blogghedaear

Visa alla inlägg skrivna januari 2018

Förbereda en katt för flytt.

Skrivet av Caroline Eriksson 10.01.2018 | 1 kommentar(er)

Jag har under min livstid flyttat så många gånger att jag inte längre håller koll. Med katterna har jag hunnit flytta fyra gånger, och nu blir det deras femte och slutgiltiga flytt.

Och kanske var det lättare att ta sitt pick och pack och flytta när man var yngre. På något sätt känns det som att varje år för med sig lite av med sunt förnuft, lite mer eftertanke. Mer planering och förberedelser.

 

Förut har jag ba placerat all min egendom i bananlådor och lagt katterna i en väska och åkt. Tänkt att allt fixar sig, och inte tänkt en tanke på att googla hur jag bäst gör en flytt så smärtfri för en katt. Och när man väl googlar så verkar det vara en hel vetenskap hur man kan göra det bäst för sin katt. Allt från att torka deras mun med en handduk och strö deras doft i nya huset, alternativt köpa ett feromon-medel och spraya det överallt.

Man ska vara lugn och låta allt ta sin tid och tusen saker till man måste tänka på.

 

Eftersom jag nu är äldre och klokare, har jag redan nu börjat förbereda katterna för flytt.

Jag har inte och tänker inte köpa något syntetiskt feromon medel, men tänker att lite sunt förnuft och något hemifrån till det nya hemmet kan ge katterna lugn och trygget. Fantomen har t.ex besökt huset flera gånger och hittar till framdörren utan problem. Dessutom har jag diskuterat med alla katter om att de ska flytta. Att allt blir bra. Tänker att de förstår nog vad jag talar om.

Dessutom har jag köpt en kattställning, och det är det som ska följa med till huset.

 

kattstallning 1

 

Aldrig under hela deras livstid har jag haft en ordentlig kattställning åt katterna. Men nu när vi flyttar så har vi tänkt ha in katterna minst två veckor, och för det så behöver de något att avreagera sig på. 

 

Eftersom jag alltid tyckt att kattställningar endera är för dyra eller fula, så tog det emot att tänka tanken att köpa en sån till huset. Det ska ju både kännas som att kattställningen gör sin nytta samtidigt som den smälter in i inredningen. Nå, efter att ha googlat runt så fann jag till sist en som både var snygg och på 50% rabatt.

 

kattstallning 2

 

Igår fick jag den på posten och funderade hur en liten smal låda ska bli en ställning med flera plan och 90cm som höjd. Men tänkte att om jag klarar av att bygga ett hus så ska en kattställning inte vara något problem.

 

kattstallning 4

 

Det tog två avsnitt av The Big Bang Theory, så hade jag byggt ställningen klart. Kanske doftade den lite väl nyproducerat eller så är det så att katter föredrar pafflådor framför lyxiga kattställningar, men kände mig lite förolämpad när Mohicana doftade på ställningen för att sekunden senare lägga sig ner i en pytteliten pafflåda bredvid.

 

kattstallning 3

 

Men idag går det betydligt bättre. Alla tre katterna har utforskat kattställningen. De har till och med förstått att man kan klösa bäst man vill på ställningen och leka med den där lurviga bollen som hänger från högsta plan.

 

Kanske man sist och slutligen inte ska göra en flytt, eller något annat, svårare än det är. Sist och slutligen är väl katterna nöjda så länge vi är glada och ger dem god mat.


Artikeln om mig är ute nu! Läs!

Skrivet av Caroline Eriksson 09.01.2018 | 3 kommentar(er)

Skrev ju i slutet av förra veckan att jag blivit intervjuad, och nu på Svenska Yle ser man nu ett snyggt och bekant ansikte. MITT.

 

39 4546215a4f906329ba6
Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth

 

Klicka på bilden eller HÄR för att läsa den fina artikeln och mig och min bullet journal.

Jag tycker det är lite lustigt och roligt att det har blivit en sån uppsving med bullet journals, och hoppas att fler ska finna att detta är ett sätt som passar dem. Visst, det är nästan samma som att ha en helt vanlig kalender, men med en bullet journal får du större möjligheter att vara kreativ och komma på lösningar i vardagen. 

Du kan starta och pausa precis när du vill, för att sedan fortsätta igen. 

 

Något jag lärt mig från min bujo är att acceptera att allt inte alltid går som man vill.

Till exempel: är man halvt perfektionist och inte presterar som man önskat, även om resultatet är hur bra som helst, så blir det lätt att man hakar upp sig på det. Minns fortfarande den där tjejen som inte fick högsta betyg i ett prov, även om det var mer än godkänt, och gjorde om hela provet ba för att få bättre siffra på ett papper. (Obs, här skriver jag inte om mig själv. Jag har alltid varit tacksam om ett prov gick igenom.)

Visst finns det stunder då jag kan känna igen mig i den tjejen, och istället för att göra om ett prov ba riva ut en sida ur min bullet journal. Men istället får jag;

1. Finna en kreativ lösning att fixa till sidan, eller..

2. Acceptera att det inte gick som jag ville och sedan fortsätta på nytt blad. Som i livet. 

 

Så dagens visdomsord från mig är: Läs yles artikel, för det är mycket tid bakom den och jag är faktiskt nöjd med bilderna Ann-Catrin fotograferade av mig. Och andra visdomsordet är att släppa den där perfektionisten inom dig, och var istället nöjd med den du är. 

 


30 dagar av yoga.

Skrivet av Caroline Eriksson 09.01.2018 | 3 kommentar(er)

Det har redan gått dåligt med mina nyårslöften.

Jag har ännu inte umgåtts mer med vänner, men talade förvisso en bra stund i telefon igår med en vän. Det är ju framsteg. Fotograferar ungefär lika mycket som jag gjorde 2017, och skräpar som man vanligtvis gör när man bor i ett radhus. Tror det är först när vi flyttat då den förändringen verkligen kickar in.

 

Men jag har inte yogat en enda gång sen jag skrev ner mitt nyårslöfte om att yoga minst två gånger per vecka. Ja, jag vet. Det har bara gått en vecka sen det blev ett nytt år, men jag hade förhoppningar om att jag ändå skulle börja på med detsamma. 

Så för att riktigt kicka igång det nya året och finna mitt yoga flow, så har jag nu gjort ett uppslag i min Bullet Journal där jag ska göra yoga i 30 dagar i sträck.

 

Obs! Lägg märke till Mr Fantomen i videon. :-) 

 

Eftersom ni verkade gilla min senaste video, där jag gjorde mitt uppslag för alla böcker jag ska läsa under året, så filmade jag även när jag gjorde detta uppslag. Hoppas ni gillar denna video också. :)

Vill ni vara riktigt snabba med att se de filmer jag gör och publicerar, "make sure to hit the subscribe button" för att citera andra youtubers. 

 

BulletJournal 30daysofyoga 1

Så här ser alltså mitt uppslag om "30 days of yoga" ut. På vänstra sidan är det några av mina favorit-yogaposer, och till höger har jag en kalender med alla trettio dagar, och namnet på videon jag ska följa.

 

Jag kommer att göra en gammal yoga utmaning som finns på youtube, och det är Adriene jag ska följa. De flesta av de videos och övningar jag ska göra är trettio minuter långa, och jag tycker det är en passlig tid. Jag har inte sett en enda video än, för jag vill bli överraskad, men tyckte att de flesta av videorna hade vackra namn, och därför valde jag hennes yoga challenge av alla som finns på youtube.

 

BulletJournal 30daysofyoga 4

 

Ofta när jag yogar så sker det lika mycket inom mig, som på utsidan. Det är som meditation i rörelse där jag ofta kommer till fina insikter. Mest om att jag, och du, duger som vi är. Och att vi kan mer än vi tror, så länge vi vågar prova på. Ska bli intressant att se vad jag kommer fram till under de trettio dagarna jag yogar.

 

Några av mina favoritrubriker från alla övningar jag ska göra är:

- Ease into it.

- Forget what you know (OBS! Inte nu att man ska börja ta och bli glömsk, men att det kan vara bra att komma ur gamla vanor och finna nya sätt och ögon att se världen på.)

- Joyful home practice.

- Freedom & forgivness (går hand i hand).

- Dancing warrior sequence (ser framför mig hur jag trippar runt i nya huset som en dansande krigare, oberoende vad yoga-övningen egentligen vill att jag ska göra.)

- Find what feels good. 

 

BulletJournal 30daysofyoga 3

 

Och det är den sista rubriken som får mig att göra det här. Jag, som aldrig har funnit någon lycka i att röra på mig, fann den i yogan. Man ska göra det man mår bra av, det som känns bra. 

 


Här kommer alla känslorna på en och samma gång.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.01.2018 | 3 kommentar(er)

Jag sa upp lägenheten häromdagen och det, gott folk, skapade en känslostorm inom mig. När jag slog in telefonnumren till hyresvärden så förstod jag att det skulle bli verkligt. Vi ska flytta.

 

Allt känns roligt, samtidigt som jag vet att de närmsta veckorna kommer att vara lite kaosartade. Det är ju inte bara så ”bara” att flytta från ett ställe till ett annat, och allt en flytt innebär.

Det ska (här kan du hoppa till nästa stycke om du inte vill veta vad som måste göras) städas inomhus och utomhus vid både platserna, montering av nya möbler, hitta nytt hem till våra gamla möbler, ringa runt och göra flyttanmälan, köpa postlåda, fixa sophämtning, köra till Stormossens upphämtningsplats med skräp, köpa en sopis att ha på gården och säkert mycket mer jag glömt bort.

Känner att jag nu får ta och fixa ett nytt uppslag i min bullet journal med allt som ska göras, så kanske jag slipper nätter då jag ligger och tänker på allt som ska göras, men som man inte kan göra för att klockan är tre på natten. Då ska man sova.

 

Dessutom ska det vara husvisning och även det, gott folk, har jag blandade känslor för. Jag vet att det inte är jag som ska hålla i trådarna, utan istället ha andra att visa upp huset. Men det känns ändå konstigt hur det under hela byggtiden knappt varit någon och tittat till huset eller mig och Fredrik, och nu plötsligt ska huset fyllas av kända och okända människor som ska se på vårt arbete.

Vårt hem.

Har vi dessutom hunnit flytta då det är husvisning, ska katterna bort över dagen, så de inte blir livrädda och funderar vart tusan vi fört dem. Min plan är att katterna ba ska ha lugn och ro, medan jag sitter på en stol och glor på varenda en som tittar till huset.

 

Börjar ni förstå att det är mycket som kommer att ske nu?

 

Trots allt så känns det bara bra i hjärtat. Det är ju det här vi arbetat för nu sen juni (då det faktiskt började hända något på insidan av huset) förra året. Det vi har längtat och drömt om. Knappt sju månader har gått och nu är vi redo att flytta in.

Crejzit.

 

 

Nu är det början på något nytt, och mitt hjärta bubblar av lycka.

Vi gjorde det bra, jag och Fredrik.

22179993 10155444700928880 1783728399177397207 o

 


Det är detaljerna som gör helheten!

Skrivet av Caroline Eriksson 08.01.2018 | 1 kommentar(er)

När det kommer till uttag och strömbrytare i ett hus så är det kanske inte något man lägger märke till eller tänker har någon stor betydelse för helheten av huset. Så var i alla fall jag, innan vi själva kom till valet att välja hur våra lampknappar skulle se ut. Då var det plötsligt samma situation som med taklisterna; jag hade aldrig tidigare ens lagt märke till de taklister som fanns i lägenheten, och nu såg jag endast taklister överallt.

Och nu började jag även se eluttag överallt.

 

Första valet hade varit på ett par strömbrytare och uttag som såg lite retro och snygga ut, medan det andra alternativet var det vi sist och slutligen valde. De flesta av våra uttag i huset är av den modellen som jag inte visste fanns, innan Fredrik börja prata om den. De är av Schneider Exxact Design, vilket betyder att bakgrunden av varje strömbrytare kan man byta ut själv. Och nu ska jag visa dig orsaken varför man kanske vill ha just en sådan modell om man renoverar om eller bygger ett hus.

 

På vår vägg i köket, som vi valde att tapetsera i en exklusiv och ekologisk tapet istället för att kakla, har vi tre eluttag för köksmaskiner och annat man kan behöva uttag till. Visst kunde vi ha valt helt vanliga vita uttag, som ingen sist och slutligen hade lagt märke till. Men det hade blivit lite tråkigt, speciellt när man själv visste hur häftigt det kunde bli.

 

schneider exacct design
Man vet att karln man bor tillsammans med har tålamod och öga för sånt här, när han fick mönstren att matcha på alla tre uttag.

 

Så här ser alltså väggen ut nu, efter att Fredrik klippt ut bakgrund till varje uttag och lampknapp, så den matchar den vackra och unika tapeten. Varken tapeten eller våra uttag är något man tröttnar på i första taget. Det blev så fint!

 

Det är alltså detaljerna som gör helheten, och det här är en schnajdig detalj (hehe, märkte du hur jag fick till det?).


Jurtjyrkogården, en recension.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.01.2018 | 1 kommentar(er)

Man skulle nästan kunna tro att jag älskar varenda bok, efter mina recensioner att döma, men här kommer en som tvärtemot stannade utanför hjärtat för att lämna lite känslan av ”mjäh” inom mig.

 

Kanske beror det på mina egna förväntningar och förhoppningar om boken Jurtjyrkogården. Efter att jag hört om människor som knappt vågat sova efter att ha läst boken och sett filmen, tänkte jag att det måste vara en av de mer skrämmande böckerna som skapats. En bok som får upp pulsen på en och som man sent kommer att glömma. Hur skulle det annars komma sig att alla känner till Jurtjyrkogården, även om man varken läst eller sett filmen om den?

Varför skulle det annars stå på pärmen att denna bok är så mörk att inte ens King ville ge ut den?

 

Jurtjyrkogården handlar om familjen Creed där mannen i huset är läkare. Vad frun gör, om hon gör annat än att vara hemmafru, vet jag inte. Jag som annars älskar sättet Stephen King beskriver sina karaktärer tycker att den här boken har lite väl mycket 40-talet över sig när det kommer till könsrollerna. Dessutom tar det väldigt lång tid innan jag knyter an till personerna i boken. 

Hur som haver. Familjen Creed består av pappa Louis, mamma Rachel och barnen Ellie och Gage. Och frassen Church. De är nyinflyttade i en liten stad, blir snabbt vänner med sina grannar och det ser ut som att deras liv ska bli lika idylliskt som typ vem som helst drömmer om att ha det.

Men så dör katten och återuppstår lika snabbt, och det är som typ här jag tänkte att boken ska skrämma livet ur mig. Vad är nu läskigare än en mysig katt som kan vara lika oberäknelig och som får en att ligga vaken om nätterna? Mäktiga och övernaturliga krafter man inte ska bråka med.

 

Nå, istället är det döden i sig som är det mest skrämmande, och kanske är det det Stephen King vill förmedla istället för monster i garderoben och mörka skogar man kan villa bort sig i.

Kanske är det ens egen rädsla för det övernaturliga och vad som händer efter detta liv som får det att krypa i våra skinn? Vad som kan hända med de personer vi älskar som mest och håller oss nära i livet? Vad vi kan göra och hur långt vi kan gå för de vi älskar.

 

Det som får mig att höja betyget på Jurtjyrkogården är att den behandlar ämnet sorg och döden, och hur människor väljer att handskas med sina känslor kring det. Hur det inte finns några rätt eller fel, men hur det ändå kan gå riktigt dåligt om du inte väljer att släppa taget. Och det är väl det som gör boken så mörk. 

Jag kommer att läsa Jurtjyrkogården igen, och jag kommer att göra det utan förväntningar. Istället kommer jag att försöka läsa mig mer in på det budskap Stephen vill ha fram, än att fundera på vilket monster man möter i nästa kapitel, för det verkar som att precis alla människor ändå går runt med sina osynliga monster. 

 

 

ps. Visst fick jag upp pulsen några gånger, och boken fick mig att tycka mina egna katter är lite obehagliga. Speciellt Mr Fantomen som igår kväll, när vi skulle sova, satt vid dörröppningen till sovrummet och bara glodde på oss. Visst, frassen kan stå och stirra in i väggar nu som då, det är helt normalt. Men aldrig förr han har suttit och glott på oss på det viset. DET, Stephen King, är läskigt!

 

stephen king jurthyrkogarden

Katten Mohicana är inte skrämmande på något sätt, men behövde ha med en katt passligt till denna bild. 

Jag har blivit intervjuad!

Skrivet av Caroline Eriksson 05.01.2018

Ett av mina nyårslöften var att fotografera mera, men idag var det jag som blev fotograferad. Och intervjuad.

På något sätt så känns det mer obekvämt att bli fotograferad än intervjuad, trots att man fortfarande har sin morgonröst kvar och kanske inte alltid har de bästa svaren. Den där ångesten jag kände efter min första radiointervju för ett par år sen var den enda. Sak samma vad man säger, så länge man talar från hjärtat, för det är ändå inget folk går och minns i evigheter. Kanske beror det på att jämfört när man tar en selfie, så har man inte längre kontrollen över hur man ”ser ut”, när man blir fotograferad.

Kanske beror det på att precis alla av oss har en egen bild av hur vi ser ut, och är rädda för att få den förstörd.

 

Vad vet jag. Mitt i allt handlar det kanske om att man är för hård mot sig själv, och det tycker jag man kan sluta med. Livet är för kort för att man ska gå runt och bry sig om man ser ut på rätt sätt eller gör alla rätt. Det här året och alla år därefter ska jag ba vara mig själv. 

 

Efter att alla bilder blivit fotograferade bad jag att få se några av dem. ”Det blev jättefina bilder”, sa jag och menade det. Kanske redan under helgen så dyker en artikel upp om mig, och då delar jag den med detsamma här på bloggen så ni får också ta del av den.

 

IMG 0290

 

Efter att jag kom hem igen, för intervjun gjordes i huset (handlar dock inte om huset), så tog jag denna selfie med Mohicana. Så här väljer jag att se mig själv idag. Glad och mysig i världens mjukaste stickatröjo. Mohicana är ba lagom road. 

 

ps.

Alla katter, och då menar jag ALLA, sov hela natten inomhus inatt. Minns inte när det senaste hände, för vanligtvis är det ba katten på bild som klarar av att sova hela nätterna. Wihooo!


Det här MÅSTE vara världens bästa loppisfynd.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.01.2018 | 1 kommentar(er)

Jag har ju hunnit berätta åt er om kanske världens bästa loppisfynd, som var alla fönsterlampor i kristall och guld. Nå, det loppisfyndet fick konkurrens då tjejen som sålde fönsterlamporna åt oss, hittade en takkrona på vinden. Hon sände ett privatmeddelande på facebook, fotograferade en bild av kristallkronan och skrev ”Tänkte fråga er om ni är intresserade, innan jag lägger ut den för försäljning”. Och vi var intresserade.

Väldigt intresserade.

 

takkrona 2

 

För endast 40 euro (!!!) blev den här vår, och efter att Fredrik tvättade upp den och alla kristaller blev den som ny.

Dock vet jag inte vilket märke den här takkronan är från. Våra fönsterlampor är från Turun Kristalli, men misstänker att denna inte är det. Så vet någon av er vad det här är för lampa och från vilket år, skriv en kommentar!

 

takkrona 3

 

Kunde ju aldrig ha trott att jag skulle vara den som ville ha en kristallkrona i hemmet, men nu när jag vande mig vid tanken på kristallkrona och fick se den på plats, så kan jag inte tänka mig något annat. Såklart man ska ha en kristallkrona!

 

takkrona 4

 

Det vackraste på denna kristallkrona är stången (??? är inte expert på lampor, så vet inte vad det heter på riktigt) som ser ut att vara prydd av fiskfjäll av guld. En vacker detalj som kanske inte man lägger märke till direkt, men efter att man en gång sett det så är det enda man ser.

 

takkrona 6

 

Så här ser den ut efter att jag stängde av lamporna i den. Den här är placerad så den står rakt ovanför vårt matbord. Vilket betyder att vi kanske måste börja lära oss att äta vid matbordet efter att vi flyttat.

Den som är duktig att se på bilderna ser kanske att vi har fått lister på golv, fönster och dörrar nu. Dock tog listern slut lika snabbt som det gick att lägga dem, så jag håller tummarna att resten kommer snabbt. Helst idag. Men vi har inte varit utan att göra vid huset. Igår la vi upp, förutom kristallkronan, även gardinstänger och det som ska hålla upp hyllorna i vår klädkammare. Det känns som lite märkligt och inte alls som att man längre bygger, när det handlar om gardinstänger och sånt för att sen få kalla huset inflyttningsfärdigt. 

Men mer om de tankarna kan jag skriva om senare.

 

Det var historien om vår takkrona som legat på en vind i Vöro, och nu fått nytt liv i Petalax.

 


Nyttig, lättlagad och god dessert.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.01.2018

Taggar:

Nu har jag varit utan vitt socker i fyra månader, är nu på min femte, och under julen var det riktigt jobbigt. Inte jobbigt för att min kropp krävde sockret, för det har den inte gjort en enda sekund sen jag bestämde mig för att sluta igen, men för att det fanns socker överallt. Hela kontoret vid arbetet fylldes av konfekter, och det kändes som att precis alla ville bjuda på en bit choklad, och tog illa upp då jag vänligt tackade nej.

Är det faktiskt så att våra högtider kretsar kring sötsaker? 

 

I alla fall. Samtidigt som alla ville ge mig en chokladbit så gick jag egentligen och bara var sugen på äppel och kanel. Kanske en av de bästa juldofterna, och kanske något som skulle kunna vara gott ihop? Ja, jag vet. Det är ingen ny uppfinning att blanda äppel och kanel, men det är nog något jag inte minns att jag skulle ha ätit.

Så jag köpte en påse med äppel och kanel och hade planerat att göra en lyxig nyårsdessert med äpple i ugn. Och tydligen var det nyår igår kväll, för det var först då jag gjorde det jag som jag gått och längtat dagligen efter i över en vecka. 

 

Äpple i ugn med kanel och socker.

IMG 0262

 

Det här behöver du: 

Äppel

Kanel

Honung

 

Gör så här: 

Skär äpplet i jämnstora bitar och lägg på ugnsplåt med bakplåtspapper unden. Ringla lite honung över och strö lite honung på. In i ugnen på 225 grader i ungefär 10 minuter (tills de är klara, du måste hålla koll på dem), och sedan är de klara att äta. 

 

De VAR goda, men kändes som att något saknades. Inte glass, men kanske... smör? Eller är det riktigt knasigt? 
Hur som haver. Det var mitt kvällsmål igår och det var något jag kommer att göra igen. Tipsa mig gärna om andra frukter man kan kasta i ugnen för att få en god dessert. :-)

 

ps. jag har köpt vita tallrikar till huset, så om jag i framtiden skulle få föra mig att fotografera den mat jag äter så är det mycket finare på bild. ehehehe...


Den mjukaste heltäckningsmattan.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.01.2018 | 1 kommentar(er)

Sätt inte kaffet i halsen, för nu ska du få se 10% av mina bröst och den vackraste heltäckningsmattan som finns.

 

Ibland undrar jag hur det här huset egentligen hade blivit att se ut, om vi inte haft Ida vid Vasa Färg som spunnit vidare på våra idéer och öppnat våra ögon för olika alternativ. För det vi önskade var att få ett 70-tals inspirerat hus, men hur moderniserar man 70-talet?!

Nå, om det är något som skriker 70-tal så är det mönster och heltäckningsmatta, och när Ida frågade hur vi kände för heltäckningsmatta så pirrade det till i magen av glädje. Såklart vi skulle ha heltäckningsmatta!

 

Heltackningsmatta 6
Blev så lycklig när jag insåg att jag fortfarande kan stå på huvudet, så jag svängde upp och ner på världen i klädkammaren.

 

Och jag har väl alltid drömt om att ha en walk in-closet med heltäckningsmatta, men trodde att det bara var Maria Montazami som kunde ha en sån. Men så är det inte, för nu har vi vår alldeles egna klädkammare med världens mjukaste matta. 

 

Heltackningsmatta 3

 

Under ett av alla våra möten så satt vi med flera olika tygprover av heltäckningsmattor, och jag lämnade att paja om just den här mattan extra mycket.

Det är en heltäckningsmatta med twistad velour, från Golvabia. Namnet är något så passande som "Favorit" och den kommer i olika färger. Vi valde färgen creme, för att följa samma röda linje genom hela huset. 

 

Heltackningsmatta 4

 

Oj vad den är fin, och inte alls svår att få på plats. Vi la heltäckningsmattan ovanpå laminatgolvet, så att när den dagen kommer att man vill få lite förändring, så är det inte bara betonggolv under. 

Vilken dag som helst är vår inredning till vår walk in-closet här, och det betyder att jag får börja fylla hyllorna med våra kläder. Vi väljer att bygga vår walk in-closet själva, för att verkligen få det vi vill ha. 

 

 

Och det var historien om heltäckningsmattan. Nu ska jag upp till huset igen för krama om vårt lyxiga golv i klädkammaren.