Hundraåring räddad
Har man inga projekt så skapar man dem.
Efter veckan på Kreta känner man sig utvilad och
inspirationen pirrar i kroppen.
Började städa ut ett garage i går och hamnade in i ett nytt projekt.
Det över hundra åriga skåpet hade fått rejält stryk
och skulle sågas sönder och bli ved.
Ville ändå testa om ett flera gånger avslutat projekt kunde räddas.
Bytte ut vissa ruttna delar och förstärkte.
Nja, det kanske kunde lyckas. Timmarna gick,
och lite senare så stod det i garaget för spackling.
Krönlisten upptill är helt nygjord av gammal golvlist
och ett itu sågat kvastskaft (hade ingen rundstav).
Dags för tvätt med både målartvätt och såpa.
Fanns ett vitt pulver i skåpet som kunde ha varit kalk eller nåt gammalt gift.
Hyllorna är också återvinning, två gamla dörrar från en kontorsmöbel.
Passade bra till det här, med bra yta att förvara verktyg på.
Ännu under kvällen fick skåpet en grundfärg och
en helhet började träda fram.
I morse var det äntligen dags för målning.
Det fick samma gråa färg som det tidigare skåpet jag fixade till.
Ser riktigt hyfsat ut.
Skåpet lär härstamma från den lokala malaxmålaren ”Dali Vill” som bodde
inte så långt från oss nere i dalen. Han var född i slutet på 1800-talet
och lär ha haft många knepiga funderingar.
Grekland och god mat
Så var det äntligen dags för Medelhavet och god mat.
På Kreta och Rethymnon fanns det gott om godsaker och pandemin känns avlägsen.
Här ett inspirerande snabbtur för höstens goda rätter här hemma.
Sallader som jag åt om och om igen.
Skaldjurssallad med bläckfisk och musslor. En dressing med olja, lite senap och vinäger.
Grillade sardiner är bara ett MÅSTE, likaså anjovis i vinäger,
lite brun tapenade (olivkross) är också gott.
Lammlägg med lök. Köttet bara föll av benen, så gott.
Kycklingspett med tzatsiki, mums.
Skaldjursrisotto, så gott och mättande.
Fritterad bläckfisk, var bra men kunde ha varit bättre. Väntade mig
en större bläckfisk.
Vinkokta musslor sitter alltid rätt.
Kycklinggyros, alltid ett säkert kort.
Gumman var nöjd med all mat och vin.
Här vid hennes favoritkrok Kapilio.
Jag mådde också bra.
Så skönt att få sitta bland boutiquehotellen i gränderna,
långt från massturismen och röran.
Tog med oss ”maten” hem.
I kväll bjöds det på soppa med dagsfärska trattkantareller
och Oravais Rökeris rökta backon.
Till varm rätt blev det en Grekisk frestelse. Ett gammal recept
som vi gjort om och om igen.
Börjar kännas som livet och reslusten återvänder.
Nynningen äntligen i Finland och Vasa
Alltid i mellanåt möts gammalt och nytt! Gammalt, att Nynningen är ett svenskt proggband som turnerade flitigt på 70 och 80 talet. Nytt är att de spelar i Finland för första gången. I torsdags var den första spelningen på Kulturgaraget i Kokkola, sen följde Ritz i Vasa och sista spelningen i Finland blir i Helsingfors.
Arttu Wiskari - fullsatt konsert på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på flere konserter efter varandra, oftast är de helt olika.
Mycket stämningsfull minneskonsert
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Jazz konserter och -evenemang. Vasas egen masterjazzmusiker Clark Jakobsson avled för ett år sedan. Vasa Jazz Club ordnade en mycket stämningsfull minneskonsert på Ritz onsdagen den 21 augusti.
Ett par ljusglimtar under en motig säsong
Spikskorna har fått vila ett tag, men på måndag börjar Filiph träna för fullt igen.
Vecka 37
Igår började min semester, på något sätt kom den väldigt plötsligt men kiva så. Men före vi hoppar in i den veckan (som har varit ganska händelselös hittills) så tänkte jag berätta vad jag hittade på förra veckan.
Fotografering på ett solrosfält
Hej, det var länge sedan! En hel sommar har hunnit gå utan att jag skrivit en endaste rad här på bloggen. Men nu är jag äntligen tillbaka. Vardagen är igång och ute börjar det bli riktigt höstväder. I sommar har vi flängt fram och tillbaka mellan Österbotten och Helsingfors ett par gånger, jag har sommarjobbat på ett boende inom vården, sytt en brudhatt till en kund och annars mest tagit det lugnt och umgåtts med familjen.
Mullet på huvudet
Har hela sommaren dagdrömt om en 80's mullet. Har ändå inte riktigt vågat efter missödet för några år sedan, då en frisör totalförstörde mitt hår då han skulle ge mej en drastisk förändring. Fick sedan genomlida nästan två år av tålmodigt väntande på att det skulle växa ut till önskad längd, som i sin tur gav mej chansen att se mej i nya frisyrer så länge det växte ut. Som tur är hittade jag nu en superbra frisör (Jina på Mimo Hair) som förstod exakt vad jag var ute efter: