blogghedaear

Visa alla inlägg skrivna februari 2019

Huvudlösa priser och vad jag har gjort idag.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.02.2019

Fyra dagar in i semestern, och jag som trodde att dagarna skulle vara utan planer, har istället haft fullt upp varje dag.

Idag har jag till exempel blivit tvungen att spendera dyra pengar för ett nytt batteri till min bil. Allt har ett bäst före datum, och tydligen också bilens batteri, som var original. Det är så underligt hur det tar extra mycket emot att köpa något till bilen, speciellt då den är något man har användning av. Vare sig det är att köpa nya lampor, vindrutetorkare, besiktning eller fordonsskatt. Tråkiga utgifter jag gärna hade suttit och kramat om lite längre.

 

Visste du förresten att ett nytt batteri till min bil, kostar lika mycket som ett batteri till en Canon systemkamera? Helt huvudlöst. 

 

Hur som helst så är ett nytt batteri köpt, och medan Fredrik bytte batteri till bilen stod jag bredvid som moraliskt stöd och hejarklack på samma gång. Vi båda kom överens om att aldrig mer skruva på bilen utomhus i minusgrader. 

Det är fint att vara överens.

 

IMG 2139

Bild från häromdagen.

 

Och det var egentligen bara det jag hade på hjärtat. Passar på att njuta av det som är nu, och ta vara på ledigheten som jag längtat efter och behövt. Dricker gott te, äter god mat, får frisk luft och sover länge om morgnarna. Det här är livet.

 


Mer tankar om det här med barn, och så en video på min badande höna.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.02.2019

Kategorier:

När jag fick mejlet om att kvinnan bakom texten ”ofrivilligt barnlös” ville gästblogga, var jag så glad att någon annan kunde ta ordet för en stund. Att sätta ord på det jag tidigare skrivit om, och velat nämna igen. Men med rädslan för att kanske trampa någon på tårna, ge förhoppningar eller låta andra (utan att veta vem) komma allt för nära, så har jag låtit bli.

 
Första gången jag nämnde på min blogg att någon frågat när och om jag och Fredrik kommer att skaffa barn, var jag tjugofyra år. Så ung, och redan pressad av allmänheten att "skaffa barn".

Så här skrev jag då i min blogg:

 

”.. //.. om det vore så att jag och kärleken faktiskt försökte att göra mig gravid, och jag hade fem missfall i bagaget och år av prövningar så skulle jag vara ganska slut och trött att ständigt få höra NÄR vi ska skaffa barn.

 

Men det är ju inte sånt man pratar om. Missfall och hur svårt det kan vara att bli gravid, när det är det enda man vill.”

 


Det verkar som att människor inte lär sig. Eller glömmer så lätt. Glömmer att den mening man har i livet, inte behöver vara någon annans mening. Att de vägar vi går inte ens kommer att korsa andras. Att vi alla hanterar livet på olika sätt. Att vi alla har egna mål, drömmar och förutsättningar,

och att vissa saker är bättre att lämna ofrågad.

 
Det betyder inte att vi ska sluta lyssna och lära av varandra.

 

 

 

För att lätta lite på stämningen här på bloggen, så vill jag visa vad jag gjorde igår kväll. Min fina dvärgkochin Helmi, som jag kläckt fram själv, har smutsat ner sig igen. Inte alltid lätt när man har mer fjädrar än en samba-dansare att hålla koll på.


Helmi fick komma in i huset (förstår ännu inte hur Fredrik inte ens rörde en min första gången hon fick komma in) och så hade vi än en gång SPA, med bubbelbad och hårfönen att torka upp fjädrarna. Hon njöt för fulla muggar, och jag njöt av att få vara i nuet och verkligen ta hand om min höna.

Vill du se när sånt här händer med detsamma så kan du följa mig på instagram, carloine heter jag där.  

 

Nu önskar jag dig en helt underbar dag. 

 


Ofrivilligt barnlös.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.02.2019 | 6 kommentar(er)

Det bästa med att blogga är inte att skriva några välvalda ord och sedan trycka på publicera. Det är inte heller den där uppmärksamheten som vi alla innerst inne längtar efter. Det bästa är alla möten. Kontakten med människor man kanske annars aldrig hade mött. Den där insikten då man inser att det kanske finns ett hopp ändå här i världen. Att vi människor borde bli bättre på att tala med varandra. Möta varandra. Behandla varandra med vänlighet och respekt.

För vi vet aldrig vad som pågår i en annan människas liv. 

 
Häromdagen fick jag ett mejl som tillät mig få ta del av en annan människas liv. Det öde jag läste om berörde mig på så många plan. Den här kvinnan tog upp ett ämne som är så viktigt att tala om, och de ord du kommer att få läsa är hennes egna ord. 


Och innan jag låter dig ta del av en viktig text, så vill jag bara säga tack.

Tack för att du klickat in dig på min blogg idag. Tack för att du ger av din tid. Tack för den styrka det krävs för att dela med dig av dina erfarenheter. Och tack för att jag får den tilliten.

Tack.

 

 

Ofrivilligt barnlös.

 

"Ända sedan Maija gästbloggade om att vara frivilligt barnlös har en tanke gnagt i mig. En vilja att berätta om det andra livet, livet som ofrivilligt barnlös.

 

Resan att bli föräldrar låter ju som en underbar tid. 9 månaders väntan och sedan är livet förändrat för evigt, sedan börjar det på riktigt. För mig är resan det värsta jag har varit med om.

Det hela började när jag och mannen kände att nej nu - nu vill vi ha barn. Nu vill vi bli föräldrar. Eftersom vi gärna tänker genom saker ordentligt, bestämde vi oss för att vänta några månader. Jag tröstade mig med att ”om ett år har vi ju mer eller mindre fått vårt barn, så då spelar det här ingen roll”. Det var sommaren 2017.

 

summerfield 336672 960 720

"Jag har nu försökt bli gravid i snart ett och ett halvt år."
Bildkälla: pixabay.

 

Jag har nu försökt bli gravid i snart ett och ett halvt år. Vår läkare sa att det är vanligt att det tar två år, utan att det är något mer med det. Under tiden vi har försökt har jag hunnit bli deprimerad och jag har saknat mening med livet.

Samtidigt har många människor frågat mig om jag är gravid. Många människor har påpekat för oss att barnen är meningen med livet. Många människor har frågat både mig och mannen om vi inte ska skaffa barn snart. 

 

Barn är ingenting man skaffar, de är något man får. Om man har tur. 

 

baby 1512014 960 720

"Barn är ingenting man skaffar, de är något man får."
Bildkälla: pixabay

 

Bloggen, 20.12.2018

 

”Det är tungt att vänta”, säger gynekologen och sticker in det kalla, näbbformade metallföremålet i mig.

Tungt? Är "tungt" verkligen det bästa ordet? Är det "tungt" att varje månad tappa allt hopp och all tilltro och bara vilja ge upp allt? Är det "tungt" när allt känns meningslöst och onödigt? Är det "tungt" att försöka igen månad efter månad, bara för att bli besviken?

 

I så fall ja ­- det är "tungt" att vänta.

 

Kommer att tänka på den finska grammatiken - odottaa jotakin - eftersom resultatet är osäkert. Det är kanske det värsta, att inte veta om det finns något slut, någon guldgryta i slutet av regnbågen.

 

I gårdagens podavsnitt berättade Schibbye hur han dömdes till 11 års fängelse och alla blev upprörda, men för honom var det en lättnad. Då visste han. Han behövde inte längre undra om han skulle avrättas, få livstidsfängelse eller slippa ut imorgon, han visste.

 

Jag vill också veta. Kommer allt lösa sig och bli bra, är vi chanslösa och det är onödigt att hoppas? Det är tungt att hoppas och försöka när man hittills bara har misslyckats. Det är tungt att ta nya tag gång på gång utan att gå sönder som människa. Kanske det bara inte är för oss, kanske vårt liv inte innehåller några barn. Det vore lättare att veta."

 

sports 1452965 960 720

"Det är tungt att ta nya tag gång på gång utan att gå sönder som människa."
Bildkälla: pixabay.

 

Kan vi alla komma överens om en sak nu direkt? Kan vi alla bestämma att vi aldrig ska fråga någon, varken kvinna eller man, om de snart ska skaffa barn och varför de inte ännu har gjort det? Tack."

 


Jäklar vad mycket snö

Skrivet av Caroline Eriksson 03.02.2019

Vet inte om det är något nytt mode, men det verkar som om vädret verkligen vill ta allt till det extrema och visa vad det går för. Jag kommer aldrig att glömma den extrema hetta vi fick uppleva i somras, eller den mängd snö vi har fått denna vinter.

Och fortsätter att få, eftersom det inte verkar sluta snöa.

 
Jag vaknade upp idag till vintersemesterns första dag, och fick klä på mig ordentligt med kläder bara för att komma ner till hönshuset. Redan i somras var jag förvånad över mig själv som gick ut innan jag ens hunnit tänka tanken "morgonkaffe", på grund av hönsen. Nu blir jag förvånad över hur mycket kläder jag orkar klä på mig, och sedan gå ut i ur och skur.

Hur som helst hade det börjat snöa igår, och verkar ha kommit en hel del snö under natten. Det som dagen före varit en gång ner till hönshuset, existerade inte längre, och jag fick chansa var jag la mina fötter.

 03.02.2019 1

Jag och det senaste modet. Från 80-talet.


Hönsen hade det varmt och gosigt i sitt hus, kanske på grund av att bara snön i sig isolerar bra, och jag fick ta mig upp till mitt eget hus för morgonkaffe. Sen, för att göra en lång historia kort, så spenderade jag sedan en timme med att skotta snö.

 
Blev svettig, fick snö upp till knäna och in i skorna, försökte sopa bort snö från hönshusets tak, fick snö i ansiktet och innanför halsduken. Fotograferade, insåg att den där gången jag skottat upp redan hade mycket snö på sig, plumsade genom all snö till terrassen och stod där och såg eländig ut tills Fredrik släppte in mig till grovköket så jag kunde byta om till torra och varma kläder.

 

03.02.2019 2

Står vid ett av våra trappsteg. Syns det?

 

Till alla er som behövt färdas på vägarna i detta väder, förlåt nu men,

jag valde nog att ha semester på bästa tiden. Nu kanske jag till och med hinner bli bekant med vintern. Typ känna att det inte är hela världen med lite (eller mycket) snö, och att det kan rentav vara ganska vackert.

 

03.02.2019 3

Jäklar vad mycket snö det fallit.
Fick i alla fall lite motion och färg på kinderna efter att ha skottat fram trapporna.

 

Nu får gärna vädret hålla sig lite mer stabilt, hur mycket det än vill vara extremt, eftersom jag vill hinna andas lite också under min semester.

 


De här besöker vårt hus om natten!

Skrivet av Caroline Eriksson 02.02.2019 | 1 kommentar(er)

Natten till torsdagen vaknade vi upp mitt i natten av att katten Fantomen såg något utanför terrassdörren. Han skrek som om han var både livrädd och svinförbannad på samma gång, och vad det än var som hade varit på andra sidan glasdörren var spårlöst försvunnen när jag hann till dörren.

Eftersom det inte var första gången som vi (läs: Fredrik, för jag vaknar inte av någonting alls, typ) vaknat av att något skrämt upp katterna mitt i natten, så bestämde jag mig för att ha kameraövervakning vid terrassdörren natten till fredagen.

 
Det här är vad jag fick se.

 
Eftersom Fredrik jobbat natt nu två nätter så visste jag att det inte fanns en chans att jag skulle vakna av att Fantomen skrek, men jag ville ändå veta vad det var som skrämt Fantomen, så jag la en kamera att övervaka terrassdörren hela natten.

Tänkte att vare sig det var ett spöke eller någon katt som stryker på här om nätterna, så är båda två alternativen typer som gillar rutiner, och som skulle återvända.

 
Jag somnade gott och var ivrig att på morgonen få se vad kameran fångat upp.

 


20:49 Jag installerar kameran.

22:31 Katterna går ut för att kissa innan natten.

22:37 Fantomen och Mohicana sitter och glor in i huset.

22:55 Katterna får komma in igen.

01:59 Ser en nos och morrhår som tittar fram från höger hörn av kameran.

01:59 På andra bilden ser man hur något djur går till terrassdörren och tittar in. Ser inte huvudet.

01:59 På den tredje bilden ser man att djuret har en stor och tjock svans, sen är det som om djuret försvunnit spårlöst, eftersom kameran inte tog fler bilder.

02:13 Rakt framför kameran stiger nu en okänd frass med kort päls fram, och tittar rakt in i kameran. Han går fram till terrassdörren.

02:15 Den okända frassen går från terrassdörren och lämnar vår terrass.

02:35 En ny frass syns till, och går raka vägen till terrassdörren. Efter att ha först sett in till huset, så upptäcker han kameran och glor rakt in i den. Sen gör han det bekvämt framför terrassdörren och glor in i huset.

03:54 Frassen får nog och går hem igen. Bra tålamod hade han i alla fall som spenderat en och en halvtimme vid huset.

10:08 Fantomen, Leila och Mohicana samlas alla vid terrassdörren för att dofta på alla nya dofter från nattens besökare.

 


Det är alltså inte bara en, utan minst två olika katter som tittar till vårt hus om nätterna. Jag blev minst sagt förvånad när jag upptäckte det, eftersom jag knappt trodde det skulle fångas någonting på bild.

 

Superman Fantomen

Fantomen som vaktar huset.