Kasta smörgås, klättra på stenar och tupplura
Förra helgen levde vi villaliv deluxe och hann runda tre olika villor på tre dagar. När klockan var 13 på lördagen hade vi redan hunnit vakna upp på en villa, kört hem därifrån med båt, kört bil 2 timmar och sen mera båt till en annan. Det kändes produktivt.
Vi umgicks med Lasses fammo och faffa ute i skärgården vilket var väldigt mysigt. Det var så fint där och jag älskade stället. Nu är jag ju också verkligen en villamänniska och trivs direkt jag kommer ut till en. Lasse roades av hur upprymd jag var där.
Den här dagen var det väldigt varmt och skönt. Vi gick på en liten rundtur runt ön och kikade.
Klev runt bland stenarna.
Vi gick ner till vattnet och lekte runt där.
En fin människa. Som visade alla stora stenar han brukar klättra uppför och berättade historier från förr.
Sen var det dags för smörgåskastning.
Letade efter alla platta och släta stenar vi kunde hitta.
Han lärde mig sina tekniker och första gången i livet fick jag stenarna att studsa mer än en ynklig gång.
Sen satt jag och tittade på en stund. Doppade fötterna i vattnet som efter en stund kändes ljummet. Såg stenar som studsade 5 6 7 8 gånger.
"Stenplockaren Palm kan du kall mig!"
Sedan slutade vi kasta stenar och klättrade på dem istället.
Tröjan som hängt med i så många år. Den som jag köpte från Monki i Umeå när jag var där på fotiscup. Ett liv sedan man for på fotiscuper.
Efter vår lilla klättring tog batteriet slut i både kamera och telefon vilket var skönt. Vi plockade lite blåbär, åt god mat, läste tidningen och slockande sedan i samma säng efter maten. Sjöluften kan verkligen göra en så trött. Vi vaknade upp någon timme senare lite halvdåsiga och gick över till andra sidan ön.
En väldigt fin dag var det. En sån där som skimrar i minnet bland andra glömda.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar