Oreange testheader ps2

Att vara vårdledig är att:

Skrivet av Eivor Bäck 21.10.2021 | 2 Kommentarer

Kategorier:
Taggar:

Jag har varit vårdledig med båda barnen. Med Johannes orkade jag knappt två år innan jag kände att jag verkligen behövde träffa andra vuxna människor och ha en annan uppgift i livet än att bara vara förälder. Med Elvira är planen att jag ska hålla ut tills hon fyller tre år. Men det är väldigt kämpigt ibland. Tror jag varje dag den senaste månaden tänkt att hon borde få gå i dagis så att hon skulle få träffa fler barn och ha pedagogiskt utbildade vuxna runt sig, och inte bara en mamma med dåligt tålamod.

Idag tänkte jag blogga lite ofiltrerat om att vara vårdledig. Att jag älskar mina barn och att min vårdledighet är ett gemensamt beslut för familjens bästa just nu borde jag väl inte behöva säga men jag klämmer in det här för säkerhets skull.

P6300055

Så här är det att vara vårdledig:  

Att aldrig dricka lattes på stan

Är inte det här bilden alla har av föräldrar som är hemma med barn: Att föräldrarna strosar runt på stan med barnet sittandes i en snygg Bugaboo-vagn, de klämmer på mysiga kuddar på H&M Home, äter fräscha sallader tillsammans med andra daglediga föräldrar och dricker lattes. Många lattes, minst två per dag.

Nu har jag ju varit vårdledig under en pandemi med Elvira så det har inte blivit många stads-besök. Och under de få besöken har Elvira mest velat klättra ur vagnen, det har blivit uppvärmd barnmat på ABC eftersom de har fräscha skötrum och man själv är svettig och varm av att försöka styra sin stora Emmaljunga-barnvagn bland smala butiksgångar. Inte en enda latte har jag druckit. Och inte blev det några lattes när jag var hemma med Johannes heller.

P.s. Vet ni hur mycket en latte kostar? Vi kommer komma in på penga-området senare i det här blogginlägget men jag kan redan nu avslöja att man inte har råd att köpa två lattes per dag. En bryggkaffe per dag går, om man dricker den hemma och har köpt kaffepaketet när Citymarket har specialerbjudande på kaffe.

kolasnittar wilhelminakex sirapskakor

Närmast min bildbank på bloggen kom till en latte: en kopp pulvercappucino som jag drack hemma tillsammans med sexåringen som fick saft i sin kopp. 

Att inte behöva jobba på sitt jobb

Jag har ett bra jobb som jag ibland längtar tillbaka till. Tänk att ha kollegor, kaffepaus och heltidslön! Men när man är vårdledig slipper man gråtfyllda lämningar på dagis, bilresor till arbetsplatsen när det är snöstorm, stressiga arbetsdagar och att nattetid plötsligt vakna av en mardröm som handlar om att man har glömt en viktig deadline på jobbet. Dessutom så använder man inte upp sina piggaste timmar på dygnet för en arbetsgivare, istället är det ens gulliga tvååring (och alla grannar) som får uppleva när mamma dansar i köket halv elva medan hon kokar makaroner.

 Att inte prestera något

Jag är säker på att när några av er läser den här underrubriken så tänker ni "men du uppfostrar ju ditt barn, det är livets viktigaste jobb". Och det kanske stämmer. Men när man jobbar på ett arbete så gör man sina specifika arbetsuppgifter och levererar och presterar. Och sen när man kommer hem gör man alla sysslor som rör familj och hus. Som hemmaförälder försvinner ju hela arbets-grejen och kvar är bara hemmasysslorna. De som man tidigare snabbt och effektivt gjorde kvällstid tar plötsligt hela dagen.

Jag har väldigt prestationsbaserat självförtroende (gissa två gånger varför jag har varit utbränd?) och jag märker hur värdelös jag känner mig när jag inte presterar nåt. Ibland lyckas jag tömma alla tvättkorgar på samma gång, men dagen efter finns det smutstvätt där igen. När man heltidsjobbade kom man åtminstone hem till ett städat hem på kvällarna om det var städat när man låste dörren på morgonen. Nu känns det som att man byggt ett snyggt sandslott och två sekunder sedan kommer en tornado.

IMG 20190903 120436 789

Alltid ostädat. Och är det städat i ett rum så är det hundra procent sannolikhet att tvååringen i samma stund står och häller ut en burk hama-pärlor i ett annat rum.  

Att bara vara någons mamma

Jag har haft två flaskvägrande helammande barn och så länge jag ammade var vi ju väldigt fysiskt bundna till varandra. Det gick inte att vara borta en längre stund eftersom jag var deras enda möjlighet till föda. Och det var jättejobbigt (för mig), speciellt med första barnet. När de slutade amma så var jag inte lika fysiskt bunden till dem men som den vårdlediga föräldern är jag barnets första och största tröst, lekkompis och uppfostrare. Jag är mamma i huvudsak och ofta känns det som att det är det enda jag är.

Sen är det ju mysigt när man tittar på Teletubbies tillsammans och barnet kryper nära. Det är fint att man är den personen i hela världen som ens barn litar mest på. Det är fantastiskt att se sitt barn växa upp och skulle vi ha fört barnen till dagis vid nio månaders ålder skulle antagligen dagispersonalen vara de som upplevde barnens första steg.

 Att tjäna 2 €/h

Nu har vi ju sån tur i vår familj att min man anses tjäna lite så vi får inte bara hemvårdsstöd, vi får också tilläggstöd! Med det sagt så landar drygt 300 euro per månad in på mitt konto. Jag "jobbar" ju heltid med mitt barn, så det betyder ju att timlönen landar på knappt 2,50 euro/h (före skatt). Nu är jag och den andra föräldern gifta och har typ gemensam ekonomi så att jag tjänar dåligt påverkar inte mig specifikt. Men nog känns det ju piss varje månad när man får över sitt lilla bidrag och det täcker inte ens månadens matbudget.

Genom att jag är hemma så tjänar vi förstås pengar också: vi behöver inte äga två bilar (och allt vad det innebär med försäkringar, bensin och lånekostnader), vi har inga dagisavgifter och jag har tid och möjlighet att leta kläder och leksaker till barnen på loppisar. Pengarna vi sparar är alltså flera hundralappar per månad så min timlön skulle egentligen kunna ses som dubbelt så hög. Men vi kan ju vara överens om att det ändå inte är så mycket pengar.loppis barnkläder combo comboliina vasa

Vill inte tänka på hur mycket de här loppisköpta kläderna jag handlade ifjol för typ fyrtio euro skulle ha kostat nya. Sparade in minst 100 euro på den loppisrundan. 

Att se sitt hus i dagsljus

Om man jobbar heltid och kontorstider så är man under höst, vinter och vår borta från sin bostad nästan alla dygnets ljusa timmar. En av de största fördelarna med att vara vårdledig tycker jag är att jag får hänga i vårt hus på dagarna. Kalla dagar kan jag elda i spisen så att det inte är svinkallt när resten av familjen kommer hem. Jag kan fundera på tapetval i dagsljus. Jimmy kanske inte håller med om det positiva i den här punkten för hänger man i sitt hus i dagsljus ser man också alla saker man vill förändra. Och sen när ens partner kommer hem så finns det plötsligt en milslång att-renovera-lista på kylskåpet. 

Att vara ensam

Vi flyttade fyrahundra kilometer norrut från vår studiestad när Johannes var ett halvt år. Det betydde att jag inte hade någon gravidgrupp eller något sånt trevligt att hänga med under föräldraledigheten. Vi gick på olika barn-träffar och träffade barn i hans ålder (och vuxna i min ålder haha) men mest satt vi själva i hyreslägenheten. Och även om det är helt okej att hänga med ett litet barn så är det inte samma sak som att träffa vuxna människor som kan säga mer än en treordsmening.

Jag har trivts tusen gånger bättre hemma med Elvira och det är främst att vi bor i hus nu. Det känns inte lika ensamt och deprimerande som när vi satt i en hyreslägenhet medan Jimmy auskulterade i Vasa. Nu får vi dagarna att gå på ett annat sätt när vi kan fixa hemma, har mer utrymme inne att röra oss på och gungor på vår egna gräsmatta. Men nog är det fortfarande ensamt och deprimerande. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på hur annorlunda mycket skulle vara om vi bodde nära min släkt och mina vänner. Tänk att kunna hoppa upp på cykeln med Elvira och cykla till mina mor- och farföräldrar för en eftermiddagskaffe. Eller kunna få en timmes barnpassning mitt på dagen av mina föräldrar så att jag skulle kunna klippa håret. Och min guddotters förälder har varit hemma med barn hela tiden jag har varit hemma med Elvira, om vi hade bott nära varandra skulle vi kunnat gå på barnvagnspromenader tillsammans.  

OI000855

Jag tvingar ju ut mig själv på promader men fy vad det är tråkigt att gå sina barnvagnspromenader själv.  För barnet sitter eller ligger ju liksom bara där?! Nu har i och för sig Elvira börjat läxa upp mig varje gång jag håller i barnvagnsstyret med bara en hand. "Håll ordentligt" säger hon åt mig då. Men jag skulle nog hellre ha en vuxen som går bredvid mig och som pratar om annat än hur jag håller i vagnen.

Kommentarer

  • Förvånad 21/10/2021 8:07pm (44 dagar sen)

    Varför väljer du att vara hemma med barnen så många år? Hur tänkte din partner och du när ni bestämde hur ni delar på ledigheten?

    • Eivor 25/10/2021 1:27pm (40 dagar sen)

      Som jag skrev i början av texten är det ett gemensamt beslut för familjens bästa så det är inte bara jag som har "valt" att vara hemma. Kortfattat handlar det om att vi har jämfört våra olika arbetssituationer, och kommit fram till att familjen får mer tid tillsammans och högre inkomst när jag är hemma jämfört om den andra föräldern tar vårdledigheten. Det är ju trist och stereotypiskt att mamman är den som tar större delen av vårdledigheten, men det är tyvärr så det blev för oss. Ett tydligt exempel på varför vi valt som vi valt är att den andra föräldern i vår familj har haft ett sånt jobb där hen bl.a. har varit ledig alla höst- jul- sport- och sommarlov medan jag bara skulle ha haft den lagstadgade semestern på fem veckor per år om det var jag som skulle heltidsjobba.

  • Johanna 26/10/2021 12:19pm (39 dagar sen)

    Jättebra beslut! Barnen behöver föräldrarna inte dagis när de är små.

    • Eivor 01/11/2021 8:54am (33 dagar sen)

      Olika familjer väljer olika beroende på sina möjligheter. För vår familj passar det här bäst för oss, och vi är lyckligt lottade som har ekonomisk möjlighet till att ena föräldern kan vara hemma med barnen!

Skriv en kommentar