nalle åt Sigge. De blev också orörda i väskan. Visst känns det mysigt, men den lilla nyfödda vill ju ligga tätt intill dig - inte bredvid en nalle. Lade dom i vagnen istället när vi kom hem.

--

Har du något tips på vad som är bra att packa med? Vad använde du dig av i din väska?


Hela havet stormar.

Skrivet av Sofia Donner 11.08.2020

Kategorier:

Vi är tillbaka på Åland efter några härliga dagar i Nagu. Sigge fick hänga i mitt barndomshem och klappa hästar, ankor och kycklingar. Han fick plocka ägg till sina plättar direkt från hönshuset, hämtat potatis till middagen direkt från åkern, vara med och ta upp kräftburar (eller iallafall kika in i dem), pilka abborrar och simma så mycket han bara orkade. Han har verkligen haft sommarlov!

Vi åkte dit med Rasmus föräldrars båt, och det var riktigt skönt att bo för oss själva i gästhamnen. I alla fall nu. Tror jag kommit in i "boa in mig" fasen, för jag känner mest att jag vill vara ifred - lite avsides, med mina två favoritkillar - och bara vara. Speciellt nu också när jag ska upp på toa 42 gånger per natt är det rätt skönt att inte bo hos någon annan. 4F563224 9FFE 462B BE52 77446E0636FB

På måndagen: hade jag TYKS tid för nytt ultraljud av hjärtat. Allt var lika som förra gången, vilket var bra. Det har alltså inte blivit värre. Dock kunde dom konstatera att lillebror var väldigt stor, ca 2 veckor större än vad mina veckor säger. Så med stor sannolikhet har någon räknat min beräknade dag fel. Men för säkerhetsskull ska jag på ännu ett extra ultraljud om ca 2 veckor för att hålla koll att han inte blir för stor.

Annars då: Mår jag fortfarande bra. Fysiskt i alla fall. Psykiskt börjar det tära lite. Jag är trött på det här nu, och jag längtar så galet mycket efter att få min kropp tillbaka. Komma igång. Ta långa promenader. Träna. Sova på mage. Kunna krama min unge ordentligt i famnen utan magen i vägen. Kunna krama min man ordentligt. Kunna ha på mig vilka kläder jag vill. Ja - ni fattar. Men men, vi är ju på raksträckan mot målet. Måste bara påminna mig själv om det sisådär 150 gånger per dag. Magen har blivit rund som en boll också - men den står rakt ut. Bakifrån ser man inte att jag är gravid, och inte framifrån om jag har något helsvart på mig. Lite lustig form. Enligt alla mått är den väldigt liten, men så sa dom när jag väntade Sigge också och ut kom en väldigt stort bebis - så jag tar ingen stress över det detta gång.

IMG 3146

Men hemresan då: Ja nu ska du få höra! Vi visste att det skulle blåsa lite på hemvägen, men vi behövde komma hem (för jobb och så, men också för att fyra dagar båtliv räckte rätt bra som gravid och för tvååringen). Men - tydligen blåste det mycket mer i byarna än vad prognosen hade visat. För när vi skulle lämna Åbo skärgård och ta oss över skiftet till Åland - HERREMINGUD!! Det går inte att beskriva. Det var så otroligt fruktansvärt! Jag och Sigge låg längst bak i båten och vi slängdes fram och tillbaka. Han grät hysteriskt i två timmar i sträck. Spydde ner hela hytten, sig själv och mig. Jag hade en puls på 200 men gjorde allt i min makt för att vara lugn och visa Sigge att det var lite obehagligt, men det var absolut ingen fara. För fara var det inte. Ni får inte tro att vi drog iväg på ett våghalsigt sjöäventyr. Rasmus har varit med i sjöräddningen i 10 år och kan havet utan och innan. Vi var helt trygga hela tiden, det var bara inte så jätte bekvämt. Och nej, jag gör aldrig om det. Förstår du situtationen. Höggravid, med ett hysteriskt barn i famnen, nerspydd, med sammandragningar av stressen - och så tänkte jag: Jaha, vad gör vi om vattnet går nu då!? Usch och fy. Väl över skiftet lugnade det ner sig betydligt, men vi tog iland på bekantas stuga för att lugna ner oss, äta lite mat och bara vara innan vi fortsatte. Sigge är min nya hjälte! Och Rasmus berömde mig säkert 20 gånger, hur jag var så lugn. Men det fanns inget annat alternativ. Jag måste ju vara lugn för Sigges skull. Tänk denna modersinstinkt, vad häftig den är!

Nu: Ska jag ta itu med jobb. Full fart med att överlämna mina projekt till mina kollegor. Gäller att ha koll på allt då, även allt det man själv bara lagt i minnet.


Att välja namn till sitt barm.

Skrivet av Sofia Donner 07.08.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Vi har ett litet dilemma hemma hos oss. Eller dilemma kanske är fel ord, men jag kommer inte på något bättre. Hur som helst. Vi har inte en blekaste aning om vad lillebror ska heta. Vi har säkert 25 förslag, men hittills ingenting som känns helt rätt. Vår tanke är ju att låta honom komma till världen först, och sedan se vad han är för filur - och därefter hitta ett namn som passar just honom. Men jag känner ändå att jag vill ha två-tre alternativ vi kan ha med oss till BB. 

Med Sigge var det så självklart. Min farmors sida av släkten (och nu min ena syster med familj) heter Sigfrids i efternamn. Och från hennes sida har alla män därför kallats Sigge. Men ingen har haft det som "riktigt namn". Så vi tyckte det var ett kul sätt att föra traditionen vidare genom att faktiskt döpa honom till det. (Dock får vi tvåhundrasextiofem frågor om vad han heter på riktigt, om han heter Sigurd eller Sigvard.. pffft). I alla fall. Vi hade namnet klart långt innan han föddes. Och denna gång vill Rasmus inte ha det så - han tyckte det var märkligt att namnet användes innan barnet fanns. Vilket jag förstår. Men för mig finns ju barnet redan. Dygnet runt känner jag honom. Så för mig skulle han gärna få ha ett namn redan..

Men vår lista över tänkbara namn bara växer och växer. Och namnet är ju en rätt stor grej ändå.

Mina namnförslag: På min lista har jag Hugo och Harry. Det är båda familjenamn i min släkt och dom känns trygga och familjära. Sedan älskar jag Charlie också. Och de senaste veckorna har jag fastnat för Silas. Sigge och Silas. Det klingar så fint. Men Sigge och Harry låter som ett riktigt radarpar. Och Sigge och Charlie låter så fint. Sedan har jag Jax också på min lista. Sixten och Frank tycker jag också om. Och många, många fler. Du ser ju. Helt omöjligt.

Rasmus namnförslag: Rasmus däremot har snöat in sig på riktigt gamla namn. Herbert, Sture. Harley vill han också ha. Lennox hade vi som alternativ förra gången, ifall han inte alls skulle ha sett ut som en Sigge, så det vill Rasmus ha kvar som alternativ denna gång.

Det kommer bli spännande dethär. 

Men jag tror ändå att bästa taktiken är att vänta och se vem det är som kommer ut. Sen visar det sig nog vad han heter.

Hur har du gjort med barn nummer två? Hade du också svårare andra gången? Har du något namnförslag åt oss?


När cravings blir en besatthet.

Skrivet av Sofia Donner 05.08.2020

Kategorier:

Okej - det här med gravid-cravings: har tagit en helt ny nivå i vårt hus just nu. Det har övergått från "jag är så sugen på" till "jag är besatt". Helt galet. Det enda jag är sugen på är iskall oboy och rostade mackor (måste vara rostat och varmt) med ost och gurka på. Och jag skojjar inte. Jag vill ha det till frukost, lunch och middag. Sedan till kvällsmål också. Och jag har inte druckit oboy på säkert 15 år, så förstår inte ens varifrån det kommer. Inatt vaknade jag vid 03 och tänkte gå upp och blanda ett glas. Men insåg någonstans i min dröm-dimma att det var helt galet, så lyckades somna om. Rasmus sitter tyst vid andra sidan bordet och bara stirrar på min meny. Nu när vi har Sigge kan jag ju inte sitta och äta mackor till middag, då ska ju han också ha det såklart - så jag petar lite i maten som dom andra äter och sitter och räknar sekunder tills dom är klara och har gått från bordet, så jag kan slänga i mig mina mackor. Hahah - ja, jag hör hur galet det låter! But mama cant help it!IMG 2984Annars: Har jag haft två stora "föräldra-moments" denna vecka. Du vet säkert vad jag menar. Dom där stunderna när man stannar upp och inser hur stort livet är sedan man fick barn. När dom utvecklats, utan att man ens märkt det. Första var här om kvällen när Sigge själv bad oss att få gå ut och plocka hallon. Han hämtade en egen liten skål, och plockade så duktigt. Vi har en miljon vild-hallon buskar runtomkring oss och brukar alltid ta en näve eller två när vi går förbi. Men nu plockade vi en hink full. Så gott!

Andra var när jag fick sug efter kokosbollar mitt i allt. Sigge tycker inte om sötsaker (förutom glass) så han äter det inte, men han ville gärna vara med och baka. Det var också en "åhå, när blev du såhär stor" stund. Okej, han orkade "rulla" en boll - sedan satt han bara och åt kokos från fatet. Men ändå. Han visar intresse och vill vara delaktig. Det är stort! IMG 2970IMG 2964

Bygget: Har jag ju inte ens nämnt på länge ser jag nu. Well - badrummet är i princip klart. (Skriker av lycka!) Vi väntar bara på vår VVS-hjälte som har semester ännu denna vecka, som ska koppla in vattnet. Rasmus har lagat en egen bänk till handfatet som jag ska fota. Första gången han testade gjuta något sådant, och han är jätte missnöjd med "alla fula kanter". Men jag tycker det är charmigt och snyggt! Ska visa dig!

Ikväll: Ska jag ut och äta med två av mina bästa vänner. Ser så mycket framemot det så det inte går att sätta ord på det!! Vi hittar alldeles för sällan denna tid just nu i livet. Så när tillfällen väl dyker upp gäller det att suga åt sig av varje sekund! Malin har sagt upp sig från sitt jobb och börjar strax studera till sjuksköterska! Så häftigt! Att vid 35 år bara stanna upp och säga "nepp - nu byter jag väg helt". Det är imponerande. 

På fredag: Lånar vi Rasmus föräldrars båt och åker till Nagu över helgen. Jag vet inte ens om jag sagt att jag är uppvuxen där? Eller vi bodde i Åbo, men pendlade ut varje helg. Och när jag sedan skulle börja skolan så flyttade vi dit helt. Jag har inte tagit mig tid att vara där ordentligt på flera år, så en långhelg kommer nog göra gott. Rasmus drömmer om att kräfta, så det ska han få testa. Och Sigge kan sitta och ratta traktor hela helgen. Ska höra av mig till lite fina människor också! På måndag lånar jag farfars bil och åker in till Åbo för ultraljudet. Sedan puttrar vi hemåt i båten igen.

Du: Ska ha en superfin dag!!


Hur vi berättade om graviditeten och könet.

Skrivet av Sofia Donner 27.07.2020 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Imorgon: Går vi in i vecka 32. Jag mår fortfarande fysiskt väldigt bra. Ryggen början kännas ganska tung mot kvällarna, speciellt om Sigge haft en riktig famn-dag - men inte så att det värker eller så. Så länge jag slipper smärta är jag tacksam! Sammandragningarna har ökat också, och nu kommer dom helt oprovocerat ibland. Bara av att jag sitter i soffan, åker bil.. Men dom gör inte ont, så låter dom komma och gå. Var på en kontroll förra måndagen och läkaren trodde att jag inte skulle gå över tiden denna gång och tyckte jag skulle börja sakta ner tempot lite för att hålla bebis inne så länge som möjligt. Om 2 veckor ska vi tillbaka till TYKS i Åb för att kolla hjärtat en gång till. Det känns riktigt bra faktiskt, ingen stress.

Men hur berättade vi att vi väntar ett till barn? Som jag tror att jag skrivit tidigare så höll vi det för oss själva första månaden. När det blev alla hjärtans dag skulle jag gå in i vecka 9, och vi kände att det var en kul dag att berätta det för familj och vänner på. Dessvärre fick jag ju en ganska stor blödning dagen innan. Så det som skulle varit ett "tjoohoooo" meddelande blev mer ett "okej såhär är det, vi hoppas det går hela vägen". Blödningen visade sig senare "bara vara" ett sprucket blodkärl - men oron satt kvar länge. Lääääänge. Men vi tog i alla fall denna bild och skickade till våra familjer. Här trodde vi ännu (på det vi räknat själva) att datumet var 30.9.IMG 9544

Och könet då? Här på Åland måste man åka till Åbo för att göra ett KUB test. Nu hade vi sådan otur, att gränsen stängdes i och med Corona precis då vi hade tid - så vi fick göra ett så kallat NIPT test istället. I princip samma, bara att allt kollas via blodet och man hoppar över själva ultraljudsbiten. I och med detta test kan man även ta reda på könskromosmerna och vi fick frågan om vi ville det. JA, var svaret. Jag förundras så över par som väntar barn och som inte tar reda på könet. Det är tufft det! Jag är alldeles för nyfiken för att klara av det. Och har kanske lite för mycket kontrollbehov...? När jag vet könet kan jag förbereda mig på ett annat sätt, känns det som. Nåväl. En vecka senare kom NIPT svaret. Det var en pojke som verkade må fin-fint. Även denna karamell valde vi att suga lite på själva innan vi delade med oss av den. Några veckor senare hade Sigge 2 års fotografering, och vi bad fotografen hjälpa oss med rökbomber, likadana som vi hade på vårt bröllop. Sedan klippte jag snabbt till denna lilla film med mobilen som vi skickade ut. Denna graviditet hade jag egentligen velat ordna ett "gender reveal party" - men Covid-19 satte stop för det. Men detta var lite mysigt det också! Har du tagit reda på könet i din/dina graviditeter?

 


Kan man älska två barn lika mycket?

Skrivet av Sofia Donner 09.07.2020 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Äntligen är min älskade lilla bebis hemma igen. Om jag tänker bli en sådan där jobbig mamma som kallar mitt barn för bebis till han går ut högskolan - antagligen! Men det var verkligen helt fantastiskt att hämta hem honom igår. Han riktigt flög upp i min famn och satt kvar länge, länge och bara gosade. "Min mamma, hej min mamma, hej mamma" om och om igen. Men dessa tre dagar han var hos Mommo har dock gjort väldigt gott, för både kropp och själ. Och han har verkligen haft otroligt roligt med sina kusiner. Så win win på detta, verkligen! 

Det som var extra mysigt igår var nattningen. Sigge har fått en 120 cm säng så att vi enkelt kan natta honom bredvid honom. Ikväll kröp han in mot min hals med sitt mjuka lilla huvud, ville att jag skulle ha ena armen runt honom och med den andra skulle jag hålla hans hand. Efter en stunds babblande så somnade han så sött. Och jag låg kvar. Länge. Medan jag låg där och andades in hans alldeles fantastiska doft så började lillebror i magen spela rövare. Och ordentligt också. Som att han kände av stunden, och också ville vara med. Då dök en obehaglig tanke upp. Som jag inte kunde skaka av mig, hur jag än försökte.

Kan man faktiskt älska två barn lika mycket?

Samtidigt som jag längtar så otroligt mycket efter att få träffa den lilla person jag nu går runt och bär på, så skrämmer hans ankomst mig nästan lika mycket. Så mycket kommer förändras. Eller ja - allt kommer förändras. Sigge kommer inte längre ha all vår uppmärksamhet. All vår tid. Och framförallt - min kärlek kommer delas mellan dem två. Är det möjligt? För jag tror inte det är möjligt att älska någon lika mycket som jag älskar Sigge. Han är det absolut viktigaste. Den högsta prioriteringen. Den största delen. Den viktigaste biten i vår familj. Hans behov kommer alltid först. Han är helt enkelt nummer ett - i alla lägen. Och nu kommer det en ny medlem. Som kommer ha ännu mer behov i början. En ny vardag som igen kommer innebära mindre sömn. Mindre energi. Men mer att göra. Tänk om Sigge känner sig bortglömd? Osedd? Inte prioriterad? Och värst av allt. Det som skrämmer mig så det känns som att blodet fryser till. Tänk om han känner sig oälskad? Eller tvärtom. Tänk om lillebror känner så, för att jag alltid kommer prioritera Sigge mer? 

Jag vet. Detta är stora tankar. Obehagliga tankar. Men jag har förstått att dom är rätt normala, när ett andra barn är påväg. Så jag sträcker ut en hand här. Till dig som har fler än ett barn. Hur kände du? Var du också rädd? Hur har det gått? Hur kändes det när tvåan kom? Hur gör vi för att förhindra alla dessa farhågor? 

Sigge är så liten, trots allt. Det är svårt att prata om lillebror med honom. Han vet att det vi kallar lillebror finns inne i min mage. Han klappar på den ibland, säger "lillelor" och så är det bra med det. Men man ser ju att han inte förstår. Han har ingen aning om vad som komma skall. Och jag vill inte att hans liv skall ändra mer än att han får en bästa vän genom livet.

Kanske detta bara är svammel nu. Kanske du redan somnat och bytt till en annan flik på datorn. Och jag vet ju innerst inne att det kommer ordna sig. Att det kommer bli hur bra som helst. Att min kärlek kommer räcka mer än väl. Jag vet bara inte hur - och det är väl det som skrämmer mig.

Nu avslutar jag här. Kom gärna med tips och råd om du har. De tas emot med öppna armar och ett tacksamt hjärta!

Blivande bröder! <38242E68E 6400 4D3F BC07 AF07E6A83639


Järnboosting supersmoothie - och en dejtkväll.

Skrivet av Sofia Donner 07.07.2020 | 3 kommentar(er)

Godmorgon och hej - tisdag idag och imorgon hämtar vi hem vår lilla buse från stugan igen. Det är galet hur man kan sakna någon så mycket. Samtidigt som det känns så bra att få se alla bilder och uppdateringar som mamma messar. Han har det så himla roligt! (hormontårar här då - check!) Gårdagen var dock väldigt skön, måste jag säga. Våra vänner Andreas och Eeva väntar sin bebis typ vilken minut som helst, så jag hängde där igår i deras soffa. Vi pratade förlossning, bajsblöjor, förhållanden, hur det är att komma in i familjer helt olika från ens egna.. Tiden flög iväg! Så otroligt spännande att deras lilla snart är här. Måste säga att jag är otroligt avis på att hon snart är klar med att vara gravid! ;)

På tal om gravid: Igen! Väldigt vanligt är ju att HB-värdet sjunker, speciellt mot slutet - och av det blir man väldigt trött och matt. Här är jag nu! Och jag vill till alla möjliga medel undvika järntabletterna. Dom var inte nådiga mot min mage när jag väntade Sigge. Så med inspiration från Sigges gudmors mamma försöker jag nu peppa mig full med järnboost via kosten. Och vad är då bättre än en smoothie? Jag testade mig fram igår och fick till en som är riktigt, riktigt god. Denna kommer jag laga varje dag nu fram till barnmorske-besöket nästa vecka - så ser vi om det räcker, eller om det ändå kommer bli järntillskott.

Visste du att c-vitamin tillsammans med järnet boostar ditt upptag, medan kalcium produkter hämmar upptaget? Så även om du tar tabletter, svälj dem gärna med lite apelsinjucie eller ät en frukt samtidigt. Undvik mjölk/yogurth etc 30 minuter före och efter.

Recept:

1 fryst hackad spenatkub (Rainbow)
2 frysta hackade grönkålsbitar (Felix)
1 kiwi
1 banan
1/3 citron (kött och allt, alltså inte bara pressad i)
4 st physalis
2-3 dl kallt vatten

Mixa! Enklast är det med stavmixer direkt i kannan du skall dricka ur - mindre disk. ;)

IMG 1768

-----

Igår: Var vi även på en dejt kväll. En sådan där lagom dejt kväll. Vi hade bord på vår favoritrestaurang Indigo kl 18, och var hemma igen vid 21. Det är förresten på Indigo som vi har firat alla stora stunder hittills. En rätt häftig känsla. Vår första officiella dejt var på middag där. När vi officiellt blev sambos. När vi köpte huset. Efter första ultraljudet med Sigge. Vår förlovningsmiddag. Vår sista middag som ogifta. Min 30 års dag. Ja, och många många fler stunder. Det är lite roligt ändå, att ha "ett ställe" som känns som "vårt hak". Nåväl. Igår. Helt perfekt! Fördrink, 3 rätters från deras bistro meny och bara sitta ner och prata och skratta en stund. Jag älskar stunder då jag påminns om hur kär jag är i min man. Att han snart är tvåbarnspappa gör honom bara ännu mer fantastisk i mina ögon. Det är så självklart. Och jag vet att många varnar för tvåbarnschocken, och berättar hur mycket tuffare det är än man kan föreställa sig. Men jag är helt och hållet lugn inför denna nya utmaning. Och det är mest tack vare mannen vid min sida.

IMG 1770IMG 1771

Går: Förresten in i vecka 29 idag. 28+0, eftersom alla verkar räkna lite olika. Tredje trimestern - hej hej! Fortfarande ingen smärta eller foglossning i sikte vilket är skönt. Fysiskt mår jag väldigt bra. Magen känns inte tung ännu, ingen vätska i fötter och händer och jag orkar vara hänga med i vardagen. Det är den här jäkla tröttheten som är mest besvärlig. Men - vi hoppas den ger med sig bara HB börjar stiga. Ganska mycket sammandragningar har jag dock börjat få, så försöker hålla tempot nere. Med Sigge fick jag åka in till BB i vecka 34 och få bricanyl (en medicin som stoppar så att förlossning inte skall starta) för jag hade så mycket sammandragningar. Så min barnmorska har varnat lite att denna gång tänka lite extra på tempot mot slutet! Och jag skall följa det rådet!

Nu: Ska jag kika ännu ett avsnitt av "I do" på Netflix. Har du missat den serien så lägg genast på! Feelgood slötittande när det är som bäst!

Du: Ska ha en riktigt fin dag!


Pott-träning och behov av återhämtning.

Skrivet av Sofia Donner 05.07.2020

Kategorier:

Hej söndag. Regniga, mulna, kalla söndag. Vad jag njuter av dessa dåligt-väder dagar. Då det är helt okej att ligga på golvet och övervaka duplo byggandet, blandat med något avsnitt Brandman Sam och läsa "Vem ska trösta Knyttet" för 12 miljonte gången. (Drar en lättnads suck). Medan Sigge sover sin dagsvila bäddar jag ner mig i soffan med en ljudbok i öronen (försök nummer 25 att lära mig lyssna på ljudböcker) och försöker låta allt annat vara. Intalar mig själv att det är okej att det står disk på bordet, eller att tvätten blir i maskinen en timme till. För det här är verkligen en helt annan form av trötthet, än jag upplevt tidigare.

Men idag åker vår älskade lilla vilde till stugan och ska spendera kvalitetstid med sin Mommo och hennes man Kalle, och sina kusiner. Enda till onsdag blir han där! En del av mig känner att det är alldeles för länge - medan resten av mig inser att jag behöver dethär. Vi behöver det här. Sigge behöver det här. Jag är så in i själen tacksam för min mamma just nu. Jag är så trött! Och jag är världens absolut sämsta på att be om hjälp. Och jag känner väl lite att vi satt oss själva i denna sits med småbarn, graviditet, bygget etc etc - och vi ska reda det själva också. Men mamma ser igenom mig och ligger alltid steget före. Och erbjuder sin hjälp hela tiden, istället för att jag ska behöva be om den. Och det är guld värt! Så otroligt mycket mer än guld värt! Den där handen som sträcks ut. Och att hon ser att det hjälper inte mycket att hon tar Sigge en natt - jag behöver få komma ikapp med vilan ordentligt. För det tickar ner nu, mot förlossningen. Ett maratonpass för kroppen. Hur ska jag orka föda barn denna gång så som det känns nu i kroppen? Så om du känner någon där ute, som du vet att har lite mycket på sina axlar just nu - räck ut din hand. Om du orkar själv, vill säga. Fråga om du kan vara till hjälp. Erbjud att laga middag. Eller hänga upp tvätten. Så små saker gör så otroligt stor skillnad!

Men nog om det!

Pott-träning: Vi har nu under denna vecka börjat pott-träna med Sigge. På vårt eget lilla vis. Hittills har pottan bara varit något vi testat ibland, men nu gör vi den till en aktiv del av vår vardag. Helt och hållet på hans villkor. Och efter vad min energinivå klarar av.

Så hur gör vi: Först och främst vill jag lyfta det här med metoder. Du har aldrig hört ordet metoder fler gånger i ditt liv, än vad du kommer göra när du blir förälder. Det finns en metod för precis allt. Och alla kategorier har sjuttiofem olika metoder, för just den saken också. Börja med napp metoden. Sova själv metoden. Äta själv metoden. Ja - så fortsätter det. Och så även med börja gå på pottan. Det finns så otroligt många olika metoder. Mest känd just nu, eller den som folk runt om oss pratar om, är 3 dagars metoden. Så jag läste på. Och insåg direkt att det var ingenting för oss. Jag tycker inte detta är något som ska stressas fram. Att man ska ställa livet på paus och lite maniskt fokusera på att få ditt barn att sluta kissa i en blöja. Så vi tar det lugnt. Vi följer med hur Sigge reagerar. Hur mycket han förstår. Och vad han själv vill. För jag är helt säker på att han kommer vara blöjfri tills han går ut nian åtminstone.

Så hur gör vi, del 2: Vi började i måndags på morgonen. Kissa på pottan (ring på toan) direkt på morgonen har vi gjort ett bra tag, men denna gång satte vi inte på en nu blöja utan satte på kalsonger istället. Det tyckte han var jättekul. En stor fördel här är att han är så med i talet - så det går enkelt att kommunicera och förklara det mesta. Vi berättade att det blir kallt i kalsongerna om det kommer kiss i dom, så det är bättre att säga till före så kisset kan komma på pottan istället. Det tyckte han också lät som en bra idé. Vi berättade även att kalsonger har vi bara på oss hemma just nu, och blöjan kommer på om vi ska åka iväg och när det är sovdags. Jag satte min mobil på 30 minuters intervaller, och frågade varje gång den ringde om han ville kissa. Svarade han nej lät jag det vara så. Inget tvångssittande på pottan alltså, ifall om att det kommer kiss. En gång kissade han ner sig på förmiddagen. Jag gjorde ingen grej av det, utan påpekade bara att det säkert var blött och kallt i kalsongerna nu och pekade på pottan. Han höll med. En timme senare sa han själv till att det var dags. Såhär fortsatte vi hela veckan. Kalsonger hemma, blöja borta. Onsdagen var vi på vift hela dagen, så då tog vi en paus. Och på fredagen var det som att det klickade. Och sedan dess har vi inte haft en olycka, peppar peppar. Två nätter nu har nattblöjan varit torr, och han har velat gå på pottan direkt när han vaknat. Vi gör inte heller någon stor grej av det när han väl kissar på pottan. En high five, påpekar vad skönt det är att kissa på pottan och sedan - det som jag tror hjälpt oss mest - klistermärket! Det är så otroligt stort för honom att få ta ett klistermärke när han är klar, och klistrar så stolt in det i sin kalender.

Vi har inte någon deadline på det här. Vi ser hur det går, och vi ser hur Sigge utvecklas. Min önskan är ju att han är blöjfri dagtid (vaken tid) när lillebror kommer - men är han inte det så är han inte det. Världens bästa råd till alla föräldrar: Ta det som det kommer. Vad det än gäller. Det ordnar sig!

Kalender är beställd från Adlibris och rekommenderas varmt!

Screenshot 2020 07 05 at 12.25.12