Nadia svportratt
Publicerad 29 november 2019 kl 20:41

Krönika: Jag skiter blankt i er som julstressar

"Nu är tiden snart inne för daghem och skolor att välja ut årets Lucia. Och när hon väljs på basen av stereotypiska normer, uppmuntrar vi till utanförskap, utfrysning och känslan att inte duga som man är."

Den kommer förr eller senare, vare sig vi vill eller ej. Julen alltså. Julstjärnor i varje butik och julmusik har hörts redan länge. Den ivriga har redan sörplat i sig en hel flaska Blossa. Någon har förmodligen inhandlat alla julklappar. På sommarrean. Och så var det den där julstressen som snart ska infinna sig hos var och varannan trogen julfantast. Varje dag i december är redan bokad med julfester, basarer och jippon. Därtill ska det hinna bakas, pyntas, picklas och för att inte tala om den gigantiska julstädningen flåsar i nacken.

Hela december hör vi suckar, stön och krampaktiga önskningar om en god jul. Jingle bells ringer i öronen och när julaftonsmorgon sedan glimmar, är vi så kolossalt utmattade och sjukt vinsugna. Sedan hånglar vi upp julgubben och slocknar före Kalle Ankas jul.

 

Men det var inte det jag ville tala om. För det är inte ett dugg synd om de som julstressar, dem skiter jag blankt i! Jag vill tala om Lucia och den traditionen som kan stressa våra barn. Vi vill se Lucia som ett välbehövligt ljus i vintermörkret med vackert leende, en ljuv stämma iklädd vit klänning. Lucia, ett praktexempel på hur samhället vill att flickor ska vara. Fyller man inte dessa kriterier, blir man högst troligen aldrig vald till Lucia. Lucia ska inte sticka ut, inte se annorlunda ut, ha afrohår eller, holy macaroni, vara en pojke. En lucia ska helst sitta med benen i kors och se söt ut.

Så nu är tiden snart inne för daghem och skolor att välja ut årets Lucia. Och när hon väljs på basen av stereotypiska normer, uppmuntrar vi till utanförskap, utfrysning och känslan att inte duga som man är. Barnen som inte blir valda (nej, inte detta år heller), upplever att de inte är speciella, tillräckligt bra och fina nog.


Är det redan på dagis vi vill uppmuntra till dålig självkänsla? Alla barn vill bli sedda och hörda. Att vara Lucia anses att man är speciell. Att bära luciakronan betyder att man har blivit sedd. Accepterad. Eller så tycker man bara det är urcoolt att vrida av och på lamporna.

Och trots att alla inte vill vara Lucia, så borde möjligheten finnas. Möjligheten för barn att få vara precis som de är. Traditioner kan modifieras, det är ok. Jag lovar. 

Lucia ska komma med ljus och glädje. Inte med ett EN glad Lucia och ett släptåg av losers.

 

Text: Nadia Boussir 

Kommentarer

  • Sanna 01/12/2019 9:48am (9 dagar sen)

    På daghemmet jag jobbar har vi haft i många år redan att den som vill får vara Lucia. Vi brukar ha många Lucior även pojkar. Jag håller helt med dig vad du skriver.

Skriv en kommentar