Bloggheader Caroline3

Att växa upp och omfamna sitt inre barn.

Skrivet av Caroline Eriksson 26.04.2018 | 3 Kommentarer

Det finns vissa saker jag ångrar i mitt liv. Ett av dem var att växa upp, alldeles för snabbt.

Och med det menar jag att det innebar att med detsamma jag kom in i puberteten så var det bara barnsligt med sånt jag alltid älskat. Att leka i mitt enorma dockhus, som jag kastade en filt över när vännerna var på besök. Jag gav bort alla mina pokemonkort (med vänliga hälsningar från hon som kunde vara miljonär idag på vissa kort), och någonstans i den här fasen försvann även alla mina böcker om Harry Potter.

 

Jag läste böckerna innan filmerna kom ut. Sparade biljetterna från varje biofilm och klistrade in dem i min dagbok, för det skulle vara minnen jag alltid ville minnas. 

Och här är jag nu, snart femton år senare och funderar vad jag egentligen tänkte på. Varför hade jag så bråttom, och vad var det som var så skamligt med att läsa böcker som är konstverk och helt underbara? Jag hade alla böcker. Alla. Och nu har de fattats mig i så många år.

 

Så nu jag har bestämt mig; jag ska påbörja en gammal samling. Omfamna det inre barnet och unna mig att läsa några av de bästa böckerna som skrivits.

 

harrypotter 1

 

Igår fick jag hem mitt första paket jag köpt till mig själv (det härliga i att vara vuxen), innehållande de två första böckerna i serien om Harry Potter. Tänker hålla mig till böckerna då han är barn, för vet inte om jag är redo att läsa om Harry Potter när han är gammal och utarbetad. Även om han växte upp med mig när jag var barn.


Samma känsla fyllde mig igår när jag förde fingrarna över de vackra bokomslagen, som när jag fick min första bok för 20 år sen. Man blir liksom exalterad och bara längtar tills man får börja läsa om all magi och de historier och öden böckerna tar med en på.

Skillnaden nu, från då, är att jag inte letar upp bästa pinne i skogen och springer runt och ropar "Wingardium Leviosa!".

 

harrypotter 2

 

Jag har aldrig tidigare samlat på något sådär seriöst, men nu har jag påbörjat min alldeles första samling. Jag har växt upp, samtidigt som jag nu omfamnar mitt inre barn och läser de bästa böckerna som finns.

De här ska jag spara för evigt.

 

Kommentarer

  • Lille John 26/04/2018 7:04pm (3 år sen)

    Åh, Harry Potter-böckerna <3
    Jag började själv läsa böckerna när jag hade sett den första filmen, fick några av böckerna i jul av min mamma. Och jag slukade dem! På våren det året hade jag förmodligen läst och läst om alla böcker som hade kommit ut då, upp till Den Flammande Bägaren.

    Jag var nära att göra mig av med dem en gång i tiden, minns inte exakt varför men det kvittar. Men jag lät bli, för det är ju bra böcker! Kanske jag vill ge dem till mina egna barn (om jag får några så tänker jag banne mig se till att de får läsa bra böcker!) eller så vill jag just återupptäcka barnet i mig själv och läsa om dem!

    Shit, av att läsa ditt inlägg fick jag själv lust nu att gräva fram dem igen. :D

    • Caroline Eriksson 26/04/2018 7:12pm (3 år sen)

      ÅH! Leta upp dem och LÄS. De är så ju bara så bäst! Fast undrar vad det var i ens uppväxtfas som gjorde att man fick känslan att vilja göra sig av med dessa böcker.. vilken tur att de fortfarande går att hitta :)

      • Lille John 27/04/2018 12:42am (3 år sen)

        Jaadu, vad det var som gjorde att jag ville göra sig av med böckerna hade väl en del att göra med min dåtida flickvän som tyckte att jag kunde slänga bort en massa böcker, bland annat Harry Potter-böckerna. Och som en idiot så tyckte ju jag att det var en bra idé... Men jag kunde ändå inte göra det, så de blev kvar i min hylla! ;)
        (Förstås, en del av det var också "Åh, jag är ju vuxen nu, så jag måste göra mig av med gammalt" som spökade, så helt och hållet hennes fel var det inte)

        Jag borde ha tagit det som ett tidigt tecken på att "detta kommer inte att funka" :D
        Nästa gång jag dejtar så tänker jag så snabbt som möjligt lägga korten på bordet och säga att mina böcker åker ingenstans! (Harry Potter eller andra böcker).

        Men sedan känner jag också personer som långt uppe i tjugoårsåldern ännu ibland får ett släng av "jag är vuxen nu".
        Som t.ex "Jag är vuxen nu, så jag kan inte läsa Harry Potter och annan löjlig fantasylitteratur!"
        Och några månader - ett år senare så är de tillbaka igen och ångrar att de slängde ut sina böcker. :D

        När jag nu under Camp Nanowrimo skrev ett fantasyäventyr så fick jag många gånger fråga mig om varför jag inte skrev sådant här när jag var yngre. För jag VILLE ju det då, men undvek det av flera orsaker (en av dem var bland annat "jag måste ju skriva vuxen litteratur")!
        Så nu när jag skrev det jag skrev, så känns det på många sätt som att jag omfamnade en yngre version av mig själv, som hade alltid velat göra detta. :)
        Sorry, du fick ett långt svar.

  • Hanna Stigzelius 26/04/2018 8:07pm (3 år sen)

    Jag fick den första Harry Potter boken av min mormor i julkapp. Innan någon annan i Finland ens hade hört om Harry. Jag blev till och med lite sur. För det såg ut som en barnbok, och jag var ju ren 14 typ. Men så läste jag den. Och var helt fast. Resten slukade jag så fort de kom ut. From den tredje tror jag jag har läst dem på engelska först. Och så läste jag de fyra första högt för min sju år yngre syster som har dyslexi och inte riktigt klarade av att läsa dem själv. Och nu väntar jag bara på att vi kan börja läsa dem för mina egna barn. Är de månne för små som 5år och 3år eller kanske det ren sku gå?! Vi har just läst klart Ronja Rövardotter, och den var ju minsann rätt så spännande och läskig den med. Så kanske HP också skulle kunna funka ren...

    • Caroline Eriksson 26/04/2018 8:11pm (3 år sen)

      Åh, vilken tur att jag skrev det här blogginlägget, så jag får ta del av era egna HP-historier och minnen från den ljuva tiden. Så fint att läsa att du läste böckerna för din syster. <3

      Sen tänker jag att det kanske går att läsa dem för barnen. De kanske inte hänger med allt, och att det kanske blir tråkigt. Men om inte nu, så om två år är det riktigt den perfekta åldern. :)
      Ronja Rövardotter är för övrigt nästan läskigare, för HP har åtminstone med ugglor och katter ;)

  • Nathalie 26/04/2018 10:51pm (3 år sen)

    Jag e på 5:e boken nu, skräckläser igenom dem typ :D Jag har exakt samna känsla som beskriver, det är verkligen som att omfamna sitt inre barn och gå 15 år tillbaka i tiden <3

Skriv en kommentar